Tro

Utifrån informanternas svar och berättelser kring både grunden för att söka Guds närvaro, och kon-sekvenserna av det, uppfattar jag betoningar på att tron i sig spelar en viss roll. Det återkommer uttryck kring att ”söka Gud i tro”, ”att ta emot i tro”, att ”tro förlöser något” i våra liv. Detta centrum av det kristna livet som handlar om tro relateras också till uppfattningen om Guds närvaro. Jag syftar här inte på tro som den grundläggande tron på Guds existens, utan på tro på Guds närvaro och hand-lande i individen och församlingens liv. Jag ska här nedan redogöra för vad som framkommit i mitt intervjumaterial kring relationen tro och närvaro.

3.3.1 Tro som förutsättning

I intervjuerna nämns några olika uttryck som tyder på att individens tro kan ha något att göra med huruvida Gud manifesterar sin närvaro. Ingen av pastorerna säger att Gud är beroende av en persons tro, ändå återkommer vissa aspekter med en implicit ton av att tron på något sätt kan ha en påverkan på om, eller hur, en person får en erfarenhet av Guds närvaro. Några begrepp som Junaeus använder är ”andliga människor”, ”andligt liv” och ”ett andligt sätt”. Han säger att det går att leva utifrån ett mänskligt perspektiv och på ett mänskligt sätt, men för att till exempel Bibeln ska bli levande behöver det tas emot på ett andligt sätt i den kristnes liv. Det andliga livet levs i tro och Junaeus menar att ”vi

90 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

kan leva utifrån vårt andliga liv. Och här blir ju Gudsnärvaron manifesterad genom då både den här tron, tacksamheten, den mjukar upp hjärtat och gör mig tillgänglig för Herren, tillgänglig för Guds ord”.⁹¹ Sundberg talar om ”trons ögon” för att förnimma vad Gud gör, också som en förutsättning för lättare uppfatta Guds närvaro.⁹² Eftersom församlingen är templet och Guds Ande bor i den kristne, menar Junaeus att det är därför det är viktigt att leda människor in i ”trons liv”: ”... allt vi gör i församlingen är beroende av andliga människor. Andens människor. Och då är ju liksom, Guds när-varo, även i då gudstjänsten, kollektivt. Att den får förlösas”.⁹³ Det är detta förlösande av närvaro som Junaeus också menar är syftet med gudstjänsten, och att det blir möjligt när människor lever i tro och tillsammans kan ”sträcka oss efter något i tro”.⁹⁴

Sundberg använder delvis ett annat språk än Junaeus och talar om förväntan: ”Vi har haft en förväntan att Gud kommer möta oss [...] eller förlösa saker i vårt liv”.⁹⁵ Även förväntan handlar om en utgångspunkt att Gud kommer att möta dem som samlas, att tro och vänta på att det kommer ske.

Jag uppfattar att både Junaeus tal om en ”andlig människa” och Sundbergs om förväntan handlar om en förberedelse hos både individ och gemenskap. Utifrån dessa svar uppfattar jag att informanterna menar att det finns en sannolikhet att Guds närvaro kommer manifesteras, om personerna som är inblandade har en tro, ett liv i tro och en förväntan på att det kommer att ske. Samtidigt beskriver Sundberg hur han behövde välja att tro att det var Gud som talade genom honom när den profetiska gåvan började fungera i hans liv: ”Tanken att Gud skulle verka övernaturligt utanför min kontroll, eller naturens kontroll, behövde jag ta ett beslut amen jag tror ju det.” Det är alltså en växelverkan mellan att Gud gör något som föder tro, och att tro föder fram Guds närvaro.

Alla tre påpekar att det finns en betydelse av att sätta sin tro till att det händer något i nattvarden och, oftare betonat, i dopet utan att det behöver innebära en viss upplevelse genom känslor eller kon-kret erfarenhet för den kristne. Här är Guds närvaro inte direkt beroende av tron. Gud verkar oavsett av tro och är närvarande i handlingen. Fagré menar att vi behöver tro på att det är en manifestation i det andliga oavsett hur till exempel dopet upplevs, och att ”det är inte mina känslor eller upplevelsen som avgör om Guds närvaro är där eller inte”.⁹⁶ Det framkommer att gudstjänsten, dopet eller lik-nande handlingar är lika viktiga oavsett om en person inte upplever något speciellt eller om någon får ett ”starkt möte” med Gud. Det viktiga verkar vara att sätta tro till att, oavsett hur individen eller församlingen upplever det i sinnesintryck, Gud ändå verkar, är närvarande och att det händer något viktigt i en andlig dimension. Jag anar att vi här återkommer till den allmänna närvaron. Junaeus,

91 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.

92 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

93 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.

94 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.

95 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

Fagré och Sundberg verkar mena att vi ska söka den särskilda närvaron, och att det i själva fallet är den allmänna närvaron som manifesteras på ett sätt som är konkret och möjligt för människan att uppfatta. När en kristen väljer att tro och leva i löftet på att Gud alltid är närvarande och att det gör en skillnad, kan det också visa sig genom en mer påtaglig, som jag kallar det i uppsatsen, särskild närvaro.

3.3.2 Tro som konsekvens

Jag har tidigare redogjort i 3.2.2 hur ett möte med Guds närvaro ger konsekvenser av olika slag för både individ och församling. En sådan konsekvens är att det föder tro. Det är ett tema som dyker upp på något sätt hos alla de intervjuade pastorerna. När en person får ett Gudsmöte ger det en erfarenhet som föder ny och fördjupad tro hos denne. Det blir enligt Fagré ”så på riktigt att det fördjupar både vår tro, och vår relation till Gud”.⁹⁷ Hon beskriver också hur ett gemensamt Gudsmöte där olika per-soner erfar olika uttryck också kan bli en tydlig erfarenhet som fördjupar tron: ”Det blir ju fortfarande så att Gudsnärvaron går ingen förbi. Eller såhär, det var ju, det är ingen som går därifrån oberörd, eller som inte märkte av att det hände nåt liksom”.⁹⁸

Sundberg håller med om att en ”beröring” från Gud gör att människor ”blir uppfyllda, befriade, får tro”. Han fortsätter att beskriva att när Gud förlöser tro så ger det i sin tur andra konsekvenser:

”Tron är praktisk. [...] du sätts i stånd att betjäna. Och det handlar om tro. Att ha en tilltro till Gud att han vill använda människor som redskap”.⁹⁹ Ett resultat av ett möte med Guds närvaro blir lydnad i tro. Junaeus beskriver hur ett tilltal eller ett profetiskt ord från Gud föder ett gensvar i ”trons lydnad”, där ett sådant är ”till Guds ord”.¹⁰⁰ Lydnad i tro är en handling som görs i respons på att Gud har talat eller uppenbarat något för församlingen eller den kristne. Det är tron på det Gud har uppenbarat som driver en person eller gemenskap att agera, och Junaeus menar att det ger kraft att ”röra mig in i Ordet”.¹⁰¹ Även Sundberg talar om lydnad i förhållande till att ta emot och dela profetiska ord, och att det agerandet är utifrån en tro att det är Gud som talar.

Ett möte med Guds närvaro, i något av alla de olika uttryck det kan ta, syftar ofta till att ge någon typ av konsekvens för den kristne eller gemenskapen som delar erfarenheten. Det som fram-kommer mest frekvent i intervjumaterialet är olika uttryck för fördjupad tro och förtröstan till Gud.

Ett Gudsmöte är hos informanterna främst inte en isolerad händelse i stunden, utan något sker i en kontext av förökad tro och fördjupad relation till Gud.

97 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

98 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

99 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

100 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.

101 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.