Från diskussion till konflikt

Bland intervjupersonerna finns olika erfarenheter av diskussioner som utvecklas till konflikter. Maja och Selma har varit med om att konflikter uppstått mellan lärare och elever. Maja berättar exempelvis om en uppgift som hennes klass fick av samhällskunskapsläraren nyligen. Den gick ut på att analysera den egna familjekonstellationen och många i klassen tolkade flera av frågorna i uppgiften som privata och känsliga, och ifrågasatte därför uppgiften. Till en början uppstod en diskussion om uppgiften, som senare kom in på själva sakfrågan, men som snabbt blev till en konflikt:

Jag vet inte riktigt hur konversationen hamnade här men det slutade med att folk i klassen började diskutera tvångsgifte eftersom en av frågorna handlade om det. Då sa läraren att killar också blir bortgifta och att det inte bara tjejer det är synd om. Han sa då åt oss att sluta göra oss till offer. Han tyckte att vi tycker synd om oss själva. (Maja)

Maja berättar att klassen tog upp händelsen med sina mentorer och sedermera även rektorn på skolan och att det på det sättet blev en konflikt. Däremot upplever hon inte att det resulterat i några förändringar eftersom läraren fortsatt att kommunicera med eleverna med en liknande ton. Alice, William, Ella, Astrid, Alma, Wilma och Lucas har varit med om att konflikter uppstått mellan elever. I Alice, William och Lucas fall har konflikterna uppstått när läraren varit frånvarande medan det i Almas fall handlar om konflikter som först utspelats i lärares frånvaro, men som sedan kommit till skolans kännedom och läraren varit närvarande i Astrid och Wilmas fall. William berättar exempelvis om en diskussion som handlade om svart humor. Den utspelade sig i klassrummet men läraren var inte där. Frågan om huruvida man ska få skämta om känsliga saker på ett provokativt sätt väckte känslor hos klasskamraterna, och William upplevde att många var emot honom:

Då fick jag hela klassen emot mig. Men jag tänker att om någon annan, som inte är lika säker i sina åsikter som jag är, hade tagit det så hade det nog blivit destruktivt. Att man inte ger utrymme för andra åsikter. Jag ändrade ju min åsikt sen men om man inte hade ändrat sin åsikt så är jag rädd för att den personen hade blivit utfryst. (William)

På följdfrågan om vad det var som fick William att ändra ståndpunkt svarar han att den diskussionen gav honom förståelse för hur andra tänker, och att han därför har större förståelse för att det inte alltid är lämpligt att skämta om allt. Samtidigt uppger William att det inte var klasskamraternas argumentation som fick honom att omvärdera sina åsikter, utan att den utlösande faktorn var rädslan för att bli socialt utfryst.

Bland intervjupersonerna finns också exempel på våldsamma utfall. Lucas berättar exempelvis om när han i högstadiet försvarade Israel under en lektion i SO-ämnet. Han säger: ”jag har alltid varit Israelvänlig och efter att jag hade sagt något på en SO-lektion så fick jag en örfil av en klasskamrat”. Samtidigt tonar Lucas ner händelsen och säger att han förstår att det slutade på detta sätt. Han säger till exempel att: ”jag var ganska provokativ så jag förstår att det blev mycket ilska”. Lucas uppger att händelsen inte kom till skolans kännedom då den utspelade sig i korridoren efter den berörda lektionen. På frågan om hur han tror att hans förra skola hade reagerat på händelsen svarar han att: ”de hade nog tagit det på allvar men killen har samtidigt fått hundra tillsägelser och blivit avstängd några gånger från skolan så jag tror inte det hade spelat någon roll”. Gemensamt för både William och Lucas erfarenheter är att lärare inte varit närvarande när konflikterna uppstått, vilket försvårar möjligheterna för skolorna att förebygga och agera mot dessa former av konflikter. Å andra sidan uttrycker Alma ett missnöje med hur hennes skola agerade när konflikterna mellan eleverna i hennes klass kom till skolans kännedom. Hon berättar om ett tillfälle då några personer i klassen hade skickat grova skämt i klassens gruppchatt på en sociala medie-plattform som några andra i klassen tog illa upp av. Alma upplever dock att skolan inte tar konflikter av detta slag på allvar:

Vi har haft väldigt mycket diskussion om detta. Jag och mina kompisar. Att när det kommer till nollningar och andra grejer så är skolan väldigt mån om värdegrunden. När saker är mer kopplade till skolan och det kan komma ut till allmänheten – då är det viktigt. Men när det är konflikter med vissa personer då är de mer försiktiga med vilka åtgärder det blir. Det är min erfarenhet. (Alma)

Istället anser Alma att skolan prioriterar händelser som kan skada skolans rykte bland allmänheten då problemet med nollningarna är något som det ägnats mycket uppmärksamhet åt i bland annat lokaltidningen. Vid de konflikter som Astrid och Wilma erfarit har lärare varit närvarande. Astrid berättar om ett tillfälle som utspelade sig för några veckor sedan:

För några veckor hade vi en diskussion på lektionen om att några tjejer i klassen känner sig otrygga för att gå hem själva på kvällen. Då blev det en diskussion om det var lika läskigt på landet som på stan. Jag tror det var läraren som ställde den frågan. Så vi pratade om det. Till nästa lektion hade en kille i klassen förberett en presentation där han sa att tjejer inte behöver vara rädda för att det nästan aldrig sker brott och överfall ute, utan mest i hemmet, och att det är främst killar och män som blir utsatta för brott utomhus. Tjejerna tyckte det var otrevligt av honom att förminska en rädsla man har som tjej. [...] Det blev ganska högljutt. Jag tror killen kände sig lite förminskad, för folk skrattade åt honom när han la fram sina argument. Jag tyckte inte det kändes trevligt oavsett vad man tycker i frågan. (Astrid)

Wilma berättar exempelvis om en händelse i högstadiet då personer i klassen började dra skämt om judar och som bland annat sa att ”judarna förtjänade det” under ett arbetsområde om Förintelsen. Hon berättar att flera i klassen tog illa vid av dessa kommentarer, och att lärarna försökte göra sitt bästa men att det inte var tillräckligt. Hon beskriver det som att lärarna

markerade mot eleverna och sa att det inte var okej, men det var enligt henne inte tydligt och framförallt upplever Wilma att problemet var avsaknaden av konsekvenser för eleverna som sade dessa kommentarer:

De gav upp. De lät det hända flera upprepade gånger och eleverna fick inga konsekvenser. Sen tyckte jag att de som blev ledsna och inte riktigt vågade stå upp för sig själva inte fick stöd heller. Jag tyckte det kunde göras bättre. Att man tar tag i de som gjort det och varit problematiska. Att de får mer konsekvenser och att de som blev drabbade skulle få mer stöttning. (Wilma)

Detta resonemang belyser att det i samband med konflikter finns två sidor för läraren att hantera. De elever vars utlåtanden och kommentarer å ena sidan kan kränka andra, och de elever som å andra sidan kan bli kränkta av dessa kommentarer. Samt att det för lärare kan vara en svår balansgång i hur man ska hantera båda sidor i en sådan konflikt.