I diskussioner rörande just grammatikdidaktik brukar ett stort fokus tas från konkreta klassrumsfrågor, och fokus ligger istället på den didaktiska huvudfrågan varför. Detta härleds från att grammatikens plats i klassrummet har blivit diskuterad och kritiserad under många decennier. Bland annat Donald Broady kritiserade skolväsendet under sent 1970-tal, där begreppet den dolda läroplanen var centralt, och menade att skolväsendets syfte var att fostra lydiga och tålmodiga samhällsmedborgare. Syftet med grammatikundervisningen var, enligt Broady (1981), främst att gallra elever genom att sortera ut de som inte klarade av grammatikundervisningen, och att det följaktligen inte fanns någon lingvistisk nytta i att lära sig grammatik. Även om diskussionen kring huruvida syftet med grammatiken är att gallra elever är relativt förlegad, menar emellertid språkforskare än idag att syftet bakom grammatiken ofta är otydligt för både lärare och elev, och är således i behov av att tydliggöras (Boström & Josefsson 2006). Av denna anledning kommer föreliggande kapitel främst att fokusera på vad relevanta språkforskare inom grammatik rörande svenskämnet anser kring varför undervisning i grammatik är värdefullt i klassrumssammanhang.
Det överhängande målet med grammatikundervisningen är, enligt Boström (2004), att den ska bidra till att elevens språk ska agera som ett instrument för olika situationer, för att på så vis bli mer medveten om sitt egna språkbruk, dess begränsningar och dess möjligheter. Enligt Boström och Josefsson (2006) är det också viktigt att elever har fått ett tydligt svar på varför grammatiken är meningsfull. Detta kan göras genom att förklara, motivera och påvisa för hur denna praktiska nytta existerar i autentiska kontexter. Teleman (1991) poängterar att grammatikens instrumentella funktion måste tydliggöras i klassrummet, för såväl lärare som elevers skull. Detta bör alltså tydliggöras för att undvika att grammatikundervisningen blir slentrianmässig, vilket den bevisligen genom en långt gången tradition tenderar att vara (ibid.).
Boström (2004) påpekar vidare att kunskap kring grammatisk terminologi är viktigt, eftersom det kan vara viktigt att etikettera ens kunskap med relevanta termer. Denna syn samstämmer väl med läroplanen för gymnasiet (Skolverket 2011), som anmärker på nyttan av att kunna
tala ett ämnesspråk och således utveckla ett sorts metaspråk. Att ett alltför stort fokus skulle läggas på detta metaspråk så att det slutligen blir ett sorts självändamål är dock problematiskt, enligt Boström (2004). Men, nyttan av att utveckla ett metaspråk kring exempelvis ordklasser bör dock vara en central del av undervisningen eftersom olika ordklasser har olika funktioner i språket, och således bidrar ett gott metaspråk till en godare kartläggning kring vad som kategoriserar diverse ordklasser (ibid.).
Ytterligare ett argument, framfört av bland annat Boström och Josefsson (2006) och Brodow (2000), är att grammatiska kunskaper inom ens modersmål kan bidra till en ökad förståelse vid studier av främmande språk. Eftersom modersmålsundervisning och inlärning av främmande språk skiljer sig åt är det därför viktigt att förstå den grundläggande skillnaden: På grund av den inre grammatiken lär sig ett barn sitt modersmål med lätthet, medan studier av ett främmande språk kan vara en rejäl utmaning. Detta har ofta gett upphov till frågan huruvida elever som inte har intresse att studera främmande språk måste lära sig grammatik på en explicit nivå. Boström och Josefsson (2006) menar emellertid att det är, av jämställdhetsskäl, viktigt att alla elever får ta del av grundläggande grammatiska kunskaper för att åtminstone ha möjligheten och förutsättningarna som krävs för att lära sig främmande språk.
Nilsson (2000) presenterar tre argument som historiskt återfunnits i debatter rörande grammatikundervisningens nytta i klassrumssammanhang. Dessa argument har präglat de moderna didaktiska förhållningssätten kopplade till grammatikundervisningen. Redan under antiken lades grunden för formalbildningsargumentet (Nilsson 2000). Detta argument grundar sig i filosofin att elever ska i första hand studera form, och sedan innehåll. Enligt formalbildningsargumentet ska detta förhållningssätt till grammatikundervisningen leda till att elever utvecklar sitt förstånd i största allmänhet.
Det andra argumentet som Nilsson (2000) presenterar är främmandespråksargument som baseras på uppfattningen att främmande språk är lättare att lära om eleven har goda förkunskaper kring sin egen grammatik och dess metaspråk. De som hänvisar till detta argument menar således att en elev behöver i första hand goda grammatiska kunskaper i sitt modersmål, och att dessa kunskaper sedan gynnar andraspråksinlärning. En grunduppfattning
hos dem som förespråkar främmandespråksargumentet är att grammatiken i alla språk delar vissa mönster, som därför bör ligga till grund för språkinlärning.
Det tredje argumentet som Nilsson (2000) lyfter fram är baserat på språkriktighet. Detta argument populariserades under 1800-talet av grammatiker som ansåg att det fanns ett rätt sätt att formulera sig, det vill säga en normativ grammatik. Eftersom det alltid endast finns ett rätt sätt att formulera sig, bör elever lära sig grammatik för att få goda kunskaper kring språkriktighet. Grundidén var alltså att form låg grund för goda språkkunskaper.
Bland annat Brodow (2000) tar emellertid avstånd från åsikten att grammatik behövs för goda kunskaper kring språkriktighet, och menar istället att grammatik inte bidrar till någon större språklig utveckling. Nyttan med grammatikundervisningen inom svenskämnet är, enligt Brodow (ibid.), snarare att ge elever verktyg för att kunna analysera dels sitt modersmål, dels alla andra språk. På så vis är Brodows (ibid.) åsikter rörande grammatikdidaktik i linje med bland annat Boströms (2004), Boströms och Josefssons (2006) och Telemans (1991) idéer om att grammatikens nytta främst är att bidra med ett metaspråk som sedan kan användas som ett verktyg för att analysera eget språkbruk. Grammatikens nytta inom klassrumskontexten är att skapa en medvetenhet hos eleverna, och på så vis hjälpa eleverna att ha en djupare förståelse för sitt egna språkbruk och dess respektive funktioner i olika diskurser (Ullström 2000; Tornberg 2009).
Bolander (2012) menar dock att grammatiken bör ha en självklar plats inom språkläran i modersmålsundervisningen, eftersom den skriftliga produktionen torde påverkas av en medveten språkanvändning. Bolander menar, precis som bland annat Brodow (2000), att syftet med inlärning av grammatiska färdigheter är att medvetengöra språkanvändning, men menar samtidigt att en sådan medvetenhet bör gynna språkliga färdigheter.
Sammanfattningsvis går det således att konstatera att majoriteten av svenska grammatiker förklarar grammatikens nytta inom modersmålsundervisning genom att beskriva grammatiken som ett verktyg som krävs för att uppnå en förståelse för sitt språkbruk. Detta argument baseras alltså på ett metaspråkligt perspektiv, och förklaras av Teleman (1987) som en nödvändighet för att förstå andra språk än modersmålet. Vid inlärning av främmande språk,
krävs det med andra ord goda metaspråkliga färdigheter för att identifiera skillnader och likheter mellan ens eget språk, och det främmande språket.
6 Resultat
I avsnittet som följer kommer resultaten från fältundersökningen att presenteras. I det första underkapitlet, det vill säga kapitel 6.1, kommer lektionsplaneringen som lärsekvensen utgick ifrån att presenteras. Denna lektionsplanering presenteras i tabellform för att ge läsaren en överskådlig blick av de moment som lärsekvensen innehöll. Detta efterföljs sedan av kapitel 6.2 och dess underkapitel, där en mer utförlig presentation av lärsekvensens innehåll äger rum, och även de observationer som forskaren har gjort under lärsekvensens genomförande presenteras här. Kapitlen 6.3 och 6.4 presenterar resultaten från enkätundersökningen och fokusgruppsintervjun, respektive. Det avslutande underkapitlet påvisar den generella progressionen som ägt rum hos elever från för- till eftertesten. Allt detta resultat blir sedan problematiserat utifrån aspekter relevanta till studiens syfte och de tillhörande frågeställningarna som återfinns i kapitel 2.