I följande kapitel diskuteras studiens resultat i förhållande till tidigare forskning och studiens teoretiska utgångspunkter, där det förs resonemang kring vilka kunskaper som studiens resultat har tillfört. Med studiens syfte som är att undersöka hur fältsekreterare arbetar brottsförebyggande mot ungdomar samt hur de samverkar med andra aktörer, besvaras studiens tre frågeställningar. Fältsekreterares möjlighet att förebygga ungdomsbrottslighet är mycket mer komplext än vad författarna hade förväntat och därför är ett oväntat resultat för studien att fältverksamheterna inte arbetar preventivt mot ungdomsbrottslighet. Det
förebyggande arbetet utförs med fokus på att stärka ungdomars system, vilket indirekt kan förebygga brottslighet. Tillsammans med andra samhällsaktörer utför fältsekreterare deras arbete genom att bland annat utbyta information. En utmaning som fältsekreterarna ständigt brottas med är vad som i deras verksamhet är framgångsrikt för att förebygga sociala
problem bland unga.
6.1 Resultat diskussion
Utifrån frågeställningen kring hur fältsekreterare arbetar förebyggande mot
ungdomsbrottslighet visar resultatet att de inte har ett specifikt arbetssätt. Förklaringen till det är att fältverksamheterna arbetar på universell nivå och därmed inte mot en särskild problematik. Förhoppningen är således att fältsekreterarnas relationsskapande och
bemötande ska förebygga att ungdomar hamnar i brottslighet. Tidigare forskning presenterar skilda orsaker till att ungdomar begår brott, därav finns inte en entydig förklaring till
problematiken. I och med att många riskfaktorer är gemensamma för olika social
problematik (Andershed & Andershed, 2019; Estrada, 2017), tror vi är en anledning till att fältverksamheterna inte inriktar sig på att förebygga ett visst problem. I Socialstyrelsens (2022) rapport presenteras skolmisslyckanden som en betydande faktor till
ungdomsbrottslighet. I kontrast till detta belyser Andersson (2005) föräldrarengameng som en riskfaktor till ungdomsbrott. En viktig aspekt att beakta är att dessa studier är utförda vid olika tidpunkter, vilket påverkar de sociala kontexterna som studierna är genomförda i. Det kan vara en anledning till att studierna belyser olika orsaker. I föreliggande studie betonar samtliga fältsekreterare att skolan och föräldrar är viktiga skyddsfaktorer, därmed tyder det på att riskfaktorerna för att begå brott inte har förändrats över tid. Dock är det värt att poängtera att skolmisslyckanden som enskild riskfaktor inte behöver vara synonymt med att ungdomar begår brott, men att det blir en kumulativ effekt i kombination med oengagerade föräldrar vilket förstärker brottsbenägenheten (Andershed & Andershed, 2019; Appleyard m.fl. 2005). Eftersom dessa två faktorer identifieras som risker arbetar således
fältsekreterarna för att motverka dessa.
Systemteori belyser att omgivande system påverkar individens beteende (Parrish, 2012), vilket fältsekreterarna visar förståelse för genom att infinna sig i ungdomens nätverk och därigenom motverka problematik. Fältsekreterarna implementerar detta genom att dagligen vistas i ungdomarnas arenor, exempelvis på skolor och torg. Vidare anordnar
fältsekreterarna kollektiva föreläsningar avsedda för föräldrar.
Syftet är att fältsekreterarnas kunskaper ska förmedlas till föräldrar för att de ska få vägledning i hantering och bemötande av ungdomar. Det är värt att betona att
fältsekreterarna initialt brukade anordna dessa föreläsningar inom verksamheten, men deltagarengagemanget bland föräldrarna var lågt. Med kännedom om att
föräldraengagemanget var högre när skolan var arrangören, började därefter
fältverksamheterna och skolorna att anordna föreläsningar tillsammans. Vår reflektion är att det finns en antydan om att fältverksamheterna associeras med en bild av att deras arbete endast berör de ungdomar som har ett hjälpbehov, vilket leder till att föräldrar blir
avståndstagande. Baserat på Öquists (2018) beskrivning av ett systemteoretiskt ändamål kan det tänkas vara positivt att aktörerna samverkar för att försöka förändra bilden av
fältverksamheterna, då det underlättar deras utmaning att involvera föräldrar. Systemteori belyser att yrkesutövaren har i uppgift att hjälpa ungdomen och dess familj att kunna tillvarata sina resurser för att en förändring ska framkallas (Parrish, 2012). Fältsekreterarna gör detta genom att sammansätta ungdomens befintliga system som familj och skola för att antingen förstärka ett existerande skydd eller reducera risk. En tolkning av föreliggande resonemang är att det utifrån stämplingsteori kan minimera risken att stämpla ungdomar som problematiska när fler blir medvetna om vilket bemötande som motverkar ett oönskat beteende.
I förhållande till studiens andra frågeställning beträffande utmaningar med det förebyggande arbetet, är utmaningen i att inte kunna mäta det förebyggande arbetets effektivitet ett
resultat värt att diskutera. Uppfattningar kring hur Sverige ska handskas med
ungdomsbrottslighet har skiftat genom åren och enligt Dahlstedt samt Lozic (2017) är det politik som avgör vilka åtgärder som kan vara lösningen. Stigsdotter Ekberg (2010) beskriver att Sverige historiskt inte har gjort någon distinktion mellan vuxna och barn som har begått brott och att ålder eller mognad därav inte har haft någon större betydelse vid
straffbestämmelsen. Fram tills nyligen har det enligt Socialstyrelsen (2020) varit socialtjänstens insatser som blivit aktuella när en ungdom har begått brott och inte
kriminalvårdens, eftersom deras mognad inte ansetts kunna jämföras med vuxnas. Däremot har Sverige med hänvisning till Sveriges riksdag (2022) nyligen ändrat uppfattning om att ungdomar mellan 18 och 20 år inte ska få lindrigare straff för sina brottshandlingar. Istället ska de dömas till fängelse i likhet med vuxna och därmed är den tidigare ungdomsrabatten för allvarligare brottshandlingar sedan 2 januari år 2022 avskaffad. Ur ett
stämplingsteoretiskt tänkande blir straff och tvångsåtgärder inte ett effektivt sätt att förebygga brottslighet, eftersom dessa åtgärder endast förstärker individens negativa självbild av sig själv och blir en bidragande faktor till att negativa beteenden upprätthålls (Goldberg, 1980). Utifrån ett motsatt perspektiv där vård och straff samt åtgärder och kontroll betonas som viktiga påföljder av ungdomsbrottslighet, anses det däremot vara befogat eftersom det är individens ansvar att följa lagstiftning (Estrada, 1999). Med den vetskap som erhålls från studiens resultat, gällande att fältverksamheter inte har ett riktat fokus mot att förebygga ungdomsbrottslighet och att de därmed inte har en specifik arbetsmetod, kan förklaras av utmaningen som intervjupersonerna lyfte kring att det
förebyggande arbetet inte går att mäta. Det finns därför en bristande forskning kring vad som är ett effektivt brottsförebyggande arbete, vilket gör det svårt att veta hur fältverksamheterna ska förebygga ungdomsbrottslighet.
Att brottsstraffen ökar kan enligt Estrada (1999) bero på en avsaknad av effektiva åtgärder med vetenskapligt stöd. Slutsatsen av detta är att såvida det hade funnits evidens för hur exempelvis fältsekreterarna effektivast skulle arbeta preventivt för att motverka brottslighet bland ungdomar, skulle Sverige troligtvis inte behöva återgå till att satsa på straffrättsliga påföljder som brottsprevention.
Angående frågeställningen kring möjligheter med fältsekreterarnas förebyggande arbete visar ett resultat att intervjupersonerna tror att deras förhållningssätt samt bemötande gentemot ungdomar möjliggör ett förtroende som andra aktörer har svårare att skapa. Det stärks med resultat från Oldeides m.fl. (2020) studie i och med att ungdomarna lyfter att fältsekreterarna inte förknippas med en nedlåtande attityd utan istället är den aktören som försöker stärka deras självförtroende genom att fokusera på deras styrkor. I kontrast till detta upplever en av intervjupersonerna att ungdomarna uppträder avvaktande gentemot poliser och ordningsvakter. Den skillnad som råder mellan fältsekreterarnas och polisers samt ordningsvakters yrkesroller är en potentiell förklaring till att de inte är lika tillmötesgående som fältsekreterarna i deras roll har möjlighet att vara. Det är tänkbart att ordningsvakternas bild av ungdomar är förenlig med den problematiska samhällsgrupp som de enligt
Socialstyrelsen (2020) associeras vara, vilket Goldberg (1980) hävdar förstärker ungdomens uppfattning av att vara avvikande. Således är bemötandet och stärkandet av ungdomars resurser som i studiens resultat belyses som viktigt, motsatsen till de negativa reaktioner som stämplingsteori menar orsakar stämpling. En tolkning av detta resultat är att bemötandet som krävs från fältsekreterarna för att skapa tillit, möjliggör att kunna minska ungdomarnas känsla av att vara avvikare och således förebygga att ungdomarna inte utvecklar ett
normbrytande beteende.
Avseende resultatet som visar att fältsekreterarna upplever att samverkan främjar förebyggande arbete, stärks av det systemteoretiska tankesättet att samverkan kan skapa flera möjligheter att åtgärda problem (Öquist, 2018). En fördel som fältsekreterarna lyfter är att de tillsammans med andra aktörer kan genomföra kartläggningar och bilda en ömsesidig lägesbild av vad respektive aktör ska fokusera på i mötet med ungdomar. Genom denna studie får vi en förståelse för att det inte endast kan vara en enskild aktör som ansvarar för det förebyggande arbetet. Att förebygga sociala problem såsom ungdomsbrottslighet är en utmaning för fältverksamheterna, men vår uppfattning är att det skulle vara ännu mer komplext om de inte hade samverkat. Resonemanget stärks av Forkby (2020) som förklarar att det är svårt att förebygga sociala problem och att samverkan därav utgör en viktig
funktion. Vidare beskriver Johansson (2014) att varenda samverkansaktör utgör en väsentlig komponent för att kunna bedriva förebyggande arbete, vilket är i enlighet med systemteori som förklarar att aktörer är system som interagerar med varandra (Payne, 2015). Dessa system som fältsekreterarna omger sig av är viktiga, enligt Andersson (2013) behövs nämligen ett stödnätverk för att det avsedda arbetet ska kunna verkställas. Det stöder resonemanget avseende att identifieringen av skydd och risker underlättas genom samverkan.
Trots ett dominerat positivt intryck av samverkan upplever fältsekreterarna att andra aktörer har svårt att definiera vilka arbetsuppgifter som ingår i deras yrkesroll. Den utmaningen har fältsekreterarna kunnat hantera, genom att aktivt tydliggöra sina arbetsuppgifter för
aktörerna. Det kan å andra sidan vara en positiv aspekt att aktörer vill ha hjälp från
fältsekreterarna, eftersom det tyder på att aktörerna har öppna system som är mottagliga för att influeras av fältsekreterarnas kompetens. Fältsekreterarnas diffusa roll kan förstås utifrån den flexibilitet som medför ett friare handlingsutrymme i att utforma preventionsarbetet (Socialstyrelsen, 2022).
Den slutgiltiga poängen med vårt resonemang är att fältsekreterarnas samverkan är viktig för att kunna skapa samt bibehålla skydd för ungdomarna. Ju fler aktörer som ingår i samverkan desto starkare skyddsnät, vilket på sikt reducerar risken för att ungdomar begår brott.