Resultat i förhållande till teoretiskt ramverk

Under den här rubriken följer en redogörelse över Baumans teori om modernitet och

ambivalens. Motiveringen till valet av teori och begrepp är att när resultatdelen var klar såg vi att en teori om ambivalens skulle kunna ge utökad förståelse för resultatet som presenterats.

Med de reflektioner som framkommer under avsnittet ligger också en förhoppning i att kunna nyansera och utöka förståelsen för det resultat som presenterats och vidare för fenomenet i sin helhet.

7.3.1 Baumans teori om ambivalens

Bauman har in sin bok Modernity and Ambivalence (2013) arbetat fram en teori om hur det senmoderna samhället och dess individer förhåller sig till varandra. Han menar att människan är en varelse som kräver organisering och stabilitet i sin tillvaro för att världen i sin tur ska kännas begriplig. För att kunna begripliggöra världen behöver människan klassificera den, vilket görs genom att placera situationer och handlingar som associeras med en specifik benämning i separata fack (Bauman, 2013:1). Dessa fack skapar ett handlings- och

beteendemönster som individen kan förhålla sig till och som vidare skapar förutsättningar för individen att agera på det sätt som situationen kräver.

Människan strävar hela tiden efter att få behålla sin värld strukturerad, organiserad och begriplig. Detta sker genom att söka efter förklaringar och finna strategier för att legitimera känslorna eller situationen människan befinner sig i (2013:53). Ett ambivalent tillstånd försätter människan i känslomässiga motstridigheter, då yttre faktorer påverkar det inre. De yttre faktorerna bistår med bekräftelser över det tillstånd som människan försätts i och kan således vägledakategoriseringen av världen. Vad som anses som rätt eller felpåverkas av omgivningens påtryckningar. Bauman (2013) menar här att det inte finns någon symmetri mellan vad som är rätt eller fel, eftersom dessa inte kan definieras utan varandra. Motsatserna förutsätter således varandra för att kunna kristallisera ut de känslor som finns, det vill säga, att inte veta hur man ska känna, kan inte finnas om man inte vet hur man ska känna och vice versa (2013:54). För att kunna legitimera sina känslor och situationen behövs kunskap som kan instruera handlingen, för att den i sin tur ska kunna bekräfta kunskapens sanning.

Att klassificera görs genom människans minnes- och inlärningsförmåga, vilket bidrar till att kunna manipulera sannolikheter i ett försök att kunna kontrollera dess utfall. Minnes- och inlärningsförmågan är enligt Bauman (2013) ett mänskligt verktyg som skapar förutsättningar till de handlings- och beteendemönster som olika situationer kräver. Misslyckas själva

klassificeringsprocessen innebär det att människans förmåga att kategorisera har fallerat, vilket gör att individen inte vet hur denne ska agera och situationen blir därför obegriplig.

Situationen kan helt plötsligt tillhöra fler än en kategori eller ingen kategori alls, vilket försätter människan i ett ambivalent tillstånd. Bauman (2013) menar att ambivalensen försätter människan i ett otroligt obehag när vi inte kan läsa av situationen ordentligt och därmed måste förhålla oss till att välja mellan flera olika alternativa handlingar.

Ambivalensen förvirrar uträkningen av situationer och förväxlar relevansen av memorerade handlingsmönster (2013:1–2).

37 Bauman (2013) redogör att ambivalensen finns i den privata sfären och att den måste

definieras, hanteras och lösas individuellt på egen hand (2013:197). Att få någon klarhet över situationens syfte och mening kan vara en tung börda för den enskilda individen, vilket gör att det många gånger behövs hjälp genom yttre sociala medel. Dessa yttre sociala medel kan bestå av vad Bauman (2013) kallar för experter, vilka kan ge klarhet och vägledning ur ett mer objektivt perspektiv.

Experten behöver inte vara mänsklig, utan det är människans tillit till funktionen av medling och tolkning som är det väsentliga (2013:199). Det är alltså inte samspelet mellan människor (den som behöver hjälp, och den som är där för att hjälpa) som är det viktiga. Så länge individen själv anser sig få de logiska svar som förväntas till problemet kan hen känna sig tillfreds. Experten definieras inte av egenskaper, utan av funktionen som utförs och som vidare erbjuder en klarhet över det individuella problemet eller oron som finns. Trots att experten kan ge klarhet över det ambivalenta tillståndet en individ befinner sig i, så är det en högst individuell process att själv lösa och finna de svar som behövs för att bli tillfreds. Det är det här som gör att Bauman (2013) menar att ambivalensen är en personlig och privat

angelägenhet som enbart kan lösas internt och med hjälp av egna medel. Detta för att individen som befinner sig i det ambivalenta tillståndet också är den enda som kan veta vad som behöver göras för att ta sig ur situationen. Ambivalensen i sig är en individuell känsla och som därför endast är påtaglig för den som befinner sig i den. Alla individer besitter unika livserfarenheter likväl som unika livsprojekt. Det innebär med andra ord att om en situation försätter en person i ett ambivalent tillstånd, behöver den inte göra det för en annan. När, var och hur det ambivalenta tillståndet uppkommer är därför som ovan nämnt en högst individuell process. Omgivningen och experter kan endast tydliggöra och ge klarhet över det individuella problemet, men individen måste själv vara den som finner den avgörande lösningen i sin situation.

Vidare redogör Bauman (2013) för att den mänskliga förmågan att ge klarhet och insikt i ett ambivalent tillstånd beror på att individen är en fristående agent som besitter en potentiell kontroll över sitt livsprojekt. Individen har förmågan att tänka rationellt, vilket möjliggör till att kunna välja det val som verkar vara det bästa alternativet. Därför anses ett ihållande ambivalent tillstånd vara ett symptom på personlig okunskap eller försummelse som kan ge upphov till negativa känslor. Dessa känslor kan te sig både förnedrande och pinsamma för individen, då det tyder på att det inte finns kunskap eller färdigheter till att kunna lösa situationen (2013:209). Att leva i ett samhälle utan lösningsorienterade färdigheter kan ses som otänkbart, då dessa lägger grunden för interaktioner mellan människor. Färdigheterna bidrar även till att individer kan behålla sin integritet och individualitet (2013:210).

Individens förhållande till samhället präglas av de val som denne gör och det ambivalenta tillståndet kommer därför stå i vägen för både samhällets och individens utveckling. I och med det bör individen försöka stabilisera och strukturera upp de ambivalenta situationerna.

Bauman (2013) menar därför också att det ambivalenta tillståndet är något som kan och bör lindras, samt att det är individens skyldighet att ta sig ur det. Individen besitter förmågan att härleda uppkomsten av det ambivalenta tillståndet och kan därför definiera situationen i syfte att neutralisera den.

Slutligen menar Bauman (2013) att varje orsak till lidande innebär att det finns en relevant och användbar lösning, vilket återigen är upp till individen själv att finna och tillämpa.

Utifrån detta menar Bauman (2013) att individen ska ses som en agent som måste förlita sig på krafter som den inte kan kontrollera, för att på så vis få en tillfredsställande kontroll över

38 sig själva (2013:210). Individen måste med andra ord förlika sig med att saker och ting som ligger utanför dennes kontroll inte går att påverka. Det är inte förr än individen har landat i det som denne kan uppleva kontroll över sitt eget livsprojekt.

7.3.2 Studiens resultat i förhållande till Baumans teori om ambivalens Baumans (2013) teori om ambivalens kan användas för att förklara och förtydliga den huvudangelägenhet som framkommit och därmed också hur denna hanteras genom kärnkategorin. Huvudangelägenheten den hopplösa ovissheten anser vi kan till viss del likställas med det ambivalenta tillståndet som Bauman (2013) beskriver. Bauman (2013) menar att människans minnes- och inlärningsförmåga gör att individen kan agera utifrån det som situationen kräver, men att det också ger möjlighet till att styra och manipulera till önskat utfall. De ofrivilligt barnlösa kvinnorna har svårt att klassificera sin situation i och med att den är oviss, vilket gör att de inte vet hur dem ska göra för att lyckas bli gravida. Deras försök att manipulera sannolikheten till en lyckad graviditet är bortom deras kontroll, vilket gör situationen obegriplig och ovissheten är ett faktum. På grund av att de befinner sig i en limbo mellan hopp och förtvivlan, kan de inte kategorisera sin situation eller sina känslor inför det eventuella utfallet. Det här kan likställas med det Bauman (2013) menar uppstår när

individens handlings- och beteendemönster rubbas och inte går att förlika med situationen. I det här fallet gör det att kvinnorna måste förhålla sig till olika alternativa framtidsscenarier.

Dessa scenarier innehåller antingen en framtid med eller utan barn, vilket är precis det som gör att kvinnorna befinner sig i den hopplösa ovissheten.

Däremot ser vi ett problem med att tillämpa Baumans (2013) teori fullt ut i vår studie, då den vore mer lämpad om kvinnorna var tvungna att fatta beslut eller göra ett val. Processen som kvinnorna i denna studie befinner sig i handlar om att de redan gör ständiga val för att lösa sin situation, men att dessa val inte löser deras problem med att inte bli gravida. Deras val och strategier blir därför ämnade till att försöka kontrollera den hopplösa ovissheten de försatts i på grund av att lösningen på deras problem ligger utanför deras kontroll. Det skulle kunna förklaras som att de befinner sig i en evig ambivalens. Samtidigt förkastar vi inte Baumans (2013) teori helt och hållet, då vi tänker att hans perspektiv på hur individer kan ta sig ur ett ambivalent tillstånd kan fungera för vissa ofrivilligt barnlösa kvinnor. Vi menar här att det helt och hållet kan bero på vart i processen kvinnorna befinner sig och att det kan ha att göra med en mognad i att våga och orka ta ett beslut som eventuellt innebär att sluta försöka få barn. Om kvinnorna av någon anledning tvingas ta ett beslut kring om de ska fortsätta kämpa eller inte, så hamnar dem i ett ambivalent tillstånd som de har en möjlighet i att ta kontroll över. Ska de fortsätta försöka eller inte? Om vi då utgår från Baumans (2013) principer vad gäller kunskapens och färdigheternas syftemed att få individerna att utvecklas, kan vi också få en uppfattning till varför kvinnorna söker efter kunskap och förståelse. Vi tänker att jakten på kontroll i stället skulle kunna ses som en mognadsprocess till dess att kvinnan kan känna sig genuint tillfreds med det beslutet hon kommer att landa i.

Vår kärnkategori jakten på kontroll med tillhörande kategorier blev den förklarande modellen i hur kvinnorna söker efter medel i syfte att försöka hantera den hopplösa ovissheten. Med hjälp av Baumans (2013) teori kan vi förstå hur våra kategorier också kan syfta till att upprätthålla situationen och göra den mer organiserad, strukturerad och begriplig. För att likställa det med Baumans (2013) teori, skulle detta innebära någonting som görs för att legitimera känslorna och tillståndet som uppkommit på grund av situationen. Han menar att människan är en fristående agent med kontroll över sitt eget livsprojekt. Individen har

39 förmågan att tänka rationellt, vilket skapar förutsättningar till att välja det bästa alternativet för situationen den befinner sig i. Ett ihållande ambivalent tillstånd ger upphov till negativa känslor och försummelse, vilket enligt Bauman (2013) gör individen till en icke fungerande samhällsmedborgare, som står i vägen för både samhällets och individens egen utveckling.

Detta är varför kvinnorna i vår studie, trots att de inte kan lösa situationen fullt ut, ändå tar ansvar för sig själva och sin process, i syfte att känna att de gör vad de kan. Det är därför vi anser att våra kategorier fungerar som en förklaring på hur de försöker få kontroll på den hopplösa ovissheten som är ett evigt ambivalent tillstånd.

Bauman (2013) redogör för hur människans förmåga att klassificera är en förutsättning för att fungera i samhället. Ett ambivalent tillstånd grundar sig i motstridiga känslor då yttre faktorer påverkar det inre. När det inte finns någon balans mellan det som anses vara rätt eller fel, menar Bauman (2013) att människan söker efter svar för att kontexten ska kunna klassificeras in i ett fack. Individen söker således efter kunskap som kan hjälpa till i beslutsfattningen, men också för att handlingen i sin tur ska kunna bekräfta kunskapen som sanning. Det här är någonting som vi ser ligger i linje med vår teori, då kvinnorna på olika sätt söker efter svar i hur de ska gå till väga för att lösa sin situation. Klassificering anser vi är en viktig del av kvinnornas vardag, då de hela tiden söker efter någonting att förhålla sig till. Det ser vi genom exempelvis kategorin det ständiga sökandet och dess egenskaper söker information och söker efter igenkänning. De söker bland annat efter historier och strategier som varit lyckosamma för andra, vilka de anammar med hoppet om att få samma resultat, det vill säga att lyckas föda ett barn.

De ofrivilligt barnlösa kvinnorna har använt sig av olika strategier i jakten på att kontrollera den hopplösa ovissheten. De kategorier vi har funnit anser vi kan jämföras med det Bauman (2013) benämner som experter, vilka fungerar som yttre sociala medel som kan ge klarhet och vägledning ur ett mer objektivt perspektiv. Även om Baumans (2013) teori som vi har förstått det syftar till att ta sig ur ett ambivalent tillstånd, kan vi trots det de likheterna i hur

situationen hanteras. Kategorierna vi har presenterat används i syfte att få klarhet över den situation kvinnorna befinner sig i och för att kunna begripliggöra sin verklighet, i ett försök att få kontroll på den hopplösa ovissheten. Precis som Bauman (2013) redogör för ligger inte expertisen enbart i det mänskliga samspelet, utan expertisens funktion ligger i människans tillit av förmågan att medla och tolka relevanta lösningar. Expertisen kan således tillskansas genom artefakter såväl som i den mänskliga vägledningen, det viktigaste är att det tillför värde för individen. I likhet med detta har vi i vårt resultat kommit fram till att de ofrivilligt barnlösa kvinnorna gör allt i sin makt för att försöka hantera situationen genom att söka sig till experter. Dock ligger det en skillnad i att vi funnit ett antal strategier som i sig

tillhandahåller olika typer av expertis i syfte att få kontroll på den hopplösa ovissheten.

Bauman (2013) däremot talar om expertis som enbart en funktion, som syftar till att ta sig ur det ambivalenta tillståndet.

Bauman (2013) beskriver att det ambivalenta tillståndet, precis som den hopplösa ovissheten, är en högst individuell börda. Detta har visats genom de ofrivilligt barnlösa kvinnornas försök till att definiera, hantera och lösa situationen för att på så vis få kontroll över den hopplösa ovissheten. Även om Baumans beskrivning av expertens funktion ligger i linje med våra kategorier, kan vi inte fullt ut se hur den skulle kunna vara en del av lösningen för de ofrivilligt barnlösa kvinnorna. Däremot ser vi att kvinnorna tar ägandeskap och söker efter den vägledning som kan ge dem en känsla av någon form av kontroll över den hopplösa ovissheten.

40