I min studie har jag utgått från en hypotes om att undervisningen om EU inte är tillräcklig på högstadiet och gymnasiet och att det därför inte möjliggörs en kunskapsprogression vad gäller elevernas EU-kunskaper. Detta antagande har gjorts utifrån tidigare forskning som bland annat visat att liknande innehåll tas upp på båda skolstadierna, att innehållsaspekter som anses viktiga saknas och att vissa ramfaktorer, så som tidsbrist, stoffträngsel och ointresse (Wall 2011; Hylén 2011; Odenstad 2010; SOU 2016:10), missgynnar en givande EU- undervisning och god kunskapsprogression. Det här antagandet ger vidare en bild av att det finns brister i samhällskunskapsämnets fostransuppdrag.
Genom de kvalitativa intervjuer som gjorts i min studie visas EU-undervisningen ur ett nytt perspektiv och studien visar på flera intressanta aspekter. Utifrån studiens resultat finner jag flera aspekter som korrelerar med tidigare forskning och därmed styrker min hypotes. Valet av
48 innehåll tolkas av mig som en viktig aspekt för kunskapsprogression och i studien framkommer viss problematik. Lärarna i studien undervisar i flera fall om liknande innehåll, vilket kan tolkas som att information och kunskaper endast upprepas och inte fördjupas. Denna företeelse kan dock sättas i relation till vad Bruner (1977) säger om kunskapsprogressionen och vikten att återkomma till samma ämnen, men för att uppfylla Bruners teori ska kunskaperna även byggas på och om detta görs är svårt att utläsa i studiens resultat. Det är också möjligt att de gymnasielärare som har en uppfattning om bristande förkunskaper hos eleverna känner sig tvingade till att sänka svårighetsgraden i undervisningen; att eleverna inte är mogna för fördjupning. Detta kan kopplas till Piagets stadieteori och kan innebära att fakta upprepas och kunskaperna inte fördjupas. De gymnasielärare som uttrycker att elevernas förkunskaper ändå är förhållandevis goda ger dock intrycket av att ändå lägga undervisningen på en relativt grundläggande nivå. Om dessa lärares undervisning jämförs med högstadielärarnas undervisning syns ingen markant skillnad när det kommer till svårighetsgrad eller utmanande av tidigare kunskaper. Med tanke på detta och att innehållet i flera fall ser liknande ut är en progression inte märkbar.
En viss progression går dock att utläsa i det innehåll som skiljer sig mellan lärarna och även vissa undervisningsstrategier. Även om de flesta av gymnasielärarna inte djupdyker i undervisningen om EU:s institutioner och lagstiftning förekommer ändå detta innehåll i större utsträckning på gymnasiet än på högstadiet. Att gymnasielärarna även utnyttjar Europaparlamentsvalet i större utsträckning tyder på en kunskapsprogression, speciellt då gymnasieeleverna börjar närma sig sitt röstberättigande. Dock sker valet endast vart femte år vilket innebär att inte alla elever erbjuds denna fördjupning och förberedelse. Att institutionerna och valet ändå lyfts fram stämmer väl överens med vilka kunskaper som tidigare forskning visat är viktiga att tillägnas. Att lärarna på bägge stadier ska undervisa om alla de aspekter som anses vara viktiga ses dock som en omöjlighet. Utifrån studiens resultat framkommer problem gällande tidsbrist, stoffträngsel och ointresse, vilket försvårar EU- undervisningen och detta styrker mitt inledande antagande. I och med att flera av gymnasielärarna verkar styras av sitt intresse för EU innebär det att EU knappt behandlas i vissa klasser och kurser. EU nämns då ibland men eleverna får inte någon fördjupning i ämnet, vilket ses som hämmande av kunskapsprogressionen.
Studien har cirkulerat kring de didaktiska frågorna vad, hur, när och varför. När det kommer till lärarnas besvarande av den sistnämnda frågan, varför, uppmärksammas en viss oklarhet.
49 Lärarna visar en tendens att tala om sin EU-undervisning mycket utifrån vilket innehåll de väljer att undervisa om och hur de går tillväga i undervisningen men de ger inga djupgående svar angående varför de väljer just detta innehåll och tillvägagångssätt. De lyfter fram några demokratiska värden som anledningar till varför de anser att EU-undervisningen är viktig; så som vikten att väcka elevernas förståelse för att de inte endast är svenska medborgare utan även medborgare i en union, att denna union har en stor påverkan på individen och att individen även har en påverkan på unionen, samt att den innebär en frihet att kunna röra sig fritt över landsgränserna. Utöver dessa anledningar ger inte lärarna några mer ingående förklaringar om en bredare målsättning med sin EU-undervisning. Detta resultat kan till viss del bero på att jag som intervjuare lade ett större fokus på undervisningens innehåll och metoder, men det kan även visa på att lärare har lättare att beskriva just vilket innehåll och vilka metoder som prioriteras än att redogöra för vilka demokratiska värden de vill uppfylla.
Utifrån intervjuer med dessa åtta lärare har jag synliggjort hur deras undervisning om EU går till och vad den innehåller. På detta sätt har ovanstående problematik kunnat lyftas fram och genom jämförelser har en möjlig kunskapsprogression kunnat utläsas. Studien har visat en antydan till viss progression mellan EU- undervisningen på högstadiet och gymnasiet men på grund av oklarheter kring vem som ska undervisa om vad, uppfattningar om elevernas bristande förkunskaper samt förhindrande ramfaktorer ges även en antydan till ett hämmande av kunskapsprogressionen. Då målet är att ge eleverna tillräckligt med kunskap för att de ska få en förståelse för det politiska systemet och sitt eget politiska deltagande anser jag att detta hämmande är problematiskt. Utan kunskapsprogression utvecklas inte den medvetenhet som jag inledningsvis beskrev att det demokratiska samhället behöver. Samhällskunskapsämnet är en viktig pusselbit i elevernas utveckling till aktiva och medvetna samhällsmedborgare och en sådan brist som uttolkats i denna studie kan även visa på en brist i skolans fostransuppdrag.
50
Referenser
Bruner, J. S. (1977). The process of education – a landmark in educational theory. Cambridge, Mass: Harvard University Press.
Hämtad från: https://search-ebscohost-com.bibproxy.kau.se/login.aspx?direct=true&db =nlebk&AN=282866&lang=sv&site=eds-live [2019-12-27].
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Fontaine, P. (2017). Europa på 12 lektioner. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
Hämtad från: https://op.europa.eu/sv/publication-detail/-/publication/a5ba73c6-3c6a-11e8-b5fe-01aa75ed71a1 [2019-11-19].
Hylén, J. (2011). EU-undervisningen i gymnasieskolan 2011 - En uppföljning av Skolverkets
undersökning 2007.
Hämtad från: http://www.janhylen.se/wp-content/uploads/2011/12/SCB-rapport_final2.pdf [2019-11-16].
Jonasson Ring, E. (2015). Samhällskunskap i ett föränderligt samhälle -
Medborgarkompetenser och didaktiska utmaningar. Karlstad: Karlstad University
Studies.
Hämtad från: http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:805838/FULLTEXT01.pdf [2019-11-24].
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Långström, S. & Virta, A. (2011). Samhällsdidaktik – Utbildning i demokrati och
samhällsvetenskapligt tänkande. Lund: Studentlitteratur.
Odenstad, C. (2010). Prov och bedömning i samhällskunskap - En analys av gymnasielärares
skriftliga prov. Karlstad: Karlstad University Studies.
Hämtad från: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:379242/FULLTEXT01.pdf [2019-11-17].
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolverket. (2007). EU-undervisningen i gymnasieskolan – Redovisning av regeringsuppdrag
angående gymnasieungdomars kunskaper i EU-frågor och undervisningen om EU i den svenska gymnasieskolan. Stockholm: Skolverket.
Hämtad från: https://docplayer.se/148684436-Eu-undervisningen-i-gymnasieskolan.html [2019-11-24].
51 Skolverket. (2011a). Läroplan för gymnasieskolan – Lgy11. Stockholm: Skolverket.
Hämtad från: https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/laroplan-gy11-for-gymnasieskolan [2019-11-25].
Skolverket. (2011b). Ämne – Samhällskunskap [Ämnesplan]. Stockholm: Skolverket. Hämtad från https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne [2019-11-24]. Skolverket. (2012). Medborgarkunskaper i sikte - Nordisk jämförelse och fördjupad analys av
svenska elevers svårigheter i ICCS 2009. Stockholm: Skolverket.
Hämtad från: https://www.skolverket.se/getFile?file=2814 [2019-11-24].
Skolverket. (2018). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011: reviderad 2018. Stockholm: Skolverket.
Hämtad från https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65d48d/ 1553968042333/pdf3975.pdf [2019-11-24].
SOU 2016:5. (2016). Betänkande av 2014 års Demokratiutredning – Delaktighet och jämlikt inflytande. Låt fler forma framtiden!. Stockholm: Elanders Sverige AB.
Hämtad från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2016/01/sou-20165/ [2019-11-25].
SOU 2016:10. Betänkande av utredningen om delaktighet i EU. EU på hemmaplan. Stockholm: Elanders Sverige AB.
Hämtad från: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2016/02/sou-201610/ [2019-11-18].
Sveriges riksdag. (2019a). Sveriges riksdags EU-information. Hämtad från: http://eu.riksdagen.se/ [2019-11-19].
Sveriges riksdag. (2019b). Ditt stöd i EU-undervisningen. Studiematerial – Riksdagen. Hämtad från https://www.riksdagen.se/sv/bestall-och-ladda-ned/studiematerial/ [2019-11-19].
Säljö, R. (2012). Den lärande människan – teoretiska traditioner. I U. P. Lundgren, R. Säljö & C. Liberg (red.). Lärande skola bildning – grundbok för lärare. Stockholm: Natur & Kultur.
52 Universitets- och högskolerådet. (2019). Det här gör en Skolambassadör för EU. Stockholm:
Universitets- och högskolerådet.
Hämtad från: https://www.utbyten.se/program/skolambassador-for-eu/det-gor-en-skolambassador-for-eu/ [2019-11-18].
Wall, P. (2011). EU-undervisning - En jämförelse av undervisning om politik på nationell och
europeisk nivå. Karlstad: Karlstad University Studies.
Hämtad från: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:399052/FULLTEXT01.pdf [2019-11-16].
Wall, P. (2012). Politikundervisning. I H. Lödén (red.). Forskning av och för lärare – 14
ämnesdidaktiska studier i historia och samhällskunskap. Karlstad: Karlstad University
Press, 247-263.
Zander, U. (2019). Samhällskunskap. I Nationalencyklopedin.
Hämtad från http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/samhällskunskap [2019-11-12].
53
Bilagor
Intervjuguide
Bakgrund
Hur länge har du arbetat som lärare?
Hur länge har du undervisat i ämnet samhällskunskap?
På vilka skolstadier har du undervisat i ämnet samhällskunskap?
Vilken var din spontana reaktion och tanke när du fick veta vad intervjun skulle handla om; din EU-undervisning?
Hur stor plats skulle du säga att EU har i din undervisning i samhällskunskap?
Vad?
Vilket innehåll tycker du är relevant i EU-undervisningen/ vad är viktigt att få kunskap om? Finns det något som du väljer bort i undervisningen om EU som du tycker att eleverna redan borde kunna/som du tycker eller tror eleverna får kunskap om i högre skolstadier?
Finns det några förkunskaper du tycker att eleverna behöver ha innan du påbörjar undervisning om EU? Vilka i så fall?
Varför?
Varför är just detta innehåll/kunskap relevant enligt dig? Varför är just dessa förkunskaper viktiga enligt dig?
Hur förhåller du dig till styrdokumenten när det kommer till undervisning om EU?
Hur?
Vilka metoder använder du i EU-undervisningen? (Ex. lärarledd undervisning, eget uppsökande av information, individuellt arbete, grupparbete etc.)
Är EU ett ”flytande” eller ”fast” ämnesområde? Hur examineras eleverna?
När?
När undervisar du om EU? (Ex. årskurs, vid någon specifik händelse, vid en specifik tidpunkt under året/terminen etc.)
Är förkunskaperna som du tycker eleverna behöver ha något som de borde ha sedan tidigare (tidigare årskurs/skolstadium)?