Diskurserna kolliderar

Urval är en stor del av vårt arbete och det får betydelse vare sig vi vill det eller inte. Det handlar inte om censur när ett biblioteksbestånd görs mer tillgängligt för en större grupp människor, det handlar snarare om en skyldighet och en del av bibliotekens demokratiska uppdrag […] Det handlar om inkludering och demo-krati, inte om att vara för eller emot yttrandefrihet, eller att vara för eller emot censur. Det är mer komplext än så (Grönlund, 2012:27).

I Grönlunds (2012) utsaga förstås bibliotekens demokratiska uppdrag i termer av inkludering men uppdraget betraktas inte stå i motsats till varken yttrande-frihet eller censur. Debatten om urval är ännu i sin linda och det är först några år senare som debatten blossar upp ordentligt och diskurserna kolliderar. Eftersom syftet med denna första genomgång är att illustrera de olika diskurserna kommer de diskursiva striderna att diskuteras under nästkommande avsnitt. Inkluderings-diskursen utgörs för närvarande av elementen ”inkludering” och ”tillgång” vilka knyts till nodalpunkten ”demokrati”. Dessa värden kan förstås som centrala för både den utvecklande och den beskyddande liberala demokratin (se Held, 1997). Folkbiblioteket fungerar här som en beskyddare av kollektiva intressen men också som en del i individens personliga utveckling. En fördjupad analys av inkluderingsdiskursens förhållande till inkludering och vilka som skall ingå i demos kommer vidare att behandlas i anslutning till diskussionen om antagonism i följande avsnitt.

4.5 Demokratidiskursen – diskursernas upplösning?

4.5.1 Diskurserna kolliderar

De tidigare diskurserna – deltagardiskursen, samtalsdiskursen och inkluderings-diskursen – som dominerat nittiotalet och början av tjugohundratalet kommer bli allt svårare att urskilja under tiotalet. Jochumsen och Hvenegaard Rasmussen (2006) beskriver hur de diskursiva striderna avtagit inom den interna biblioteks-debatten mot bakgrund av att användarna i större utsträckning numera definierar bibliotekens uppdrag. De diskursiva striderna avtar även i mitt material men innan dess kolliderar samtliga diskurser under tiotalet. Det finns emellertid några exempel på antagonism redan i början av tjugohundratalet som jag inte redogjort för. Dessa artiklar är få till sitt antal och förhåller sig till flera diskurser i samma artikel. Artiklarna kommer därför att redogöras för tematiskt. Likaså kommer de resterande artiklarna att analyseras tematiskt med anledning av att de tidigare diskurserna kommer att utmanas under tiotalet. Gemensamt för samtliga artiklar är att dessa kommer att tematiseras i relation till den tid dessa författats i den mån materialet tillåter. Den nya demokratidiskursen utvecklas mot bakgrund av upplösningen av de tidigare diskurserna och kommer av den anledningen att analyseras i förhållande till antagonismen.

Deltagardiskursen och inkluderingsdiskursen intar ett antagonistiskt förhåll-ande under tiotalet men redan i början av tjugohundratalet publiceras två artiklar som relaterar till konflikten. I en artikel från år 2002 redogör Zorn (2002) för debatten om yttrandefrihet eller ”positiv” censur med utgångspunkt i en konflikt

45

på Öland. En cd-skiva med ”tysk marschmusik från andra världskriget” köptes in på biblioteket i Mörbylånga efter en förfrågan från en låntagare. Inköps-beslutet väckte medial debatt och Kultur- och fritidsnämnden beslutade att gallra ut cd-skivan. De borgerliga ledamöterna menade att denna ”rimmar illa mot den aktiva kamp man samtidigt för mot nynazism, rasism och främlingsfientlighet” medan vänsterblocket ”hänvisade till yttrande- och informationsfriheten” (Zorn, 2002). Zorn (2002) intervjuar ordföranden för kultur- och fritidsnämnden som argumenterar för att ”även en demokrati måste kunna sätta gränser”. Nämndens måldokument beskriver emellertid demokratibegreppet annorlunda:

I en demokrati deltar människor i den process som skapar demokratin. Det är vår uppgift att medverka till att människor känner sig delaktiga i den processen. Demokratin förutsätter människor som deltar, känner delaktighet och samhörighet. Detta förutsätter tillgång till information (Zorn, 2004:20).

I detta citat knyts elementen ”deltagande” och ”information” till nodalpunkten ”demokrati” – en ekvivalenskedja som kännetecknas av deltagardiskursen där information betraktas som själva förutsättningen för demokratiskt deltagande i samhället. I debatten kommer inkluderingsdiskursen till uttryck genom frågan om såväl inkludering som tillgång – vilka som skall inkluderas i folket och vilken information som skall finnas tillgänglig för folket. Deltagardiskursen utgörs av olika värden som relaterar till deltagande i det demokratiska samhället medan inkluderingsdiskursen artikulerar frågan om vilka som skall delta i demokratin när olika intressen kommer i konflikt med varandra. Debatten om ”censur eller informationsfrihet” återkommer några nummer senare under samma år. Christer Hermansson (2002), författare och förste bibliotekarie vid LÄRUM i Stockholm, sammanfattar här ”bibliotekariernas besserwisserattityd och censuriver” på BIBLIST. Maria Bergwall, gymnasiebibliotekarie i Västerås, skriver ett inlägg som Hermansson både citerar och kritiserar:

Jag anser att om en bok är uppenbart främlingsfientlig, om än i väl inlindade och akademiska ordalag, bör biblioteket inte subventionera den. Inte ens i ’demo-kratins namn’ […] Vi måste använda det sunda förnuftet när vi bedömer vad som hör till det alla låntagare har rätt att ta del av och vad som bara är åsiktsröta på samhällskroppen (Bergwall citerad av Hermansson, 2002:18).

Här förstås främlingsfientliga åsikter som ”åsiktsröta på samhällskroppen” och någonting som inte hör hemma i en demokrati – bibliotekarierna har således inte något ansvar att förmedla denna typ av böcker. Hermansson (2002) är emellertid av en annan åsikt och menar att det också är ”tillåtet att diskutera moraliskt och politiskt känsliga frågor i en demokrati”. Bibliotekarierna på BIBLIST anklagas för att förespråka censur – ”kom ihåg att vi är bibliotekarier och inte själv-utnämnda åsiktspoliser!” (Hermansson, 2002). Det antagonistiska förhållandet mellan deltagardiskursen och inkluderingsdiskursen tar sig i uttryck på olika sätt under tiotalet men kan förstås i relation till skilda uppfattningar om demokrati-begreppet och dess flertalet värden.

46

I en artikel från år 2013, året då den nya bibliotekslagen författas, skriver Nina Frid (2013) en artikel om folkbiblioteken och dess framtid. Bibliotekens inköp betraktas bli alltmer efterfrågestyrda – ”vi ropar demokrati och yttrandefrihet men undviker ändå debatter och blir nervösa när vårt urval ifrågasätts” (Frid, 2013). Förhållandet mellan demokrati och inköp är ett debatterat ämne över tid. Efter terrorattentatet mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo blossar debatten om inköp och urval återigen upp och yttrandefriheten betraktas som en av vår tids stora frågor – “bibliotekens roll är nu som tidigare, att vara den demokratiska motkraften” (Fälldin, 2015). Det är möjligt att urskilja två distinkta sidor i debatten, liksom i övriga frågor där diskurserna kolliderar, där ena sidan pläderar för ”informationsfriheten” och den andra för ”mänskliga rättigheter”.

I en artikel från år 2015 redogör Anders Olow (2015) för hur biblioteken förhåller sig till inköp av Charlie Hebdo efter attentatet. En del folkbibliotek ”försökte omedelbart beställa tidningar, andra höll sig mer avvaktande” men gemensamt för biblioteken var att dessa lät efterfrågan styra. Ingegerd Frankki, bibliotekschef på stadsbiblioteket i Umeå, valde att ta in Charlie Hebdo eftersom de inte har någon ”censur på biblioteket”. Enligt Frankki förstås folkbiblioteket som ”en jätteviktig plats för demokrati och för oss är det självklart att vi tar in åsikter från alla olika håll och att vi värnar om yttrandefriheten” (Olow, 2015). I en annan artikel i nästföljande nummer kritiserar Anja Dahlstedt (2015), verk-samhetschef för Botkyrka bibliotek, det tidigare numret av Biblioteksbladet med anledning av den onyanserade problembeskrivningen. Här betraktas yttrande-frihet inte som ett absolut eller objektivt värde utan det finns ”de facto andra värden som värderas högre i lagstiftning och allmänt medvetande” (Dahlstedt, 2015). Dahlstedt fortsätter:

De värdena kan sammanfattas genom paraplybegreppet mänskliga rättigheter. Idén om alla människors lika värde och rättigheter är överordnade såväl demokrati som yttrandefrihet (Dahlstedt, 2015:10).

I Dahlstedts (2015) utsagor förstås de mänskliga rättigheterna som överordnade demokrati och yttrandefrihet. Intressant i sammanhanget är att Dahlstedt (2015) inte argumenterar för de mänskliga rättigheterna som demokratiska värden utan förhåller sig till Biblioteksbladets beskrivning av demokratibegreppet – nodal-punkten ”demokrati” knyts till den flytande signifikanten ”yttrandefrihet” istället för till ”mänskliga rättigheter”. Genom att oreflekterat använda sig av rådande begrepp kan den etablerade diskursen upprätthållas trots att detta inte är syftet (se Connolly, 1993). Liksom demokratibegreppet kan även begreppet mänskliga rättigheter betraktas som ett klusterbegrepp utifrån Connollys (1993) teorier om politiska diskurser. Begreppet har tidigare använts i debatten för att argumentera för ”individens frihet” men i det här sammanhanget syftar begreppet till ”alla människors lika värde och rättigheter” (se Byrne, 1999, jmf. Dahlstedt, 2015). Det är således tänkbart att antagonismen utgörs av de individuella och kollektiva

47

värden som de båda begreppen inrymmer och som positioneras mot varandra i debatten.2

I en debattartikel samma år argumenterar Mikael Fahlcrantz (2015), miljö-partistiskt kommunalråd i Landskrona, för att “det demokratiska uppdraget är det finaste biblioteket har fått”. Debatten om urval och inköp förstås här mot bakgrund av olika uppfattningar om det nya uppdraget. Fahlcrantz beskriver hur den öppna samlingen kan betraktas som bibliotekets skyltfönster och fortsätter:

Det går att påstå att Ahmed Ramis böcker, däribland Judisk häxprocess i Sverige, inte är en del av vad det demokratiska samhället vill framhäva och därmed ska den inte ut till skyltning. Samtidigt går det att vända på argumentet. Den öppna samlingen är ett lackmustest av vad det demokratiska samhället tål (Fahlcrantz, 2015:12).

Bibliotekets samling betraktas som ett skyltfönster – bibliotekarien har således makt att forma detta fönster efter dennes egen förståelse för demokratibegreppets olika värden. De värden som inte betraktas som demokratiska förpassas till det diskursiva fältet (se Connolly, 1993). I citatet illustreras folkbiblioteket som en politisk institution vilken både kontrollerar och legitimerar sociala praktiker. Biblioteksrummet är i den meningen inte neutralt utan upprätthåller normer och värderingar (se Hansson, 1995; jmf. Grönlund, 2012). Konflikten mellan de olika demokratiska värdena i relation till urval av litteratur diskuteras även i en annan artikel i samma nummer.

I artikeln pläderar Calle Nathanson och Niclas Lindberg (2015), ordförande respektive generalsekreterare för Svensk Biblioteksförening, för folkbibliotekets demokratiska roll med anledning av föreningens hundraårsfirande. Demokrati-begreppet beskrivs här i förhållande till olika värden i de båda diskurserna – ”här krävs att biblioteken har både kompetens och tillräcklig bemanning för ett öppet och levande samtal i skärningspunkten mellan två olika men lika viktiga demo-kratiska principer; rätten till åsikts- och yttrandefrihet respektive rätten att slippa kränkning”. Hur dessa värden skall viktas mot varandra i en eventuell konflikt framgår inte av artikeln.

År 2016 publiceras temat När demokratin utmanas i Biblioteksbladet som ytterligare problematiserar denna konflikt – ”det blir en alltmer utsatt roll att utöva gränssättningen för demokratin och yttrandefriheten. I botten på alltihop ligger demokratins grundval: alla människors lika värde” (Persson, 2016a). Artiklarna som behandlar frågan framhåller eller citerar delar av bibliotekslagen och det demokratiska uppdraget (se Persson, 2016a; Persson, 2016b; Persson, 2016c; Aquilonius, 2016). Temat kan förstås mot bakgrund av de framväxande antidemokratiska rörelserna. Annika Persson skriver:

Jag funderar över bibliotekets roll. Biblioteken ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri

2 Begreppet ”mänskliga rättigheter” kommer vidare att återges på samma sätt som det beskrivs i det empiriska materialet oberoende av andra möjliga beskrivningar av begreppet.

48

bildning står det i bibliotekslagen. Men hur gör man det? Och vad gör man med sin rädsla? (Persson, 2016b:16).

Citatet genomsyras av en ambivalens inför det demokratiska uppdraget och hur detta skall förstås i förhållande till antidemokratiska åsikter. Persson (2016b) intervjuar flertalet verksamma personer inom biblioteksområdet med anledning av Nordiska motståndsrörelsens demonstration under första maj. Patric Hammar, kulturchef i Borlänge, gillar inte motrörelser utan tycker att biblioteket hellre ska ”vara för mångfald, förståelse och demokratiutveckling än att vara mot något”. Maria Törnfeldt, länsbibliotekschef i Dalarna, tycker tvärtom att ”det är biblio-tekets uppgift att stå upp för demokratin och hålla emot” och i synnerhet då ”de antidemokratiska rörelserna medvetet sprider desinformation” (Persson, 2016b).

I nästföljande artikel beskriver Persson (2016c) hur folkbiblioteken i Varberg har tagit ställning ”för mångfald och mot rasism” mot bakgrund av den ökande högerextrema närvaron på biblioteken. Även i den här artikeln intervjuas biblio-tekarier och bibliotekschefer med anledning av Nordiska motståndsrörelsen. Kajsa Åberg beskriver bibliotekets arbete mot rasism:

Bibliotekslagen säger att biblioteken ska arbeta för det demokratiska samhällets utveckling. I det arbetet måste det ingå att verka för ett öppet samhälle, för allas lika värde och mot alla typer av rasism (Åberg citerad av Persson, 2016b:19).

I den här kontexten förstås demokratibegreppet i förhållande till alla människors lika värde – den fria åsiktsbildningen nämns inte i citatet. Bibliotekets arbete mot rasism och för alla likas värde utgår ifrån bibliotekslagen men även ifrån Forum för levande historias definition av rasism – ”ytterst handlar rasism och främlings-fientlighet om att peka ut ett ’vi’ och ett ’dom’ för att kunna hävda att alla grupper inte ska ha samma rättigheter” (Persson, 2016c). En av demokratins paradoxer kan betraktas som dess antiuniversalism vilken kan förstås i relation till det konstitutiva yttre. Demokratin har alltid avtecknats i förhållande till det den utesluter. Kollektiva identiteter förutsätter en skillnad – ett ”vi” och ett ”de” (se Mouffe, 2008; 2019; Brown, 2010). Åberg aktualiserar således frågan om vilka som skall ingå i demos och vilka som skall uteslutas.

I nästföljande artikel beskriver Jennie Aquilonius (2016) hur begreppet fri åsiktsbildning kommit att bli en fråga även för den nationella biblioteksstrategin. Karin Linder, den nationella biblioteksstrategins utredare, menar att ”biblioteken behöver verbalisera vad begreppet betyder, eftersom kunskapen hos allmänheten är låg”. Linder fortsätter:

Delen om demokratiutveckling i bibliotekslagen är ny och det är ett stort ansvar att ta när det bränner till. Det ställer högre krav på bibliotekarierna än tidigare och de måste vara modiga. Det är viktigt att det finns en beredskap, att bibliotekarien inte står ensam utan att det finns en policy att luta sig mot (Linder citerad av Aquilonius, 2016:24).

Den fria åsiktsbildningen betraktas som ett begrepp som behöver verbaliseras men hur detta bör förstås utvecklas inte i artikeln. Likaså tydliggörs inte heller förståelsen av begreppet demokrati utan här framhålls istället hur det bör finnas

49

en policy att tillgå när det ”bränner till”. Det är möjligt att tolka detta som ett medvetet ställningstagande – biblioteken bör själva tolka uppdraget men ”det är viktigt att det finns en beredskap”. Demokratibegreppet och dess olika värden diskuteras vidare mot bakgrund av att ”det stormat kring programverksamheten på flera håll de senaste åren”. Aquilonius (2016) lyfter fram flera omdebatterade programpunkter – en ”utställning med Mein Kampf, en dömd vegan-föreläsare och JO-kritik för inställt föredrag” och utgår vidare ifrån frågeställningen ”vart ska demokratins gränser gå i våra bibliotek?”. Det är således inte enbart deltagar-diskursen och inkluderingsdeltagar-diskursen som kolliderar. Både deltagardeltagar-diskursen och samtalsdiskursen hamnar i konflikt med inkluderingsdiskursen med anledning av den nya ekvivalenskedja som börjar att ta form under tiotalet.

Debatten om hur folkbiblioteket skall hantera rasism och främlingsfientlighet återkommer i en diskussion om Nya tiders närvaro på Bok & Biblioteksmässan. I en artikel samma år argumenterar Johanna Hansson (2016), stadsbibliotekarie i Uppsala, för att uppdraget inte prövas i retoriken – ”folkbibliotekets uppdrag är per definition antirasistiskt”. I den här kontexten betraktas yttrandefriheten varken hotas ”av närvaron eller frånvaron av den tidningen” utan ”det viktiga är att vi kan formulera oss kring de val vi gör”. Hansson fortsätter:

Vi ska vara en garant för att tillgången till information är fri och obegränsad och samtidigt stå upp för värderingar som alla människors lika och okränkbara värde. Det är inte självklart hur ett sådant uppdrag ska hanteras (Hansson, 2016:34).

Bibliotekets uppdrag ”att verka för det demokratiska samhällets utveckling” förstås här innefatta motstridiga värden (Hansson, 2016). Det är således inte självklart hur biblioteket skall förhålla sig till det demokratiska uppdraget. Hansson (2016) framhåller att olika folkbibliotek kan landa i delvis olika uppfattningar men att det inte finns någon helt invändningsfri hållning. I en artikel ett par år senare, då Johanna Hansson blivit ny ordförande för Svensk Biblioteksförening, publiceras en intervju i Biblioteksbladet. Loman (2018c) beskriver hur Hansson tar ”det demokratiska uppdraget på stort allvar” – vilket här förstås som ”att hålla liv i en diskussion om vad uppdraget att bidra till fri åsiktsbildning betyder”.

Det råder emellertid inte konsensus om huruvida närvaron eller frånvaron av Nya tider på Bok & Biblioteksmässan hotar demokratin. I ett debattuppslag samma år förs en diskussion mellan två sidor som debatterar Svensk Biblioteks-förenings beslut om att bojkotta årets mässa. I ena artikeln uppmanar tretton bibliotekschefer till att stoppa bojkotten med anledning av bibliotekets demo-kratiska uppdrag:

Vi uppmanar styrelsen att inte med en kortsiktig bojkott äventyra föreningens trovärdighet, utan att i stället med ökad intensitet och öppenhet tillsammans med enskilda och institutionella medlemmar bidra till att problematisera och stödja en utveckling av bibliotekens viktiga arbete med att främja demokrati, tillgång till information och kunskap samt att verka för fri åsiktsbildning (Hofflin et. al., 2017:36).

50

I citatet förstås demokratibegreppets värden relatera till information, kunskap och fri åsiktsbildning – element som kännetecknar deltagardiskursen. I den andra artikeln uttrycker femton verksamma personer inom bibliotek sin besvikelse över att föreningen börjar vackla i sitt tidigare beslut:

Att föreningen inte deltar i ett kommersiellt arrangemang betyder inte att vi ger upp vårt uppdrag kring demokrati och yttrandefrihet. Att en privat aktör väljer att bereda utrymme till exakt alla som vill ha plats betyder inte att de censurerar någon. Att däremot stå sida vid sida med dem som bidrar till en otrygg tillvaro för dem som varje dag kämpar för just de frågor föreningen säger sig företräda är att indirekt ge dem legitimitet (Takala et. al., 2017:37).

Här förstås demokratibegreppet i relation till yttrandefrihet men innebörden av begreppet skiljer sig åt från tidigare beskrivningar i Biblioteksbladet – att en privat aktör inte bereder utrymme för alla som vill ha plats förstås inte som ett hot mot yttrandefriheten. Genom att anta den etablerade diskursens element och reartikulera dessa kan elementen få en ny innebörd. På liknande sätt kan Svensk Biblioteksförenings svar på bojkotten förstås som ett försök till en hegemonisk intervention. Persson (2017) skriver fram att ”efter en het medlemsdebatt valde Svensk Biblioteksförenings styrelse att inte stå fast vid sitt hot om bojkott mot Bokmässan 2017”. Trots beslutet att delta på mässan kritiserar Calle Nathanson, ordförande i Svensk Biblioteksförening, bokmässan:

En enig styrelse har kommit fram till att det bästa för föreningen är att delta och att vi tydligt markerar vår hållning på mässan. Vi står för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet och det ska vi manifestera på plats. För vi är också eniga om att det är fel av mässan att upplåta plats åt en tidskrift som Nya tider (Nathanson citerad av Persson, 2017:5).

I citatet knyts de flytande signifikanterna ”mänskliga rättigheter” och ”yttrande-frihet” till nodalpunkten ”demokrati” – värden som tillhör de båda stridande diskurserna. Samtidigt är styrelsen enig om att bokmässan agerar felaktigt genom att upplåta plats åt Nya tider. Att använda element från två olika och stridande diskurser, men på samma gång ta ställning i frågan, kan förstås som ett försök att upphäva diskursen genom att reartikulera elementen och fixera en ny betydelse.

År 2017 utmärks debatten främst av diskussionen om inköp och urval på folk-biblioteken men till skillnad från den tidigare debatten är det endast en sida som kommer till uttryck. Den enda artikeln under år 2017 som beskriver bibliotekets demokratiska uppdrag i termer av jämlikhet och likvärdighet är skriven av Jones (2017), bibliotekschef i Huddinge kommun, men denna är inte skriven i relation till debatten om urval. Jones (2017) beskriver hur bibliotekarier i den interna biblioteksdiskussionen ofta vänder sig till bibliotekslagen men argumenterar för att det även finns andra styrdokument som bibliotekarier måste förhålla sig till. Jones skriver:

Styrdokumenten rymmer stora berättelser om demokrati, jämlikhet och likvärdig-het, och då jag läser och tolkar styrningen så ser jag just jämlikhet och likvärdighet

51

som den röda tråden. De stora berättelserna rymmer uppdraget och säger oss vad som ska åstadkommas, men de säger inget om hur. Gör inte tjänstemannen tolk-ningen så är det ingen annan som gör det åt henom (Jones, 2017:34).

I det här citatet knyts elementen ”jämlikhet” och ”likvärdighet” till nodalpunkten ”demokrati”. Debatten om tjänstepersonens uppfattning om bibliotekets demo-kratiska uppdrag kommer att bli central för frågan om inköp och urval. I en artikel beskriver Eriksson (2017a) hur folkbiblioteken hanterat inköp av den högerextrema tidningen Nya tider och den omdiskuterade boken Massutmaning