Det demokratiska biblioteket

MASTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP AKADEMIN FÖR BIBLIOTEK, INFORMATION, PEDAGOGIK OCH IT

Det demokratiska biblioteket

– en diskursanalys av demokratibegreppet i Biblioteksbladet 1996–2019

Anna Brobäck

© Författaren

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats – helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.

2

Svensk titel: Det demokratiska biblioteket – en diskursanalys av demokratibegreppet i Biblioteksbladet 1996–2019

Engelsk titel: The democratic library – a discourse analysis of the concept of democracy in Biblioteksbladet 1996–2019

Författare: Anna Brobäck

Färdigställt: 2020

Abstract: The aim of this thesis is to examine how different perceptions of the public library’s democratic role are expressed in the library journal Biblioteksbladet during the years 1996–2019. The concept of demo- cracy is understood as an ideological concept, used to legitimize an ideological stand. Thus, the study also aims to investigate what values the concept contains, as well as if these values are in conflict with each other. The theoretical and methodological framework are based on theories of discourse and democracy.

The analysis identifies four discourses during the studied period – the participation discourse, the deliberative discourse, the including discourse and the democracy discourse. The first three discourses appear partly during the same time period, from the 1990s’ until the early 2010’s, when all discourses collide and give rise to a new discourse – the demo- cracy discourse. The main finding is a discursive change in the debate where the concept of democracy previously aimed to legitimize a specific practice now aims to legitimize the whole library. Furthermore, the concept of demoracy has over time come to include more conflicting values that jointly aim to legitimize the library’s role in the democratic society regardless of context. The public library’s democratic mission can thus be understood as a discursive strategy.

Nyckelord: Folkbibliotek, demokrati, ideologi, diskursanalys, folkbiblioteksroller, Biblioteksbladet

3

Innehållsförteckning

1 Inledning... 4

1.1 Introduktion ... 4

1.2 Bakgrund ... 5

1.3 Problemformulering ... 7

1.4 Syfte och frågeställningar ... 8

1.5 Disposition ... 8

2 Teoretisk bakgrund och forskningsöversikt ... 10

2.1 Demokratiteori och begreppet demokrati ... 10

2.1.2 Demokrati som ideologi och politisk realitet ... 10

2.1.3 Demokratins begränsningar och paradoxer ... 12

2.2 Folkbibliotek och demokrati ... 13

2.2.1 Folkbibliotekets relation till demokrati under 1900-talet ... 13

2.2.2 Folkbibliotekets relation till demokrati under 2000-talet ... 15

3 Teori och metod ... 19

3.1 Politiska diskurser och normativa demokratimodeller ... 19

3.1.1 Valdemokrati... 19

3.1.2 Deltagardemokrati ... 20

3.1.3 Samtalsdemokrati ... 21

3.2 Diskursanalys och diskursteori ... 21

3.2.1 Diskursbegreppet och diskursanalys ... 21

3.2.2 Laclau och Mouffes diskursteori... 22

3.3 Material och tillvägagångssätt ... 24

3.3.1 Teoretiskt och metodologiskt ramverk ... 24

3.3.2 Material och materialinsamling ... 25

4 Analys ... 27

4.1 De fyra demokratidiskurserna... 27

4.2 Deltagardiskursen ... 27

4.2.1 Information som en demokratisk rättighet ... 27

4.2.2 Digitaliseringen som demokratins möjliggörare? ... 31

4.2.4 Folkbildning och livslångt lärande som demokratiska medel ... 35

4.3 Samtalsdiskursen... 38

4.3.1 Biblioteket som en demokratisk mötesplats ... 38

4.4 Inkluderingsdiskursen ... 41

4.4.1 Ett demokratiskt bibliotek för alla... 41

4.5 Demokratidiskursen – diskursernas upplösning? ... 44

4.5.1 Diskurserna kolliderar ... 44

4.5.2 Konsensus i debatten ... 53

5 Avslutande diskussion ... 62

6 Sammanfattning ... 67

7 Referenser ... 69

7.1 Primära källor ... 69

7.2 Sekundära källor ... 72

8 Bilagor ... 76

4

1 Inledning

1.1 Introduktion

Frågan om folkbibliotekets demokratiska roll är såväl brännande som omstridd i samtida biblioteksdebatt. Bibliotekslagen anger att ”biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” (SFS 2013:801). På uppdrag av regeringen framställde Kungliga biblioteket ett förslag till en nationell biblioteksstrategi, ”Demokratins skattkammare”, som åsyftade förslag till både långsiktiga mål och strategier för det allmänna biblioteksväsendet.

Strategin som sammanställdes i mars år 2019 utgår från bibliotekslagens skrivelse om bibliotek för alla. Biblioteken beskrivs som en femte statsmakt vars huvudsakliga syfte är att stärka bildningen och därmed demokratin (Kungliga Biblioteket, 2019).

Samma dag som förslaget till en nationell biblioteksstrategi överlämnades till regeringen publicerades en artikel i Dagens nyheter, ”Massdigitalisera Sveriges kunskaps- och kulturarv”, där den nationella strategins utredare sammanfattar förslagets huvudpunkter. Erik Fichtelius (2019) beskriver hur folkbibliotekets roll för en fungerande demokrati är större i tider av falska nyheter och olika former av propaganda. Samtidigt betraktas folkbiblioteksverksamheten hotas av

”kommunala besparingar, senfärdig digitalisering och avsaknad av upphovs- rättsliga avtal”. Digitaliseringen förstås dels som en stor utmaning men också som en möjlighet att tillgängliggöra olika medier och således stärka demokratin (Fichtelius, 2019).

Digitaliseringsfrågan återkommer även i en uppmärksammad artikel i Dagens nyheter där Sveriges författarförbund och nio författare går ihop för att uppmana politiker att ta ansvar för biblioteksdöden. Folkbiblioteket betraktas tillhöra det demokratiska samhällets infrastruktur och har således en ”nyckelroll i försvaret av det öppna samhället” (Rottböll et al., 2019). Digitaliseringen förstås i den här kontexten som betydelsefull för bibliotekets fortsatta relevans och överlevnad.

Samtidigt redogörs för hur stökiga ungdomar kommit att bli ett problem och hur flertalet samhällsfunktioner flyttat in på biblioteken och stör verksamheten –

”bankärenden, turistupplysning och kommuninformation. När tvingas det första biblioteket ge plats för postutlämning?” (Rottböll et al., 2019). Likaså behandlas digitaliseringen i ett annat debattinlägg om biblioteksdöden. Annamaria Björklin (2019) beskriver bibliotekets demokratiska roll i termer av digital delaktighet –

”det handlar med andra ord ganska lite om böcker och desto mer om demokrati”.

Den traditionella bilden av biblioteket som en plats för böcker argumenteras för att ersättas av bilden av biblioteket som en demokratisk plats (Björklin, 2019).

Senare samma år publicerades den senaste DIK-rapporten, ”Samhället drar sig tillbaka – en rapport om arbetsmiljön på våra bibliotek”, vilken liksom förslaget till en nationell biblioteksstrategi kom att bli central för den pågående

5

debatten om bibliotekets demokratiska roll. I rapporten redogör DIK’s förbunds- ordförande Anna Troberg för lovorden om biblioteket som demokratins skatt- kammare och hur politiska beslutsfattare är eniga om att biblioteken behöver stärkas. Samtidigt beskrivs hur den sociala oron ökat markant på folkbiblioteken de senaste åren, i takt med att det övriga samhället dragit sig tillbaka, och således tvingat biblioteken att ta ett större ansvar än det som är stadgat i bibliotekslagen.

Konsekvenserna förstås här som att fler bibliotekarier förhåller sig positiva till portning från bibliotek. I ett remissyttrande till lagförslaget om tillträdesförbud avråder emellertid DIK från portning mot bakgrund av folkbibliotekets demo- kratiska uppdrag (DIK, 2019).

Debatten om stök och social oro på folkbiblioteken fick återigen ett uppsving efter publiceringen av DIK-rapporten. I en artikel i Barometern, ”Hot och stök i demokratins skattkammare”, tar Daniel Braw (2019) avstamp i både DIK’s rapport och den nationella biblioteksstrategin. Bibliotekets styrning förstås här som bidragande till den problematiska utvecklingen – ”istället för att hålla fokus på böcker och läsning har man tillhandahållit datorer och surfplattor som milt uttryckt används till annat än uppriktigt kunskapssökande” (Braw, 2019). Folk- biblioteken betraktas även i den här sidan av debatten som viktiga demokratiska institutioner och ”just därför ska de som stör portas” (Gustafsson, 2019). Vidare beskrivs hur folkbiblioteken upphört att vara bildningstempel och bakgrunden till stöket förstås i det här sammanhanget som ”den där flummigheten bakom formuleringar om ’demokratiskt uppdrag’” (Westerholm, 2019).

Demokratibegreppet, liksom bibliotekets demokratiska uppdrag, kan förstås som likaväl komplext som svårtydligt. Introduktionen ovan syftar till att återge delar av de händelser och debatter som utspelat sig under det gångna året, vilka på flera sätt påvisar folkbibliotekets relation till demokrati, och som föreliggande uppsats ämnar undersöka inom den interna biblioteksdebatten. Att demokrati- begreppet är återkommande i samtida biblioteksdebatt är i sig föga förvånande med anledning av den nya skrivningen i bibliotekslagen, men hur olika aktörer argumenterar för skilda värden i debatten, mot bakgrund av demokratibegreppet påvisar begreppets inneboende konflikter.

1.2 Bakgrund

Lisa Olsson Dahlquist (2019) menar att skrivningen om ett demokratiuppdrag i bibliotekslagen likaväl bekräftar som förstärker ett redan etablerat arbetssätt inom professionen samtidigt som uppdraget öppnat för komplexa frågor om gränsdragningar. Demokrati betraktas här som ett begrepp som kan tolkas på flera olika sätt och följaktligen även bibliotekets demokratiska uppdrag. Detta tolkningsutrymme förstås kräva såväl kunskap som reflektion och dialog mellan bibliotekarier för att uppdraget skall kunna mötas (Olsson Dahlquist, 2019:208).

På liknande sätt framhåller Hanna Carlsson och Johanna Rivano Eckerdal (2018) otydligheten i den nya bibliotekslagen och folkbibliotekets demokratifrämjande uppdrag. Bibliotekslagen betraktas legitimera både aktiviteter och prioriteringar

6

på folkbiblioteken men även här framhävs bibliotekariernas olika uppfattningar om uppdraget (Carlsson & Rivano Eckerdal, 2018:199–200).

Demokratins historia har kantats av olika tolkningar som gett upphov till både tvetydiga och motstridiga beskrivningar av demokratins nyckelbegrepp (Held, 1997:17–19). I vår moderna tid är politiska aktörer med helt skilda ståndpunkter överens om att den politiska kulturen skall vara demokratisk. Demokrati kan av den anledningen förstås som en form av politisk överideologi (Hansson, 1992:9).

Henrik Arnstad (2018) beskriver hur demokratibegreppet bör betraktas som ett ideologiskt begrepp. Begreppet har kommit att bli synonymt med politisk rätt- visa och således försöker även anti-demokratiska statssystem att framstå som just demokratiska (Arnstad, 2018:19–22). Wendy Brown (2010) argumenterar för att demokratin historiskt sett aldrig haft ett sådant stort universellt stöd som nu samtidigt som demokratibegreppet aldrig tidigare varit så innehållslöst som idag. Begreppet demokrati betraktas här som en tom signifikant vilken kan knytas till olika drömmar och förhoppningar (Brown, 2010:55).

Givet att demokratibegreppet kan förstås som både ett ideologiskt begrepp liksom en tom signifikant följer ett antal dilemman utifrån hur begreppet skall tolkas. William E. Connolly (1993) beskriver demokratibegreppet som ett i grunden omtvistat begrepp – ett klusterbegrepp – där flertalet av de värden som begreppet tilldelas används till förmån för diverse politiska intressen. Den här typen av begrepp innefattar således inte någon deskriptiv innebörd utan tillskrivs ett normativt innehåll som utesluter andra möjliga användningar av begreppen (Connolly, 1993:14, 22). Mot bakgrund av detta är det möjligt att betrakta den samtida biblioteksdebatten i förhållande till olika föreställningar om bibliotekets demokratiska uppdrag. Demokratibegreppet kan här förstås som ett ideologiskt begrepp – en tom signifikant – som används för att legitimera en ideologisk ståndpunkt och utesluta andra användningar av begreppet.

Joacim Hansson (1995) redogör för hur diskursiva förklaringar kan bidra till att förstå en ideologisk förändring. Diskursiva förklaringar kan ges när det är möjligt att åskådliggöra en utveckling av diskursens begreppsanvändning där utvecklingen förskjuter de normer och värderingar som ligger till grund för den ideologiska strukturen. När en centralt etablerad elit får möjlighet att formulera ett nytt språkbruk, eller omformulera etablerade begrepp med nya innebörder, kan denna elit påverka den praktiska verksamheten (Hansson, 1995:55).¹ I det här sammanhanget har demokratibegreppet en intressant ställning i debatten och bör studeras med anledning av de ideologiska värden som begreppet inrymmer.

Frågan om folkbibliotekets olika roller liksom dess demokratiska uppdrag är inte ny men genom att studera demokratibegreppet och dess betydelsebildning över tid i den interna biblioteksdebatten är det min förhoppning att ge ytterligare ett perspektiv till diskussionen.

1 De äldre referenserna och det breda tidsspannet mellan de olika referenserna bör lyftas i det här sammanhanget. Mot bakgrund av studiens karaktär och förhållande till demokratibegreppet över tid har jag valt att använda mig av referenser från den tid det empiriska materialet behandlar. Ett bredare tidsperspektiv kan understödja studien av begreppets betydelsebildning och dess möjliga förändring.

7

1.3 Problemformulering

Medier betraktas ha en mycket central plats i människors dagliga liv och utgör den viktigaste ingången till den värld som ligger bortom de egna erfarenheterna.

Det är huvudsakligen via medier som människor inhämtar information för att kunna bilda sig egna uppfattningar i olika frågor (Nord & Strömbäck, 2012:11–

12). Det är tänkbart att en professionstidskrift som Biblioteksbladet skulle kunna utgöra ett centralt forum för bibliotekarier att hämta information och bilda sig en uppfattning om folkbibliotekets demokratiuppdrag. I föreliggande uppsats kan den socialkonstruktivistiska förståelsen för språket som konstituerande av den sociala verkligheten förstås som central. Språket betraktas inte som neutralt utan förstås som ett bestämt sätt att uppfatta världen (se Winther Jørgensen & Philips, 2000; Boréus & Bergström, 2018). Hur folkbibliotekets demokratiska uppdrag kommer till uttryck i Biblioteksbladet kan – utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv – påverka hur bibliotekarier kommer att tolka uppdraget. Den rådande demokratidiskursen betraktas således i den här uppsatsen som konstitutiv för hur bibliotekarier uppfattar det demokratiska uppdraget och därmed även för folk- biblioteksverksamhetens utveckling.

Föreliggande studie har en genealogisk ansats – med nuet som utgångspunkt syftar den här undersökningen till att studera förändringar där olika diskurser och praktiker utgör förutsättningen för den samtida demokratiska diskursen (se Foucault, 2002). Den här studien kan betraktas som en ansats att lyfta fram ett begrepp och studera dess betydelsebildning över tid i syfte att bringa klarhet i den samtida debatten om bibliotekets demokratiska uppdrag. Med ett diskurs- analytiskt förhållningssätt är det möjligt att synliggöra hur olika diskurser kan begränsa uppfattningen om det demokratiska uppdraget liksom vad detta skulle kunna innefatta. Av den här anledningen kan en studie av demokratibegreppet i en bibliotekskontext förstås som relevant för professionen eftersom använd- ningen av begreppet kan komma att påverka folkbiblioteket och dess framtida roll i det demokratiska samhället.

Min tanke är att studera demokratibegreppets betydelsebildning och huruvida begreppets innebörd förändrats ifrån det att den första bibliotekslagen inträdde med utgångspunkt i Biblioteksbladet. Tidskriften är Svensk Biblioteksförenings medlemstidskrift och kan betraktas som ett centralt forum för svensk biblioteks- debatt. Med anledning av tidskriftens ställning som professionens språkrör kan en studie av denna anses som särskilt intressant utifrån ett professionsperspektiv.

Det är möjligt att argumentera för att fler tidskrifter, professionstidskrifter som dagspress, skulle kunna vara relevanta för studien. För att inom ramen för denna uppsats kunna studera demokratibegreppets betydelsebildning över tid behöver emellertid avgränsningar göras.

Genom att studera en tidskrift, som kan förstås som central för professionen, är det möjligt att undersöka hur diskurserna förändras liksom uppfattningarna om folkbibliotekets relation till demokrati. Det är även tänkbart att en etablerad tidskrift som Biblioteksbladet skulle kunna betraktas som navet för svensk biblioteksdebatt och följaktligen behandla de aktuella frågor som förekommer i andra tidskrifter. Med anledning av tidskriftens uttalade professionsinriktning

8

och regelbundna utgivning för den aktuella tidsperioden kan denna uppfattas som väl lämpad för studien. I föreliggande uppsats kommer en diskursanalytisk studie göras av demokratibegreppet för att utröna de diskurser som framkommer i debatterna. För att undersöka begreppets normativa innehåll kommer detta även att studeras i förhållande till en samling av begrepp som skulle kunna ingå i demokratibegreppet i syfte att synliggöra den demokratisyn som är rådande inom diskursen.

1.4 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att studera hur olika föreställningar om folkbibliotekets demokratiska roll kommer till uttryck i Biblioteksbladet mellan perioden 1996–

2019, genom att undersöka demokratibegreppets betydelsebildning och huruvida begreppets innebörd förändrats sedan den första bibliotekslagen inträdde. För- förståelsen för demokratibegreppet är att detta kan betraktas som ett ideologiskt begrepp som används för att legitimera en ståndpunkt och således syftar studien även till att utreda vilka värden begreppet inrymmer liksom huruvida dessa olika värden står i konflikt med varandra. För att utröna demokratibegreppets inne- boende värden kommer dessa att studeras mot en samling av begrepp som skulle kunna ingå i begreppet i syfte att synliggöra den gällande demokratisynen inom diskurserna. Studien genomsyras av ett diskursanalytiskt förhållningssätt och kan förstås mot bakgrund av den samtida debatten om bibliotekets demokratiska uppdrag. Frågeställningarna bör betraktas i form av olika nivåer som samman- taget avser studiens syfte. Den första frågeställningen kan förstås som mer över- gripande medan efterföljande frågor belyser undersökningens olika dimensioner.

Följande frågeställningar aktualiseras:

• Vilka föreställningar finns det om folkbibliotekets demokratiska roll?

• Vilka diskurser går att utröna och hur förhåller de sig till varandra?

• Vilka olika typer av värden tillskrivs demokratibegreppet?

• Hur har demokratibegreppets betydelsebildning förändrats över tid?

1.5 Disposition

Föreliggande uppsats är indelad i fem större kapitel vars disposition kommer att redogöras för nedan i syfte att tydliggöra studiens struktur. I kapitel ett – Inledning – beskrivs de delar av den mediala biblioteksdebatten om bibliotekets demokratiska uppdrag som kan betraktas som relevanta för studiens problem- beskrivning. Problemformuleringen introduceras för att vidare identifiera under- sökningens syfte och frågeställningar. Med anledning av demokratibegreppets mångtydighet kommer en introduktion till begreppet återges i följande kapitel.

I kapitel två – Teoretisk bakgrund och forskningsöversikt – redogörs för demokratibegreppet och olika demokratiteorier. Min avsikt är inte att återge en

9

uttömmande redogörelse för demokratins historia utan att beskriva dess grund- antaganden för att synliggöra de konflikter som demokratibegreppet inrymmer idag. Efterföljande avsnitt behandlar folkbibliotekens utveckling och relation till demokrati över tid. Likaså bör forskningsöversikten betraktas som ett utsnitt av forskning och teorier som kan förstås som relevanta för studien. Kapitlet kan betraktas som en förförståelse till efterföljande kapitel.

I kapitel tre – Teori och metod – fördjupas de teorier och begrepp som behandlas i föregående kapitel. Det teoretiska ramverket utgörs av normativa demokratimodeller som används för att urskilja diskurserna i materialet i relation till begreppsanvändningen. De metodologiska utgångspunkterna för studien baseras på Michel Foucaults teorier liksom Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteoretiska begreppsterminologi. Studiens tillämpning av det teoretiska och metodologiska ramverket diskuteras under följande avsnitt. Materialet för undersökningen såväl som insamlingen och bearbetningen av detta behandlas i förhållande till studiens tillvägagångssätt.

I kapitel fyra – Analys – redogörs för likaväl resultat som analys av materialet för studien. Diskurserna tematiseras i relation till teorin och analyseras över tid i den mån som materialet tillåter. Inledningsvis presenteras diskurserna för att i efterföljande avsnitt ställas mot varandra. I kapitel fem – Avslutande diskussion – fördjupas analysen och studiens slutsatser framförs. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning av undersökningen som efterföljs av referenser och bilagor.

10

2 Teoretisk bakgrund och forskningsöversikt

Följande kapitel behandlar olika perspektiv på demokrati liksom folkbibliotekets relation till demokrati över tid. Inledningsvis återges en teoretisk bakgrund för demokratibegreppets olika delar och hur dessa kan förstås i relation till samtida debatter om begreppets innebörd. I följande avsnitt redogörs för folkbibliotekens utveckling och förhållande till demokrati. Forskningsöversikten bör förstås som övergripande och relaterar till olika delar av studiens problemformulering men gemensamt för denna forskning är anknytningen till folkbibliotekets relation till demokrati. Detta kapitel kan betraktas som en förförståelse till det teoretiska och metodologiska ramverket som kommer att introduceras i nästföljande kapitel.

2.1 Demokratiteori och begreppet demokrati

Demokrati – som idé och politisk verklighet – har en lång historia och begreppet kan förstås som både mångtydigt liksom historiskt omtvistat. David Held (1997), statsvetare och politisk teoretiker, beskriver hur demokratin kan betraktas som den grundläggande måttstocken för politisk legitimitet i modern tid men det har inte alltid förhållit sig så. Demokratins historia har kantats av olika tolkningar som gett upphov till tvetydiga och motstridiga beskrivningar av demokratins nyckelbegrepp. Begreppet demokrati är en sammansättning av demos (folk) och kratos (styre). Således kan demokrati förstås som en styrelseform som innefattar folkstyre men definitionen av folket liksom tolkningen av styret är omstridda uppfattningar som är beroende av hur demokratin motiveras (Held, 1997:17–19).

Demokratiteori omfattar således ett brett fält av olika teorier som är förankrade i dessa skilda definitioner och tolkningar.

Den moderna demokratin kan förstås från tre perspektiv – det begreppsliga, det normativa och det empiriska. Det begreppsliga perspektivet innefattar olika demokratidefinitioner och valet mellan dessa, medan det normativa perspektivet har sin utgångspunkt i hur det demokratiska samhället bör utformas, och det empiriska perspektivet inrymmer olika demokratisystems faktiska funktionssätt liksom orsakerna till detta (Jerneck & Sannerstedt, 1994:16). Held (1997) framhåller emellertid hur olika demokratimodeller bygger på en växelbalans mellan både beskrivande och normativa utsagor. Demokratiska modeller bör följaktligen betraktas som komplexa nätverk av begrepp och generella utsagor om det politiska livet (Held, 1997:24).

2.1.2 Demokrati som ideologi och politisk realitet

Det moderna politiska tänkandet och dess ideal – jämlikhet, frihet, respekt inför lag och rätt – har sitt ursprung i den atenska demokratin. Trots det har modern demokratisk praxis endast en avlägsen likhet med antikens politiska institutioner (Held, 1997:34; Dahl, 2002:28). Den atenska demokratin utmärktes av en

11

medborgerlig dygd som innebar att privatlivet var underordnat statsangelägen- heterna. Individens dygd var detsamma som medborgarens dygd – det offentliga och privata var således sammanflätat (Held, 1997:35–36). Dygd, rättvisa och lycka förutsatte varandra i strävan efter det gemensamma bästa. Likaså ansågs värden som frihet och jämlikhet som oupplösligt förenade. Frihet betraktades i den här kontexten inte som till för individen i sig utan för att individen skulle kunna fullända sin uppgift som medborgare (Dahl, 2002:30; Held, 1997:39,53).

Den liberala tanken att alla människor bör betraktas som enskilda individer med rättigheter kan i modern tid förstås som ytterligare ett demokratiskt ideal.

Den liberala demokratin bygger på tanken att individer skall vara fria att bilda sina egna åsikter i politiska, ekonomiska och religiösa frågor. För att garantera individens frihet fordrades representativt styre och medborgerliga rättigheter.

Däremot omfattade inte demokratin föreställningar om tolerans och minoritets- skydd vid den liberala demokratins tillkomst (Held, 1997:101–102; Hansson, 1992:17). Det liberala förhållandet mellan stat och individ kan beskrivas i termer av beskyddande demokrati och utvecklande demokrati – den förstnämnda avsåg att tillgodose individens intressen och val genom att skapa institutioner för att skydda dessa medan den sistnämnda syftade till att genom politisk delaktighet utveckla ett folk av engagerade, välinformerade och aktiva medborgare (Held, 1997:131, 151).

Kritiken mot den liberala demokratin var sprungen ur en marxistisk tradition som senare kom att förgrena sig i socialism och kommunism. Föreställningarna om den liberala staten och individens likaberättigande kritiserades mot bakgrund av den rådande sociala, ekonomiska och politiska ojämlikheten – statsmakten ansågs endast förvalta borgarklassens gemensamma angelägenheter (Marx &

Engels, 1995:95; Held, 1997:171). Invändningarna var följaktligen inte mot individens frihet i sig utan att friheten inte omfattade alla. Således betraktades den liberaldemokratiska staten grunda sitt legitimitetsanspråk på ett löfte som inte kunde infrias i praktiken – frihet, jämlikhet och rättvisa var omöjligt att uppnå i det kapitalistiska samhället eftersom det i grunden upprätthölls genom exploatering av arbetarklassen. Ett verkligt demokratiskt styrelseskick ansågs av den anledningen som otänkbart i ett kapitalistiskt samhälle (Marx & Engels, 1995:203–204; Held, 1997:155, 163).

Med utgångspunkt i demokratins historia problematiserar Held (1997) demo- kratibegreppet och de omstridda diskussionerna om vad demokrati kan innebära idag. I vår moderna tid är politiska aktörer med helt skilda ståndpunkter överens om att den politiska kulturen skall vara demokratisk. Demokrati kan således förstås som en form av politisk överideologi (Hansson, 1992:9). Henrik Arnstad (2018), vetenskapsjournalist och historiker, beskriver demokratibegreppet som ett ideologiskt begrepp och argumenterar för att begreppet bör betraktas som en steglös skala snarare än som ett binärt begrepp. Här förstås ytligheten i en icke- ideologisk definition av demokratibegreppet som en möjlig förklaring till det rådande hotet mot demokratin i världen. Begreppet demokrati har kommit att bli synonymt med politisk rättvisa och även anti-demokratiska statssystem försöker av den anledningen att framstå som just demokratiska (Arnstad, 2018:19–22).

12

Wendy Brown (2010), statsvetare och politisk teoretiker, argumenterar för att demokratin historiskt sett aldrig haft ett sådant stort universellt stöd som idag samtidigt som demokratibegreppet aldrig tidigare varit så innehållslöst som nu.

Begreppet demokrati förstås som en tom signifikant vilken kan knytas till diverse drömmar och förhoppningar (Brown, 2010:55). Robert A. Dahl (2002), stats- vetare och politisk teoretiker, beskriver hur det kan tyckas motsägelsefullt att förespråkare av demokrati inte omfamnar begreppets globala gångbarhet – “men står ett ord för vad som helst, betyder det ingenting alls” (Dahl, 2002:13).

Debatten om demokratibegreppets innebörd kan betraktas i relation till frågan om det demokratiska medborgarskapets betydelse och vilka som skall tilldelas detta (Sannerstedt & Jerneck, 1994:9; Dahl, 2002:15; Held, 1997:18).

2.1.3 Demokratins begränsningar och paradoxer

Demokratins framgångar, i relation till andra politiska styrelseformer, har gett upphov till teorier om historiens slut eller ideologiernas död. Anders Sannerstedt och Magnus Jerneck (1994), bådadera statsvetare, argumenterar emellertid för det motsatta – den slutgiltiga segern för en ideologi – den liberala demokratin.

Samtidigt innefattar den liberala demokratin motsättningar och konflikter med anledning av demokratins olika idé- och teoritraditioner (Sannerstedt & Jerneck, 1994:5; Held, 1997:13). Den moderna demokratins problem kan betraktas i förhållande till olika uppfattningar om relationen mellan stat och samhälle, individ och kollektiv, medborgarens rättigheter och skyldigheter liksom graden av politiskt deltagande (Jerneck & Sannerstedt, 1994:5–7).

Chantal Mouffe (2008), statsvetare och politisk teoretiker, argumenterar för att föreställningen om en konsensusinriktad kosmopolitisk demokrati – en värld bortom politiska skiljelinjer och hegemoni – undergräver det politiska och får konsekvenser för den demokratiska politiken (Mouffe, 2008:9–10). Teorin om det politiska bygger på Laclau och Mouffes (2001/2008) tidigare verk om hegemoni och radikal demokrati men här förstås begreppet konstitutiv utsida främst i förhållande till skapandet av ett ”vi” och ”de” som ofta konstrueras på grundval av en hierarkisk ordning (Mouffe, 2008:23). Brown (2010) redogör för demokratins paradox med utgångspunkt i det konstitutiva yttre och frågan om vilka som skall inkluderas i demokratin. Den konstitutiva utsidan har förändrats genom historien – från olika ursprungsbefolkningar, klasser, etniciteter och religioner till dagens illegala invånare och nyanlända (Brown, 2010:61–62).

I den antika demokratin uteslöts kvinnor, slavar, utländska fria invånare och andra som inte levde upp till kraven på medborgarskap. Således exkluderades majoriteten av befolkningen. På liknande sätt gällde de demokratiska fri- och rättigheterna främst män i borgarklassen vid den liberala demokratins tillkomst (Brown, 2010:61; Held, 1997:102). Brown (2010) beskriver uteslutningarna i den västerländska demokratins historia som extrema men argumenterar för att de inte utgör något undantag. Demokratin har alltid avtecknat sig mot ett icke- demokratiskt yttre som både underhållit demokratin materiellt och fungerat som

13

den ytterlighet vilken demokratin har definierats. Följaktligen har demokratin alltid innefattat en form av antiuniversalism (Brown, 2010:61–62).

Mouffe (2008) beskriver hur skapandet av kollektiva identiteter alltid förut- sätter en skillnad – ”de” kan inte existera utan ett ”vi”. Det är således inte den demokratiska politikens syfte att överbygga denna klyfta utan att skapa förut- sättningar för en agonistisk demokrati (Mouffe, 2008:22–23). Den konsensus- präglade politiken, liksom otydligare distinktioner mellan demokratiska partier, anses ha föranlett att politiken betraktas som en förvaltning av sakfrågor snarare än som ideologiska frågor. De högerpopulistiska partiernas framgång förstås här som ett resultat av bristen på en aktiv demokratisk debatt i postdemokratier (Mouffe, 2008:71–73; Mouffe, 2019:15).

Mouffe (2019) argumenterar för att den nyliberala hegemonins kris förorsakat en ny konjunktur – det populistiska ögonblicket – som antyder en återkomst för det politiska. Det populistiska ögonblicket förstås mot bakgrund av postpolitiken och dess urholkning av demokratins ideal. Vänsterpopulism betraktas här som ett försvar mot högerpopulism – en diskursiv strategi som syftar till att skapa en ny politisk skiljelinje mellan ”folket” och ”oligarkin” (Mouffe, 2019:16–18).

Denna diskursiva strategi kräver en ekvivalenskedja genom vilken ”folket”

konstitueras och knyter samman de olika demokratiska kraven från arbetare, immigranter och hbtq-rörelsen som tillsammans konstituerar den kollektiva viljan. Den nya formationen kan komma att anta olika beskrivningar beroende av de yttre omständigheterna – exempelvis deltagardemokrati eller demokratisk socialism. Demokratibegreppet betraktas oavsett beskrivning utgöra det hege- moniska betecknade elementet för de olika kamperna (Mouffe, 2019:39, 72, 94).

2.2 Folkbibliotek och demokrati

2.2.1 Folkbibliotekets relation till demokrati under 1900-talet

Joacim Hansson (1995), biblioteksforskare, har undersökt de svenska folkbiblio- tekens ideologiska identitet med utgångspunkt i de diskurser som formerades i början av det förra sekelskiftet. Biblioteket förstås i det här sammanhanget som en institution med dubbla funktioner – en kontrollerande och en legitimerande – som gör det möjligt att betrakta folkbiblioteket som en politisk eller ideologisk institution. Mot bakgrund av folkbibliotekets dubbla funktion kunde detta även legitimera någonting önskvärt – ett demokratiskt samhälle – genom att anta vissa egenskaper. Biblioteken fungerade under den här tiden som delar i en politisk process som kom att leda till demokratins genombrott (Hansson, 1995:86).

På ett likartat sätt har Geir Vestheim (1999), kulturforskare, studerat den norska folkbibliotekspolitiken mellan perioden 1930–1990 men dess slutsatser betraktas även vara av relevans för andra nordiska länder. Den tidigare relationen mellan stat, folkbildning och folkbibliotek föranledde att folkbibliotekspolitiken blev en central del i det gemensamma kulturpolitiska projektet. Folkupplys- ningen var integrerad i den dominerande ideologin i samhället och folkets ökade makt uppfattades som parallell med framväxten av denna. Folkupplysningen

14

betraktas här som ett disciplinerande av folket – en form av ideologisk inre självdisciplin – som legitimerade övergripande sociala förändringar (Vestheim, 1999:181–183).

Enligt Joacim Hansson (1995) kan folkbiblioteket betraktas som ett resultat av en vänstersamverkan där liberaler och socialdemokrater arbetade tillsammans för att förändra samhället i en mer demokratisk riktning. De konservativa värden som tidigare hade präglade institutionen kom således att hotas och ansågs därför behöva försvaras i en tid av snabb liksom okontrollerbar förändring. Detta föran- ledde biblioteken att anta en fostrande roll och dess sociala kontrollfunktion tog sig i uttryck genom att fostra dugliga medborgare med förmåga att ta del av det politiska livet. Samtidigt beskrevs folkbiblioteken som neutrala institutioner för den gällande epoken mot bakgrund av bibliotekets demokratiska ideal (Hansson, 1995:130–132).

Joacim Hansson (1995) framhåller att den demokratiska argumentationen för biblioteket som en neutral institution bygger på den dominerade elitens villkor – den nya medelklassens borgerliga synsätt dominerar diskursen. Folkbibliotekets ideologiska identitet kan betraktas som konservativ med vissa liberala inslag.

Det är emellertid tänkbart att folkbibliotekens ideologiska hållning kan betraktas som ett resultat av den rådande makten i samhället – ett uttryck för den politiska elitens strävan efter social kontroll (Hansson, 1995:135, 143). På liknande sätt påvisar Vestheim (1999) hur folkbibliotekspolitiken följer samhällsutvecklingen – från ett socialdemokratiskt välfärdsprojekt där folkupplysningen både formade och legitimerade folkbiblioteken till ett systemskifte där utbildningspolitiska och kommunalekonomiska intressen kom att ta över.

Även Åse Hedemark (2009), biblioteksforskare, har studerat folkbibliotekets relation till det omgivande samhället i en diskursanalytisk studie. Studien syftar till att undersöka olika föreställningar om folkbiblioteket mellan år 1970–2006 och påvisar hur tre olika diskurser har präglat de mediala debatterna under den föreliggande tidsperioden – den bokliga diskursen, allaktivitetsdiskursen och den informationsförmedlande diskursen. Den bokliga diskursen härleds från 70- talet och förstås fortfarande som den dominerande diskursen. Diskursen utmärks av ett bildningsideal och ett nostalgiskt vurmande för folkbibliotekens roll som kulturarvsbärare. Den bokliga diskursen innefattar främst litterära värden och aktiviteter – tryckta böcker, läsning liksom litteratur av god kvalitet (Hedemark, 2009:149–150).

Allaktivitetsdiskursen kommer endast till uttryck under 70-talet och betraktas även som den dominerande diskursen under decenniet. Diskursen utmärks av ett aktivt förhållningssätt till folkbiblioteken och det är snarare aktiviteter än biblio- tekens innehåll som lyfts fram inom diskursen. Allaktivitetsdiskursen inrymmer en bred syn på folkbibliotekens roll – teater, politiska utställningar, debatter och uppsökande verksamhet betraktas som möjliga att bedriva inom institutionens ramverk. Den informationsförmedlande diskursen framträder först år 1983 och förstås mot bakgrund av föreställningar om det nya informationssamhället som präglade 80-talet. Diskursen kännetecknas av att bibliotekens primära uppgift anses vara att tillhandahålla och neutralt förmedla information i olika medie-

15

format. Biblioteken betraktas som instrument för såväl livslångt lärande som utbildning och dess legitimitet förankras framförallt i individens personliga utveckling (Hedemark, 2009:151–152).

På liknande sätt beskriver Vestheim (1999) hur den ekonomiska och ideo- logiska perspektivförskjutningen under 70- och 80-talen föranledde att kunskap kom att förlora sitt egenvärde och istället skulle dess nytta komma att mätas i enlighet med de rådande kapitalistiska idealen. Den nya utbildningsexplosionen underminerade paradoxalt nog tidigare folkupplysningsargument i biblioteks- politiken. Således kom biblioteken att behöva anpassa sig till individuella behov – den ideologiska förskjutningen från kollektiva normer till en konkurrens- orienterad individualism förändrade bibliotekets institutionella roll (Vestheim, 1999:187–188).

Även Joacim Hansson (1997) diskuterar bibliotekens ideologiska förändring men med utgångspunkt i två olika statliga utredningar – 1911 års folkbiblioteks- utredning och 1995 års kulturutredning. Folkbiblioteket som en institution för de mest grundläggande demokratiska idealen – fri tillgång till både kunskap och information, rättigheten att ta del av aktuella debatter utifrån olika perspektiv, liksom att folkbiblioteket förstås som en institution som befinner sig utanför alla sociala och politiska gränsdragningar i samhället – förenar utredningarna. Den demokratiska förankringen skiljer sig emellertid åt i förhållande till hur denna formuleras och motiveras (Hansson, 1997:80–81).

I Joacim Hanssons (1997) studie av de båda statliga utredningarna påvisas att det inte skett mer än en marginell förskjutning av folkbibliotekens ideologiska identitet. Denna förskjutning kan förstås i förhållande till den funktion som den ideologiska identiteten har gällande legitimeringen av folkbibliotekens funktion i samhället. De utsagor som strävade efter att bidra till en önskvärd samhälls- utveckling i biblioteksutredningen från år 1911 förstås istället till att en viss del förskjutits till att innefatta utsagor om folkbiblioteken som snarare strävade efter att förhindra en icke-önskvärd samhällsutveckling i kulturutredningen från år 1995 (Hansson, 1997:82).

Vestheim (1999) beskriver hur folkbibliotekets olika roller ytterst handlar om biblioteken skall vara demokratiska institutioner för en kritisk offentlighet eller om folkbiblioteken skall tillgodose instrumentella nyttointressen. Bibliotekets legitimitet är i det senare fallet avhängig hur väl dessa förmår att tillfredsställa individuella behov snarare än kollektiva samhällsbehov. Detta kan förstås som problematiskt utifrån ett demokratiskt perspektiv – om folkbiblioteken ger efter för en instrumentell nytta riskerar dessa att förlora legitimitet som demokratiska institutioner (Vestheim, 1999:191–192).

2.2.2 Folkbibliotekets relation till demokrati under 2000-talet

Frågan om folkbibliotekets olika roller kan betraktas som central under det nya sekelskiftet. År 2000 publicerar SAB – Sveriges Allmänna Biblioteksförening – samlingen Bibliotek – mötesplats i tid och rum som behandlar folkbibliotekens förhållande till demokrati. Författarna till boken utgörs av forskare, journalister,

16

poeter och författare men texterna bör i första hand inte förstås som forskning i någon strikt mening. Jag har ändock valt att redogöra för två av teserna i antologin eftersom samlingen kommer att få mycket utrymme i Biblioteksbladet och kan betraktas som en del av den diskurs som den formerar.

Göran Greider (2000), författare och politisk debattör, beskriver två olika huvudlinjer i den samtida biblioteksdebatten – den nyliberala linjen och den kulturkonservativa linjen – ett serviceideal och ett folkbildningsideal. Den ny- liberala linjen betraktas här mot bakgrund av minskad utlåningsstatistik och med utgångspunkt i att biblioteket i första hand skall tillgodose den enskilde kundens olika önskemål. Den kulturkonservativa linjen förstås som en reaktion mot den nyliberala linjen och utmärks av ett nostalgiskt vurmande för det traditionella folkbiblioteksidealet. Både linjerna betraktas som en stagnation i debatten om biblioteken – dess huvudansvar bör istället beskrivas i termer av demokrati (Greider, 2000:90–91).

Folkbibliotekets roll betraktas ha utvidgats till att bli informationscenter men detta anses inte utesluta att dessa förblir mötesplatser. Greider (2000) menar att bibliotekets själva existens förändrar den ideologiska laddningen i stadsbilden – ett offentligt rum som är öppet för alla markerar demokratin och det offentligas närvaro även till dem som inte besöker folkbiblioteket (Greider, 2000:97). Även Mikael Löfgren (2000), författare och journalist, beskriver biblioteket i termer av en mötesplats och som en förbindelse till offentligheten. Den demokratiska legitimiteten i det kapitalistiska samhället förstås vara beroende av föreställning- en om en offentlighet. Tidigare fanns en offentlig plats – de kunskapssökande och diskuterande medborgarna på torget har kommit att bli till flera offentliga platser. Media, tv, radio och internet utgör i modern tid flera offentligheter men förutsättningen för torgets funktion var att detta utgjorde just en offentlig plats.

Med flera offentligheter kan det mesta inhandlas och avhandlas men utan en gemensam spelplan betraktas medborgarna förlora möjligheten till att påverka de grundläggande spelreglerna i det demokratiska samhället (Löfgren, 2000:61–

62).

Föreställningen om folkbiblioteket som en mötesplats är även återkommande inom forskningen. Ragnar Audunson (2005), biblioteksforskare, redogör för hur två olika förändringar i det globaliserade samhället – kulturella liksom sociala förändringar i form av ett mångkulturellt samhälle och digitaliseringen i form av ett informations- och kunskapssamhälle – föranlett biblioteken att omdefiniera den traditionella folkbiblioteksrollen. Demokrati förstås i en deliberativ mening och förutsätter således möten mellan människor. Folkbiblioteken betraktas som lågintensiva mötesplatser där människor som annars inte hade mött varandra kan samtala över olika bakgrunder och erfarenheter. I den här kontexten anses det mångkulturella informationssamhället främja den demokratiska utvecklingen i samhället och folkbiblioteket förstås som dess nav (Audunson, 2005:429–430).

Även Svanhild Aabø (2005), biblioteksforskare, diskuterar biblioteken som mötesplatser i en tid av digital utveckling. Det digitala samhället anses innefatta utmaningar som både relaterar till deltagande och inkludering – tillgången och möjligheten att använda liksom tillgodogöra sig information såväl som kunskap

17

betraktas som grundläggande för social inkludering och demokratiskt deltagande i samhället. Informationskompetens förstås således som en fråga om demokrati och folkbibliotek bör följaktligen arbeta för digital delaktighet (Aabø, 2005:205–

206). Liksom Audunson (2005) beskriver även Aabø (2005) hur folkbiblioteken bör betraktas som lågintensiva mötesplatser och hur denna roll kan förstås som en ny dimension av folkbibliotekens demokratiska funktion. För att fullgöra den demokratiska rollen behöver folkbiblioteken identifiera liksom utveckla tjänster och aktiviteter som relaterar till denna (Aabø, 2005:210).

Flera modeller utvecklas under den här tiden i syfte att tydliggöra bibliotekets roll i samhället. Marianne Andersson och Dorte Skot-Hansen (1994), bådadera biblioteksforskare, framställde en modell för det lokala folkbibliotekets profil.

Biblioteket förstås här i relation till dess fyra huvudfunktioner – kulturcentrum, kunskapscentrum, informationscentrum och socialcentrum (Andersson & Skot- Hansen, 1994:15). Biblioteks- och kulturforskarna Henrik Jochumsen, Casper Hvenegaard Rasmussen och Dorte Skot-Hansens (2012) the four-space model kan betraktas som efterföljaren till den tidigare nämnda modellen som kom att få ett stort genomslag. Modellen syftar till att utveckla biblioteket som ett rum för inspiration, lärande, möten och uppträdanden. Folkbiblioteket som en plats för inspiration kan förstås mot bakgrund av upplevelsesamhället som syftar till det samtida behovet att konsumera kulturella upplevelser över varor. Biblioteket som ett utrymme för lärande avser inte enbart att tillhandahålla information och kunskap utan även att skapa aktiviteter i relation till dessa. Folkbiblioteket som en plats för möten förstås i förhållande till det tredje rummet som syftar till att människor möts över olika bakgrunder och generationsgränser. Biblioteket som ett utrymme för uppträdanden avser hur biblioteksrummet kan användas som en plattform för såväl kultur som kreativitet (Jochumsen, Hvenegaard Rasmussen

& Skot-Hansen, 2012:588–593).

Till skillnad från Jochumsen, Hvenegaard Rasmussen och Skot-Hansen (2012) beskriver Rasmus Grøn och Gitte Balling (2012), bådadera biblioteks- forskare, hur folkbibliotekariens roll kommit att relativiseras mot bakgrund av upplevelsesamhället. Begreppet förstås i den här kontexten som en förklarings- modell för hur den personliga upplevelsen och förmedlingen av litteratur blivit överordnad litteraturens egenvärde. Bibliotekariens roll har således relativiserats och kommit att bli upplevelseförmedlande snarare än kulturförmedlande. Den sociala förmedlingsaktiviteten betraktas som ett instrument för folkbibliotekens legitimitet men dessa förmedlingsaktiviteter har också medfört att användaren alltmer behandlas som en kund. Den tidigare auktoritära litteraturförmedlingen argumenteras för att ha förskjutits till att bli kollaborativ. Detta kan förstås som en demokratisering av litteraturförmedling men kan även utmana bibliotekariens professionella roll och folkbibliotekets legitimitet (Grøn & Balling, 2012:59–

60).

På ett liknande sätt beskriver Nanna Kann-Christensen och Jack Andersen (2009), bådadera biblioteksforskare, hur den ekonomiska diskursen kommit att påverka biblioteksverksamhetens utveckling. Folkbibliotekets roll betraktas ha förändrats mot bakgrund av nya sociala, kulturella och ekonomiska strukturer

18

men den ekonomiska diskursen anses dominera styrningen av biblioteket. Den nyliberala diskursen och NPM – New Public Management – förstås ha föranlett att folkbibliotekets verksamhet kommit att värderas i ekonomiska termer där effektivitet och mätbarhet blivit grunden för likaväl finansiering som politisk legitimitet. Folkbibliotekets kulturella och demokratiska uppdrag betraktas som svårare att legitimera i ekonomiska termer och biblioteket riskerar således att förlora sin legitimitet (Kann-Christensen & Andersen, 2009:209–212). Kann- Christensen och Andersen (2009) framhåller även en studie av Jochumsen och Hvenegaard Rasmussen (2006) för att diskutera huruvida användarcentrering kan anses vara en del av den ekonomiska diskursen. Jochumsen och Hvenegaard Rasmussen (2006) visar hur användarnas behov och preferenser kommit att bli institutionaliserade inom folkbiblioteksverksamheten. Den användarcentrerade diskursen betraktas ha föranlett att de diskursiva striderna avtagit i den interna biblioteksdebatten mot bakgrund av att användarna i större utsträckning numera definierar folkbibliotekets uppdrag (Jochumsen & Hvenegaard Rasmussen, 2006:216–217).

Likaså har Lisa Olsson Dahlquist (2019), biblioteksforskare, studerat folk- bibliotekets uppdrag men med utgångspunkt i folkbildning som delaktighet i ett digitalt samhälle. Demokrati betraktas här som ett begrepp som kan tolkas på flera olika sätt och följaktligen även bibliotekets demokratiska uppdrag. Detta tolkningsutrymme anses kräva såväl kunskap som reflektion och dialog mellan bibliotekarier för att uppdraget skall kunna mötas. Folkbibliotekets demokrati- främjande roll betraktas som starkt förankrad hos bibliotekarierna i studien.

Skrivningen om det demokratiska uppdraget i bibliotekslagen anses förstärka ett redan etablerat arbetssätt samtidigt som detta öppnat upp för komplexa frågor i förhållande till gränsdragningar. Biblioteket kan komma att ställas inför ett antal utmaningar som kolliderar med det demokratifrämjande uppdraget i det fall användare med skiftande eller motstridiga åsikter ställer krav på att få tillgång till biblioteket. Mot bakgrund av dessa inneboende spänningar kan biblioteket betraktas som ett ”demokratiskt experiment” (Olsson Dahlquist, 2019:207–208).

På ett liknande sätt framhåller Hanna Carlsson och Johanna Rivano Eckerdal (2018), bådadera biblioteksforskare, otydligheten i den nya bibliotekslagen och bibliotekets demokratifrämjande uppdrag. Bibliotekslagen anses legitimera både olika aktiviteter och prioriteringar på folkbiblioteken men även här framhävs bibliotekariernas olika tolkningar av det demokratiska uppdraget (Carlsson &

Rivano Eckerdal, 2018:199–200).

Mot bakgrund av den tidigare forskning som redogjorts för ovan är det möjligt att betrakta folkbiblioteket som ett uttryck för offentligheten. I den här kontexten kan de olika värden som demokratibegreppet tillskrivs förstås som en avspegling av de rådande idealen i samhället. Tidigare forskning har främst koncentrerat sig på folkbibliotekets olika roller eller dess institutionella förändring. Föreliggande studie kan snarare betraktas som en ansats att lyfta fram ett begrepp och studera dess betydelsebildning över tid i syfte att bringa klarhet i den samtida debatten om folkbibliotekets demokratiska uppdrag. Studiens teoretiska ramverk och dess metodologiska utgångspunkter kommer att redogöras för i nästföljande kapitel.

19

3 Teori och metod

Följande kapitel behandlar både teoretiska och metodologiska utgångspunkter för studien. Inledningsvis redogörs för det teoretiska ramverket som utgörs av tre olika normativa demokratimodeller som kommer att användas för att urskilja diskurserna i det empiriska materialet i förhållande till begreppsanvändningen. I följande avsnitt framförs de metodologiska utgångspunkterna som utgår ifrån Michel Foucalts teorier om diskurs liksom Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteoretiska begreppsterminologi. I efterföljande avsnitt redogörs för både tillämpning av det teoretiska och metodologiska ramverket liksom insamlingen av det empiriska materialet för studien.

3.1 Politiska diskurser och normativa demokratimodeller

William E. Connolly (1993), statsvetare och politisk teoretiker, beskriver hur det politiska språkbruket inte är neutralt i den mening att detta ger uttryck för olika idéer utan bör förstås som en institutionaliserad struktur som styr politiska idéer i en viss riktning. Genom att oreflekterat använda sig av de rådande begreppen riskerar den etablerade diskursen att upprätthållas (Connolly, 1993:1–2). Demo- kratibegreppet betraktas som ett i grunden omstritt begrepp – ett klusterbegrepp – där flertalet av de värden som begreppet tillskrivs används på olika sätt till förmån för specifika politiska intressen. Den här typen av begrepp innefattar således inte någon deskriptiv innebörd utan tillskrivs ett normativt innehåll som utesluter andra användningar av begreppen. För att förstå hur politiska diskurser formas i förhållande till begreppens normativa innehåll bör dessa studeras i förhållande till en samling begrepp som skulle kunna ingå i klusterbegreppet (Connolly, 1993:14, 22).

De olika uppfattningarna om demokrati och medborgarens roll i demokratin kan förstås i förhållande till olika demokratiteorier. En vanligt förekommande indelning urskiljer tre olika normativa demokratimodeller – deltagardemokrati, konkurrensdemokrati och samtalsdemokrati. Benämningar av dessa modeller liksom gränsdragningar mellan dessa kan variera något mellan olika teoretiker (Petersson, 2009:153). Här kommer termen valdemokrati att användas eftersom konkurrensdemokrati kan betraktas som en av flera varianter av valdemokrati (Gilljam & Hermansson, 2003:16). De här demokratimodellerna kommer att utgöra grunden för den samling av begrepp som skulle kunna ingå i demokrati- begreppet.

3.1.1 Valdemokrati

Valdemokratin betraktar medborgarnas möjlighet att fredligt byta regering som demokratins mest centrala del. Medborgarna får välja mellan konkurrerande alternativ i den representativa demokratin och genom allmänna val utkräver

20

folket ansvar (Petersson, 2009:154). Joseph A. Schumpeter (2010), sociologisk och nationalekonomisk teoretiker, baserar sin demokratiteori om konkurrens på den klassiska demokratidoktrinen som även kommer att kritiseras. Kritiken mot den klassiska doktrinen utgår ifrån de orealistiska förväntningar denna betraktas tilldela medborgarna i form av deltagande och beslutsfattande. Medborgarnas deltagande förstås inom konkurrensdemokratin enbart i förhållande till deras valdeltagande. Av den anledningen anses det tillräckligt att endast en mindre grupp av politiska opinionsledare är välinformerade och aktiva i det demo- kratiska samhället (Petersson, 2009:155; Schumpeter 2010:242–243).

Mikael Gilljam och Jörgen Hermansson (2003), bådadera statsvetare, fram- håller emellertid att valdemokrati och representativ demokrati bör särskiljas.

Valdemokrati betecknar en idealmodell medan representativ demokrati är en beteckning för ett existerande styrelseskick. Konkurrensdemokratin förstås i det här sammanhanget som en elitistisk form av valdemokrati. Andra varianter av valdemokrati innefattar både mandatgivande och ansvarsutkrävande i efterhand.

Mandatgivande syftar till att medborgarna röstar på representanter som de tror kommer föra en ansvarfull politik i framtiden medan ansvarsutkrävande i efter- hand avser att de valda representanterna ges frihet att utforma politiken och att medborgarna kräver ansvar efter mandatperioden. För de här varianterna av val- demokrati betraktas medborgarnas tillgång till information om den politik som förts under mandatperioden och om alternativ till framtida politik som väsentlig (Gilljam & Hermansson, 2003:15–17).

3.1.2 Deltagardemokrati

Deltagardemokratin utgår ifrån övertygelsen om att aktivt deltagande i samhälls- livet främjar en fungerande demokrati. Olof Petersson (2009), statsvetare och författare, beskriver hur deltagardemokratins ideal kom att bli utgångspunkt för en radikal samhällskritik vid tillkomsten av industrisamhället och den moderna kapitalismen. Dessa tankar om medborgarnas aktiva deltagande i det samhället återkom under vänstervågen på 1960- och 1970-talet (Petersson, 2009:154).

Carole Pateman (1970), feministisk och politisk teoretiker, liksom Jean-Jacques Rousseau (1994), författare och politisk filosof, kan betraktas som framstående förespråkare för den deltagardemokratiska modellen. Pateman (1970) kritiserar konkurrensdemokratin mot bakgrund av förhållningssättet till den stora massan – aktivt deltagande tillskrivs en minoritet av medborgarna medan passitivitet erfordras från majoriteten av medborgarna för att upprätthålla det demokratiska systemet. I den här kontexten förstås ett begränsat deltagande som en funktion för ett upprätthållande av status quo och således även som ett hinder för politisk förändring (Pateman, 1970:7).

För Rousseau (1994) betraktas värdet av deltagande i samhällslivet främst i förhållande till utvecklandet av den enskilde individen. Individerna anses utgöra den allmänna viljan och kan således endast representera sig själva. Den allmänna viljan förstås alltid vara den rätta och om ett tillräckligt upplyst folk fattar beslut anses detta resultera i den allmänna viljans bästa. Människan betraktas enbart

21

kunna bli fri när denna på jämlika grunder får ta ansvar för samhället (Petersson, 2009:154; Rousseau, 1994:39–43). Gilljam och Hermansson (2003) beskriver hur den deltagardemokratiska modellen sällan framförs som ett helhetsalternativ till det representativa styrelseskicket utan snarare som ett komplement till detta.

Genom deltagande som ett sätt att försöka påverka i form av demonstrationer och namninsamlingar eller direktdemokratiskt deltagande som folkomröstningar förutsätter deltagardemokratin medborgare som tar ansvar även mellan valen (Gilljam & Hermansson, 2003:19).

3.1.3 Samtalsdemokrati

Samtalsdemokratin betonar samtalet och betraktar detta som en integrerad del av den demokratiska processen. Demokratiteorin inrymmer tämligen skilda upp- fattningar om både samtalet liksom dess deltagare – en del inriktningar omfattar främst politiska beslutsfattare medan andra inrymmer ett större medborgar- perspektiv (Petersson, 2009:155). Jürgen Habermas (1995), politisk filosof och vetenskapsteoretiker, baserade sin teori om deliberativ demokrati eller diskurs- demokrati på förhållandet mellan politik och moral. Tre olika typer av diskurser särskiljs – intressepolitiska frågor, etisk-politiska frågor liksom moral-praktiska frågor. Diskurser betraktas oavsett uttryck kräva en kommunikationsform som låter det rationellt bättre argumentet att slå igenom – i det ideala samtalet finns det inga makt- och intressekamper utan detta utmärks av viljan till förståelse för varandras argument. Samtalet anses förädla åsikterna och av den anledningen ge upphov till samförstånd som gör en avslutande omröstning överflödig (Gilljam

& Hermansson, 2003:22; Habermas, 1995:57–59).

Genom att delta i politiska samtal får medborgarna bättre kunskaper och mer välgrundade samhällsuppfattningar. Följaktligen förstås politiskt engagemang bidra till individens personliga utveckling – ett antagande som förenar samtals- demokrater och deltagardemokrater. Samtalsdemokratin betraktar således indi- videns föreställningar, kunskaper och åsikter som centrala för demokratin och samhällets utveckling. Demokratin förstås som en dynamisk process som syftar till att ge medborgarna utrymme för att bilda sig åsikter snarare än att enbart ge uttryck för sina åsikter (Petersson, 2009:155).

3.2 Diskursanalys och diskursteori

3.2.1 Diskursbegreppet och diskursanalys

Diskursbegreppet kan betraktas som ett mångtydigt begrepp som rymmer flera definitioner och angreppssätt. Någon helt entydig definition av begreppet finns inte att tillgå men ett antal gemensamma drag mellan de olika diskursanalytiska angreppsätten går att urskilja. Diskursanalysens utgångspunkt är den socialkon- struktivistiska förståelsen för språket och dess konstituerande sida. Språket och dess användning förstås inte som neutralt utan betraktas som ett bestämt sätt att

22

uppfatta världen (Boréus & Bergström, 2018:255; Winther Jørgensen & Philips, 2000:7). Språket representerar inte en objektiv verklighet utan konstituerar den sociala verkligheten. Detta innebär inte att diskursanalysen förnekar en verklig- het utanför den lingvistiska sfären utan att verkligheten snarare får sin betydelse genom diskurs. Språkliga praktiker anses reproducera eller förändra den sociala verkligheten och således kan denna inte fixeras utan den sociala verkligheten befinner sig ständigt i en konstrueringsprocess (Boréus & Bergström, 2018:255).

Michel Foucault (2002/1972), filosof och idéhistoriker, beskriver en diskurs som en mängd teckenfrekvenser – utsagor som är beroende av samma diskursiva formation och som är möjliga att definiera mot bakgrund av dess existensvillkor.

En diskurs kan förstås som praktiker som systematiskt formar objekten det talas om (Foucault, 2002:139–140; Foucault, 1972:49). Diskurser kan betraktas som regelsystem vilka upprätthåller liksom legitimerar vissa typer av kunskaper och utesluter andra. Mot bakgrund av att språket ses som konstituerande innefattar det även att olika tolkningar av verkligheten utgör grunden för kunskap. Enligt Foucault (1993) kan kunskap inte enbart förstås som en avspegling av verklig- heten utan sanning betraktas som en diskursiv konstruktion och således behöver även viljan till sanning ifrågasättas (Boréus & Bergström, 2018:258; Winther Jørgensen & Philips, 2000:19; Foucault, 1993:36).

Foucaults (2002/1972) förståelse för diskurser får även följder för synen på makt och hur denna relaterar till kunskap. Makt betraktas inte som en negativ kraft utan snarare som ett produktivt nätverk – makten både formar kunskap och konstituerar diskurser (Foucault, 1980:119). Av den anledningen betraktas makt och kunskap förutsätta varandra. Makten konstituerar den sociala verkligheten och upprätthåller bestämmelser för hur denna kan omnämnas – makt är således både produktiv och begränsande. Foucault (1993) menar att det är omöjligt att nå fram till sanningen eftersom det inte är möjligt att tala från en position utanför diskurserna. Diskurser bör istället analyseras för att utröna dess tvetydigheter liksom diskursernas villkor och sanningseffekter (Winther Jørgensen & Philips, 2000:19; Foucault, 1993:36).

Diskurser kan studeras utifrån två angreppsätt – det arkeologiska och det genealogiska. Det förstnämnda angreppsättet avser olika epokers epistem och regelsystem som är karaktäristiska för en tid. Foucault (2002) relaterar således arkeologin till historiens inre skildringar och vet som är vetbart om denna (Boréus & Bergström, 2018:259; Foucault, 2002:20). Det senare angreppsättet utgår till skillnad från det arkeologiska ifrån samtiden. Enligt Foucault (2002) syftar den nya historieskrivningen – genealogin – till att med nuet som utgångs- punkt studera förändringar där olika diskurser och praktiker utgör förutsätt- ningen för en specifik diskurs. De båda angreppssätten, vilka delvis överlappar varandra, kan förstås i förhållande till hur vetande skapas men utifrån olika infallsvinklar (Boréus & Bergström, 2018:259; Foucault, 2002:23–24).

3.2.2 Laclau och Mouffes diskursteori

Ernesto Laclau och Chantal Mouffe (2001/2008), bådadera statsvetare liksom politiska teoretiker, tar avstamp i både postmarxism och poststrukturalism. Det

23

görs ingen uppdelning mellan diskurs och icke-diskurs – det sociala betraktas här som en diskursiv konstruktion och omfattar således alla sociala praktiker.

Diskurser förstås i en pluralistisk mening och följaktligen förkastas idén om en enda universal diskurs (Boréus & Bergström, 2018:260; Winther Jørgensen &

Philips, 2000:31; Laclau & Mouffe, 2001:3–4). Diskursteorin utgår ifrån en semiotisk språkfilosofisk förståelse för tecken och dess två olika delar – uttrycket som betecknar ett fenomen och begreppet som det betecknade av ett fenomen.

Relationen mellan dessa betraktas som instabil och betydelsen av tecken är således öppen för tolkning. Teorin syftar till att studera den betydelseskapande processen från när och hur tecknen får mening (Boréus & Bergström, 2018:260).

Begreppet element omfattar de tecken som är utsatta för en ständig kamp om dess betydelse och som förblir mångtydiga. Termen flytande signifikant avser de element inom diskursen som är synnerligen omstridda och öppna för olika betydelser. Tecknen ’jämställdhet’ och ’rättvisa’ kan i en politisk debatt förstås som centrala tecken i helt olika diskurser och det föreligger således en politisk kamp om att fylla dessa med mening. De här elementen kan därför även betraktas som flytande signifikanter. Begreppet moment syftar till fixeringen av ett tecken eller låsningen av betydelsen hos ett element. En diskurs syftar följaktligen till att göra element till moment (Winther Jørgensen & Philips, 2000:33–34; Boréus

& Bergström, 2018:261). Diskurser betraktas i det här sammanhanget som en reducering av möjligheter eftersom diskursen försöker skapa entydighet kring ett tecken. De möjligheter – tecken – som inte inryms i diskursen förpassas till det diskursiva fältet eller det konstitutiva yttre. En diskurs konstituerar sig alltid i förhållande till det den utesluter. Detta innebär även att den rådande diskursen riskerar att undergrävas av de betydelsebärande tecknen som befinner sig i det diskursiva fältet (Winther Jørgensen & Philips, 2000:33–34).

I en diskursteoretisk analys kan ekvivalenskedjor skapas för att studera tecken och dess betydelser till följd av artikulationernas relation till diskursen, genom att identifiera diskursens nodalpunkter och studera hur de definieras i relation till diskursens andra tecken. Begreppet artikulering avser hur diskurser konstrueras.

Artikulation är en praktik som etablerar en relation mellan elementen så att elementens identitet förändras – tecken får sin betydelse i förhållande till andra tecken. Artikulationer reproducerar eller utmanar rådande diskurser genom låsningen av tecken. Mot bakgrund av tecknens potentiella mångtydlighet förstås varje social handling som en artikulation – en aktiv reducering av betydelse- möjligheter (Laclau & Mouffe, 2001:150; Winther Jørgensen & Philips, 2000:35). En nodalpunkt är ett priviligierat tecken kring vilka en diskurs formas.

Nodalpunkterna är flytande signifikanter men begreppet nodalpunkt betraktas som utgångspunkten för en enskild diskurs. För att synliggöra kampen om betydelsebildningen är det möjligt att undersöka hur andra diskurser förhåller sig till samma tecken genom att studera det innehåll som tillskrivs de flytande signifikanterna (Boréus & Bergström, 2018:63; Winther Jørgensen & Philips, 2000:35–36).

Laclau och Mouffe (2001/2008) redogör för begreppet hegemoni utifrån en genealogisk ansats. När spänningen mellan olika möjliga betydelser reducerats i

24

diskursen och dess motsättningar upphävts uppnås hegemoni – ett organiserat samtycke som stabiliserar maktförhållanden (Boréus & Bergström, 2018:262;

Laclau & Mouffe, 2001:7). Begreppet antagonism betraktas som en term för konflikt inom teorin. Antagonism tar i sig uttryck när olika diskurser hamnar i konflikt med varandra och upplöses genom hegemoniska interventioner – en diskurs upphävs genom att en annan reartikulerar dess element och fixerar en ny betydelse. Inom diskursteorin förstås hegemoniska processer som förbindelsen från politisk konflikt till objektivitet som här syftar till det som framstår som naturligt givet och oföränderligt. Objektivitet är således synonymt med ideologi eftersom objektiviteten till synes inte får sin betydelse genom att särskilja sig från någonting annat (Winther Jørgensen & Philips, 2000:44).

3.3 Material och tillvägagångssätt

3.3.1 Teoretiskt och metodologiskt ramverk

Min tanke är att i detta avsnitt diskutera hur det teoretiska och metodologiska ramverket kommer att fungera i studien. Den socialkonstruktivistiska förståelsen för språket och dess konstituerande av den sociala verkligheten kan förstås som själva utgångspunkten för föreliggande undersökning. Således bör även denna studie betraktas utifrån den diskurs som jag befinner mig i eftersom det inte är möjligt att tala ifrån en position utanför diskurserna. Min tolkning av materialet bör följaktligen inte förstås som en objektiv sanning utan som en tänkbar över- sättning av de ideologiska maktanspråk som kommer till uttryck i materialet.

Mot bakgrund av detta är det min ambition att verka så transparant som möjligt i min analys och därför använda mig av en stor del citat så att läsaren själv kan ta ställning till materialet.

Den teoretiska bakgrunden liksom tidigare forskning kan betraktas som en kartläggning eller en översikt av tidigare diskurser. Föreliggande studie har en genealogisk ansats och syftar därmed till att undersöka förändringar där olika diskurser och praktiker utgör förutsättningen för den samtida demokratiska diskursen. Den teoretiska bakgrunden kommer av den anledningen att fungera som en del av den teori som studien kommer att förhålla sig till i både analys och avslutande diskussion. Det teoretiska ramverket utgörs av Connollys teorier om politiska diskurser. De normativa demokratimodellerna kommer att fungera som den samling av begrepp som skulle kunna ingå i demokratibegreppet och används vidare för att urskilja diskurserna i relation till begreppsanvändningen i materialet.

De metodologiska utgångspunkterna för studien baseras på Foucaults teorier liksom Laclau och Mouffes diskursteoretiska begreppsterminologi. I före- liggande undersökning kommer en diskursanalytisk studie göras av demokrati- begreppet för att utröna de diskurser som framkommer i debatterna. Således kan demokratibegreppet förstås som det betecknade elementet – nodalpunkten – i studien. Andra möjliga beskrivningar av demokrati liksom bibliotekets roller och uppdrag inkluderas följaktligen inte inom ramen för uppsatsen. Mot bakgrund