Den huvudsakliga anledningen till att föreliggande studie har baserats så till stor del på design-based research är för att försöka skapa en bro mellan det teoretiska till det praktiska. Idén har således varit att skapa en design, och bepröva den i en autentisk klassrumssituation, för att undersöka huruvida den didaktiska designen skulle kunna vara till nytta för svensklärare undervisande kursen Svenska 2. Baserat på allt resultat presenterat under kapitel 6 och även konklusionerna diskuterade under kapitel 7.1, går det att fastställa att det fanns en del fördelar med den didaktiska designens lärsekvens, däribland faktumet att den uppfattades lärorik av elever och även bidrog med en progression i lärandet kring just personliga och reflexiva pronomen. Även om det skett en problematisering kring att elever inte upplevde lärsekvensen motiverande i samma utsträckning som den upplevdes lärorik (se figur 1 och 2 i kapitel 6.2), går det fortfarande att konstatera att den överlägsna majoriteten av eleverna som deltog i lärsekvensen faktiskt uppfattade den som motiverande. Det går alltså att hävda att de elever som genomfört hela lärsekvensen (det vill säga de elever som var närvarande, och genomförde, båda lektionstillfällena) dels lärde sig ny kunskap, dels upplevde den som lärorik, men även uppfattade den i en relativt hög grad som motiverande. Elevernas positionering till grammatikundervisningen var alltså att de uppfattade en funktionell
grammatik som mer motiverande och lärorik. Denna motivationsnivå kan kontrasteras mot elevernas positionering mot en traditionell grammatikundervisning, som de var betydligt mer negativt inställda mot. Eftersom lärsekvensen som baserades på en funktionell grammatikundervisning upplevdes mer motiverande och betydelsefull än elevernas tidigare grammatikundervisning, är detta således en indikation på att funktionell grammatik i en didaktisk design upplevs mer meningsfull och lärorik än en traditionell grammatikundervisning. Vidare konstaterade eleverna i fokusgruppsintervjun att lärsekvensen var intressant och stimulerande eftersom det innebar att grammatikundervisningen var annorlunda i jämförelse med den undervisning de var vara med sen tidigare – och att få arbeta på ett nytt sätt framhölls som något positivt. På grund av de positiva egenskaperna återfinns i lärsekvensen finns det därför anledning att tro att en didaktisk design, i kombination med en läran baserad på funktionell grammatik, har många goda egenskaper värda att ta hänsyn till – och en tillämpning av studiens didaktiska design torde följaktligen kunna vara användbar för verksamma svensklärare inom kursen Svenska 2. Även om just denna didaktiska design lämpade sig väl i kombination med en funktionell grammatik, är det dock värt att nämna att resultatet ej är generaliserbart. Lärsekvensen fungerade visserligen väl i föreliggande studie, men detta innebär givetvis ej att en funktionell grammatikundervisning i kombination med en didaktisk design alltid är att föredra. Det krävs fler studier inom både design-based research och funktionell grammatik för att avgöra huruvida detta alltid fungerar bättre än en traditionell grammatikundervisning.
Även om ovanstående paragraf har presenterat ett flertal fördelar med den didaktiska designen inom ett autentiskt klassrumsscenario, finns det dock ett par konsekvenser en verksam lärare som använder sig av studiens lärsekvens bör erinra sig om. Det första kan ses som tämligen självklart, men kan ändock vara värt att anmärka på: Det är den rådande idiosynkrasin hos elever och lärare, vilket innebär att ett genomförande av denna studies lärsekvens aldrig kommer ha ett identiskt utfall från gång till gång. Även beroende på aspekter som skolans institutionella mönster och tillgängliga resurser kommer att prägla resultatet av en praktisk tillämpning. Detta betyder att studien aldrig kan replikeras fullt ut, och att ett försök till detta skulle ge upphov till så kallade lethal mutations (Collins, Joseph & Bielaczyc 2004).
Ullström 2000; Tornberg 2009; Boström 2004), finns det anledning att problematisera hur detta kan vara en del av en lärsekvens. En didaktisk design av grammatikundervisningen bör alltså (oavsett om undervisningen tar fäste vid en traditionell eller en funktionell grammatik) rimligtvis bidra med att elever transformerar och formerar grammatiska färdigheter och utvecklar ett gott ämnesspråk (Teleman 1987). Att skapa en didaktisk design som förhåller sig inom ramarna för en formell lärsekvens som både är motiverande och funktionell, och som dessutom bidrar till ett gott ämnesspråk (och således bidrar med analytiska verktyg som gynnar ens språkfärdigheter) kan utgöra svårigheter i praktiken. Iscensättningen av en lärsekvens inom grammatik har alltså flertalet aspekter som alla bör vara en del av undervisningen, och att kombinera vissa av aspekterna i praktiken kan utgöra hinder. Det kan exempelvis vara problematiskt att kombinera en funktionell grammatik och inlärningen av ett grammatiskt metaspråk i första transformationscykeln på grund av att dessa två aspekter inte alltid är förenliga, vilket är vidare diskuterat i kapitel 7.2.
Ytterligare en aspekt som kan försvåra implementeringen av en funktionell grammatik inom en lärsekvens, är de potentiella resurserna som finns på skolan. Om läroböcker och andra potentiella resurser baseras på en traditionell grammatikundervisning, innebär detta följaktligen att de resurserna skolan har att erbjuda har en begränsad användning i iscensättningen.
En annan aspekt som är värd att överväga vid en praktisk tillämpning av den didaktiska designen är den rådande tidsramen som lärsekvensen bör äga rum på. I denna studie valdes det att utföra lärsekvensen under två lektioner som var 80 minuter vardera. Med tanke på flertalet faktorer kan det vara värt att ponera kring huruvida 160 minuter är för lite eller ej. Denna lärsekvens utfördes utan större problem inom den rådande tidsramen, men det fanns lite utrymme till spontana klassrumsdiskussioner, och det mesta hölls inom en väldigt snäv tidsram. Om läraren (och även eleverna) föredrar att det ska finnas utrymme till diskussioner och även andra – ibland oförutsägbara – händelser, är det värt att överväga om lärsekvensen behöver äga rum under mer lektionstid än det som användes i denna studie.
Eftersom elever i fokusgruppen uttryckte kritik mot att förvärva sig ett grammatiskt metaspråk, finns det också skäl att läraren bör motivera nyttan bakom ett metaspråk. Som
tidigare nämnt kan detta bidra till en godare kartläggning av en individs grammatiska färdigheter (Boström 2004), och detta förespråkas även av Skolverket (2011), som stipulerar att elever ska förvärva sig ett ämnesspråk. Genom att synliggöra de positiva egenskaperna i att förvärva sig ett metaspråk, är det möjligt att fler elever ser en tydligare nytta i att lära sig olika begrepp inom grammatisk terminologi.
Tidigare forskning inom grammatikdidaktik framhåller att grammatik bör främst beaktas som ett analytiskt verktyg för att få insikt kring ens egna språkliga färdigheter inom modersmålet (Tornberg 2009; Teleman 1987; Boström 2004; Brodow 2000; Bolander 2012). Det är dock värt att problematisera att nyttoperspektivet bakom inlärningen av ett grammatiskt metaspråk inte är särskilt utpräglat inom läran om funktionell grammatik. Eftersom en funktionell grammatik tar avstånd från det normativa (och således begrepp som rätt och fel), är det långt ifrån alltid en explicit inlärning av ett ämnesspråk får en plats i grammatikundervisningen. Tidigare forskning inom området tyder emellertid på att denna explicita inlärning bör ta upp en viss del av undervisningen, men att den inte får bli en dominerande del (Boström 2004). Därför skall svensklärare, och även de som förhåller sig till en funktionell grammatikundervisning, integrera läran av ett metaspråk i sin grammatikundervisning.
Vidare bör det anmärkas på fördelningen av lärsekvensens innehåll. Informanterna som deltog i fokusgruppsintervjun konstaterade att det var ointressant att lyssna på lärarens presentationer om de grammatiska begreppen som var i fokus (det vill säga grundläggande satslära, personliga pronomen och reflexiva pronomen). Vidare konstaterade även informanterna att de förstod vikten i att läraren måste presentera de olika begreppen för eleverna, men att detta möjligtvis skulle kunna omstruktureras för att få en större variation. Rent praktiskt föreslog eleverna i fokusgruppsintervjun att det skulle kunna struktureras om så att lektionsinnehållet varierar mellan kortare föreläsningar och att elever fick arbeta och interagera med varandra. En slutgiltig aspekt som bör tas i hänsyn är huruvida studiens lärsekvens är lämplig för alla elever i klassrummet. Det har visserligen redan skett en problematisering kring elevers idiosynkrasi och att detta kan påverka lärsekvensens utslag, men inom det svenska skolväsendet förekommer ytterligare en aspekt värd att anmärka på: Långt ifrån alla elever som studerar i den svenska skolan har svenska som modersmål. Även om flertalet elever
väljer att läsa svenska som andraspråk finns det de elever med en andraspråksbakgrund som av olika skäl väljer att läsa de svenskkurser som ämnar sig för de elever som har svenska som modersmål. Dessutom är det inte heller helt ovanligt att mindre gymnasieskolor kombinerar undervisningen för modersmåls- och andraspråkstalande elever, vilket resulterar i att dessa elever får en snarlik undervisning som sedan bedöms utefter olika betygskriterier. Det är därför angeläget att överväga huruvida denna studies lärsekvens lämpar sig för elever som har svenska som andraspråk, och om även dessa elever kommer uppfatta lärsekvensen som motiverande och lärorik.
Det finns dock ingen dagsaktuell forskning som påvisar att varken didaktiska designer eller funktionell grammatik ska utgöra hinder (eller på något annat sätt vara mindre lämpligt) för andraspråkselever, och en praktisk tillämpning av lärsekvensen torde således inte vara en nackdel för dessa elever. Tvärtom kan just denna studies lärsekvens innebära ett par fördelar, särskilt för de elever som studerar (eller har studerat) svenska som andraspråk. Inom svenska som andraspråk så är det vanligt förekommande att elever, vid ett tidigt stadium av språkinlärningen, förvärvar sig kunskaper om satslära för att lära sig ordföljden i det svenska språket. Eftersom lärsekvensen inleds med ett segment som behandlar just grundläggande satslära, skulle detta kunna innebära att elever med en andraspråksbakgrund kommer känna igen mycket ur denna del av lärsekvensen, och har således relativt lätt att lära sig om personliga pronomen och reflexiva pronomen och dess anaforiska referenser. Det är emellertid bara möjligt att spekulera kring huruvida en didaktisk design av en funktionell grammatikundervisning utgör hinder för elever med andraspråksbakgrund, och mer forskning inom området är nödvändigt för att kunna fastställa huruvida detta bör ses som något positivt eller negativt.