TIDIGARE FORSKNING - KOMMER JAG ALDRIG FÅ BARN, ELLER?

1.2 Syfte och intresseområdet

Syftet med denna studie är att få en förståelse över vad ofrivilligt barnlösa ser som

problematiskt i sin situation, för att sedan undersöka hur detta hanteras. Studien ämnar inte till att gå in på fältet med något teoretiskt perspektiv eller en specifik frågeställning kring

ofrivillig barnlöshet, då det finns en vilja om att intresseområdet ska få tala för sig självt.

Ofrivillig barnlöshet som fenomen kan ses som en individuell process, men där grundad teori kan förklara det som är gemensamt i de individuella processerna. Genom att använda grundad teori som metod kan latenta mönster upptäckas och som vidare kan förklara sociala

beteenden. Syftet är således att få fram en huvudangelägenhet eller ett problemområde som är utmärkande inom fältet som studeras (Holton & Walsh, 2017:30–31). Studien kommer att kunna erbjuda en förklaringsmodell över ofrivilligt barnlösas problemområde och vad de gör för att lösa detta.

För att kunna begränsa och rikta arbetet utifrån omfattningen, fokuserar studien på kvinnans perspektiv av situationen. Studiens avgränsning baserades på att det fanns en initial

föreställning om att mannens och kvinnans perspektiv kunde vara olika på grund av att kvinnans biologiska tid att kunna bli gravid är mer begränsad. Under arbetets gång kunde studiens intresseområde samt forskningsfråga formuleras, vilken lyder: Hur hanterar kvinnor den hopplösa ovissheten som ofrivilligt barnlös?

2 TIDIGARE FORSKNING

I detta kapitel kommer 10 forskningsartiklar att presenteras för att visa ett urval av forskning som har relevans i fältet för denna studie. Samhällsvetenskaplig forskning om ofrivillig barnlöshet har upplevts som riklig där det fanns både svenska och internationella artiklar att hämta. Forskningsartiklarna har tagits fram genom sökning efter peer-reviewed studier i databaserna ProQuest och SwePub, med en avgränsning till sociology collection och social science. De sökord som användes var: Childlessness, Involuntary childlessness, Infertility AND Society, Childlessness AND Families & family life, families & familylife AND infertility. Dessa sökordskombinationer gav mellan 40 – 300 träffar, vilka alla hade olika geografisk spridning. Efter en genomläsning av ett antal abstracts ansågs de västerländska studierna vara av störst relevans då dessa gick att relatera till denna studies resultat och det svenska samhället i stort. Det togs även ett beslut att göra en avgränsning gällande vilken tidsram som artiklarna skulle vara gjorda. Avgränsningen gjordes för att få så mycket forskning som möjligt som ligger nära i tiden, med tanke på att både den samhälleliga och medicinska utvecklingen har gått framåt de senaste decennierna.

Samtliga 10 forskningsartiklar rör sig inom den sociologiska disciplinen och berör ämnet ofrivillig barnlöshet, men där fokusområdena i artiklarna skiljer sig åt. Utifrån detta blir det möjligt att se fältet utifrån flertalet olika perspektiv.

Nedan kommer fem olika teman som samtliga är formade utifrån den tidigare forskningen att presenteras. Dessa teman är sådant som ansetts återkommande och som ger ett omfång kring ofrivillig barnlöshet. De teman som kommer presenteras är: Sociala mediers funktion för

3 ofrivilligt barnlösa, upplevelsen av vården, det sociala nätverket, samt bristfällig information, kunskap och förståelse.

2.1 Sociala mediers funktion för ofrivilligt barnlösa

I en amerikansk studie gjord av Jansen & Onge (2015) undersöks stigmat mellan infertila och fertila kvinnor på ett online-forum. Användarnas genomsnittliga vistelsetid var 3,3 år och i de 400 trådar som analyserades såg man att infertila kvinnor använde forumet för att kunna hantera sin egen besvikelse över att inte lyckats få barn. Infertilitet är ett dolt stigma och studien visar hur dessa kvinnor dragit sig undan den sociala verkligheten för att slippa tvingas konfronteras öppet med sin situation som barnlös. De som tydligast framkommer är att de infertila kvinnorna använde forumet som en kanal där de uttryckte känslor och åsikter som de inte kunde göra i det dagliga livet.

Studien visar på att stigmat de ofrivilligt barnlösa upplever, ofta är oavsiktlig. Det är främst familj och vänner som kommer med sympatier eller okänsliga kommentarer, vilket spär på den infertila kvinnans känsla av stigmatisering. De barnlösa kvinnorna använder forumet som en ventil, där de uttrycker frustration, orättvisa och vrede mot de som är gravida eller fått barn. Detta för att förmildra sin känsla av orättvisa kring sin situation. Studien visat på att en ömsesidig förståelse kring infertilitet behövs, för att kunna minska de psykosociala

påfrestningar dessa kvinnor går igenom (2015:186–188).

Två forskare som också talat om sociala mediers funktion för ofrivilligt barnlösa är Stenström och Cerratto-Pargman (2021). De har i sin etnografiska studie på ett online-forum och via intervjuer tagit del av ofrivilligt barnlösa kvinnors användande av sociala medier och deras syfte med det. De beskriver i sin artikel att många idag vänder sig till Instagram för att finna gemenskap och tillhörighet med likasinnade för att kunna dela erfarenheter kring sin

infertilitet, längtan och osäkerhet. Detta sätt att kommunicera benämner författarna som Trying To Concieve-communication (TTC-kommunikation) (2021:168,170).

I resultatdelen framkommer det att kvinnornas engagemang och användande av

TTC-kommunikation online sker i en successiv process som gradvis fördjupas. Många söker sig till en början till forum och sociala medier i syfte att finna svar, information och kunskap om ofrivillig barnlöshet och fertilitetsfrågor. Därefter är det vanligt att egna privata och anonyma konton skapas i syfte till att själv kunna delta och engagera sig i diskussionerna utan att lämna offentliga spår online efter sig. Detta skapar en trygghetskänsla där kvinnorna vågar berätta och dela med sig av känsliga ämnen såsom sorg, bitterhet, diagnoser och behandlingar.

Genom att göra detta menar författarna att kvinnorna å ena sidan kan dela med sig av jobbiga upplevelser där obehöriga åskådare inte kan ta del av, och å andra sidan att de genomgår en utveckling i sitt skapande av identitet och tillhörighet (2021:177).

Även i Wilkes, Hall, Crosland, Murdoch och Rubins (2009) studie framkommer det att sociala medier och annan media är av stor vikt för de ofrivilligt barnlösa paren. Detta då de bland annat använt sig av internet, TV, vänner och professionella uttalanden online för att få information och hjälp till hanterandet av deras situation. Genom att göra detta bättrades deras upplevelse av sin hantering kring deras ofrivilliga barnlöshet, då informationen kunde göra att de behöll en viss kontroll över beslutsfattningen i deras infertilitetsbehandling. De kunde med hjälp av informationen rationalisera situationen de befann sig i, förstå att det fanns andra i

4 liknande situationer och som därmed gav dem möjlighet till att fatta välgrundade beslut (2009:312).

2.2 Vårdupplevelsen

I en engelsk studie med inslag av grundad teori som analysinstrument undersökte Wilkes, Hall, Crosland, Murdoch och Rubin (2009) infertila pars upplevelse av infertilitetsbehandling med ett perspektiv på primärvården. Studien omfattades av 22 deltagare som forskarna sedan hade 13 djupintervjuer med. Studiens resultat visade på att deltagarna upplevde att relationen till primärvården med läkare och infertilitetsspecialister var ambivalenta. Vissa par var nöjda med bemötandet, men kunde uppleva en viss orättvisa i vem som fick tillgång till

infertilitetsbehandlingen. Möten med infertilitetsspecialister kunde ta lång tid att få tillgång till, samtidigt som paren märkte att det kunde gå smidigare och snabbare för andra par. Det kunde utifrån parens mening bero helt på vad för läkare man fått träffa och hur pass allvarligt eller seriöst hen såg på parens situation. Önskan att få träffa en infertilitetsspecialist var mycket stark då deras expertis på området bringade både hopp och förväntan att få hjälp med sin situation. Den kunskap som specialisterna hade var av mer värde för paren än själva bemötandet och relationen mellan dem. Trots detta menade paren att det fanns negativa aspekter även inom denna instans, vilket var den bristande kontinuiteten med en specialist och den långa väntetiden. Paren menade här att både vägen till att kunna få tala med en

infertilitetsspecialist för första gången och sedan att få tillgång till fler tider med samma specialist var onödigt krävande både tidsmässigt och känslomässigt (2009:312).

Ett liknande resultat framkommer i Östürk, Harbell & Mortons (2021) intervjustudie som är gjord i USA. De undersökte 12 kvinnor och deras upplevelse av vården kopplat till deras infertilitet. Kvinnorna i studien hade i genomsnitt försökt att bli gravida mellan 3,5 – 5 år och varit under behandling i genomsnitt 2,5 år – 3,9 år (2021:1122–1124). Det som framkommer i resultatet är att några av kvinnorna i studien ansåg att de fått fel bemötande och fel

information från vårdinstansen de sökt sig till. Kvinnorna i studien redogör också för att infertilitetsbehandlingen var väldigt tidskrävande och tog över en stor del av deras liv.

Processen de gick igenom gjorde det svårt att fokusera på jobbet och att ta del av det sociala livet. Det i samband med osäkerheter om behandlingen skulle lyckas eller ej var en stor stressfaktor för kvinnorna. Kvinnorna upplevde också en stressfaktor i att inte ha tillgång till och förstå all information i behandlingsplanen (2021:1127).

En gemensam sak som framkom bland hälften av kvinnorna i studien var att de hade bytt vårdgivare, då de saknade förtroende. Det handlade främst om att de inte fått tillräcklig med information, kände sig hjälplösa och inte lyssnade på. De flesta av kvinnorna gick i

samtalsterapi vid sidan av sin infertilitetsbehandling och ansåg att de fick bättre emotionellt stöd där och de kände sig förstådda. Kvinnorna i studien tog också upp det stöd de fick och kunde ge andra infertila kvinnor på plattformar online. Här delar de information om

infertilitet, diagnoser och behandlingsprotokoll. Kvinnorna upplevde att stödet på plattformen minskar deras känslor av isolering och känsla av stigma kopplat till infertiliteten (2021:1128 – 1129).

2.3 Det sociala nätverket

Wirtberg (1999) har under två års tid följt en grupp på 31 ofrivilligt barnlösa par på Sveriges landsbygd, för att undersöka deras upplevelse kring barnlöshet och vad det innebär att vara ofrivilligt barnlös (1999:122). Resultatet i Wirtberg (1999) studie belyser den sociala aspekten

5 i att vara ofrivilligt barnlös i ett samhälle som vilar på normen efter äktenskap kommer barn.

Att få barn innebär inte enbart förändringar på ett individuellt plan, utan även i det sociala nätverket. Paren i studien beskriver hur de som barnlösa hamnar i asynkron med sitt nätverk och känner ett utanförskap då det ofta talas om barn, barnuppfostran och olika aspekter av familjelivet (1999:125–126). Då paren inte kan ta del av detta liv och den gemenskap som skapas kring barn, upplever de en förlust av sitt sociala sammanhang. Kvinnorna i studien kände sig exkluderade och i 50% av fallen ledde detta till ilska och en ambivalent vänskap (1999:128). Kvinnorna i studien upplevde också att det fanns få sammanhang där smärtan och sorgen som ofrivilligt barnlös inte gjorde sig påmind.

Även Wilkes et.al (2009) studie som nämnts tidigare i temat sociala mediers funktion för ofrivilligt barnlösa, fann att paren många gånger kände att de hade svårt att prata med sin nära om sin ofrivilliga barnlöshet, speciellt om deras vänner själva hade barn (2009:310). De ville inte sätta sina nära i en jobbig situation eller på något sätt skuldbelägga dem för att de hade barn och inte paren själva. Detta resulterade i sin tur i att de ofrivilligt barnlösa paren distanserade sig från sina vänner och blev mer isolerade, vilket kunde påverka vänskapsrelationerna långsiktigt.

En annan studie som också bekräftar vikten av det sociala nätverket är den som Loftus &

Andriot (2012) gjort. De har i sin studie undersökt hur infertila kvinnor hanterar passagen in i vuxenlivet då moderskapet är en tydlig markör i övergången (2012:227). Studien är gjord i USA och baseras på 40 djupgående intervjuer med infertila kvinnor i åldrarna 25 – 46 år som sökt behandling för sina problem (2012:229). Kvinnorna beskriver hur de från tidig ålder socialiserats in till att likställa kvinnlighet och moderskap. Om inte önskan om att bli mamma alltid funnits med, så har den kommit senare i livet, detta på grund av förväntningar från omgivningen. Vuxna kvinnor skapar gemenskap genom att dela erfarenheter och upplevelser kringfamiljerelaterade ämnen såsom förlossning och föräldraskap, vilket upprätthåller parallellen av kvinnlighet och moderskap (2012:230–232). Det här utesluter de barnlösa kvinnorna i studien från gemenskapen eftersom de inte kan upprätthålla den interaktionen som förväntas av dem. Det blir en ständig påminnelse om deras misslyckande och

otillräcklighet som kvinna, vilket leder till social isolering. Att få barn blir därför inte enbart en individuell önskan utan ett socialt behov för att kunna känna tillhörighet och för att kunna identifiera sig som en ”normal” vuxen (2012:232–234).

I en studie av Halkola, Koivula och Aho (2021) undersöker forskarna vilka faktorer det är som hjälper kvinnor hantera infertilitet och därmed sin ofrivilliga barnlöshet. Även om denna studie skulle ha platsat i det ovannämnda temat sociala mediers funktion för ofrivilligt

barnlösa, anses den mer tillhöra detta tema på grund av studiens resultat. De samlade in sitt datamaterial från en finsk Facebook-grupp för ofrivilligt barnlösa kvinnor, där 101 kvinnor valde att medverka i studien där de fick både svara på elektroniska frågor samt delta i intervjuer (2021:300). Facebook-gruppen var en sluten diskussionstråd där kvinnorna kunde interagera med andra personer i liknande situationer. Kvinnorna som deltog i studien var mellan 22 – 52 år gamla och hade minst ett års erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Studien kom fram till att de faktorer som visade sig viktiga och som hjälpte kvinnor att kunna hantera sin situation var om deras personliga resurser som psykiskt välbefinnande var god. En väl fungerande relation och att få hjälp av sin omgivning bidrog till att orka hantera problemet.

Hanteringen påverkades även positivt av förmågan att kunna anpassa sig till ett barnlöst liv, vilket bland annat kunde göras genom att ha tröstande tankar, göra sådant som bidrog till lättnad och orienterande tankar mot framtiden (2021:301–303).

2.4 Bristfällig information, kunskap och förståelse

Boivin, Sandhu & Harrison (2018) har genom ett bekvämlighetsurval utfört intervjuer med fokusgrupper bestående av ungdomar i åldrarna 16 – 18, samt unga vuxna mellan 21 – 24 år med syftet att undersöka kunskapen kring fertilitet i England. Samtliga fokusgrupper fick 12 frågeställningar som alla berörde ämnet fertilitet och som diskussionerna inom grupperna baserades på. När diskussionerna var klara fick samtliga grupper en utbildningsbroschyr kring fertilitet att läsa igenom och utifrån den fortsätta att diskutera (2018:292–293).

Studiens resultat visar på en dålig eller begränsad kunskap kring fertilitet och vilka faktorer som påverkar denna. Den kunskap som deltagarna hade innan de läst utbildningsbroschyren baserades på vad de lärt sig under sexualundervisningen i skolan, vilken främst handlade om preventivmedel och hur graviditet förebyggs. 80 % av deltagarna beskriver att informationen de fick ta del av i utbildningsbroschyren var ny för dem och att det upplevdes som viktig och relevant kunskap. De menade även att den kunskap som de initialt hade innan medverkandet i studien framför allt kom från media, vänner och familj. Resultatet visar också på att mer information om ämnet skulle kunna gynna och därmed också bidra till att öppna upp för samtal om fertilitet på ett lättare sätt (2018:293–296)

Ekstrand, Engblom, Larsson & Tydén (2011) presenterar i sin studie ett liknande resultat som det i studien ovanför. I en kvantitativ studie undersöker de hur flickor och kvinnor i åldrarna 13–25 år upplever sexualundervisningen och dess innehåll som ges i skolan. Undersökningen gjordes på två ungdomsmottagningar och tre studenthälsokliniker i Sverige där det 225 flickor och kvinnor deltog i studien. Deltagarna fick svara på frågor relaterade till sexualundervisning i skolan och fick därefter skatta hur mycket information de fått om olika ämnen. Alternativen som gavs var ”Nej”, ”Ja, men inte tillräckligt, ”Ja, tillräckligt” och ”Ja, för mycket”.

Resultatet visar på att 37 % av de tillfrågade tyckte att undervisningen var dålig eller väldigt dålig, 46% ansåg att den var acceptabel medan det endast var 18% som tyckte den var bra.

Utav de tillfrågade var det 80% som ansåg att det pratas alltför lite, eller ingenting alls om ämnen som berörde fertilitet (2011:213–214).

Mård (2021) har i sin empiriskt orienterade och fenomenologiska studie baserad i Finland undersökt kvinnors upplevelser av ofrivillig barnlöshet på arbetsplatsen. Deltagarna fick till uppgift att skriva dagböcker om deras levda erfarenheter som ofrivilligt barnlös i arbetet.

Dessa narrativ analyserades och gav sedan upphov till ett resultat som baserades på

deltagarnas subjektiva upplevelser i sin situation som ofrivilligt barnlös på en arbetsplats där många kollegor med barn arbetade (2021:90).

Studiens resultat visade att kvinnorna upplevde att de ofta var tvungna att lyssna på historier om graviditeter eller andra barnrelaterade samtal från sina kollegor (2021:90). Dessa

samtalsämnen ansågs som svåra att undvika och kvinnorna kände att de hela tiden var tvungen att sätta upp en fasad över hur de egentligen kände och tyckte kring barnrelaterade ämnen. Det var även tydligt att dessa samtalsämnen var koncentrerade på bestämda platser och tider under arbetsdagen, såsom i lunchrummet under rasterna. Genom att de ständigt blev påminda om sin situation och sina känslor kring den, hittade kvinnorna strategiska platser där de kunde ventilera de undanstoppade känslorna (2021:93–94).

2.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Det första temat sociala mediers funktion för ofrivilligt barnlösa visar på hur ofrivilligt barnlösa kvinnor på olika sätt använder sig av sociala media. Detta för att inhämta

information, söka gemenskap och förståelse, samt för att ge dem möjlighet till att fatta mer välgrundade beslut i sin fortsatta process som ofrivilligt barnlös. Det andra temat är

vårdupplevelsen som innefattar ofrivilligt barnlösa kvinnors upplevelser av vården som instans. Vårdprocessen vid en utredning och behandling visar sig vara ambivalent, då kvinnorna upplever att den brister på många plan samtidigt som ett möte med en specialist bringar både hopp och förväntan. Det tredje temat är det sociala nätverket som visar på de svårigheter de ofrivilligt barnlösa kvinnorna möter i det sociala livet, vilket ofta leder till social isolering. De känner sig stigmatiserade och att de har hamnat i ett utanförskap där vänskapsrelationer påverkas. De blir också ofta smärtsamt påminda om deras situation. Det fjärde temat är bristfällig information, kunskap och förståelse som visar på att informationen kring fertilitet och förståelsen kring vad ofrivillig barnlöshet innebär är bristfällig. Den tidigare forskningen visar även på att avsaknaden av information och kunskap omöjliggör för lika villkor för de ofrivilligt barnlösa kvinnorna både på arbetsplatsen och samhället i stort.

Samtliga forskningsartiklar har som tidigare nämnts rört sig inom den sociologiska

disciplinen, men där fokusområde och val av metod har skilt sig åt. Ofrivillig barnlöshet som forskningsområde är väl utforskat med hjälp av olika perspektiv och teorier. Denna studie är dock en renodlad grundad teori som inte haft något perspektiv eller teori i det inledande skedet. Det insamlade materialet har fått styra den framväxande teorin, vilket inte har funnits bland de tidigare forskningsartiklarna som presenterats. Studien kommer med andra ord att kunna erbjuda en förklaringsmodell över ofrivillig barnlösas problemområde och vad de gör för att lösa detta som är grundat helt utifrån det empiriska materialet.

En av de ovan nämnda forskningsartiklarna kan tänkas gå i linje med denna studie då den använder sig av grundad teori som metod i analysarbetet. Skillnader ligger dock i att den undersöker hur ofrivilligt barnlösa par upplever kontakten med vården, samt att den endast använt sig av intervjuer i sin insamlade empiri. Den här studien har en annan målgrupp som belyser kvinnorna som befinner sig i processen som ofrivilligt barnlösa, samt att empirin består av flera olika datainsamlingsmetoder. Denna studies relevans ligger således i att den kommer att bidra med att fylla en kunskaps- och forskningslucka, vad gäller det som ofrivilligt barnlösa kvinnor ser som det mest centrala problemet i sin situation och hur de

In document KOMMER JAG ALDRIG FÅ BARN, ELLER? (Page 8-13)