självvärdering för studenter
Svante Axelsson, Enheten för utveckling av pedagogik och interaktivt lärande, UPI, Uppsala universitet och Anita Hussénius, Institutionen för matematik, natur- och datavetenskap, Högskolan i Gävle samt Kemiska institutionen, Uppsala universitet anita.hussenius@hig.seUtbildning vid universitet och högskolor har fokus på det ämne som studeras. Utöver goda ämneskunskaper behöver studenterna också utveckla andra färdigheter som är nödvändiga för att de, efter avslutad utbild-ning, ska kunna fungera i arbetslivet. Till de viktigaste färdigheterna räknas förmågan att kommunicera muntligt och skriftligt. I Stu-dentspegeln (HSV, 2002) står det som slutsats att ”Studenterna skriver och läser förhållandevis
lite” och ”Utveckling av studenternas muntliga färdigheter behöver stärkas.”. Andra
utvärde-ringar pekar på samma sak. Arbetsgivare, som t.ex. anställer naturvetare, är nöjda med deras ämneskunskaper men önskar en förbättring av deras förmåga till muntlig och skriftlig kommunikation, såväl som till samarbete i grupp. De efterfrågar därför mer träning av dessa färdigheter i den naturvetenskapliga utbildningen vid universitet och högskolor. Även studenterna säger sig vara nöjda med sina ämneskunskaper efter avslutade studier, men önskar att de framförallt fått öva mer på muntliga presentationer.
Kommunikationsträning för studenter kan utformas på många olika sätt och de flesta lä-rare är överens om att sådan träning bör ingå i utbildningen. En del utbildningsprogram har löst detta genom speciella insatser i form av småkurser om framförallt skriftlig, men även muntlig kommunikation. Det är ofta lä-rare som undervisar i svenska som leder dessa kurser. Vår bild är också att ämneslärarna, vid åtminstone ett tillfälle per kurs, ger stu-denterna uppgifter som ska presenteras och
rapporteras på olika sätt – skriftligt och/eller muntligt. Dessa redovisningar eller produkter utgör ibland också en del av examinationen. Speciellt för muntlig kommunikation hand-lar de åtföljande diskussionerna om sakin-nehållet och sällan om formen för presen-tationen. Studenterna lämnas sedan med sin egen uppfattning om hur det gick – om det var bra eller dåligt. Men ämnesinnehållet och formen för hur information framställs är lika viktiga. Trovärdighet och tydlighet är begrepp som hänger ihop med faktainnehåll och på det sätt det presenteras. För att kunna kommunicera sitt ämne krävs goda ämnes-kunskaper. Regelbunden träning i muntlig och skriftlig kommunikation leder därför till att ämneskunskaperna också fördjupas och befästs.
DiaNa står för ”dialog för naturvetare” och är ett program vid Uppsala universitet, för systematisk träning av naturvetarstu-denternas kommunikativa färdigheter, som startade ht 2001. Ämnesintegrerade kom-munikationsövningar med återkoppling an-vänds som del i undervisningen i kemi, bio-logi och geovetenskap. Återkoppling ges av lärare och studentkamrater – muntligt och skriftligt. Studenten gör en självvärdering av sin insats utifrån det som framkommit vid återkopplingen och genom sina egna reflek-tioner. Kommunikationsövningar, återkopp-ling och självvärderingar samlas i studentens DiaNa-portfölj, vilken sedan används vid utvecklingssamtal med handledare och i slu-tet av utbildningen när intyg skrivs. Studen-terna ges därmed en möjlighet att utveckla sin skriftliga och muntliga förmåga under hela studietiden. Genomförandet kräver dock att lärarna erbjuds handledarutbild-ning och trähandledarutbild-ning i att ge återkoppling till studenter. Denna modell för systematisk kommunikationsträning kan användas på alla högskolekurser och program.
Inspiration från Alverno College
Alverno College i Milwaukee, Wisconsin (www.alverno.edu) är ett kvinnligt, katolskt
college som fått stor uppmärksamhet i USA och också erhållit flera fina utmärkelser för sin grundutbildning. Trots att de huvudsak-ligen rekryterar från studieovana grupper och etniska minoriteter lyckas de bedriva en utbildning av hög kvalitet, vilket bl.a. visar sig i att näringslivet både uppskattar och ef-terfrågar de utexaminerade studenterna. Vid Alverno College utgår man från åtta olika färdigheter som studenterna behöver ha med sig, för att kunna använda sina ämnes-kunskaper i olika typer av verksamheter och situationer. I varje kurs, oavsett inom vilket ämnesområde, ska dessa färdigheter syste-matiskt tränas, utvecklas och demonstreras. Alverno har under en lång tidsperiod arbe-tat fram dokumenterat effektiva
arbetsfor-mer för färdighetsträning.1 Delar av detta
program kan med viss anpassning användas som förebild för vår egen verksamhet och har utgjort en inspirationskälla vid utvecklingen av DiaNa.
Målsättning med DiaNa
Den naturvetenskapliga grundutbildningen ska resultera i kompetenta biologer, geovetare
och kemister2 som, förutom gedigna
ämnes-kunskaper, har en god förmåga att
• kommunicera sina ämneskunskaper i tal och skrift
• kommunicera sina ämneskunskaper i både vetenskapliga/professionella och po-pulära sammanhang använda sina ämnes-kunskaper i samverkan med andra inom och utom det egna ämnesområdet.
DiaNa syftar till en individuell utveckling av studenternas kommunikativa färdigheter – oavsett vilken nivå studenten befinner sig på när han eller hon påbörjar sina studier, ska en reell möjlighet att förbättra dessa färdigheter erbjudas under utbildningen. Studenterna jämförs inte med varandra utan enbart med sig själv. En student som är en duktig kom-munikatör redan från början, kan och bör bli ännu bättre. Den student som har ett litet sämre utgångsläge, t.ex. har ett annat
mo-dersmål och därmed kanske inte behärskar svenska språket, ska definitivt ha erhållit en större kommunikativ säkerhet och förmåga vid slutet av sin utbildning. Det handlar om det som Sören Kirkegaard uttryckte:
”Om jag vill lyckas med att föra en män-niska mot ett bestämt mål, så måste jag finna henne där hon är och börja just där.”
Genomförande av DiaNa
Kommunikationsövningar integreras som undervisningsform i moment på befintliga kurser. I så stor utsträckning som möjligt har moment och övningar som redan tidigare fun-nits på kurserna använts. Dessa kan dock ha anpassats i större eller mindre utsträckning, för att uppnå rätt nivå och svårighetsgrad på färdighetsträningen. Vissa helt nya typer av kommunikationsövningar har även införts på kurser där så har varit lämpligt. Utgångs-punkten är dock alltid att det är ämnet och ämneskunskaperna som ska kommuniceras och demonstreras. För att stimulera till en aktiv studentstyrd utveckling används kon-struktiv återkoppling och självreflektion i alla övningar. I och med att studenterna ger varandra återkoppling får de också träning i att fungera väl i diskussioner. Genom att iaktta sina studentkamrater ökar medveten-heten om ”vad som fungerar bra” och ”vad som fungerar mindre bra” och varför det ”gör det” eller ”inte gör det”. Genom att tvingas formulera dessa iakttagelser i en konstruktiv feedback av sina kamraters presentationer, förstärks denna medvetenhet ytterligare och kan leda till en självreflekterande process.
För att underlätta återkopplingen har olika typer av formulär utvecklats och dessa används både vid de muntliga och skriftliga kommunikationsövningarna. Varje enskild student får återkoppling från såväl medstu-denter som lärare. Han eller hon samman-ställer sedan de synpunkter som kommit fram och gör utifrån detta material en självvärde-ring. Där ska studenten identifiera sina styr-kor och svagheter samt välja ett område/en
insats som de vill förbättra till nästa gång. Studenterna dokumenterar sina övningar i en personlig portfölj och kan därför konti-nuerligt följa upp sin utveckling.
Övningar i muntlig kommunikation
Olika typer av kommunikationssituationer ska ingå som övningar och svårighetsgraden på dessa ska öka allteftersom utbildningen fortskrider. Vissa olikheter finns naturligtvis mellan olika discipliner och man utgår från vad som är relevant inom det egna ämnes-området. Ett exempel på en enklare muntlig övning kan vara att göra en demonstration av ett instrument, en växt eller en djurdel. An-dra exempel är att göra kortare eller längre presentationer över ett givet ämne, att ge en instruktion – vilket kräver att lyssnaren efteråt ska kunna utföra det som instruk-tionen avser, att delta i en diskussion eller paneldebatt, att genomföra en vetenskap-lig argumentation t.ex. genom försvar och opposition av arbeten, att delta i professio-nella samtal etc. Betingelserna för de olika övningarna kan varieras på ett antal olika sätt. I början av utbildningen är gruppstor-leken såväl som uppgiftens omfattning liten. Mot slutet av utbildningen är uppgifterna mer krävande och åhörarna kan vara ett par hundra deltagare i en konferens. Studenterna ska tränas i kommunikation på såväl veten-skaplig nivå som i populärare sammanhang för en bredare allmänhet. Svårighetsgraden kan också varieras genom att övningen görs på svenska eller engelska. Olika slags hjälpme-del (blädderblock, svarta tavlan, OH, power point) kan vara obligatoriska alternativt inte tillåtna. Vid ett antal tillfällen under utbild-ningen genomförs också s.k. spegelvisningar med videoinspelning av studenterna.
Återkopplingen ska vara direkt, ärlig, posi-tiv och konstrukposi-tiv. Det är viktigt att det som är bra lyfts fram och synliggörs. Det bidrar till att skapa en trygg atmosfär, vilket är sär-skilt viktigt i början, men framförallt bidrar det till en utveckling i positiv riktning. Flera lärare har påpekat hur lätt det är att
fram-häva det som inte är bra och hur nyttigt det varit att istället tvingas identifiera det som är bra. Och det räcker inte att säga att ”det här gjorde du bra”, utan det gäller att kunna se ”vad” som faktiskt är bra och att motivera detta.
I början av utbildningen ges ett antal fö-reläsningar om muntlig kommunikation, av lärare från Institutionen för nordiska språk. Psykologer från Studenthälsan håller också seminarier om att ge och få återkoppling. Under utbildningens gång hålls även ett an-tal litteraturseminarier där vi bl.a. utgått från
en bok av Britt Backlund.3
Övningar i skriftlig kommunikation
På motsvarande sätt som vid muntlig kom-munikationsträning varieras de skriftliga uppgifterna med avseende på omfattning, målgrupp, språk (svenska, engelska) och svårighetsgrad. Genom att ha olika typer av övningar på olika kurser under utbildningens gång, försöker vi täcka de vanligast förekom-mande varianterna: avgränsade inlämnings-uppgifter, laborationsrapporter, andra rap-porter och pm, referat av föreläsning, poster, göra en webbsida, minnesanteckningar/pro-tokoll från seminarier eller möten, examens-arbete/vetenskaplig publikation mm.
Ett antal föreläsningar om skriftlig kom-munikation ges av lärare från Institutionen för nordiska språk, för att höja den teore-tiska medvetenheten hos studenterna och för att preparera dem för att kunna kom-mentera varandras skrivna texter. Det är ämnesinnehållet som står i fokus och for-men, den skrivna texten, ska förmedla det man vill få fram om ämnet. Det innebär att man inte behöver vara språkexpert för att ge konstruktiva synpunkter på den skrivna tex-ten. För att kunna kommunicera ämnet be-höver man ämneskunskaper och för att ge relevanta och viktiga kommentarer krävs också ämneskunskaper. Återkopplingen ges av studentkamrater och läraren med hjälp av textkommentarer som fylls i på ett sär-skilt utformat formulär. Vi undviker att göra
rättningar direkt i texten – studenten härskar över sin egen text.
Organisation, handledarutbildning, resurser
Den systematiska och ämnesintegrerade trä-ningen av kommunika-tionsfärdigheter, som ingår i DiaNa, startades höstterminen 2001 för de studenter som då började sina studier på A-nivå i biologi och kemi. Dessa studen-ter är nu inne på sitt tredje studieår och kan till sommaren 2005 ta ut en magisterexa-men. Utvecklingen av DiaNa har följt dessa studenter, har successivt implementerats i utbildningsprogrammet och kommer alla efterföljande studenter till del. Lämpliga öv-ningar och övningstyper valdes först för kur-ser på AB-nivå och utvecklas nu fortlöpande för kurser på C- och D-nivå. Inför ht 2005 kommer DiaNa att finnas som en integrerad del på i stort sett samtliga kurser som ingår i naturvetarprogrammen i biologi och kemi, samt på många kurser inom geovetenskap. Genomförandet av detta har framförallt ställt krav på organisation – samarbete, samord-ning och överenskommelser måste ske mellan olika kurser, ämnen, institutioner och lärare. Onödigt överlapp av övningstyper ska und-vikas samtidigt som man måste tillse att de olika momenten kommer samtliga studenter till del, oavsett vilka kurser och inriktningar de väljer inom dessa ämnen. Detta kräver att tid avsätts för lärarna att träffas och disku-tera. Det krävs också att någon eller några koordinerar, dokumenterar och håller reda på vad som ska göras och vad som har gjorts. Vi anställde en nyutexaminerad student som ”koordinator” samt avsatte en lärare i biologi och kemi på vardera 25 % för att arbeta med implementering av DiaNa.
Parallellt med att DiaNa implementera-des i utbildningen har lärarna genomgått utbildningar för att kunna fungera som kommunikationshandledare. Dessa hand-ledarutbildningar, en i muntlig och en i skriftlig kommunikation, har utvecklats av och ges av lärare från Institutionen för
nord-iska språk. Samtliga lärare som undervisar på kurser där DiaNa införs ska genomgå dessa utbildningar, vilket innebär att det berör näs-tan alla lärare och doktorander.
När DiaNa-programmet väl genomsyrar hela utbildningen är tanken att det ska kunna fortleva av sig själv, utan extra tillskott av re-surser, och vara en lika naturlig del som t.ex. laborationsundervisningen.