Hinder för deltagande

Samtliga respondenter uppger att det finns omständigheter som hindrar dem från att delta i diskussioner om kontroversiella frågor. Detta gäller även de intervjupersoner som beskrivit sina klassrum som tillåtande. Alice säger följande som sammanfattar denna komplexitet väl: ”ibland kan jag uppleva att något hindrar en. Det är olika men det är inte något handfast. Jag vet att jag kan, men ibland kan det kännas osäkert ändå”. Anledningarna till varför intervjupersonerna upplever hinder kan se olika ut och vara olika påtagliga för respektive individ vid olika tillfällen och situationer. Alice, William, Ella, Alma och Lucas uppger att detta hinder utgörs av en rädsla för hur man riskerar att framstå som i samband med diskussioner. Alma, som i övrigt finner diskussioner om kontroversiella frågor givande, säger exempelvis:

Om man skulle säga något som skulle kunna landa fel om vissa grupper. Inte rasistiska eller islamofobiska åsikter, utan frågor som ligger i en gråzon. Frågor som man kan diskutera men som vissa har svårt att diskutera för att de tror att allt är svart eller vitt. Då kan man nog hålla sig lite från att säga vad man tycker. Det är ju lätt att säga att kvinnor och män ska vara lika mycket värda för det kan de flesta skriva under på. Men kommer man lite djupare in på feministiska frågor, eller frågor om etnicitet, kan det vara svårare för man vet inte hur andra ska ta det. (Alma)

Ella och Lucas nämner egna exempel på situationer som illustrerar hur diskussioner om dessa frågor kan bli. Karaktäriserande för båda fallen är att det vid diskussionerna uppstått ett behov för respondenterna att rättfärdiga sina ståndpunkter för de andra eleverna, och i båda fallen rör

det sig om samma sakfråga; frågan om hur man bör förhålla sig till statyer och monument över historiskt tvivelaktiga personer:

Så var det när vi diskuterade statyer. Det var under samma tid som det pratades mycket om Black Lives Matter. Jag tyckte inte att man skulle radera ut historien utan istället förtydliga vilken roll som kungen haft i de olika frågorna. Då blir det att grejer slås ihop. Det är lätt att ses som en ond människa. Det blir ett känsligt ämne och man ser inte nyanser. (Ella)

Jag märker ett visst motstånd när vi diskuterar rasism. Typ om man ska riva statyer eller ha kvar dem. Det var i samband med Black Lives Matter som vi diskuterade det. Då sa jag att man måste förstå att det är vår historia och att vi måste förhålla oss till den på ett bra sätt och inte förstöra den. Då fick jag förklara mig för varför jag tycker så. Jag fick förklara mig ganska mycket. Att jag inte var rasist. (Lucas)

Lucas framhåller senare att det inte hade varit nödvändigt för honom att rättfärdiga sina ståndpunkter om klasskamraterna hade lyssnat på vad han säger. Därmed tycks problemet härledas till det klimat som råder i klassrummet. Ella är å sin sida inne på att det kan bero på att ungdomar generellt sett är mer kategoriska när det kommer till att diskutera samhällsfrågor. Hon säger exempelvis:

Det är så det funkar hos ungdomar. Man har viktiga principiella frågor så kommer någon och tycker något man inte tänkt på. Då är det väldigt lätt att döma någon. Det märker jag även på mig själv. Man lägger massa åsikter på någon bara för att den ifrågasatt ens bild av verkligheten. (Ella)

Utöver detta finns även andra hinder till deltagande. Maja, Oscar, Astrid och Wilma uppger till exempel kunskapsbrist som ett hinder för att delta i diskussioner. I Majas fall handlar det om att engagemanget blir mindre vid frågor som hon upplever att hon saknar kunskap om:

Det är inte så att jag inte vill säga något. Det är mer så att jag kanske inte står i framkant och strider för en fråga om jag inte vet så mycket i ämnet. Jag inleder inte en hetsig diskussion om något jag inte är påläst om. … När det händer vissa aktuella händelser då vill jag inte gå in i en diskussion om dem för jag vet inte vad det är jag snackar om. (Maja)

Därmed undviker inte Maja frågor som hon upplever att hon saknar kunskap i, utan intar istället en mer lågmäld position. Det skiljer sig därmed från exempelvis Oscar och Wilma som anger kunskap som en explicit anledning till varför han undviker vissa frågor. I Astrids fall är det också en av anledningarna till varför hon inte deltar särskilt ofta i klassrumsdiskussioner. Som tidigare nämnts anger Astrid klassrumsklimatet som en av anledningarna till att hon inte deltar, och menar att det klimatet bara ger utrymme åt de elever som är säkra i sina resonemang. Detta skiljer sig från vad exempelvis Alma beskriver i sitt klassrum. Enligt Alma råder det i samhällskunskapen snarare ett försiktigt förhållningssätt där det finns utrymme för att känna sig osäker. Så till den grad att det utgör ett hinder för en annan slags diskussion. Alma beskriver det försiktiga förhållningsättet i sin samhällskunskapsundervisning på följande sätt:

Min lärare kan komma med en fråga som vi ska diskutera i grupper eller så och det är sällan någon säger: ”jag tycker så här”. Utan det är ofta att ”det är svårt att svara på”, ”det är en svår fråga”. Så det är inte jättemycket att man ska ta ställning, utan det är väldigt försiktigt. Man vill inte visa var man står. Det är mycket att man ska ha med båda sidor och det ska vara väldigt nyanserat. Så är det både i klassrummet och i uppgifter. (Alma)

På frågan om vad hon anser om det förhållningsättet svarar hon:

Jag hade önskat att man i diskussioner vågade stå mer för vad man tycker. Att man vågar säga att man håller med om de här fullständigt och inte säga ”ja men det finns för- och nackdelar med allt”. Att både jag och de som inte håller med mig kan säga mer ”men så här tycker jag”. Men man aktar sig nog lite för det. För man har hela tiden fått höra att man ska vara så nyanserad och förstå båda sidor. (Alma)

Även Selma beskriver att hennes klass uppmuntras till att se samhällsfrågor utifrån olika perspektiv under diskussioner. Till skillnad från Alma tycker hon att ”det är bra att kunna vidga sin syn på världen. Det ger en chansen att se saker från ett håll som man aldrig hade sett det från annars”. Genom att låta elever inta olika perspektiv i en fråga måste eleverna distansera sig från vad de själva tycker, vilket kan göra diskussionerna mindre känsloladdade. På så sätt kan läraren undvika den explosivitet som kan finnas i kontroversiella frågor, och de konflikter som kan följa ur detta, utan att för den delen helt exkludera kontroversiella frågor ur undervisningen. Däremot visar exemplen ovan att elever kan uppleva det tillvägagångssättet både som en möjlighet, men även ett hinder för klassrumsdiskussionen.

Maja, Selma, Ella och Astrid beskriver en klassrumsmiljö där några få återkommande deltar i diskussionerna i klassrummet. En av respondenterna, Selma, beskriver att det i hennes klassrum oftast är två eller tre personer som uttrycker åsikter i samband med diskussioner. På frågan om vad hon tror det beror på svarar hon följande:

Antigen kan det vara så att folk inte vill prata inför klassen. Eller bara rent ointresse. Att de inte tycker att ämnet är intressant. Det är en del som aldrig säger något när det kommer till kontroversiella frågor och så är det några som alltid gör det. Jag har haft de här diskussionerna med de elever som inte deltar i diskussionerna och då har de alltid en åsikt. Så jag tror det handlar om att man inte vill säga det i den tillställningen. (Selma)

Detta resonemang har vissa likheter med hur Astrid beskriver sitt klassrum. Precis som Astrid diskuterar Selmas kompisar frågorna utanför klassrummet medan de inte deltar i diskussionerna i klassrummet. Selma anger i likhet med Astrid att det kan bero på själva tillställningen att prata inför en klass, men också ett ointresse för själva frågorna. Utöver detta anger Selma och Oscar att ovetskapen om hur läraren ska reagera också kan utgöra ett hinder från att delta i en diskussion. I Selmas och Oscars fall handlar det om en rädsla över att bli förlöjligad av läraren

medan det i Williams fall uttrycks en farhåga om hur det kan påverka betyget om eleven ifrågasätter läraren. Nedan följer ett utdrag av vad William sagt:

Vi har genus i allt så jag minns inte om det var i samhällskunskapen eller naturkunskapen men då sa läraren att kön till 100 procent är en social konstruktion. Och det är ju inte sant. Men där vågar jag inte gå fullt ut som jag ville göra. För jag tänkte att jag inte kommer kunna gå ut den här kursen med ett A. Jag hade nog vågat ta diskussionen om jag inte var i en beroendeställning. Men jag vill helst ha så bra betyg som möjligt. (William)

Här handlar det om att läraren kommer med ett påstående som William uppfattar som felaktigt, och gärna hade velat reagera på om han inte hade befunnit sig i en beroendeställning. På så sätt skulle det kunna bli en diskussion som uppstår som en reaktion på vad läraren har sagt, men i det här fallet har William övervägt vilka för- och nackdelar som finns med att inleda en sådan diskussion och landat i att nackdelarna överväger fördelarna. På frågan om varför han tror att det skulle påverka hans betyg om han ifrågasatte påståendet svarar han att det främst handlar om att det presenterades som fakta och att fakta inte är något som man ska ifrågasätta. ”Det är som att i ett historieprov påstå att Hitler inte funnits. Då får man ju ett F”, säger han. Förutom de omständigheter som hittills nämnts finns det även en rad sakfrågor som respondenterna tycker är svåra, och rentav även undviker, att diskutera. Vilka sakfrågor det handlar om och varför intervjupersonerna finner dem svåra att diskutera i klassrummet redogörs i kommande avsnitt.