Studiens två mest centrala aspekter kan anses vara motivation och grammatikundervisning, och relationen mellan dessa två företeelser. Resultaten från enkätundersökningen och fokusgruppsintervjun visade på en relativt entydig bild: Eleverna som hade tagit del av lärsekvensen och de båda lektionstillfällena upplevde grammatik som tråkigt, men viktigt. Även om det fanns negativa attityder kring den konkreta nyttan bakom att lära sig ett metaspråk rörande grammatik, angav majoriteten av elever att de uppfattade grammatik som ett sorts ”nödvändigt ont”, på så vis att det inte var roligt, intressant eller stimulerande – att det ändock var värdefullt att behärska.
Ett resultat från enkätundersökningen var att eleverna som utförde lärsekvensen uppgav att de ansåg att lärsekvensen var lärorik i en mycket hög utsträckning, men att den inte var motiverande i samma utsträckning. Detta tyder alltså på att något lärorikt inte nödvändigtvis innebär att det även är motiverande, och att även om dessa två begrepp kan ha en viss korrelation, bör de ej förklaras som synonyma. Langacker (2011) konstaterar att meningsfullhet behöver upplevas för att skapa motivation, men resultatet från enkätundersökningen påvisar emellertid att meningsfullhet inte nödvändigtvis medför en hög grad av motivation. Denna slutsats kan härledas just eftersom lärsekvensen uppfattades som lärorik i en mycket hög utsträckning (och på så vis även meningsfull eftersom lärande anses som meningsfullt), men inte alls lika motiverande. Detta innebär att det finns fler bakomliggande aspekter som präglar en individs upplevda motivationsnivåer, än enbart meningsfullhet. Detta kan dock ses som något tämligen självskrivet, och denna studie har därför inspirerats av förväntan-värdeteorier för att beskriva de aspekter som ligger bakom en
individs motivation. De aspekter (beskrivna i detalj i kapitel 4.2) som beskrivs som väsentliga för att uppnå motivation hos en individ är därvid följande:
1. Individens tilltro till sin egen måluppfyllelse 2. Ämnet är intresseväckande för individen
3. Kunskap kring ämnet kan bidra till praktisk nytta, eller vara viktigt för att uppnå framtida mål
4. Ämnet är viktigt för individens identitet/självbild
5. Att studera ämnet innebär att individen kan åsidosätta andra plikter
Individerna i fokusgruppen påpekade alla att de hade en tilltro till att de skulle klara av kursen Svenska 2. De påpekade även att detta var en bidragande faktor till att de deltog i lärsekvensen, eftersom det kunde vara värdefullt att delta i samtliga lektionstillfällen om man ville klara kursen. Både fokusgruppen och respondenterna från enkätundersökningen påpekade att lärsekvensen upplevdes lärorik. Det går således att konstatera att, eftersom lärsekvensen upplevdes lärorik, fanns det en tilltro hos eleverna att detta moment bidrog till kunskap som skulle hjälpa dem att klara kursen. Det finns följaktligen anledning att misstänka att det fanns en god tilltro bland eleverna (1).
Som tidigare konstaterat, upplevdes ämnet grammatik inte som särskilt intresseväckande hos eleverna. Då grammatik upplevdes tråkigt men viktigt kan det fastställas att ämnet ej var intresseväckande hos individen (2). I fokusgruppsintervjun konstaterade eleverna att de tyckte att grammatik kunde vara allmänbildande, och att det var viktigt att behärska grammatiken. Även respondenterna i enkätundersökningen angav att de ansåg grammatik som viktigt, och det går därigenom att konkludera att elever upplevde att det fanns en praktisk nytta bakom grammatikundervisningen (3). Ingen elev konstaterade dock att grammatik är viktigt för ens identitet eller självbild (4), eller att de deltog i lärsekvensen för att åsidosätta andra plikter (5), vilket innebär att dessa aspekter ej var centrala faktorer bakom elevernas respektive motivationsnivåer under lärsekvensens gång.
Utifrån de fem aspekter presenterade ovan, går det alltså att utröna att två stycken av dessa aspekter har varit särskilt framstående hos elever under studiens gång: Det har funnits en stark
tilltro till att klara av att uppnå mål (1), och kunskap rörande grammatik har betraktats som viktigt (3).
Att eleverna uppfattade lärsekvensen som lärorik påvisas av resultaten från för- och eftertesten, som tyder på att elever presterade avsevärt mycket bättre på eftertesten, än de hade gjort på förtesten. Detta resultat indikerar alltså att eleverna generellt har genomgått en progression av kunskap, och att det således har förekommit lärande under lärsekvensens gång. För att utröna orsaken till lärsekvensens upplevda lärorikhet men brist på motiverande karaktär, problematiserades detta inom fokusgruppsintervjun. Även om deltagarna i fokusgruppen inte hade konkreta exempel på hur lärsekvensen hade kunnat modifieras för att ge upphov till en starkare motivation hos eleverna, presenterade de ett par alternativ på hur läraren (och således även forskaren) kan strukturera framtida lärsekvenser för att gynna ett godare lärande hos elever. Dessa deltagare av fokusgruppen menade att föreläsningar bör hållas korta, och att undervisningens innehåll bör ständigt variera – gärna så att lärsekvensens går igenom båda transformationscyklerna flertalet gånger. De presenterade även att det är underhållande att ”få arbeta själv”. Med detta menade informanterna emellertid inte att lektionsinnehållet måste innefatta individuella övningar, utan snarare att övningar gärna innebär att elever får agera – och interagera – med sina klasskamrater och lärare. Informanterna konstaterade således det som dagsaktuell forskning kring pedagogik ofta förespråkar, nämligen att katederundervisning ej är att föredra, utan att eleverna i lärarens klassrum ska vara aktiva deltagare i sin egen undervisning. Vid eventuella framtida iterationer av föreliggande studies didaktiska design, bör därför elevernas åsikter och tankar ta i hänsyn för att försäkra sig att designen erhåller en godare kvalitet. Detta skulle, i praktiken, kunna innefatta en mer frekvent variation mellan första och andra transformationscykeln, så elever för möjligheten att variera sitt lärande mer frekvent mellan formeringar och representationer. Eftersom eleverna i fokusgruppen konstaterade att de föredrog att ha en aktiv roll i klassrummet, skulle fler representationer kunna bidra med detta.
En problematik med att basera studien på funktionell grammatik och design-based research är att de rådande institutionella mönstren som präglar gymnasieskolans undervisning kan påverka studiens resultat negativt. Eftersom det svenska skolväsendet har en långt gången
tradition av att basera grammatikundervisningen på traditionell och normativ grammatikundervisning (Ullström 2000), innebär det följaktligen att det kan vara svårt att strukturera om undervisningen så den är funktionell och deskriptiv. Detta visade sig även vara ett problem i denna studies fältundersökning, där den yrkesverksamma svenskläraren som genomförde lärsekvensen ofta tenderade att använda sig av traditionellt präglade inslag i sin grammatikundervisning. Detta märktes särskilt tydligt då läraren inledde momentet med att presentera grammatik i olika kontexter, men förklarade samtidigt att vissa aspekter av grammatiken var rätt medan andra var fel. Eftersom läraren valde att förklara vissa grammatiska fenomen som rätt och andra som fel, går det därför inte att konstatera att lärsekvensen i dess helhet har varit enbart funktionell. Även om lärsekvensens innehåll i sig har konstruerats för att vara i enlighet med en funktionell grammatikundervisning, fanns det alltså delar av interaktionen mellan lärare och elever som utgick från en traditionell grammatik.
Ovanstående problematik är förmodligen oundviklig inom just design-based research, eftersom den traditionella grammatikundervisningen har varit (och är) den dominerande undervisningsformen inom det svenska skolväsendet (Ullström 2000). Problematiken skulle dock kunna förminskas genom en starkare kunskap kring funktionell grammatik och hur detta implementeras rent praktiskt i undervisningssammanhang. Huvudanledningen till varför läraren valde att ibland ”luta sig tillbaka” på en traditionell grammatik kan ha berott på att läraren hade en mycket bredare kunskap kring hur en traditionell grammatikundervisning ter sig inom klassrummet, och det kan således vara svårt att helt och hållet bortse från det traditionella och normativa, till förmån för det funktionella och deskriptiva.
Eftersom läraren som utförde lärsekvensen positionerade sig stundvis i enlighet med en traditionell grammatikundervisning, finns det även anledning att diskutera hur läraren förhöll sig till design i lärande, och följaktligen lärarens förhållande till skolans erkännandekultur (Selander & Kress 2010). Den erkännandekultur som råder på en skola är den faktor som skapar och styr över de institutionella mönster som formar ideologier inom skolan. Som tidigare fastställt, är traditionell grammatik den mest framträdande ideologin som styr grammatikundervisningen inom det svenska skolväsendet (Ullström 2000). Det är därför högst troligt att erkännandekulturen på skolan som lärsekvensen blev utförd på tog fäste vid
att en traditionell grammatikundervisning är det förhållningssättet som leder till god grammatisk kunskap.
Problematiken som uppstod på grund av att föreliggande studie baseras på just design-based research, hade möjligtvis kunnat förminskas (eller helt och hållet motverkas) genom att använda sig av andra, alternativa metodval. Om fältstudien hade baserats på exempelvis aktionsforskning hade forskaren enkelt kunna försäkra sig om att lärsekvensen enbart hade förlitat sig på en funktionell grammatikundervisning. Detta är emellertid inte intressant för studiens frågeställningar, som bland annat ämnar att svara på hur en funktionell grammatikundervisning kan se ut i praktiken. Om det är forskaren som håller i undervisningen istället för en yrkesverksam lärare besvarar detta egentligen inte frågeställningen eftersom lärsekvensen inte längre efterliknar ett autentiskt lektionstillfälle. Vidare hade detta inneburit att samarbetet som har ägt rum mellan forskare och lärare hade marginaliserats, och detta hade i sig kunnat innebära stora problem för studiens resultat.