Särskild närvaro

Som jag redogjort ovan är det viktigt för de tre intervjuade pastorerna att bekänna Guds allmänna närvaro i församlingens varande och liv. Det är samtidigt uppenbart att de alla tre har en gemensam uppfattning om att Gud manifesterar sin närvaro på ett sätt som skiljer sig från den allmänna. De uttrycker att det bör ske, och sker, i församlingens gemensamma firande av gudstjänst, men också i andra mindre sammanhang både innanför och utanför församlingens verksamhet och samlingar. Den särskilda närvaron beskrivs av Sundberg:

Men det är också sant att vissa gånger när vi möts, oavsett vilket sammanhang det varit, så är det ju uppenbart att det kommer en Guds Andes närvaro ibland i våra samlingar som, som överträffar, eller överstiger eller kompletterar den grundläggande närvaron som inte har att göra med vår identitet eller så, utan som har att göra med att Guds Ande själv beslutar sig för att komma till, till oss och besöka oss och göra sitt verk.⁶³

Även om pastorerna uttrycker att Anden redan är given utifrån Pingstdagen, finns en förväntan på tillfällen då det tar sig uttryck som uppfattas starkare än vissheten och löftet om den allmänna närva-ron. Junaeus beskriver det som stunder då Gud utgjuter sin ande, som kommer i olika uttryck och är liksom vinden som blåser vart den vill.⁶⁴

Utifrån Fagrés beskrivning av tempelbilden fortsätter hon och talar om att det skulle göra en skillnad om vi förstod vilken närvaro kristna bär på: ”Och om den närvaron fick liksom släppas fram

61 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

62 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

63 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

64 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

eller vad man ska säga, så har det ju en förvandlingskraft”.⁶⁵ Här finns en ton av individens och gemenskapens ansvar och möjlighet att bli medveten om och låta Guds närvaro få påverka genom att

”släppas fram”. Den finns alltså där, men behöver också få tillträde in i människans och församlingens liv för att manifesteras. Mer om det som relaterar till människans tro beskriver jag under nästa kate-gori.

Det finns ett språk, men i varierande intensitet, hos alla tre informanter som ger uttryck åt det centrala i att ”söka Gud” och hans närvaro. Hos Junaeus framträder det främst vid återberättade av hur de sökte Gud i en mindre grupp i början av hans kristna liv, och att som ledare i en gudstjänst ständigt söka Gud för vägledning.⁶⁶ Hos Sundberg och Fagré är ordvalet mer frekvent än hos Junaeus.

Sundberg säger att den särskilda närvaron är ”den övernaturliga närvaro som vi inte kan ta oss men som Gud svarar på. Och att, den söker vi efter. [...] vi söker en starkare närvaro”.⁶⁷ Fagré menar att söka Guds närvaro inte handlar om att säga att Gud inte är närvarande om man inte gör det, ”men jag tror också att vi, vi behöver söka den, vänta in den” och fortsätter senare med att förklara ”för att det ska få förlösas mer”.⁶⁸ Utifrån dessa citat är Guds närvaro något som människan själv kan besluta sig för att söka efter eller inte, och att om en gemenskap gör det kan möjligheten öka för mer av närvaron att manifesteras. Andra uttryck som pastorerna använder sig av är att ”öppna upp” och ”stänga” för Gud, att ”vänta in ledning” från Gud och att det finns eller bör finnas en förväntan från församlingen eller individer. Genomgående för de intervjuade pastorerna är alltså att det verkar finnas dels en okontrollerbar närvaro av Gud som kan komma plötsligt och manifesteras starkt. Och dels verkar det förutsättas en närvaro om det finns förväntan och tålamod att vänta hos de samlade, och en överlåtelse att stanna kvar för att söka Guds närvaro och mötet med Gud i en gudstjänst.

Talet om att söka Gud i intervjuerna uppfattar jag relaterar till den särskilda närvaron och med syfte att leda till ett personligt eller gemensamt möte med Gud. Pastorerna är angelägna om att de som deltar i en gudstjänst eller annan samling ska få möjlighet att erfara ett så kallat ”Gudsmöte”.

Även en person som inte är frälst kan känna av Guds närvaro men det är att hjälpa en människa till ett möte med Gud som leder till tro, som är i fokus, enligt Junaeus: ”Alltså något annat existerar inte.

Det är ju det här som är, att Gud ska få fylla oss. Allihop”.⁶⁹ Detta är också det centrala syftet med att mötas till gudstjänst: att människor ska möta Gud. Sundberg säger att det aldrig är meningslöst att samlas utan att den särskilda närvaron manifesteras. Samtidigt menar han att den ”Gudsnärvaro som människor, som jag med min gudsrikesteologi längtar efter, det, det är den övernaturliga närvaro som

65 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

66 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

67 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

68 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

69 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

vi inte kan ta oss”.⁷⁰ I Sundbergs församling leder gudstjänstens uppbyggnad till ett tillfälle på slutet då det finns tid för att ”betjäna” människor. Där finns ”förväntan på att Gud kommer att möta indivi-der”.⁷¹ På liknande sätt beskriver Fagré att syftet med att söka Guds närvaro inte är att ”riva av en gudstjänst till utan för att möta Gud”.⁷²

Gudsmötet, som kan vara resultatet av att Guds särskilda närvaro kommer i en gudstjänst eller annan samling av kristna, kan se olika ut, manifesteras på olika sätt och få olika konsekvenser. Mång-falden av uttryck är något som de tre pastorerna verkar anse vara viktigt att lyfta. Fagré betonar vikten av att förstå detta:

Guds närvaro kan ju ta sig många olika uttryck och många gånger tror jag att vi missar Guds närvaro för att vi tror att det ser ut på ett visst sätt, eller att jag jämför mig med någon annan och tänker att jag får aldrig några Gudsmöten, men kanske inte ser vad, hur Gud har sökt mig.⁷³

Junaeus betonar att Guds närvaro i sig själv inte är en känsla, men det kan påverka våra känslor och det på olika sätt eftersom vi är ”ju olika som människor, en del har ett rikare känsloliv”.⁷⁴ Även uttrycken för Guds närvaro i mötet med människan skiljer sig åt. Junaeus talar om hur den särskilda närvaron visar sig olika i en gudstjänst genom de olika ”tjänsterna” som är i funktion: ”Då manifest-eras ju det väldigt olika, det märker man ju om man möter olika tjänster, dom har, ju, funkar ju olika”.⁷⁵ Han exemplifierar med bland annat de tjänstegåvor som beskrivs i Efesierbrevets fjärde ka-pitel, hur evangelisten och läraren fungerar på olika sätt och därmed ”hur Guds närvaro manifesteras i en gudstjänst, amen det beror ju på vilken tjänst är det som betjänar i det här läget”.⁷⁶ I detta sam-manhang om hur närvaron manifesteras genom en persons tjänst talar han även om ”smörjelse”; ”sen har du tjänsterna också som i sig själva som jag sa, fått en utrustning och en smörjelse över sina liv.

Och som förlöser olika saker”.⁷⁷ Junaeus är ensam bland de tre att tala om smörjelse, och jag uppfattar det utifrån Junaeus beskrivningar som ett uttryck för Guds närvaro och mandat över en specifik per-son som står i en specifik tjänst inför Gud och församling. Sundberg håller med om att närvaron inte är en känsla, men kan ta sig uttryck i frid, kärlek och glädje, till exempel. Men det kan också vara

”under och tecken, andens nådegåvor, andens frukt, kärlek, alltså den typ av närvaro som förlöser det i våra liv”.⁷⁸ Framförallt talar Sundberg om vilka konsekvenser som ett möte med Guds närvaro ger:

70 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

71 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

72 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

73 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

74 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

75 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

76 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

77 Intervju med Andreas Juneaus, 2020-01-10.

78 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

Varje Gudsmöte egentligen är en liten eller en större erfarenhet som förvandlar oss. Det handlar om heliggörelse, det handlar om uppfyllelse av helig Ande, det handlar om nytt liv, det handlar om synda-bekännelse, medvetenhet om att jag är en syndare, jag behöver förlåtelse, det handlar om försoning med Gud och kanske med människor. Den handlar om helt enkelt Jesu helande verk för en trasig mänsklighet, trasiga människor som behöver upprättas. Det tror jag är Guds Andes närvaro.⁷⁹

Citaten ovan går delvis i linje med vad Junaeus också formulerar kring konsekvenser av individens möte med en särskild närvaro, det leder till ”pånyttfödelse” och fördjupning i att leva som en andlig människa. Fagré har ett annat språk för mötets konsekvenser med en tydlig relationell betoning: ”upp-lever vi Guds närvaro så lär vi känna Gud. Och att det formar mig till att bli lik Gud. Alltså att, det handlar om att lära känna, som sagt, hans karaktär, hans hjärta, hans person”.⁸⁰ Gemensamt för alla dessa perspektiv är uppfattningen att ett möte med Gud och hans närvaro förvandlar, förändrar och fördjupar något i den kristne, och i hennes relation med Gud. Det framkommer att pastorerna inte anser att ett Gudsmöte handlar om en isolerad känsloupplevelse som endast är positiv i stunden utan att det är ett tillfälle där Gud upprättar, helar och förnyar något område i en persons liv.

Tidigare nämnde jag att den särskilda närvaron kan manifesteras på olika sätt. De tre pastorerna nämner alla frid, glädje och kärlek som möjliga känslor och erfarenheter när Guds särskilda närvaro kommer. Junaeus nämner även tacksamhet och renhet.⁸¹ Andra synliga och hörbara uttryck för när-varon kan vara tungotal med uttydning, någon får ett profetiskt eller kunskapens ord till en annan person, någon blir helad från smärta eller sjukdom och att nådegåvor kommer i funktion. Med sin bakgrund och erfarenhet från församlingsrörelsen Vineyard och Torontovälsignelsen⁸² tar Sundberg också upp exempel på uttryck av Guds närvaro som han kallar ”extrabibliska” och som han menar inte är ”obibliska men, de är utanför Bibeln. Och, och därför beskriver vi dem som människors reakt-ioner på Gudsmöten”.⁸³ Det kan vara fysiska uttryck hos människor som inte finns beskrivet i de bibliska texterna, till exempel personer som skrattade och ”var med om en beröring ifrån Gud som förlöste glädje” eller en man som hoppade jämfota högt upp i luften under en längre tid.⁸⁴ Inställ-ningen hos pastorerna verkar vara att Gud kan göra vad han vill med en människa när han kommer med sin närvaro. Fagré berättar om en man som inte vågat be tungotal högt av rädsla för att han hittade på, men vid ett tillfälle fick han ett specifikt tungotal som en annan hörde i svenska ord. Hon beskriver förundran över att han ”blev förlöst från den (låsningen i tungotalet, min anmärkning) och

79 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

80 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

81 Intervju med Anderas Junaeus, 2020-01-10.

82 Torontovälsignelsen startade i församlingen Toronto Airport Vineyard år 1994. På ett möte lett av Randy Clark mani-festerade ett stort antal besökare på dramatiska sätt när de responderade på Clarks inbjudan till förbön. Människor föll i Anden, brast ut i skratt, skakade och upplevde helanden. Fenomenet spred sig sedan vidare i Nordamerika och snart till Europa. Se t.ex. Hilborn, David. 2001. Toronto in Perspective – Papers on the New Charismatic Wave of the Mid 1990s.

Glasgow: Bell and Bain

83 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

84 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

att det var just han som fick tungotalet till en annan”.⁸⁵ När Gud manifesterar sin närvaro verkar det alltså som att han kan göra vad han vill, men att det alltid är till uppmuntran och uppbyggelse. Indi-vider blir upprättade och stärkta av den påverkan som närvaron har på dem och hur de reagerar på den. Inte sällan verkar det även vara till uppmuntran och vittnesbörd för andra runt omkring.

Förutom de uttrycken för Guds närvaro som Sundberg nämner ovan, har han också den stark-aste betoningen av de tre pastorerna, på den särskilda närvaron av Gud i vardagen för individen.

Liksom den kan manifesteras i en gudstjänst med starka uttryck såsom tungotal, omvändelse eller skratt, manifesteras den genom att ”jag tappar en nyckel och så ber jag och så hittar jag den och blir påmind om att vissa under, eller vad det kan va. Till att människor åker taxi och får ett andligt samtal och taxichauffören har blivit kristen.”⁸⁶ Dessa vittnesbörd är enligt Sundberg också manifestationer av Guds särskilda närvaro i den kristnes vardagsliv, och exempel på hur ett möte med närvaron tar sig uttryck utan att några starka känslor eller reaktioner är direkt inblandade eller i fokus.

Ett möte med Guds närvaro ger konsekvenser för individen, men också gemenskapen. Fagré tar upp betydelsen av att inte bara betona individens möte med Gud utan också det gemensamma Gudsmötet med andra kristna: ”Att möta Gud tillsammans bygger en nivå av intimitet i relation som inte går att bygga på något annat sätt.”⁸⁷ Ett gemensamt möte med Guds närvaro formar en djupare intimitet både i mellanmänskliga relationer i gemenskapen men också mellan gruppen och Gud. För pastorerna är en upplevelse av intimitet och närhet till Gud något positivt och eftersträvansvärt. Det gemensamma fokuset och kollektiva förväntan på Gud är enligt Junaeus något som ger möjlighet till ett sådant möte som får vidare konsekvenser:

... när vi prisar Gud tillsammans, när vi ärar honom tillsammans, när vi gör det då kommer vi inför hans ansikte, vi öppnar upp för Gud. Att han ska kunna beröra, att han ska kunna börja sätta igång sin, det jag vill säga process då i våra liv. För det är egentligen det han vill. Han vill sätta igång sina processer så att det han vill ska få ske i våra liv och genom församlingen ska börja att hända.⁸⁸

Även här finns gemenskapen i fokus. Det är inte bara processer i individens liv utan också i försam-lingens liv. Sundberg berättar om möjligheten att Gud talar till hela församlingen, genom bland annat undervisningen, och där församlingen kan uppmuntras men också uppmanas till exempelvis en ge-mensam omvändelse till eller från något. Men likaså menar att han närvaron på ett vardagligt sätt blir tydligt när församlingen går från att vara teoretisk till praktisk, bland annat genom att de i husförsam-lingen berättar ”vad gör Jesus i våra liv? Och då inte bara i gudstjänsten utan saker i vardagslivet”.⁸⁹

85 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

86 Intervju med Hans Sundberg, 2020-01-13.

87 Intervju med Maria Fagré, 2019-12-19.

88 Intervju med Andreas Junaeus, 2020-01-10.

På det sättet, menar Sundberg, blir Gud konkret närvarande när berättelserna om hur Gud verkat i vardagen delas.

Den särskilda närvaron kan kallas för ”uppenbarelseplatser”, situationer när Gud allmänna när-varo är förtätad, blir synlig och manifesteras så att människor inte kan förneka den. Sundberg kon-staterar: ”Dop, nattvard, ordet, Andens gemenskap... (samtal om Gud med, min anmärkning) mobil-reparatörer, allt det, det är ju uppenbarelseplatser. Och då måste man ju ha erfarenhet och man behö-ver det, men det finns en allmän närvaro som innebär att Gud alltid är med mig”.⁹⁰ Den kristne lever livet i en allmän närvaro av Gud med ”uppenbarelseplatser” av särskild närvaro, vilket är de tillfällen som kan benämnas som Gudsmöten. Denna manifestation av närvaron kan ta sig många olika uttryck, och ger någon typ av konsekvens för individen eller gemenskapens liv. Dessa Gudsmöten, möten med och erfarenheter av Guds närvaro, är något som strävas efter och som gudstjänsten centreras kring enligt de intervjuade pastorerna. Även om en samling aldrig är meningslös utan att närvaron manifesteras på ett särskilt sätt, är längtan och förhoppningen ändå att ett möte ska ske så att männi-skor växer närmare Jesus och blir mer och mer formade till hans likhet.