5.1 Diskussion kring metod och teori
Studiet för uppsatsen har genomförts på ett område där det ännu inte finns mycket forskning att tillgå.
Därför ansågs en empirisk studie i form av kvalitativa och semistrukturerade intervjuer vara lämpliga för att få fram material att analysera. Intervjumetoden fyllde sitt syfte att induktivt få insyn i hur pastorer beskriver och uppfattar Guds närvaro. Det har dock också inneburit en del utmaningar. En sådan har berört språket hos informanterna. Eftersom olika termer och begrepp används hos olika personer för att beskriva liknande skeenden har det funnits en viss utmaning för min tolkning och användning av intervjumaterialet. Fler intervjuer hade säkerligen försvårat arbetet att tolka den an-vända terminologin hos informanterna. Samtidigt hade ett bredare upptagningsområde, både antals-mässigt och geografiskt, eventuellt ökat möjligheten att göra större anspråk och slutsatser i min ana-lys. Dock fanns det varken tids- eller utrymmesmässiga möjligheter till detta.
Det hade funnits många andra teoretiska perspektiv som också hade varit intressant och spän-nande att använda för att fördjupa analysen av intervjumaterialet. Den teori jag valde har intressanta komponenter att jämföra med, men i slutet av arbetets gång insåg jag att det inte skapade de spän-ningar jag hade hoppats på. Möjligtvis hade det tillfört uppsatsen med ett teoretiskt perspektiv som stod i större kontrast till intervjuerna, eller som kunnat bidra till en djupare analys av ett tydligare begränsat tema. Däremot hjälpte Warringtons teologi om worship till att hålla analysen inom det liturgivetenskapliga området.
5.2 Sammanfattning av svar på frågeställningar
I mitt inledande kapitel presenterade jag uppsatsens två frågeställningar: Vad är pastorers föreställ-ning om Guds närvaro i gudstjänsten? och Hur förstås pastorernas föreställföreställ-ning om Guds närvaro i ljuset av Keith Warringtons pentekostala teologi om ”worship”? Den första frågan redogjordes för i kapitel 3 där jag presenterade och sammanställde svaren från de tre intervjuade pastorerna. Den andra frågan bearbetades i kapitel 4 i jämförelsen mellan intervjumaterialet och det teoretiska perspektivet taget från Warrington. I följande avsnitt ska jag sammanfatta och konkretisera svaren på frågeställ-ningarna i samma kronologiska ordning som de har ställts och bearbetats.
Min slutsats är att pastorerna har en gemensam uppfattning kring hur Gud är närvarande i en gudstjänst. Det finns en självklarhet kring att Guds närvaro är ständigt närvarande i en församling som är riktad mot Gud och som lever i bönen, bibelläsningen och tillbedjan. Den här närvaron är given till församlingen som en del i Guds rike, men inte begränsad till den, och benämns i uppsatsen som en allmän närvaro av Gud. När den här närvaron koncentreras och manifesteras på ett sätt som
gemenskapen eller individen uppfattar konkret, men varierat, leder det till ett möte med eller en erfa-renhet av Gud. Det är en särskild närvaro som uppenbarar sig när kristna förväntar sig, söker efter och sätter sin tro till det. Erfarenhet av den särskilda närvaron, också kallat Gudsmötet, uppfattar jag i beskrivningarna vara nedslag av samma Gud och samma närvaro som den allmänna. Den allmänna närvaron är given församlingen i ett löfte från Gud, med uppenbarelseplatser av särskild närvaro vil-ket blir de konkreta erfarenheterna av Gud. Dessa uppenbarelseplatser kan vara i gudstjänstens ge-menskap, i Andens gåvor som är i funktion, i dopet, i vardagens samtal om Gud eller andra tillfällen.
Tro och förväntan kan också spela en viss roll för hur närvaron uppenbarar och manifesterar sig. En medvetenhet och urskillning i exempelvis nattvardens innebörd verkar öka sannolikheten att uppfatta och bli förvandlad av Gud närvaro. En gemensam förväntan på att Gud ska komma och möta en grupp kristna kan bereda väg för Guds särskilda närvaro att manifesteras genom glädje, frid, tung-otal, under och tecken eller andra uttryck. Manifestationen och erfarenheten av Guds närvaro är alltså inte begränsad varken till heliga handlingar som dop och nattvard, eller ens till gudstjänsten. De kristna kan erfara Guds närvaro i dessa handlingar, men Gud är också närvarande oavsett hur upple-velsen av till exempel ett dop tar sig uttryck.
Ett möte med Guds närvaro ger också konsekvenser, och dessa är enligt pastorerna en viktig del i Gudsmötet. Det leder till omvändelse och förlåtelse, det fördjupar tro och förlöser nådegåvor och Andens frukter i människor och gemenskaper. Det ger praktiska konsekvenser till uppmuntran och betjänande av andra människor. Men det finns också en spänning i huruvida tron påverkar Guds närvaro eller inte. Min slutgiltiga, och något förenklade, uppfattning är att tron inte påverkar den utlovande och allmänna närvaron av Gud, men till viss del om och hur Guds särskilda närvaro up-penbarar sig.
I ljuset av Warringtons teologi om worship uppfattar jag att informanternas betoning på mötet med Gud som gudstjänstens huvudsyfte, går i linje med den pentekostala teologi som Warrington uttrycker. Även de intervjuade pastorernas uppfattning om Guds närvaro överensstämmer med den pentekostala teologin och jag kan inte uppfatta någon nämnvärd avvikelse. Mötet är ett centralt be-grepp och i kombination med erfarenheten är detta vad mycket inriktas kring när det handlar om gudstjänst, men också den enskilde troendes vardagsliv.
5.3 Diskussion och tillämpning för kyrkan
Utifrån det material jag har insamlat och den analys jag har gjort kommer jag här diskutera detta utifrån ett församlingsperspektiv. Jag delar mina egna tankeställningar riktat till kyrkan, vilket främst men inte uteslutande syftar på neokarismatiska sammanhang likt de jag intervjuat.
Med tanke på vad unga vuxna idag längtar efter har en kyrka med betoning på erfarenhet och möte med Guds närvaro möjlighet till god ingång till denna generation. Unga vuxna121 längtar bland annat efter autenticitet, rättvisa och erfarenheter. De vill att tron ska få ta uttryck, att den ska bli radikal och praktisk och att tron och Guds närvaro ska erfaras och ge mening till livet.122 Om centra-liteten kring vad syftet med gudstjänst är – ett möte med Gud – kommuniceras och levs ut i försam-lingen på ett sätt som är inbjudande för nya människor, menar jag att församlingar likt de jag inter-vjuat har en god möjlighet att nå en ung och ofta vilsen generation. Både betoningen på mötet med Gud, och den uttryckta, självklara betydelsen av att mötet bör ge praktiska konsekvenser tror jag är något som tilltalar unga vuxna idag. ”Ska det vara, så ska det vara på riktigt”.
Vad är skillnaden på känslor, upplevelser och erfarenheter? Kanske är det en fråga för psyko-login, men det är termer som ofta används i gudstjänster och församlingar, och är därför relevant även för teologin och kyrkans liv att reflektera kring. Självklart hänger dessa tre ord tätt samman, och min övertygelse är att de är nära besläktade men skilda saker. Jag kan känna av Guds närvaro och det ger mig en upplevelse, men jag kan också erfara Guds närvaro och verk utan att det har sitt ursprung från en känsla. Detta har pastorerna i uppsatsen talat en del om, och det finns ännu mer här att reflektera kring för kyrkan: Hur formas vår teologi av att tala om Gudsmötet som främst en upplevelse? Även om det inte uttrycks att det handlar om känslor så tror jag att många, särskilt unga men också äldre, automatiskt ibland kopplar ihop känslor och erfarenhet. Båda behövs och är viktiga. Utmaningen tror jag ligger i hur uttryck ”framifrån”, på exempelvis en gudstjänst, formar teologi och tro hos de som lyssnar och deltar.
Liksom jag har redogjort för i kapitel 1 och 4, så menar Warrington att den kristnes tillbedjan är en respons, en naturlig reaktion, på det Gud redan har gjort. Jag tror att förbereda rum i och utanför gudstjänsten för den här responsen kan vara en hjälp till botemedel på en passivitet och konsumism jag tycker mig se i olika kristna sammanhang idag. Det sättet som informanterna har delat sina svar på mina frågor har belyst en längtan och tro på att det är ”deltagare” och inte ”besökare/konsumenter”
som kommer till en gudstjänst. Den troende är i ett ständigt deltagande i Guds verk i människan, i individen, i gemenskapen och i världen. Jag håller med informanterna om att när medvetenheten och tron växer och fördjupas, kommer också tillbedjan och andra uttryck för respons sätta människor i funktion för att betjäna sina medmänniskor. Då blir inte gudstjänsten en plats jag kommer till endast för att ”tanka på” mig själv utan en plats att möta, betjäna och sända ut varandra.
121 Med ”unga vuxna” syftar jag på personer i åldern 20-30 år.
5.4 Förslag till fortsatt forskning
Efter att analyser och slutsatser är gjorda finner jag några områden som skulle vara intressanta att forska vidare kring. Möjligtvis framförallt i fler empiriska studier, men också i närläsning av teolo-giska texter av olika slag.
Ett sådant område är en studie kring erfarenhet och hur pastorer värderar och ger för innehåll till begreppet erfarenhet. Det har berörts i denna uppsats, men det finns mycket mer att fördjupa sig i. Till exempel kan en jämförande studie av pastorer och prästers uppfattning om erfarenhet av Gud i en gudstjänstkontext vara intressant, där informanterna kommer ifrån olika kyrkotraditioner. Vilken betoning en kyrklig ledare lägger på erfarenhet, och hur den erfarenheten kan bli mottagen av män-niskan, påverkar mest troligt dennes praktik.
Sakramentalitet är också ett område som har berörts ytterst lite i uppsatsen, men som har pot-ential för mycket spännande fortsatt forskning. Hur ser till exempel neokarismatiska rörelser som Bethel Church eller Hillsong på sakrament förvaltade av kyrkan? Vidare undersökning och fördjup-ning i huruvida Gudsmötet uppfattas och värderas som ett sakramentalt skeende i neokarismatiska sammanhang är också en fråga aktuell och intressant i vår samtid.
Utifrån det som framkommit från intervjumaterialet kring trons betydelse för Gudsmötet, skulle det också vara intressant att fördjupa denna tanke och teologi. En följdfråga kan vara vad skillnaden mellan tro och hopp blir i ett sådant sammanhang. Om en person hoppas på att Guds närvaro ska manifesteras, eller om hon tror på att Gud är närvarande, är det olika saker och hur tar det sig då uttryck?