Kapitel 3: Presentation och analys av intervjumaterialet
3.4 Ordet, Andens gåvor, dop och nattvard
Genom kyrkans hela historia och tradition har dop och nattvard setts som särskilda och heliga hand-lingar på ett eller annat sätt. Även Ordet, med vilket jag menar den kristna Bibeln, och i vissa kyrko-familjer Andens gåvor har varit centralt för kyrkans lära och liv. Inom den neokarismatiska gren inom kyrkan som de intervjuade pastorerna är en del av, framkommer det genom intervjuerna att dessa handlingar är centrala i det kristna livet även om de till viss del hanteras på ett annat sätt än i de katolska och lutherska traditionerna.
Övertygelsen att Bibeln är Guds ord är något som informanterna håller högt. Det finns en Guds närvaro i Ordet bara för att det är Guds ord. Sundberg menar att ”i Ordet finns Guds Ande”102 och Fagré säger att om Ordet är ”inspirerat av Gud så finns det ju en närvaro i den”.103 Det främsta beto-ningen Fagré väljer är återigen den relationella: ”jag behöver Anden för att tolka det rätt, jag behöver lära känna Gud och Guds karaktär”.104 Jag uppfattar här en övertygelse att Ordet i sig bär Guds när-varo, men det får liv för individen först genom Anden. Läsning av Ordet är inte automatiskt förvand-lande, men när Anden ger det liv in i den kristnes liv så menar Fagré att ”man kan ju läsa bibeln och det förändrar ingenting, och man kan läsa Bibeln och det förändrar allt”.105 Junaeus är inne på lik-nande spår och talar om hur Ordet behöver bli levande och att den kristne behöver få ”uppenbarelse på Ordet” och ta emot det ”på ett andligt sätt”. Han menar att det hänger ihop med Guds närvaro, att den blir manifesterad genom att ”tron, tacksamheten, den mjukar upp hjärtat och gör mig tillgänglig för Herren, tillgänglig för Guds ord. Han vill beröra oss med Ordet”.106 Det finns ett anslag hos alla de intervjuade att det personliga tilltalet i Ordet är viktigt, vilket riktas både till individer och den samlade gemenskapen. Sundberg beskriver det som att Gud vill ge ett personligt tilltal från ”dåtiden till nutiden”,107 alltså rakt in i människors liv idag.
Det ger konsekvenser för den enskilde troende och gemenskapen att läsa och ta till sig av Guds ord. Junaeus pratar om ”Ordets folk” och ”trons lydnad till Guds ord”.108 Sundberg betonar de prak-tiska konsekvenserna av Guds tilltal genom Ordet:
Men det förlöser handling också, man kan inte möta det och säga det där var bra, utan det händer någon-ting i våra handlingar, alltså vi rör oss mot dom behövande på något sätt, nära oss, släkt vänner, fängelse eller vad det nu kan va. Alltså det händer något, Ordet gör oss till görare också. Och annars skulle jag inte prata om närvaron.109
102 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.
103 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
104 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
105 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
106 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.
107 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.
108 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.
109 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.
Enligt Sundberg så manifesterar sig Guds närvaro i Ordet när det tar sig uttryck i praktiska handlingar gentemot andra människor. Närvaron blir synlig genom att Ordet förvandlar den kristne från att läsa och lyssna, till att göra. Hos Fagré ligger den främsta tyngden på att närvaron manifesteras genom att Ordet kopplar an till relationen med Gud. Hon liknar det vid berättelsen om Jesus som frestas av djävulen i öknen, och hur djävulen använder bibelord för att förleda Jesus. Men Fagré menar att Jesus
”känner inte bara till Ordet utan han känner Fadern själv”110 och däri ligger skillnaden mellan hur djävulen använder Ordet och hur Jesus gör det. Därför, menar hon, bör kristna idag också lära känna Gud bakom Ordet och inte bara svarta bokstäver på ett vitt papper.
Andens gåvor är ett av de uttryck för Guds närvaro som ofta återkommer i pastorernas svar och berättelser. Det profetiska i form av att en person förmedlar ett tilltal från Gud, ett uppmuntrande eller förmanade ord till någon annan, eller kunskapens ord från Gud till en annan person. Informanterna beskriver det som att det finns betydligt fler av Andens gåvor, men det är framförallt dessa två som återkommande nämns som exempel. Andra gåvor som nämns av Fagré är evangelisation, predikan, tungotal och att skilja mellan andar. Från Sundberg nämns extrabibliska reaktioner på Guds närvaro såsom skratt eller fysiska reaktioner, vidare även under och tecken, helande, befrielse och nådegå-vorna beskrivna i Första Korinthierbrevet 12. Junaeus talar främst om tjänstegånådegå-vorna111 och deras funktion att förlösa närvaro på olika sätt i sin tjänst från scenen, men också om tungotalet, helande, mirakler och befrielse som tecken på Guds närvaro genom att Andens gåvor är i funktion. Gud ma-nifesterar alltså sin närvaro genom det som dessa gåvor förlöser när de är i funktion, dock betonar särskilt Fagré att även en gåva kan ta sig flera olika uttryck: ”Vilken gåva som helst kan vi ju ta som exempel och den kan ta sig fullt med olika uttryck. Liksom, det profetiska kan se ut på många olika sätt. Men problemet är att vi boxar in saker”.112 Det finns en uppmaning hos Fagré att låta Guds närvaro manifesteras på olika sätt och genom olika uttryck. Hon menar att det kan göra att fler faktiskt inser att de har mött Gud även om det inte såg ut på det sättet som de förväntade sig eller trodde utifrån hur gåvan tagit sig uttryck hos andra personer.
Angående dop och nattvard säger Sundberg såhär: ”Uppenbart så finns det heliga handlingar som Jesus har skapat, har gett oss att vi ska leva i. Nattvard och dop, och där finns han. Där finns Gud, där finns Guds Ande och verkar”.113 Junaeus återkommer gång på gång till att ”både dopet och nattvarden är ju nånting som vi ser att vi tar emot i tro”.114 Han fortsätter med att förklara när männi-skor kommer med ett behov och en bön i sitt hjärta inför nattvarden och tar emot den, ”då sätter man
110 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
111 Från Efesierbrevet kapitel 4: Evangelist, profet, apostel, herde och lärare.
112 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
113 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.
114 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.
sin tro till det man gör, och i det förlöses en Gudsnärvaro i det man gör. Verkligheten i det (dop och nattvard, min anmärkning) förlöses genom tro”. Fagré stämmer delvis in i Junaeus betoning på tro:
”Jag tror ändå att vi behöver sätta tro till, i dopet till exempel. Att tro på, att det sker någonting. I det andliga”.115 Även Sundberg talar om vikten av tro i relation till dopet, att det finns en ”samverkan mellan tro och dop som det blir något stort av”.116 Mer om tro i relation till Guds närvaro har jag redogjort för under avsnittet 3.3.
Gud är närvarande i de handlingar Gud har instiftat för de kristna att fortsätta leva i. Samtidigt upplevs närvaron bli mer verklig när den kristne sätter sin tro till det. Den här spänningen återfinns hos alla tre pastorer: är Gud närvarande oberoende av individens inställning när den tar nattvard? Blir verkligheten i dopet mer verkligt ju större tro den som döps har till det som sker? Svaret verkar övergripande vara både ja och nej på båda frågorna. Sundberg ifrågasätter att det sker något i dopet som är oberoende av tron. Han säger dock att det finns en given nåd i dopet som kyrkan måste be-känna, men framförallt att det ”finns en speciell erfarenhet som handlar om att dopet fullbordas med givandet av den helige Ande”.117 På liknade sätt menar Junaeus att om det inte finns ett speciellt
”tilltal” i nattvarden så är nattvarden i sig själv ändå något där Gud är närvarande när man tar ”del av Jesus själv, och få dela brödet tillsammans”.118 Samtidigt menar han att det är viktigt att i tro urskilja Kristus i nattvardens bröd och dryck. Nattvarden bär alltid Guds närvaro på något sätt, men kan för den kristne också bara bli en ritual utan större innebörd eller mening. Fagré anser att det gäller för alla områden som nämns i det här avsnittet, att de kan bli rutin och ritual. Hon beskriver också att när man förstår mer kan en större förvandling ske:
Oavsett om vi pratar om nattvarden, Ordet, dopet eller Andens gåvor så tänker jag att vi behöver, vad ska jag säga, man behöver koppla till Anden och Guds hjärta i det man gör. Att medvetengöra sig själv mer om liksom, Guds närvaro i det. Och vad det kan göra med mig och öppna upp för det liksom, både för mig själv och för församlingen, och då kan det få mycket djupare dimensioner eller innebörd.119 Det finns en ton av att individen har ett ansvar att göra sig medveten om Guds närvaro i dessa hand-lingar och uttryck. En människa som inte är medveten om närvaron kan missa den, och Guds närvaro kan förvandla en människa som är medveten om den. För Sundberg är det viktigt att understryka att den närvaro av Gud vi talar om kring dop och nattvard inte skiljer sig från hur Gud är närvarande i resten av livet och att det inte finns någon ”gradskillnad där att det är mer särskilt där än att han är med mig i min vardag”.120 Sundberg menar att dop och nattvard är heliga handlingar, men att också vardagslunchen, förkunnelsen och gemenskapen är det, med skillnaden att kyrkan endast förvaltar
115 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
116 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.
117 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.
118 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.
119 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.
dop och nattvard som sakrament och inte andra delar i vardagslivet. Guds närvaro är inte automatiskt starkare vid delningen av nattvard eller i dopet än vad den är vid andra tillfällen då den troende för-nimmer Gud i vardagslivet.