5.4.1 Högstadielärarna
När det kommer till vilka strategier lärarna använder i sin undervisning om EU ställdes frågor utifrån Walls (2011) resonemang kring undervisning som fast eller flytande samt vilka undervisningsstrategier de använder; så som årskursstrategin, carpe-diemstrategin och valårsstrategin. Alla fyra högstadielärare uttrycker att EU kan behandlas både som ett flytande och ett fast kunskapsområde. Lärarna B, C och D är tydliga med att de ägnar en tid åt specifikt EU men det kommer även in på olika ställen både i de olika SO- ämnena och i olika kunskapsområden som är specifikt kopplade till samhällskunskapsämnet. Lärare A lutar mer åt att EU- undervisningen är flytande och beskriver det på följande sätt:
Lärare A: ”Det är inte jätteofta jag tar ett arbetsområde fyra veckor ’nu ska vi jobba med EU’, utan man kanske gör det tillsammans när man läser ’så styrs Sverige’ så plockar man EU i det forumet. När vi pratar om basnäringar så plockar man EU i det forumet, när man pratar samhällsekonomi så plockar man EU i det forumet och så. Så det kommer ju in hela tiden, men jag har nog ganska sällan tagit det som ett enskilt arbetsområde. Det kanske man skulle göra någon gång.”
På detta ”flytande” sätt behandlar även de andra lärarna EU men framhåller även att de i olika årskurser behandlar EU som ett fast kunskapsområde. Lärare B ägnar ofta ett par veckor till EU- undervisning i anslutning till undervisning om riksdag och regering i årskurs nio, Lärare C i årskurs åtta då det tas upp i läroboken för årskurs åtta och Lärare D säger sig ägna en fjärdedel av årskurs nio till EU. Även lärare A nämner att om hen skulle behandla EU som ett fast kunskapsområde skulle hen välja att undervisningen sker i årskurs nio. Detta leder vidare in på lärarnas undervisningsstrategier och årskursstrategin framgår tydligt i lärarnas svar. Majoriteten av högstadielärarna tycker att EU ska behandlas sent i högstadiet. Lärare C lyfter dock en problematik gällande årskursstrategin och specifikt hens arbetssituation:
Lärare C: ”Det är lättare, tror jag, (…) om man hade det [undervisning om EU] varje år, alltså att man har samma årskurs där det ligger. (…) För ibland får jag läsa in mig lite extra igen för att det var så länge sen som vi jobbade med det. (…) Men oftast är det att det kommer liksom vart tredje år, det har blivit så för mig.
35 Lärarna beskriver vidare en användning av nyheter och aktuella händelser i undervisningen om EU vilket tyder på att de även använder carpe- diemstrategin. Lärare B beskriver att hen inleder varje lektion med att titta på nyheter och sedan diskuterar vissa nyheter med eleverna och då kan det hända att EU diskuteras. Både Lärare C och Lärare D nämner Brexit som en händelse som tagits upp eller kommer tas upp och diskuteras i klassrummet. Lärare D uttrycker dock en vilja att använda sig mer av aktuella händelser i undervisningen men uppmärksammar ett problem angående tidspress:
Lärare D: ”(…) det är bra men vi fastnar ju i det, det är många som inte har sett det alltså måste man förklara, det blir för få som blir inblandade ibland. Och sen, alltså, dom lektionerna blir ju jättebra men vi kommer ju…, alltså vi är så tidspressade (…).”
I flera av intervjuerna nämns EU- parlamentsvalet men i en tolkning av lärarnas resonemang och svar framgår inte en tydlig användning av en valårsstrategi. Lärare B uttrycker att lärarna ”nämner det nog i förbifarten”, även Lärare C säger att valet nämns med jobbar inte mer det. Lärare D däremot ”passar in” EU- undervisningen efter EU-parlamentsvalet och använder det mer i undervisningen.
Utöver aspekterna om EU behandlas som fast eller flytande kunskapsområde samt vilka undervisningsstrategier som används så talar lärarna om hur de lägger upp arbetet med EU. Utifrån lärarnas svar görs tolkningen att alla lärare inleder EU- undervisningen med någon form av faktaförmedlande undervisning, vilket kan göras genom lärarledda föreläsningar och eget läsande. Med lärarnas vägledning får eleverna sedan arbeta med denna fakta på olika sätt. Lärare B och D talar bland annat om gruppuppgifter och här beskriver Lärare B att eleverna kan diskutera fördjupningsfrågor, dilemman eller olika frågeställningar ”med möjlighet till analys och reflektion och fördjupat resonemang” (Lärare B). Här menar Lärare B att gruppdiskussionerna möjliggör för eleverna att visa vad de kan och nå högre betyg. Lärare C talar om att hen kan ge eleverna någon svårare fråga av mer analyserande karaktär i arbetet med EU, även här för att eleverna ska ha en chans att nå högre betyg. Lärare A i sin tur lyfter fram reflekterande och skriftliga uppgifter som givande i EU- undervisningen:
Lärare A: ”Sen tycker jag om att dom får liksom göra lite reflektioner eller att kanske skriva någonting just när det gäller EU. Just det här därför att dom tror att EU:s påverkan
36
ibland är någonting annat än vad det faktiskt är. Och att dom då får skriva någonting. Vi har testat att göra ansökningar till olika EU-projekt och sådana saker.”
5.4.2 Gymnasielärarna
I gymnasielärarnas svar angående om de behandlar EU som ett fast eller flytande kunskapsområde framkommer en varierad bild och det är framför allt inte självklart att de har ett fast EU-moment. Lärarna E, F och G talar om EU- undervisning som ett fast kunskapsområde men även här verkar det bero på vilken Samhällskunskapskurs de undervisar i.
Lärare F: ”(…) är det nog ganska fast dom gånger när jag har mer tid med samma klass, det vill säga när jag har Samhällskunskap 1b och 2 i en klass (…) då lyfter jag ju det på ett annat sätt så då kan man säga att det är fast, annars så blir det ju ganska flytande faktiskt.”
Lärare F säger även att hen annars kan kompromissa med EU i kurserna 1a1 och 1b vilket skiljer sig från Lärare G som säger sig ha ett arbetsområde om specifikt EU i Samhällskunskap 1b men att EU i senare kurser får ”vara en bit i varje moment snarare; en mer flytande attityd” (Lärare G). Lärare G menar vidare att det i de senare kurserna, 2 och 3, blir mer anpassning efter eleverna då hen lärt känna dem närmare och kan då ge större uppgifter med ett friare upplägg och därmed inte ha lika många föreläsningar. Lärare H som undervisar i Samhällskunskap 1b är den av lärarna som tydligt uttrycker att EU mycket sällan behandlas som ett fast kunskapsområde. Enligt Lärare H är EU ”väldigt flytande” och det kan bero på att hen undervisar i endast kursen 1b:
Lärare H: ”Jag jobbar ju inte på samhällsprogrammet, jag jobbar ju på språkintroduktionsprogrammet, jag blir ju utlånad till samhällsprogrammet, vilket innebär att jag har kanske en kurs i samhällskunskap. Och det spelar ju också roll, [det] avgör ju också hur mycket plats EU får. I vissa kurser är det mer naturligt att prata mer om EU, jag har inte dom kurserna.”
Om lärarna ser på EU- området som fast eller flytande verkar bero på vilken kurs lärarna undervisar i och vilken uppfattning de har av kursen och dess innehåll. När det kommer till undervisningsstrategier går det inte att tala om någon årskursstrategi på gymnasiet. Utifrån vad
37 Lärare F yttrade i det senaste citatet skulle det istället kunna talas om en ”kurs-strategi” men detta är inget som kommer utvecklas vidare. I lärarnas svar framgår däremot carpe-diemstrategin. Både Lärare E och Lärare F beskriver att EU nämns i samband med aktuella händelser och Lärare E ger Brexit som exempel. Lärare H säger även att hen skulle arbeta mer med EU om eleverna visade ett intresse för det:
Lärare H: ”Om jag har elever som är väldigt intresserade av EU då blir ju att EU får ta en större plats eller roll. Nu har det aldrig hänt med just EU men till exempel jämställdhet, feminism är en sån här exempel (…) Om någon tycker att det här är väldigt intressant då får man liksom försöka och jobba mer med det, lägga mer tid på det och lyfta det på ett helt annat sätt än att bara nämna det då och då.”
Att eleverna på egen hand skulle lyfta EU verkar, genom lärarnas svar, dock vara ganska ovanligt då flera av lärarna uppmärksammat ett ointresse hos eleverna. Lärare G säger dock att det uppkommer ett intresse om EU behandlas flytande i undervisningen. En annan undervisningsstrategi som framgår i lärarnas svar är valårsstrategin. Alla fyra lärare säger sig använda sig av Europaparlamentsvalet i undervisningen. Lärare E säger sig anpassa undervisningen så EU-undervisningen sker innan och i anslutning till valet, Lärare F och Lärare G säger att det är ett större fokus på EU under valår och Lärare H gör EU till ett eget ämnesområde vid val till EU- parlamentet. EU- parlamentsvalet verkar inte vara något lärarna endast nämner utan har det som en del i den planerade undervisningen, som exempelvis lärare G beskriver:
Lärare G: ”Det är extra fokus, man kan väl säga såhär att målet är då att dom ska kunna läsa tidningarna och förstå vad som faktiskt står där (---) då blir det ju ett naturligt intresse för dom, för eleverna också, att förstå ’vad handlar det här om’ (---) Om det är valår så kommer det prägla alla kurser men kommer ju uppgifterna se olika ut.”
38