Utifrån de didaktiska frågorna vad, hur, när och varför var studiens syfte att belysa högstadielärares och gymnasielärares tankar och beskrivning av sin undervisning om EU, för att analysera om lärarnas undervisning möjliggör en progression för elevernas EU-kunskaper. Nedan följer svaren studien gett på studiens forskningsfrågor.
Vilka likheter och skillnader kan utläsas i lärarnas svar utifrån de didaktiska frågorna vad, hur och varför?
Flera likheter och skillnader mellan högstadielärarnas och gymnasielärarnas EU- undervisning urskiljs i resultaten. Valet av innehåll hos högstadielärarna som grupp är mycket likartat och de ger en gemensam bild av att detta val grundar sig i vad de anser är baskunskaper. Till dessa baskunskaper hör bland annat EU:s historiska framväxt, EU:s påverkan där exempelvis de fyra friheterna tas upp, och olika ekonomiska aspekter. Alla högstadielärare framför att de vill att eleverna ska förstå hur EU påverkar just deras liv och framtid, vilket är en aspekt även flera av gymnasielärarna anser är viktig och därför lägger fokus på i undervisningen. Innehåll som handlar om EU:s centrala institutioner och lagstiftning prioriteras inte i någon högre utsträckning av högstadielärarna då de upplever att det är svårt för eleverna att förstå. Här framkommer en skillnad mellan högstadielärarna och gymnasielärarna där de sistnämnda fokuserar på institutionerna och beslutsfattande i något högre utsträckning. Dock tyder gymnasielärarnas svar på att vissa av dem, precis som högstadielärarna, inte heller fördjupar sig i detta innehåll.
Majoriteten av både högstadielärarna och gymnasielärarna behandlar EU som både ett fast och ett flytande kunskapsområde, dock verkar gymnasielärarna luta mer åt att behandla det flytande. När undervisning om EU väl sker under en fast period verkar visst liknande innehåll gås igenom på båda skolstadier, bland annat EU:s historia och de fyra friheterna. Visst innehåll, så som
45 EU:s historia, är enligt vissa gymnasielärare innehåll som eleverna ska lära sig på gymnasiet, men är även, enligt denna studie, något som alla högstadielärare undervisar om. Gymnasielärarnas val av innehåll samt vilken strategi som används för EU-undervisningen verkar ofta göras utifrån lärarens eget intresse för EU och beroende på vilken kurs läraren undervisar i snarare än efter en pliktkänsla som högstadielärarna istället uppvisar. Detta är en plikt som ser ut att komma från dels deras syn på vad eleverna behöver kunna och dels från deras uppfattning om elevernas bristande förkunskaper. Bristande förkunskaper är något även flera av gymnasielärarna upplever men det verkar inte påverka valet av hur EU ska behandlas eller vilken strategi som ska användas.
Vilken antydan till kunskapsprogression kan utläsas i lärarnas svar utifrån de didaktiska frågorna vad, hur och varför?
När det kommer till valet av innehåll kan en viss progression utläsas. Här framstår vissa av gymnasielärarnas undervisning om institutionerna och lagstiftning vara ett mer utmanande innehåll som kan tänkas utveckla elevernas tidigare kunskaper. Att innehåll som redan tagits upp under högstadieåren även tas upp i gymnasiet kan tyda på ett möjliggörande till fördjupning av dessa kunskaper och därmed en kunskapsprogression. Några av gymnasielärarnas svar om sitt innehåll tyder på en fördjupning men detta gäller då främst undervisning på de studieförberedande programmen och de mer avancerade kurserna.
Hur kunskapsprogressionen ser ut utifrån hur lärarna undervisar är svårt att se i denna studie. De använder liknande undervisningsmetoder vilket skulle kunna innebära ett möjliggörande för fördjupning och progression, men även upprepning och enformighet. Att majoriteten av högstadielärarna fokuserar på specifikt EU under en period ses som ett möjliggörande av kunskapsprogression då de flesta av eleverna inte har några kunskaper om EU alls när de börjar på högstadiet och därför kan behöva konkret undervisning om enbart EU. Att även vissa gymnasielärare behandlar EU som fast tolkas som en stor möjlighet till fördjupning. Att gymnasielärarna lägger ett större fokus på EU vid val kan ses som ett bidrag till progression då högstadielärarna inte verkar utnyttja valet i någon större utsträckning samt då eleverna i gymnasiet står närmre ett kommande valdeltagande och därför kan kännas mer aktuellt.
Kunskapsprogressionens koppling till varför lärarna väljer sitt innehåll och väljer att undervisa som de gör är även det svårt att uttolka. Högstadielärarna visar en vilja att ge eleverna viktiga
46 baskunskaper för att ge dem en grund inför kommande fördjupning medan gymnasielärarna inte ger en lika tydlig bild om varför de gör som de gör. Majoriteten av alla deltagande lärare visar dock en vilja att få eleverna att förstå EU:s påverkan och hur de själva kan påverka EU, vilket kan tyda på ett gemensamt mål med EU- undervisningen och då även en vilja att utveckla elevernas kunskaper.
Utifrån högstadielärarnas och gymnasielärarnas svar, stämmer lärarnas åsikter överens vad gäller den didaktiska när-frågan?
Med tanke på att lärarnas val av innehåll i flera fall är liknande på båda skolstadierna kan det tyda på en oenighet eller tveksamhet vad gäller när ett visst innehåll ska undervisas om. Både lärare från högstadiet och gymnasiet uttrycker förväntningar om vad som kommer undervisas om under framtida skolår eller vad de känner att de själva ska eller borde undervisa om, men ibland verkar alltså dessa förväntningar och åsikter inte stämma överens; något som en högstadielärare tror tas upp i gymnasiet kanske inte gör det och något en gymnasielärare tycker att hen ska undervisa om kanske redan har undervisats om på högstadiet. Detta innehåll verkar utifrån studiens resultat främst handla om EU:s historia och vissa av EU:s påverkansfaktorer så som de fyra friheterna. Gällande visst innehåll stämmer alltså lärarnas åsikter inte överens, vilket gör att den didaktiskt när-frågan inte alltid besvaras likadant av alla lärare.
Stämmer lärarnas undervisningsinnehåll och metoder överens med de förslag forskare och riksdagen lagt fram?
Olika forskare och den svenska staten har lagt fram förslag på vad de menar är viktiga politik-kunskaper; viktiga för att möjliggöra för individen att kunna skaffa sig insyn och påverka politiken, och lyfter därmed vad EU- undervisningen därför bör innehålla. Bland annat menar de att undervisningen bör ge kunskap om EU:s olika institutioners funktion och hur dessa påverkas, ge kännedom om viktiga politikområden och om hur politiska beslut fattas samt vem som bär ansvaret över dessa beslut, vad valet till Europaparlamentet faktiskt innebär och kopplingen mellan beslutsfattandet i Sverige och beslutsfattandet i EU. Det är svårt att veta exakt vad alla lärare tar upp i sin EU- undervisning men av det som framkommer i studiens resultat dras slutsatsen att ingen av lärarna på något av skolstadierna undervisar om alla ovanstående områden. På det sättet överensstämmer inte lärarnas undervisning med tidigare utredningar och studier. Samtidigt nämner lärarna vissa eller flera av aspekterna vilket tyder på
47 att lärarna ändå samtycker med tidigare studiers resultat och förslag men att det finns anledningar till att alla aspekter inte tas upp i undervisningen. Något som sticker ut är att både högstadielärarna och flera av gymnasielärarna lyfter EU:s historiska framväxt som viktig kunskap men detta är inte något som tidigare forskning lyft fram som viktigt för förståelsen för politiskt deltagande och inflytande. Lärarna verkar alltså lägga fokus på innehåll som av andra kanske inte anses är relevant.
Utredningar och stödmaterial som tagits fram visar även på att det är viktigt att skapa ett intresse för EU hos eleverna och att detta kan göras exempelvis genom att använda exempel från intressekonflikter och ämnen som ligger nära elevernas egna intressen och vardag. Lärarna i studien visar försök till detta men att det kan vara svårt då EU kan upplevas abstrakt och därför är svårt att förstå överlag. Att finna exempel som underlättar för förståelsen verkar inte alltid vara så lätt och det kan vara tidskrävande. Studier pekar även på ambitionen att alla bör ha lika god kunskap om EU:s beslutsfattande som om det nationella beslutsfattandet, vilket är något som inte återspeglas i förestående studies resultat. Lärare på både högstadiet och gymnasiet uttrycker åsikter om att det som ligger närmast eleven, i detta fall kommun, regering och riksdag, har företräde och på det sättet anses vara viktigare och får därför mer tid. Denna företeelse anses här försvåra ambitionen att ge eleverna lika djup kunskap om EU som om övriga politikområden.