I detta avsnitt presenteras stämplingsteori och generell systemteori som är de teoretiska utgångspunkterna för denna studie. Stämplingsteori har valts med anledning av att stämpling av ungdomar som begår brott kan resultera i att ungdomar skapar en negativ självbild som gör att de upprätthåller sitt normbrytande beteende och därmed fortsätter att begå brott. Med systemteori genereras en förståelse kring hur olika riskfaktorer kan leda till att ungdomar begår brott. Vidare är samverkan en viktig del inom systemteori för att kunna förstå och hantera komplicerade situationer. Således kan dessa teoretiska perspektiv bidra till att studiens syfte och frågeställningar besvaras.
3.1 Stämplingsteori
Stämplingsteorins fokus är att förklara hur samhället konstruerar avvikare och deras normbrytande beteende genom att etikettera. Att en individ stämplas som avvikande sker i samspel med dennes omgivning och är inte en engångsföreteelse, istället utvecklas stämpeln i en process (Becker, 2006; Goldberg, 1980). Vad som stämplas som avvikande skapas av omvärldens reaktion på exempelvis en individs beteende och reaktionen påverkas av tid och sammanhang (Becker, 2006). I en stämplingsprocess är det primärt föräldrar som börjar stämpla genom att reagera på individens beteende i negativ bemärkelse och i det andra stadiet blir individen stämplad av samhället. Att ständigt bemötas med negativa reaktioner av människor i sin närhet resulterar i att individens självbild påverkas. I kombination av upplevda traumatiska händelser och negativa reaktioner, tenderar individen att således utveckla en destruktiv självbild. Risken för samhällelig stämpling ökar när individen blir stämplad av sina föräldrar. Negativa reaktioner från omgivningen är en del av individens socialiseringsprocess, vissa individer lär sig att det är handlingen som inte är önskvärd medan andra lär sig att det är fel på dem själva efter att ha tagit emot nog så mycket negativ respons (Goldberg, 1980). Vid de första reaktionerna från omgivningen betraktar inte
individen sig själv som avvikare, vilket benämns som primär avvikelse, men när individen vid upprepade tillfällen har bemötts med negativa reaktioner kan en sekundär avvikelse skapas och det innebär att individen börjar identifiera sig med sin etikett (Becker, 2018; Pettersson, 2017). För att individens självbild inte ska förbli negativ, behöver omgivningens reaktioner särskiljas från individen som person och dennes handling (Goldberg, 1980). Det beror på att individen annars tenderar att fortsätta uppträda avvikande och förblir exkluderad. Utifrån stämplingsteorin förklaras därmed fortsatt brottsligt beteende av den samhälleliga
reaktionen och inte av individens egenskaper (Nilsson, 2017). Trots detta beskrivs omgivningens reaktioner variera beroende på vem det är som har utfört handlingen och personen som har blivit utsatt (Becker, 2006; Pettersson, 2017). Det kan exemplifieras i en situation där en ungdom har begått brott och att omgivningens agerande påverkas av ungdomens intersektionella faktorer såsom klass, etnicitet och ålder (Becker, 2006).
För att kunna förklara sambandet mellan ungdomsbrottslighet och stämplingsprocessen är det nödvändigt att förklara beteendeinkongruens, som uppstår när individen stämplas av samhället. Det är när individens agerande inte är förenligt med den egna självbilden som beteendeinkongruens skapas. För att reducera inkongruensen behöver individen antingen förändra sitt agerande eller sin självbild. Det önskvärda är att individens beteende och självbild överensstämmer, att det är kongruent, vilket beror på att individen är i behov av bekräftelse från sin omvärld. Negativa reaktioner från omgivningen kan leda till ett förändrat beteende, men det förutsätter också att individen har en positiv självbild, annars riskerar individen att upprätthålla sitt beteende och etiketten som avvikare blir svårare att undgå.
Således blir det en utmaning att anpassa sitt beteende till samhällets normer om en ungdom som begår brott har en negativ självbild och ständigt får negativa reaktioner från sin
omgivning. Ungdomar som begår brott kan förklaras som avvikare när de bestrider samhällsnormerna, vilket skapar en del inkongruens. Ur ett perspektiv har ungdomar fostrats med utgångspunkt i samhällsnormerna men som ur ett annat perspektiv har en självbild av negativ bemärkelse och är rädd för misslyckanden. Just den negativa självbilden och rädslan för att misslyckas skapar en dragningskraft mot att ingå i en avvikargrupp som möjliggör att ungdomen inte behöver bemöda sig att göra sådant som denne inte klarar av.
Samhället uppfattas då som en domare och ett hot mot avvikarna, ju mer uppfattningen förstärks desto mer kommer hen att ty sig till att vara en avvikare (Goldberg, 1980). I och med att ungdomen är benägen att agera utifrån omgivningens förväntningar, behöver både närmsta umgängeskretsen och samhällsaktörer betona ungdomens önskvärda beteende (Hilte, 1996).
3.2 Generell systemteori
Systemteori är ett teoretiskt synsätt som belyser att omgivningen med dess individer, grupper och organisationer utgör olika delar som benämns som system, vilka återfinns på olika systemnivåer. Systemen finns på makro-, meso- samt mikronivå och dessa delar bildar tillsammans en helhet som samspelar (Payne, 2015). Inom systemteori är det viktigt att beakta helheten av det som studeras för att det då är möjligt att åstadkomma en fördjupad förståelse av vad en individ behöver hjälp med (Bertalanffy, 1968; Teater, 2020). I och med att individen samspelar med det strukturella och det relationella i omgivningen är det således väsentligt att väga in individens omgivande system, miljön, för att kunna erbjuda hjälp och stöd som gynnar individen och dennes behov (Teater, 2020). Det innebär att både sociala samt psykologiska omständigheter beaktas inom det systemteoretiska perspektivet och utgångspunkten är systemets kontext (Parrish, 2012).
Makronivå representerar samhället i stort och det är inom detta system som meso- och mikronivå återfinns. I makrosystemet finns de lagar och normer som styr och formar systemen som finns på meso- och mikronivå. Även ekonomi, kultur, religion och etnicitet utgör samhälleliga aspekter som påverkar samhällets utformning samt enskilda individers agerande. Mesonivå innefattar olika mikrosystem som består av flera individer som har någon relation till varandra och utgör således en grupp (Parrish, 2012).
Det kan exempelvis innebära en skolklass, relationen mellan fältsekreterare och ungdom samt att fältsekreterare tillsammans med samverkansaktörerna bildar en grupp. Parrish (2012) förklarar vidare att den enskilda individen är ett system på mikronivå, men även system såsom familj och vänner. Ett begrepp inom systemteori är symptombärare, vilket innebär att det finns en underliggande problematik som individens beteende visar symptom på. Problematiken kan återfinnas i individens närliggande system som exempelvis familjen och kan till exempel vara alkoholmissbruk.
Systemteori kan tillämpas av yrkesutövaren för att få en förståelse för hur individen och dess omgivande system ömsesidigt påverkar varandras beteende (Parrish, 2012). Ett mål med systemteori är att för en individ introducera andra tankesätt angående att individen självständigt ska kunna förändra sin situation (Öquist, 2003). För att kunna införliva nya idéer behöver individen vara mottaglig för det system som den professionella yrkesutövaren tillhör (Öquist, 2018). Att vara mottaglig menas med att systemet är öppet, det innebär till exempel att individen kan påverkas av andra system, det så kallade inflödet som kan möjliggöra utveckling. Motsatsen till öppna system är slutna och runt omkring ett sådant system finns en gräns som hindrar omgivande system från att göra avtryck och därmed att utvecklas (Payne, 2015). Individen behöver vara delaktig för att individens egna resurser ska kunna användas samt för att åstadkomma en förändring (Teater, 2020). När en förändring sker med hjälp av inflöde från andra system skapas det som benämns som genomflöde, som därefter kan passera ut genom systemet och visa de effekter som har skett vilket kallas utflöde (Payne, 2015).
Yrkesutövarens uppgift är att hjälpa individen och dennes familj att nyttja sina resurser (Parrish, 2012). Således betonas samarbete mellan individ och yrkesutövare. I
sammanhanget fältsekreterares förebyggande arbete med målgruppen ungdomar kallas deras system förändringsagent systemet. Inom detta system ingår de politiska
förutsättningarna som styr och påverkar möjligheterna för hur fältsekreterarna ska bedriva samt utforma deras arbete (Teater, 2020). En samverkan mellan olika samhällsaktörer innebär ett utbyte av kunskap mellan olika system och skapar goda förutsättningar för att hantera problematik. Men för att arbetet ska gynnas av en samverkan behöver den resultera i förändringar, det behövs därmed nya idéer på lösningar för att arbetet ska utvecklas och drivas framåt (Öquist, 2018).