Det brottsförebyggande arbetet

Fältverksamheternas målgrupp varierar i åldersspann, av de genomförda intervjuerna går det att göra en avgränsning i att fältverksamheterna främst arbetar med målgruppen 12 till 18 år, vilket överensstämmer med Socialstyrelsens (2022) resultat av sin kvantitativa

undersökning. Gemensamt för samtliga intervjuer är att fältsekreterarna arbetar mycket med högstadieelever, i en av intervjuerna beskrivs det vara för att det förebyggande arbetet ska implementeras så tidigt som möjligt. Med hänvisning till Socialstyrelsens (2022) studie kan det bero på att det på lång sikt är fördelaktigt att hjälpa barn som utvecklas destruktivt. I och med att det finns en ökad risk att ungdomar som omges av sociala problem utvecklar ett normbrytande beteende kan även det vara en motivering till att fältsekreterare arbetar uppsökande med målgruppen ungdomar (Andershed & Andershed, 2019; Estrada, 2017).

“…Vi jobbar mycket, mycket långsiktigare. Men pr1oblemet… i vårt arbete, det är att om vi gör vårt jobb rätt och så är våran slutprodukt egentligen att ingenting händer. Allting är frid och fröjd, men det är himla svårt att peka på hur, hur vet vi att det är vi som har lett till att de här ungdomarna inte begav sig in i kriminalitet?...” (IP6, 2022)

Ett av studiens resultat visar att fältsekreterarna inte har ett specifikt arbetssätt för att förebygga brottslighet bland ungdomar, istället arbetar de för att förebygga social

problematik hos ungdomar överlag. Detta beror till exempel på att fältsekreterarnas uppdrag är reglerat utifrån att de ska arbeta på universell nivå.

”…vi jobbar inte specifikt mot egentligen ungdomsbrottslighet att ja nu vill vi få ner ungdomsbrottsligheten, utan vi hoppas och tror, kanske naivt, att det får man på köpet om man försöker jobba förebyggande på andra håll så får man med sig där på köpet att då kanske inte ungdomar blir kriminella…” (IP2, 2022)

”…det är ju en del av, vad ska man säga av det vi gör till vardags hela tiden, alltså det är inget specifikt att “nu ska vi jobba mot ungdomsbrottslighet”, utan det ser vi ju när vi sen är ute, vad vi får till oss. Det är inte så att jag går ut och fältar och tänker att “nu ska jag hitta någon som kanske håller på med ungdomsbrottslighet…” (IP4, 2022)

Citaten visar att fältsekreterarnas brottsförebyggande arbete sker indirekt, genom att skapa kontakt och etablera en relation med ungdomar för att det således ska potentiellt kunna förebygga brottslighet. Intervjupersonerna förklarar att de arbetar mer utifrån en universellprevention än indikerad prevention, det vill säga att de uppsöker och bygger relation med alla tänkbara ungdomar och inte endast de ungdomar som de bedömer har risker för att begå brott. En återkommande utmaning i det brottsförebyggande arbetet som fältsekreterarna lyfter är svårigheterna i att avgöra om kontakt- och relationskapandet förebygger problematik eller inte.

Ur ett systemteoretiskt synsätt arbetar fältsekreterarna på mesonivå i och med att de arbetar med samhällsgruppen ungdomar (Parrish, 2012). Fältsekreterarna arbetar även utifrån indikerad prevention, med ett fokus på att upptäcka de ungdomar som signalerar en

destruktiv utveckling och inriktar sig särskilt på att bygga relation med dessa ungdomar, för att kunna erbjuda stöd och hjälp tidigast möjligt. För att identifiera ungdomar med risker och få ett helhetsperspektiv använder de sig av skydds- samt riskfaktorer. Fem av sex

intervjupersoner betonar skolan som en viktig skyddsfaktor för att inte utveckla ett brottsligt beteende. Det motiveras med att en avklarad skolgång bidrar till framtidstro samtidigt som det underlättar vid arbetssökande. IP5 beskriver att skolmisslyckanden ökar risken för utanförskap och ungdomars medföljande inställning i “varför ska jag ens försöka”, när det finns andra lockelser som kan kompensera för misslyckandet. Ip5 beskriver vidare att det kan bli tilltalande att rekryteras in i den kriminella livsstilen, särskilt om ungdomen känner sig utvald för de ärofyllda uppdrag som erbjuds av kriminella. En central del av

intervjupersonernas förebyggande arbete är således att motivera ungdomar till att satsa på skolan eftersom det på sikt kan främja skolgången och därmed reducera risken för

brottslighet.

Skolmisslyckanden är enligt forskning en riskfaktor som kan leda till att ungdomar begår brott. Det förklaras av att samhället värderar en framgångsrik skolgång, vilket gör att de ungdomar som har svårt i skolan tenderar att söka bekräftelse hos likasinnade som inte dömer dem (Stigsdotter Ekberg, 2010; Socialstyrelsen, 2022; BRÅ, 2009). En riskfaktor som samtliga intervjupersoner uppger ökar risken för att en ungdom begår brott är destruktiva hemförhållanden och föräldraförmåga, vilket överensstämmer med studierna av Andershed och Andershed (2015; 2019), som förklarar att föräldrar tillhör ungdomars närmsta system och har således möjlighet att påverka ungdomen både positivt och negativt. Denna förklaring är förenlig med det systemteoretiska perspektivet i och med att de olika systemen ömsesidigt påverkar varandra (Parrish, 2012). Vidare berättar intervjupersonerna att de försöker

uppmuntra föräldrar att ta hjälp och stöd av dem, bland annat genom att erbjuda

föreläsningar och föräldrastödsprogram via skolan, där ämnen som alkohol samt droger berörs.

”…vi har ett föräldrastödsprogram som heter ABC tonår…som man får ansöka om man vill vara med i, då träffar vi vårdnadshavare i fyra tillfällen och ger dem fler verktyg i sin

verktygslåda i hur man kommunicerar med sin ungdom och hur man pratar om svåra saker, hur man kommer överens om saker och så där, allting för att trygga upp relationen mellan vuxen och ungdom…” (IP6, 2022)

I citatet ovan förklarar IP6 innebörden av ett av de föräldrastödsprogram som de ansvarar för. Vidare förklarar IP6 att målet med stödprogrammet är att nå ut till föräldrar för att ge dem verktyg i att hantera komplicerade situationer med sina barn. Genom att förse föräldrar med resurser kan de således utgöra en stödjande funktion, vilket är ett systemteoretiskt arbetssätt (Parrish, 2012). Att resurser i ungdomens närliggande system kan motverka att ett normbrytande beteende utvecklas, stärks av tidigare forskning, för när ungdomen har en trygg och stabil relation med sitt närmsta nätverk utgör det en skyddsfaktor som kan förebygga ett brottsligt beteende (Andershed & Andershed, 2019; Janssen m.fl., 2016).

På så vis kan ett normbrytande beteende förebyggas av att motivera föräldrar till att skapa och använda sina resurser för att hjälpa och vara stöttande mot sina barn (Sullivan, 2006).

En förutsättning för att det förebyggande arbetet ska kunna genomföras är att

fältsekreterarna skapar kontakt och relation med ungdomar. Enligt Socialstyrelsens (2022) enkätstudie bedriver 85 procent av 141 fältverksamheter förebyggande arbete i skolor på gruppnivå, där syftet är att nå ut till ungdomar genom att föreläsa. Ett resultat av denna studie visar att samtliga intervjupersoner bedriver den övervägande delen av det uppsökande arbetet dagtid på skolor.

”Ja nej men jag tror att det är jätteviktigt att man får träffa oss på en neutral plats först, att de får se lite vilka vi är, vi berättar delar lite om oss själva…” (IP3, 2022)

IP3 anser att skolan är en bra startpunkt för det uppsökande arbetet, eftersom det är en neutral arena som ungdomarna befinner sig på. Hälften av intervjupersonerna uppger att de föreläser för skolelever i årskurs sju på samtliga skolor i deras verksamhetsområde och att det är ett uppdrag från kommunerna. Föreläsningarna är generaliserade utifrån samtal och övningar kring ämnen som exempelvis normer, kamratskap och samtycke. Stigsdotter

Ekbergs (2010) studie visar att ungdomar behöver ha kunskap om normer för att skapa sig en förståelse för att de ska följas, vilket kan motverka att ett normbrytande beteende upprättas.

Intervjupersonerna uppger att de även anpassar sina föreläsningar utefter de trender som pågår i ungdomsmiljöer. För att undersöka vilka trender som är aktuella, ingår det i fältsekreterarnas arbetsuppgifter att kartlägga. Det överensstämmer med Socialstyrelsens (2022) enkätstudie som visar att majoriteten av fältverksamheterna använder kartläggning för att utforma det förebyggande arbetet. Vidare förklarar två intervjupersoner att

kartläggningen kan ske i samverkan med skolan, för att aktörer runt ungdomen tillsammans ska skapa en samsyn och hjälpa ungdomen framåt. I kartläggningen ingår det att undersöka mönster i ungdomens beteende och i vilket samband beteendet förekommer. Utöver denna del av det förebyggande arbetet utför samtliga intervjupersoner fältarbete, genom att tillbringa tid med ungdomar i deras miljöer. Andersson (2013) beskriver i sin studie att det grundläggande syftet med fältarbete är att uppsöka ungdomar som har ett behov av stöd och hjälp, därav anpassas fältarbetet till de platser där ungdomarna vistas. Exempelvis uppger intervjupersonerna att de på kvällar och helger ägnar det uppsökande arbetet till att vistas på de platser där ungdomarna befinner sig, som torg, parker eller centrum.