Det sociokulturella perspektivet

Studien har ett sociokulturellt perspektiv på lärande, vilket jag använder för att utveckla en förståelse av lärarnas eget lärande, kontexten och lärarnas undervisning med digitala resurser. Det sociokulturella perspektivet har sin grund i Vygotsky (1978) och hans kollegors studier som visar att lärande sker i ett kulturellt och socialt samspel. Människors kunskap och tänkande utvecklas, påverkas och möjliggörs genom olika sociala och kulturella arte-fakters roll och ömsesidiga kontakt mellan människor och världen. Livshi-storieansatsen ger mig möjlighet att i en sociokulturell kontext få insyn i lärarnas övertygelser och de villkor i den omgivande miljön där övervägan-den och didaktiska val av digitala resurser görs. Analysen i studien görs i huvudsak med stöd i begreppen lärares övertygelser, lärares situerade soci-ala praktik, kontexter och digitsoci-ala medierande resurser.

3.2.2 Digitaliseringens situerade sociala praktik

Wertsch (1998) beskriver att syftet med ett sociokulturellt perspektiv är att förstå mänskligt agerande i relation till den kulturella, institutionella och historiska kontext där agerandet sker. Inom det sociokulturella perspektivet ses människors förståelse och handlingar som en del av kontexten. Vi blir inte endast påverkade av en kontext utan med våra handlingar skapas och återskapas en kontext som vävs ihop till en situerad social praktik, det vill säga en verksamhet eller synliggjord enhet där vi agerar (Cole, 1996).

Mänskliga handlingar är inbäddade i olika villkor eller situationer som är beroende av kontexten, liknande de ramverk och roller som Goffman (1974) beskriver i sina teorier om sociala ramverk (eng. frames). En lärare agerar exempelvis olika i olika situationer beroende på villkoren. Agerandet i klassrummet med eleverna skiljer sig från agerandet i personalrummet med kollegorna. Lönesamtalet med chefen skiljer sig avsevärt från situationen i hemmet med familjen eller utövandet av en fritidsaktivitet med lagkamrater.

Den struktur som skapats i livshistoriekonstruktionerna, vilken beskrivs i föregående del som fem områden, utgör tillsammans med transkribering-arna grunden för att analysera de förändrade villkor som beskrivs av lärtranskribering-arna med avseende på digitaliseringen. De hjälper till att förstå hur överväganden resulterat i didaktiska val, baserat på lärarnas övertygelser och hur den di-gitala didaktiken har formats över tid i olika situerade sociala praktiker från uppväxten, utbildning och yrkesbana. Intressant i dessa kontexter är att se hur lärarna beskriver samspelet mellan personer i omgivningen som exem-pelvis kollegor eller chefer och sitt eget lärande och sin egen användning av digitala resurser. Begreppet ”scaffolding” eller stöttning används av Wood, Bruner och Ross (1976, s. 90) för att tydliggöra det sociala samspelet mellan människor och vägledning av någon för att utveckla högre kunskap. I stu-dien används begreppet som hjälp för att analysera på vilket sätt lärarna beskriver att de fått hjälp i sin egen digitaliseringsprocess eller användning och val av digitala resurser.

Digitaliseringen har medfört förändringar, det vill säga nya förutsätt-ningar eller villkor, vilket gjort att kontexterna för lärarnas yrkespraktik, undervisning och lärande förändrats. I vetenskapliga arbeten kan olika ni-våer och kombinationer av kontexter urskiljas och identifieras analytiskt, som fysiska, kognitiva, kommunikativa och historiska kontexter (Duranti

& Goodwin, 1992). I praktiken kan däremot dessa olika nivåer av kontex-ter vara svåra att skilja åt. Exempel på en fysisk kontext är skolan som fysisk miljö och verksamhet, men skolan utgör också ett exempel på en hi-storisk kontext i kombination med olika kommunikativa och kognitiva

kontexter som tillsammans med människors agerande och förståelse bildar en situerad social praktik. I studien används begreppet kontext som hjälp för att förstå hur lärarnas överväganden och val av digitala resurser för undervisning är relaterade till didaktiska övertygelser med avseende på de förändrade villkor som digitaliseringen medfört.

3.2.3 Digitala medierande resurser

Inom det sociokulturella perspektivet är begreppet artefakter vanligare än begreppet resurser. Det finns inom perspektivet olika indelningar av arte-fakter och Vygotsky (1978) använde begreppen verktyg och symboler.

Verktyg syftar på materiella artefakter, som exempelvis böcker, pennor, mi-niräknare, mobiler, datorer. Symboler syftar på de begreppsmässiga arte-fakter eller psykologiska artearte-fakterna som exempelvis språk, memorerings-tekniker, matematiska symboler, system, kartor och diagram. För Vygotsky var språket den främsta artefakten. I och med digitaliseringen och nya digi-tala medier finns idag utökade möjligheter till interaktion i tal och skrift, vilket kan bidra till social samvaro och lärande. Cole (1996) menar att både materiella och begreppsmässiga artefakter är ett resultat av en dialektisk interaktion med människor, vilket innebär en sorts ömsesidig relation där en ständig utveckling sker när människor genom användning bidrar till att utveckla artefakten, vilket i sin tur påverkar människors tänkande och be-teende.

Wartofsky (1979) delar upp artefakter i tre nivåer. De primära syftar på fysiska verktyg likt Vygotskys verktyg, de sekundära kan ses som en repre-sentation av de primära, det vill säga diagram, recept, kalendrar eller andra representationer som hjälper oss att utvidga minnet. De tertiära är en ut-vidgning av de sekundära, de är imaginära eller fiktiva representationer vilka är konstruerade av oss människor för att förstå världen. Till de tertiära hör exempelvis vetenskapliga teorier, konst, skönlitteratur, noter, skrift och regelsystem och andra kulturella produkter som spel och sociala medier.

Begreppet artefakter omnämns i föreliggande studie som resurser och fokus är de digitala resurserna och dess medierande funktion.

Wertsch (1991; 1998) framhäver interaktionen mellan människor och samspelet med artefakter i ett kulturellt sammanhang och han utvecklar be-greppet mediational means, som på svenska kan översättas med medierande resurser, vilket syftar på alla tillgängliga och möjliga resurser som männi-skor använder i lärprocesser. Begreppet hjälper till att förstå hur vi som människor interagerar med tillgängliga kulturella artefakter på ett sätt som

gör att tänkandet och handlingar utvecklas och driver lärprocesser. I före-liggande studie analyseras det lärarna beskriver beträffande sin didaktiska användning av digitala medierande resurser eller artefakter samt varför och hur de motiverar sin användning. Frågeställningar som är intressanta för analysen är hur lärarna beskriver vad som hänt när digitala resurser har introducerats, vad som eventuellt gått förlorat och vad som förändrats efter behov och varför de gjort didaktiska val, med vilka digitala resurser och hur. De teoretiskt didaktiska utgångspunkterna utvecklar vidare dessa frå-geställningar, vilka beskrivs i följande avsnitt.