Fältverksamheter och förebyggande arbete

Fältarbete är ett förebyggande arbetssätt inom socialt arbete och som började utövas tidigt i jämförelse med när socialkontor etablerades i det svenska samhället (Andersson, 2o13). I förhållande till övriga Europa är Sverige, Norge och Danmark de tre länder som har ansett att förebyggande arbete är viktigt för att i ett tidigt skede hjälpa barn som utvecklas ogynnsamt.

Trots att Sverige under lång tid har satsat på förebyggande arbete är det generellt svårt att mäta det förebyggande arbetets effektivitet, särskilt kortsiktigt (Socialstyrelsen, 2o22). I rapporten av Nilsson och Wadeskog (2009) redovisar de att den ekonomiska kostnaden för mer omfattande insatser som exempelvis behandling innebär en högre samhällskostnad än kostnaden för att bedriva förebyggande arbete. Fältsekreterare lyfter i Socialstyrelsens kvalitativa studie att det finns en långsiktig intention med det preventiva arbetet, men att det inte finns någon mätning på hur effektivt deras förebyggande arbete är. De förklarar vidare att resultatet som driver deras arbete är upplevelsen av att de är omtyckta av ungdomarna och att det finns ett förtroende, vilket de tror bidrar till att föräldrar söker kontakt med fältverksamheterna på egen hand (Socialstyrelsen, 2022).

Många av Sveriges fältverksamheter bedrivs av kommunerna och förekommer oftast i större kommuner. Socialstyrelsen (2022) redogör för att fältverksamheterna är organiserade på olika sätt, men de flesta ingår i socialtjänsten. Fältsekreterare i Socialstyrelsens studie uppger att det som utmärker fältverksamheternas arbete gentemot socialtjänstens

myndighetsutövning är deras möjlighet att vara flexibel. Det gemensamma med

fältverksamheterna är att de ägnar sig åt förebyggande arbete uppbyggt på en frivillig grund, men arbetsuppgifterna varierar beroende på vilka sociala problem som är aktuella.

Utöver förebyggande är ledorden för arbetsuppgifterna uppsökande, kontaktskapande samt främjande. För att kunna genomföra uppsökande arbete vistas fältsekreterarna där barn och ungdomar befinner sig. Utifrån Socialstyrelsens (2022) enkätstudie är fältverksamheternas vanligaste arbetsuppgifter i rangordning;

• att hjälpa ungdomar att komma i kontakt med andra samhällsaktörer

• att skapa kontakt med föräldrar angående enskilda barn och ungdomar

• genomföra kartläggningar av ungdomars situation, områden och trender

• ge tips om fritidsaktiviteter samt delta vid ungdomars individuella möten med exempelvis socialtjänst.

Enligt Anderssons (2013) forskning är fältarbetets grundläggande syfte att inleda social interaktion med människor som kan behöva stöd från en stödinriktad samhällsaktör. Det innebär att fältsekreterare söker kontakt, vilket är en förutsättning för att kunna påbörja sociala förändringsprocesser hos ungdomar. Fältsekreterare uppger i studien att funktionen med kontaktskapande är att förmedla hjälpresurser som ungdomen kan behöva, antingen som fältverksamheten och inte sällan socialtjänsten kan utföra. Vidare uppger

fältsekreterarna att en annan huvudsaklig uppgift är att skapa och bibehålla socialt stöd för att underlätta att förändring ska ske och i det ingår motivationsarbete. Det är möjligt att ungdomarna som fältsekreterarna kommer i kontakt med redan har en relation till andra samhällsaktörer och att relationen är präglad av misstro. En utmaning är därför att skapa förtroende till ungdomarna. Av den anledningen innebär det uppsökande arbetet att etablera en relation till ungdomarna som kan påverka deras bild av samhällsaktörer och vad de kan bistå med. I Socialstyrelsens (2022) kvalitativa studie uppger fältsekreterare att det i deras arbetsuppgifter ingår att uppmuntra både ungdomar och deras föräldrar till att kontakta andra samhällsaktörer som de kan få stöd och hjälp av. De hävdar att det inte endast hjälper den enskilda ungdomen, det är också viktigt för en god och fungerande samverkan.

Socialsekreterare bekräftar i studien att kontakten med ungdomar samt deras föräldrar underlättas ifall de har fått ett gott intryck av fältsekreterarna, då det har en inverkan på familjens motivation.

Enligt tidigare forskning behöver de sociala förhållandena som leder till brott påverkas på tre olika nivåer, för att ungdomsbrottslighet ska förebyggas. De aktörer som arbetar på samtliga nivåer är fältverksamheter, socialtjänst, skola, fritidsgårdar och polis. Den första nivån är universell prevention och har fokus på samtliga invånare i Sverige, exempelvis skolväsendets främjande och utvecklande av barns sociala förmågor. Andra exempel på hur det kan

tillämpas är att skapa förutsättningar för ungdomar att delta i gynnande aktiviteter och skapa en framtidstro hos dem. Selektiv prevention innebär att insatser och åtgärder riktas mot samhällsgrupper som riskerar att antingen bli utsatta för brott eller själva begå brott. Den tredje nivån är indikerad prevention vilket riktas mot de individer som antingen uppvisar svårigheter eller som har ett brottsligt beteende. En insats på den nivån kan vara att

ungdomen får hjälp och stöd för att förhindra fortsatt brottslighet (Ander, 2005; Johansson, 2014; Socialstyrelsen 2020).

Resultat från Dahlstedts och Lozics (2017) studie är att familjer som bor i utsatta segregerade områden och föräldrars migrationsbakgrund kan utlösa ungdomsbrottslighet. Ett förslag på brottsförebyggande arbete handlar därav om att inkludera och aktivera föräldrar till att kunna och vilja ta ansvar, exempelvis genom samverkan mellan skola och fältsekreterare, vilket är ett förebyggande arbete på universell och selektiv nivå.

Involverandet av föräldrar i fältsekreterarnas förebyggande arbete varierar inom Sveriges olika fältverksamheter, men i intervjuer lyfter några chefer att föräldrar behöver engageras mer än vad de gör (Socialstyrelsen, 2022). Det kan bero på att föräldrar är en central

skyddsfaktor för att barn och ungdomar inte ska utveckla ett brottsligt beteende (Andershed

& Andershed, 2019). Skälen till att föräldrar utgör en viktig skyddsfaktor är att de befinner sig i ungdomens närmsta miljö och har därför möjlighet att ha en positiv omfattande påverkan (Andershed & Andershed, 2015; Andershed & Andershed, 2019). En stabil, trygg och stark relation mellan förälder och ungdom som innebär att ungdomen får stöd och uppmärksamhet, är enligt både svensk och brittisk forskning, skyddsfaktorer som motverkar utvecklandet av ett brottsligt beteende (Andershed & Andershed, 2019; Janssen m.fl., 2016).

Föräldrar som är engagerade i sina barns liv genom att stötta och motivera är således ett väsentligt förebyggande arbete. Om föräldrarna dessutom är villiga att samarbeta med samhällsaktörer blir det förebyggande arbetet effektivare (Sullivan, 2006).

2.4.1 Bemötande

Att som fältsekreterare möta ungdomar i deras arenor och försöka etablera en

förtroendebyggd relation kan vara en utmaning. Däremot visar tidigare forskning att en fältsekreterare i jämförelse med en socialsekreterare, har möjlighet att skapa en mer

informell relation till ungdomar samt inta ett mer personligt förhållningssätt. Således blir det lättare att etablera en relation till ungdomar (Andersson, 2013). Dock kan det bidra till att fältsekreteraren hamnar i en ambivalent situation där det finns en lojalitet mot

organisationen som styr agerandet, men att tilliten till ungdomar behöver vidmakthållas (Andersson, 2013; Socialstyrelsen, 2022). Balansen mellan att vara informell och samtidigt förhålla sig formellt till det ansvar och uppdrag som ingår i fältsekreterares arbetsuppgifter kan därmed vara komplicerat. Fältsekreterares arbete kritiseras för att bli för vänskapligt.

Däremot behöver det finnas en förståelse för att deras relation till ungdomarna skapas i ungdomarnas arenor, i det som kallas ungdomsoffentlighet och att deras relation utformas av kamratskap. Parallellt är det nödvändigt att fältsekreterare uppträder professionellt utifrån det som åligger deras ansvar. Relationen mellan ungdomar och fältsekreterare omges av en dynamisk spänning mellan att utöva social kontroll och att betraktas som ”kompisar”

(Andersson, 2005a). Därav lyfts vikten av att fältverksamheten är tydlig med sina

skyldigheter som bland annat innebär att anmäla vid kännedom eller vid oro om ett barn far illa. Enligt både ungdomar och fältsekreterare är det viktigt för att bibehålla förtroende (Oldeide m.fl., 2020; Socialstyrelsen, 2o22).

En norsk kvalitativ studie genomförd av Oldeide m.fl. (2020) belyser rollen som uppsökande verksamhet kan ha utifrån både ungdomars samt fältsekreterares perspektiv. Resultatet visar att samtliga ungdomar är eniga om att de har förtroende för fältsekreterarnas uppsökande verksamhet. Ungdomarna uppger att fältsekreterarna bemöter dem med respekt och bekräftelse, vilket således påverkar deras upplevelse av den uppsökande verksamheten som pålitlig och stödjande. Ungdomarna förklarar även att fältsekreterarnas förhållningssätt gentemot dem var annorlunda jämfört med deras upplevelser av andra samhällsaktörer såsom polis och socialtjänst. Av fältsekreterarna känner de sig inte dömda, istället förses ungdomarna med hopp samt motivation genom en betoning av ungdomarnas egna resurser.

I studien redogör fältsekreterarna för deras empowerment baserade förhållningssätt och hur de använder ett resursorienterat perspektiv för att uppmuntra ungdomarna till att vara ansvarstagande samt att bli medvetna om sina styrkor och hur det kan vara till hjälp för att uppnå en positiv förändring. Fältsekreterarna problematiserar att samhället har ett starkt fokus på att se ungdomar som problem och att deras styrkor inte värderas. Vikten av tillit till myndigheter och andra samhällsaktörer för att åstadkomma förändring kan stärkas av ungdomarnas upplevelser av ett bemötande präglat av misstro och fördomar.

Ett resultat från den svenska studien av Stigsdotter Ekberg (2010) är att ungdomar uppger att de har ett svagt förtroende för myndigheter på grund av deras fördomsfulla bemötande.

Ungdomarna berättar att myndigheterna och deras representanter har en dömande attityd som kännetecknas av tvivel på att ungdomarna kan åstadkomma en förändring. De beskriver vikten av att inte bli stämplad som brottsling till följd av sina begångna handlingar, för att bli motiverade till att förändra sina beteenden. Detta överensstämmer med en kvalitativ studie från Hong Kong av Hong Chui och Mui Ho (2006), där fältsekreterare visar en förståelse för hur deras attityd och förhållningssätt har en inverkan på ungdomarnas undvikande beteende gentemot dem. Fältsekreterare uppger att de bör satsa på att visa förståelse för ungdomarnas emotioner och tankar för att skapa förtroende som sedan kan ge upphov till motivation, istället för att etikettera ungdomar som problem och brottslingar. Utifrån ungdomars

upplevelser av myndighetspersoners bemötande i Stigsdotter Ekbergs (2010) studie och vilka konsekvenser det kan leda till, kan resonemanget om de professionellas inverkan på

ungdomars motstånd och motivation stärkas. Ungdomarna uppger att de uppfattar det som att deras sociala problem blir förenliga med deras identitet och att myndighetspersonerna således betraktar ungdomarna som problem trots att de har ett problem. Det uttrycker ungdomarna en frustration över och uppger att de vill bli respekterade och få möjligheten att bli hörda samt sedda. Ungdomarna berättar att de utifrån sina upplevelser inte känner sig lika betydelsefulla som andra, vilket beskrivs påverkas av samhällssynen som blir en del av deras uppfattning av dem själva.

Påståendet i att agera med bestämdhet kring de ungdomar som har begått en brottslighet handling beror i grunden på att det finns en tanke om att de kommer att utveckla en brottslig karriär om inte åtgärder implementeras tidigt. Dock visar en studie av Ander (2005) att tidigt agera med kraft kan utlösa en motsatt effekt än det som förväntas, nämligen att ungdomen känner sig kränkt och stämplad av att bli föremål för insatser. Åtgärderna kan leda till att ungdomen utvecklar en negativ självbild och börjar identifiera sig som kriminell. Det innebär inte per automatik att professionella ska ha en så kallad “låt gå attityd“ gentemot ungdomar som begår brott men konsekvenserna är av betydelse att ha i beaktning.

2.4.2 Komplexiteten i kontaktskapandet med ungdomar som befinner sig i en kriminell riskzon

De fältsekreterare som Socialstyrelsen (2022) har intervjuat i sin kvalitativa studie uppger att ungdomar som har eller utvecklar en kriminell livsstil är en målgrupp som är svår att få kontakt med. En fältsekreterare uppger att det är en utmaning att fånga ungdomens intresse av att skapa kontakt om hen redan har börjat interagera med kriminella gäng. Det beror bland annat på att en ungdom lockas mer av exempelvis de dyra prylar som de kriminella gängen kan erbjuda, än det stöd som fältsekreterarna kan tillhandahålla. Fältsekreterarna uppger att de i utsatta områden uppfattar att kriminella gäng styr och kontrollerar yngre barn och ungdomar genom att hindra de från att delta i aktiviteter som de har arrangerat. För att inte orsaka förtryckt spänning som kan vålla hot och våld påpekar fältsekreterarna att de inte försöker utsätta de unga för dessa risker. Istället betonas vikten av att skapa förtroende genom att vara uthållig och stödja ungdomen tills att behovet inte kvarstår samt finnas tillgänglig för ungdomen som är villig att frångå den kriminella livsstilen. Föreliggande kan kopplas till att Hong Chui och Mui Ho (2006) beskriver att fältsekreterare uppger att de kan inta ett passivt förhållningssätt genom att inte vara påstridig när de möter ungdomar som uttrycker motstånd till att skapa kontakt med fältsekreteraren. De ska snarare tålmodigt vänta tills ungdomen söker kontakt.