Oro för omgivningen

Bland respondenterna uppger Alice, Selma, Ella, Oscar, Astrid, Alma och Lucas att de känner en oro inför vad omgivningen ska tycka om de åsikter de för fram. Det gäller både lärare och elever. För Selma, Ella och Oscar är denna oro större inför hur lärare ska reagera. Oscar berättar exempelvis att han har erfarenhet av att lärare ändrar uppfattning om honom som person efter att han gått i polemik mot dem. Återigen handlar det om när eleven kritiserar ett upplägg eller ett inslag i en lektion. Enligt Oscar resulterar det i ändrat bemötande:

Det kan till exempel vara att läraren inte vill hjälpa dig, det har jag faktiskt upplevt. Att när jag räckt upp handen så har inte läraren kommit till mig utan har hjälpt mig sist. Läraren har ibland kunnat tappa bort mitt prov och inte leta upp det och sen låta mig nöja mig med provresultatet bara. Då är det riskabelt att komma med en åsikt. (Oscar)

Det är viktigt att understryka att detta är Oscars upplevelser och att man därför inte kan dra större slutsatser än så. Detta gäller även när Astrid uttrycker en oro för att ens åsikter ska påverka betyget. Hon säger till exempel att ”det känns som att om man inte håller med så får man inte ett lika bra betyg”. Samtidigt har Astrid tidigare i samtalet uppgett att hon uttryckt egna åsikter i uppgifter i till exempel frågan om skärpta straff. På frågan om denna farhåga fanns närvarande vid den uppgiften svarar hon att det kändes lite läskigt inledningsvis, men att det underlättade att hon kände sig förberedd och rustad med goda argument. På så sätt kan denna oro inte tolkas som konstant, och skiljer sig också från vad exempelvis Alice ger uttryck för. Alice säger att oron är ”större när det gäller klasskompisar. De har ingen skyldighet att vara opartiska. Lärare bedömer inte dig utifrån dina åsikter utan hur du är i ämnet”, och tillhör därmed en av de tre intervjupersoner som känner större oro för vad andra elever ska tycka. Förutom Alice uppger även Alma och Lucas att oron är större när det gäller elever. För Alice och Alma handlar det om att de inte vill att elever misstolkar deras intentioner och vad man faktiskt står för i olika frågor. Alma säger till exempel:

Men vissa frågor är det absolut att man känner att de inte är i mitt huvud och förstår hur jag resonerar därinne. Sen kan man ju såklart resonera för en åsikt man lägger fram och förklara vad man tänker. Men hos alla så går det inte riktigt in utan man stannar vid det första man hör och tänker ”oj, hon tycker så” istället för att lyssna på vad man har att säga. Så vissa frågor känner jag absolut att det kan påverka hur folk ser en. (Alma)

De frågor det handlar om har behandlats i föregående avsnitt medan det i Lucas fall handlar om en oro som varit framträdande när man börjat i en ny klass, och att denna oro därför avtagit i tiden. Utöver Lucas uppger Ella och Oscar något liknande. Ella säger till exempel att det för hennes del oftast handlar om att se till att inte uppfattas som allt för jobbig i samband med nya

klasser och nya lärare. Denna oro har däremot släppt med tiden i samtliga fall och bör därför inte ses som ett hinder för undervisning i kontroversiella frågor. Det är dock intressant att stanna vid några av de anledningar som Ella anger. Hon säger till exempel att det beror på att hon vet att hon inte har några extrema åsikter, särskilt i värdeladdade frågor, och nämner då att det finns personer i klassen som hon tror inte vågar uttrycka sina åsikter i klassrummet. Hon säger följande:

Sen har jag tänkt väldigt mycket på den frågan eftersom jag vet att det finns folk i min klass som avviker mer från standardåsikterna och som jag vet inte deltar så mycket i debatten. Där måste det ju vara så att man är rädd för vad andra elever ska tycka och tänka om en. Att man kanske är rädd för hur man ska bemöta andras argument. (Ella)

Utöver Ella uppger att Alma och Lucas att de tror att det finns personer i deras klasser med åsikter som avviker från normen och som därför inte kan uttrycka sig eller delta i samband med klassrumsdiskussioner. Även i dessa två fall handlar det om personer som står längre högerut på den politiska skalan. Under samtalet med Alma börjar hon reflektera på om inte hon själv är en del av en norm och att det därför kan påverka hennes svar och uppfattningar:

Det finns många som menar att alldeles för många lärare är vänster och att man inte får säga vad man vill, för det mesta om invandring. Av det man själv har läst på sociala medier så är det väldigt mycket att ”min lärare är så vänster så jag måste låtsas vara vänster i den här inlämningen för att inte få sämre betyg”, men så har jag inte känt. Det kan också vara för att jag är vänster. Tanken slog mig nu att jag kanske inte uppfattar läraren som partisk och att jag får bra på mina inlämningar, men hon kan ju tycka som jag. Så det vet jag ju inte. Men jag tror inte det. I det gänget jag hänger så delar vi ju inte uppfattningar om allt men det går bra för dem också. (Alma)

Som också går att utläsa ur citatet tror inte Alma att detta är en omständighet som skulle påverka elevernas skolresultat, men det är också tydligt att det finns elever som är mer höger och att hon därför kan tänka sig att de ”kanske inte vågar säga saker ibland även om de ibland också ifrågasatt saker vi pratat om”. Även om Alma är osäker på om dessa personer kan känna sig trygga med att delge sina åsikter inför klassen så framgår det samtidigt att det funnits utrymme för dem att vara kritiska och ifrågasättande under lektioner.