Svåra frågor

På frågan om det finns frågor som eleverna undviker att diskutera svarar alla förutom Selma, och i viss mån även Alma, att det finns frågor de undviker. I Almas fall handlar det om att hon säger att det inte finns frågor hon direkt undviker, men att det däremot finns frågor som är särskilt svåra och känsliga. Vilka dessa frågor är kommer studien att återkomma till. Först är det på sin plats att betona att anledningarna till varför man undviker vissa frågor skiljer sig åt. I Majas, Astrids, Oscars och Wilmas fall handlar det att de upplever att de saknar kunskap om frågan för att kunna delta. Det är en omständighet som hittills redan avhandlats i denna studie och som därför inte behöver behandlas närmare i detta avsnitt. Apropå de frågor som Alma tycker är särskilt svåra att diskutera uppger hon religion som ett exempel på en svår fråga då hon menar att sådana frågor kan påverka hur personer i klassen ser på en och specificerar dessa svåra frågor som följande:

Det är väl sådana frågor där man inte riktigt har tolkningsföreträde. Lite konstigt ord, men vad gäller feminism så är jag ju själv kvinna och är ganska säker på vad jag säger. Om det handlar om

samhällsfrågor, ekonomi och välfärdsfrågor kan jag också känna mig ganska säker i mina åsikter. Men när det handlar saker som jag inte har personliga erfarenheter av medan andra har det då kan det bli svårt. Sexualitet, HBTQ-frågor, etnicitet och sådant. (Alma)

Även Astrid nämner något liknande. Hon säger att hon skulle undvika frågor hon inte kan relatera till på ett personligt plan:

Det finns de frågor som är enklare att diskutera, om man säger så. Det är sådana frågor som jag själv berörs av. Typ könsfrågor eftersom jag är tjej. Eller kristendom och religion. Men jag skulle nog undvika rasfrågor för jag har inte så mycket egen erfarenhet. Det kanske är lite dumt. Jag vet inte riktigt vad jag menar, men det känns iallafall som att jag är säkrare på frågor som jag en egen relation till. (Astrid)

Dessa typer av frågor återkommer även hos Oscar (som bara undviker frågor som han upplever sig sakna kunskap i) och hos Selma (som uppger att hon inte undviker några särskilda frågor alls). Oscar säger exempelvis att han tycker rasism är en fråga som är jobbig att diskutera. Inte för att han tycker sig sakna kunskap om frågan, utan för att ”det som är jobbigt är att man är en vit människa och inte ser det från det hållet”. Selma säger å sin sida att det inte finns jobbiga frågor. Snarare finns det enligt henne ”komplexa frågor där man måste tänka efter och är krävande” och nämner rasism, abort och feminism som några exempel på sådana frågor. Detta eftersom det enligt henne är frågor som väcker starka känslor i samhället och som människor ofta har starka åsikter.

Lucas uppger uttryckligen att han undviker Israel–Palestina-konflikten. Anledningen till det är enligt honom att han inte längre finner frågan givande eftersom han vet vilka åsikter som finns i klassen och en diskussion om den bara leder till polarisering. Det har tidigare nämnts att Lucas varit med om att diskussioner om den frågan blivit konfliktfyllda. Dessutom har han på högstadiet blivit utsatt för våld på grund av att ha diskuterat frågan i klassrummet. Däremot uppger Lucas att denna incident inte påverkat hans vilja att diskutera frågan på gymnasiet. Han menar att det på hans nuvarande skola inte finns den typen av elever (som är benägna att ta till våld). På frågan om hans vilja att diskutera frågan hade påverkats om det hade funnits våldsbenägna elever på hans nuvarande skola svarar han ”definitivt” och att det hade inneburit att han inte hade kunnat vara lika frispråkig i frågan. Utöver det beskriver Lucas även en utveckling hos sig själv gällande sin syn på diskussioner och de reaktioner det kan väcka:

Jag tycker det är kul att diskutera. Tidigare, innan jag mognade och blev äldre, så tyckte jag också det var kul att se när människor blev arga. Det kanske kommer därifrån också. Att det är roligt med reaktion. Men jag försöker verkligen att tänka på det. Jag tror inte jag är sådan längre. Jag vill nog inte göra folk arga. Bara driva fram mitt argument till det yttersta och se vad som egentligen är sanningen. (Lucas)

Här handlar det snarare om att Lucas avstår från medvetna provokationer utan att för den delen kompromissa om själva deltagandet i diskussioner, medan mer tydligt undviker Israel– Palestina-frågan med anledning av de erfarenheter han har av att diskutera frågan. Maja och Wilma lyfter fram att frågor som kan vara jobbiga för dem är sådana som väcker emotionella känslor hos dem. Båda uppger att de blir berörda av att höra om orättvisor. Däremot uppger båda att de inte undviker frågan av det skälet, utan uttrycker en vilja att diskutera dessa frågor, och båda nämner kunskapsbrist som den främsta anledningen till varför de väljer att avstå från diskussioner de gånger de gör det. Däremot nämner William och Ella exempel på frågor som de uppfattar att skolan har svårt att prata om. I båda fallen handlar det om hur man ska behandla Sverigedemokraterna i samhällskunskapsundervisningen. William, som säger att han själv inte sympatiserar med partiet, upplever att skolan har ett större fokus på Sverigedemokraternas förflutna än andra partier:

Jag skulle säga att man pratar om Sverigedemokraterna som något kontroversiellt. Jämfört med de andra partierna. Till exempel pratar vi om nationalism nu. Sverigedemokraterna har såklart sin del i de rötterna och är en del av den rörelsen men man är väldigt tydliga med att SD fortfarande är en del av problemet. Jag vet inte om det ska vara så. Att man kan säga så om ett riksdagsparti. De är någonstans en del av nationalismen men man pratar inte heller om vad som varit innan. Jag hade jättegärna sett att läraren pratar skit om Liberalerna eller Socialdemokraterna och vad de tyckte om rasbiologi. Det är ju en del av deras historia också men nu känns det som om man bara pratar om Sverigedemokraternas historia. (William)

Ella för å sin sida ett resonemang om hur viktigt det är för skolan att tala om kontroversiella ämnen för att minska polariseringen i samhället i övrigt, och nämner i samband med det att hon tidigare i sin skolgång känt av en attityd som bygger på att man inte ska prata om Sverigedemokraterna. Däremot upplever Ella en förändring nuförtiden och säger följande: ”jag vet inte om det är en attitydförändring eller om det politiska klimatet kräver att man pratar mer om SD. Men man gör ju det”. På frågan om hur samtalet om Sverigedemokraterna numera ser ut svarar hon att det främst handlar om att lärare är mer noggranna att framstå som neutrala:

Lärarna är lite mer noggranna med termer vid samarbeten och sådant. Nu när L gick ut med att söka stöd hos SD så märktes det att lärarna var noggranna med att använda rätt termer. Det är få gömda budskap som det kunde vara tidigare. (Ella)

Medan William upplever att det finns ett allt för stort, avståndstagande, fokus på Sverigedemokraterna uppfattar Ella det som att lärarna blivit mer noggranna, eller kanske rentav ängsliga, vid diskussioner om Sverigedemokraterna.