2.1 Forskningsöversikt
2.1.1 Liturgivetenskap och pneumatologi i den neokarismatiska rörelsen
Det liturgivetenskapliga studiet har ett nära samband mellan en teoretisk forskningsdisciplin och för-väntan från kyrkor på praktiskt användbara resultat. Tidigare har detta studie främst skett inom ro-mersk-katolskt, anglikanskt och lutherskt gudstjänstliv, men omfattar nu även ett bredare spektrum av kyrkor som uppfattats som “aliturgiska”. Lars Eckerdal, professor i kyrko- och samfundsvetenskap i Lund, menar i Kyrkovetenskapliga riktlinjer att eftersom liturgivetenskapen handlar om kyrkornas gudstjänstliv och den kristna liturgins utvecklingsformer, måste disciplinen inriktas på liturgin så som den faktiskt framträder och dess innebörd. Det är ett händelseförlopp med en komplexitet som måste tas hänsyn till på lämpligt sätt i en passande form av undersökning.35 Vidare ställer Eckerdal ett antal frågor som är intressanta för oss att ta med vidare, eftersom han menar att liturgi också sägs forma tron: Vilket är liturgins trosmönster, och vad innebär det för deltagarens tro och livshållning? Vilken lära uttrycker liturgin?
Det ursprungliga ordet för liturgi har i antiken, och i både Gamla och Nya testamentet, en be-tydelse av en person som utför en offentlig gärning för hela folkets skull. I början gestaltade begreppet prästen som offrade till Gud på folkets vägnar, och senare för Jesu ställföreträdande handlingar. Li-turgivetaren Stephan Borgehammar menar i Den rituella människan: Flervetenskapliga perspektiv att när ordet så småningom kom att användas "av grekisktalande kristna om den ordinarie kristna gudstjänsten, får man tänka sig att det sker därför att denna tidigt fylls med symboler hämtade från den gammaltestamentliga offertjänsten.”36 Hur utvecklingen av användning av begreppet liturgi skett är mycket komplext och jag kommer inte vidareutveckla det här. Borgehammar konstaterar dock att liturgiforskningen främst skett kring traditioner där gudstjänsten värderas högt och där dess värde visas i hur utformningen av den är reglerad via handböcker och texter. Liturgivetenskap bör i teorin innefatta all kristen gudstjänst oavsett tradition, även om den i praktiken inte har täckt in mycket av kyrko- och samfundstraditioner med mer informella eller spontana gudstjänstformer. Detta kan till exempel gälla baptismen och pentekostala kyrkor.37
Veli-Matti Kärkkäinen fastslår i sin bok Pneumatology– the Holy Spirit in Ecumenical, Inter-national and Contextual Perspective behovet av att börja i den andliga erfarenheten för att kunna
35 Eckerdal 1996, 63.
36 Borgehammar 2010, 68.
37 Borgehammar 2010, 68.
studera densamme, och reflektera teologiskt kring dess mening.38 Innan doktriner kring Anden for-mulerades var erfarenheten verklig och levande i församlingens gemenskap. Det är inte omöjligt att det karismatiska, entusiastiskt andliga livet var mer normalitet än normbrytande under de första år-hundrandena, även om de uttrycken senare främst levt i skymundan för den katolska majoritetskyr-kan.39
Kärkkäinen beskriver hur den karismatiska rörelsen, med betoning på förnyad andlighet mer än ny teologi, i senare delen av 1900-talet tog plats i många olika traditioner och fokuserade sin upp-märksamhet på det mystiska mötet med Gud. Här är inte Anden manifesterad endast i sakrament, utan oberoende av sakrament och ämbetsbärare är Anden närvarande och aktiv. I den neokarismatiska rörelsen finns en stark betoning på det övernaturliga, för både gudstjänst och vardag. Andens kraft bemyndigar och utrustar att vittna. Det finns även ett stort fokus på gemenskap – koinonia – och Andens verk, skriver Kärkkäinen. Författaren citerar också Alister McGrath; “A new experience of the reality and power of the Spirit has had major impact upon the theological discussion of the person and work of the Holy Spirit”.40 Den nya vågen och betoning på Andens gåvor och kraft som kom först med pingstväckelsen i början på 1900-talet och senare i den framväxande karismatiska rörelsen var också med och formade pneumatologin. Kärkkäinen menar att erfarenheterna människor hade med sig från sin egen tradition påverkade synen på Andens person och verk.
2.1.2 Svensk forskning inom liturgivetenskap
Ett intressant bidrag inom området i svensk kontext har Boel Hössjer Sundman givit med sin avhand-ling Herren är mitt ibland oss: en analys av föreställningar om gudsnärvaro i Den svenska kyrko-handboken från 1986. Hössjer Sundman diskuterar föreställningar om Gudsnärvaro och hur den tol-kas genom gudstjänsttexter som används i Svenska kyrkans kyrkohandbok från 1986. I en allmän-kyrklig spiritualitet är det genom kyrkans medel som Guds närvaro förmedlas till de troende, liknande katolsk och ortodox tradition. Genom att belysa texternas teologiska innehåll bidrar författaren med en fördjupas analys till samtal om gudstjänstens mening och utformning. Hon identifierar två olika analyskategorier; en personlig analys och en icke-personlig analys.
I den första kategorin diskuterar Hössjer Sundman hur Gud ses som närvarande i mänsklig-heten, och bland annat huruvida detta är med närhet eller distans. En av hennes slutsatser är att Guds närvaro återkommande framträder i begrepp som tydliggör att den står i relation med människan.
Guds närvaro beskrivs som ett möte med människan i till exempel beredelseorden inför nattvarden,
38 Kärkkäinen 2002c, 15.
39 Kärkkäinen 2002c, 40.
40 Kärkkäinen 2002c, 12.
och människan kan också komma Gud nära genom en personlig och relationell kontakt som möjlig-görs i förlåtelsen.41 I den icke-personliga analysen är Guds närvaro utanför mänskligheten en generell process och händelse utan avsikt, och en process inom mänskligheten där enhet och en fortgående existens är ledord. Den närvaron kännetecknas bland annat av väldighet, Guds herravälde över him-mel och jord och Gud som ständigt livgivande. Hössjer Sundman lyfter även fram andra sätt handbo-kens texter beskriver den icke-personliga gudsnärvaron. Den kan uttryckas genom att Gud verkar i världen genom sitt ord eller ger av sin frid till människan. Några få texter ger tolkningsutrymme åt gudstjänstsituationen att vara ett tillfälle då Guds närvaro bryter igenom. Gudsnärvaron kan också uttryckas som ett skeende i den troende själv, då hon ber om att Gud ska ”komma”, ”möta” eller uppfylla med kraft. Detta, menar författaren, kan tolkas som att Gud och människa kan förenas, ef-tersom närvaron kan förändra något i och med den troende.42 Med båda dessa analytiska perspektiven diskuterar författaren hur Guds närvaro kan definieras både som personlig och icke-personlig och hur detta framkommer i gudstjänsttexterna, och därmed också betonas eller ej i gudstjänstens praxis.43
Stina Fallberg Sundmark beskriver i sin doktorsavhandling den medeltida praktiken att besöka sjuka och döende med nattvard och hur detta förändrades efter reformationen. Hon belyser hur sjuk-besök var en viktig praktik och process och av stor vikt för prästen. Innan reformationen konsekrera-des nattvarden innan prästen gick till den sjuke, vilket innebar att det var Kristi kropp och blod – Kristi närvaro – som färdades på vägen. Ingen som fanns längsmed vägen som prästen med bröd och vinet passerade skulle gå miste om att uttrycka vördnad för det heliga som passerade. Prästens med-hjälpare ringde i klockor för att uppmärksamma folket och inbjuda dem till böner och gester som ett uttryck för fromhet mitt i vardagen. Genom att frambära brödet och vinet till den sjuke och döende fick denne del av Kristi närvaro, och folket längsmed vägen stannade upp i vardagen för att påminnas och uppmärksamma Kristus i nattvarden.44
Kristen gudstjänst, redigerad av Stina Fallberg Sundmark, uppmärksammar gudstjänstens plats och roll i olika kyrkliga traditioner, däribland neokarismatiska sammanhang. Det är en lärobok för grundutbildning som behandlar olika frågor kring liturgi och gudstjänst. Avsnittet kring neopente-kostala och neokarismatiska sammanhang är skrivet av Sune Fahlgren. Fahlgrens beskrivning av gudstjänsten i denna kontext är kort. Han nämner om ett fokus på Guds kraft, men Guds närvaro och dess centralitet i dessa sammanhang saknas.45
41 Hössjer Sundman 2006, 163–164.
42 Hössjer Sundman 2006, 216–217.
43 Hössjer Sundman 2006, abstract.
44 Fallberg Sundmark 2008, abstract.
2.1.3 Liturgivetenskaplig forskning inom pentekostalismen i nutid
Det finns ännu mycket begränsad forskning kring liturgi inom pentekostalismen i svensk kontext.
Ulrik Josefssons bidrag med sin doktorsavhandling Liv och över nog – den tidiga pingströrelsens spiritualitet behandlar den tidiga pingströrelsen och är inte en forskning på en nutida kontext, men är ändå värd att omnämnas. Här finns ett kapitel om gudstjänsten som identitetsbärande praktik för den tidiga pingströrelsen. Josefsson menar bland annat att den strävan som fanns handlade om liturgisk frihet och spontan karismatik. Pingströrelsen förde vidare arvet från väckelserörelsen där gudstjäns-ten var centrum för omvändelse, överlåtelse och ingudstjäns-tensifiering av tron, men radikaliserade betydelsen av gudstjänsten och betonade ett nyskapande i relation till traditionen. Gudstjänsten var den främsta platsen för emotionella och karismatiska yttringar och därför viktig för att uttrycka ”ett liv där Andens närvaro var påtaglig”.46 Den personliga erfarenheten, generellt viktig för pingströrelsens spiritualitet, fick en hjälp och liturgisk ram av gudstjänsten och manifesterade där på flera olika sätt.47
Från internationell forskning kan nämnas Scripting Pentacost: A Study of Pentecostals, Worship and Liturgy redigerad av Mark J. Cartledge och A. J. Swoboda. Samlingen analyserar liturgi och gudstjänstfirande i pentekostala och karismatiska traditioner och delar in studiet i tre sektioner;
historik, teologi och nutida praktik. I samlingen bidrar Wolfgang Vonday med analysen kring hur altaret är det gemensamma temat i pentekostala traditioner över världen, samtidigt som eukaristi inte är centralt för liturgin. Istället hålls olika uttryck för Anden så som helande, sång i Anden och motta-gande av frälsning, liksom även nattvard, samman “by the notion of a manifest divine-human en-counter central to the Pentecostal liturgy and symbolized by the altar”.48
Daniel E. Albrecht har också ett nämnvärt bidrag i forskningen med sin bok Rites in the Spirit:
A Ritual Approach to Pentecostal/Charismatic Spirituality. Pentekostal spiritualitet är inte byggd på riter och sakrament, men riter är ändå en viktig del av dess formande. Albrecht menar att om en deltagare eller observant ser på pentekostal spiritualitet genom linsen av riter kan denne ta till sig, förstå den symbolik, de processer, konsekvenser och kvaliteter som kommer med den särskilda spi-ritualiteten.49 Andens gåvor och manifestationen av dessa har historiskt, och fortsätter även idag, vara signifikativt för den pentekostala riten och liturgin, fortsätter författaren.50 Vidare utlägger Albrecht hur erfarenheten av Gud är central för spiritualiteten och hur han utifrån sina fältstudier kategoriserar in erfarenheten i fyra perspektiv; mystiskt och övernaturligt, i gemenskap, som en Ande som ger kraft
46 Josefsson 2005, 234.
47 Josefsson 2005, 218–235.
48 Vondey 2017, 102.
49 Albrecht 1999, 23.
50 Albrecht 1999, 231.
och en Herre som utrustar och slutligen en Gud som är kreativ. Dessa erfarenheter av Gud får delta-garna i församlingen delvis genom Andedopet, men mycket visar sig också vara konsekvenser av gudstjänstens liturgi.51
Wolfgang Vondey belyser i Beyond Pentecostalism: The Crisis of Global Christianity and the Renewal of the Theological Agenda en kris inom liturgin. Denna kris menar han berör i princip hela den globala kristenheten och pentekostal spiritualitet har möjlighet att vara del av en lösning på detta.
Den liturgiska inramningen i gudstjänsten med att vara flexibel, oral, pneumatologisk och deltagar-orienterad i lovsång, tillbedjan och bön är kontrast mot det strukturella, skrivna och präst- och fram-trädesorienterade. Den pentekostala liturgin menar Vondey vara en struktur för ett drama, där liturgin inte är kyrkans produkt utan något som skapar trons liv för de deltagande. Dock har detta gått förlorat i sakramentaliseringen och ”klerikaliseringen”, med vilket han menar att prästernas roll blev mer och mer central, och liturgins utformning skildes för mycket från den sociala och kulturella omgivningen med dess fenomen. Det Vondey menar är inte att all kristenhet ska ”pentekostaliseras”. Istället anser han att pentekostalismen i sig själv är i en rörelse bortom sin egen historia, institution och tradition och därmed kan bidra till att rita om den teologiska kartan där den globala pentekostalismens prakti-ker och röster har en viktig betydelse. 52
2.2 Uppsatsens plats i forskningen
Utifrån den, förvisso ej heltäckande, forskningsöversikt som presenterats ser vi att forskning som sker i skärningspunkten mellan liturgivetenskap, neokarismatiska församlingar och svensk kontext är bristfällig. Den aktuella uppsatsen har möjlighet att fylla upp delar av de hål som finns i forskningen kring liturgi och gudstjänst i svenska neokarismatiska församlingar. Den bidrar också med en empi-risk undersökning för att söka förstå ett inifrånperspektiv på teologiska frågor kring Guds närvaro, församling och gudstjänst. Vilken vidareforskning jag ser möjlighet till utifrån den undersökning jag gjort presenteras i kapitel 5.
51 Albrecht 1999, 237–251.