Elevers deltagande

Av samtliga respondenter är det en av dem, Astrid, som uppger att hon sällan deltar i diskussioner om kontroversiella frågor. Nedan förklarar hon varför:

Det känns lite läskigt. Det känns som att ämnet måste vara något man själv är väldigt säker på. Så att man är säker på vad det är man säger. Annars kan det ju bli jättefel och då känns det läskigt. Jag diskuterar gärna frågorna med mina kompisar efteråt. Det är snarare själva diskussionerna i klassrummet. De känns mer till för de som är säkra och har en åsikt. Då finns det inte utrymme för att vara osäker och nyfiken. Man är istället rädd att säga något fel och att det då kommer tio personer som har starka argument mot en. Det hade varit jobbigt. (Astrid)

Som också framgår av citatet påverkar inte deltagandet Astrids syn på kontroversiella frågor. Tvärtom framgår det att hon gärna diskuterar frågorna med kompisar efteråt, vilket tyder på en positiv inställning till själva frågorna. Astrid säger också vid ett tillfälle att: ”jag tycker det är väldigt intressant att lyssna på dem men jag vet inte. Jag tror inte på att jag är så bra på att argumentera men jag tycker det är intressant”, vilket således innebär att det inte är kontroversen i frågorna som utgör hindret för deltagande utan rädslan för bristen på goda argument. Det innebär att de övriga respondenterna uppger att de deltar i diskussioner om kontroversiella

frågor. Om än i olika grad och av olika anledningar. Till exempel svarar William att han är anledningen till att kontroversiella frågor överhuvudtaget kommer upp i klassrummet:

Jag är anledningen till att de ens kommer upp. Jag vet inte. Det är något i mig som skriker när det råder konsensus om en sak. Då måste jag säga någonting. Vara djävulens advokat. Det är för att jag tycker att det är kul när det hettar till och blir diskussioner. (William)

Av citatet framgår att William finner diskussioner som hettar till som roliga och stimulerande. Det är också dessa känslor som styr hans deltagande, vilket gör att det skiljer sig något från vad exempelvis Ella beskriver. Hon menar att hon vid vissa särskilda situationer överväger eventuella för- och nackdelar med att gå in i en diskussion trots att hon i likhet med William finner provokation som något roligt:

Jag tycker typ det är lite kul att provocera ibland. Men kommer man in i en ny klass med en lärare jag respekterar mycket och som jag vet är väldigt proffsig så vill jag inte bli sedd som avvikande och oseriös. Så det tänker jag på faktiskt. Att jag hellre nyanserar mig då för att inte låta alltför radikal. (Ella)

Det är således i nya klasser med nya, högaktade lärare som Ella tänker till innan hon ger sig in i en diskussion. Detta för att ge ett så seriöst intryck av sig som möjligt.

Samtliga respondenter har en positiv inställning till att diskutera kontroversiella frågor i samhällskunskapsämnet. Alice, Maja, William, Selma och Ella är inne på att det kan vara gynnsamt för samhället på längre sikt om kontroversiella frågor hanteras i skolan. Selma säger exempelvis:

Jag tycker det är väldigt viktigt att få olika perspektiv på frågor. Och det bästa sättet att få nya perspektiv är att höra vad andra tycker. Annars kan man riskera att bli väldigt trångsynt och det tror jag är väldigt farligt i ett samhälle. När man i skolan kan uppmuntra till diskussioner och därmed indirekt få människor att bli kanske mindre trångsynta så tror jag att det gynnar samhället. (Selma)

Maja, William och Ella understryker även att kontroversiella frågor har en särskilt given plats i ett ämne som samhällskunskap. Ella säger till exempel:

Om det inte går att diskutera kontroversiella frågor i samhällskunskapen då undrar jag hur man ska kunna göra det annars? Det är ett ämne som är upplagt för att diskutera samhällsfrågor och reflektera kring fenomen i världen. Skulle man inte kunna göra det i ett sådant klassrum då är man i det övriga samhället på väg någonstans som inte är bra. (Ella)

Oscar, Astrid, Alma och Wilma lyfter fram att de klassrumsdiskussioner där kontroversiella frågor diskuteras exponerar dem för andra åsikter och perspektiv än dem de själva har, vilket leder till ökad kunskap och tolerans. På så sätt tycks skolans förmåga att hantera kontroversiella frågor associeras med samhällets demokratitillstånd i stort, men även om en positiv inställning

dominerar bland respondenterna går det att utläsa vissa reservationer. Till exempel anser Lucas att det är viktigt att frågorna inte är påtvingade även om han tror att diskussionerna tillför något gott. Maja är inne på att det är viktigt att läraren är finkänslig när läraren tar upp kontroversiella frågor i undervisningen medan Oscar säger att han ”anser att kontroversiella frågor som inte påverkar någon på ett personligt sätt är ett utav de bästa sätten att lära sig”. Vid ett tillfälle berör Maja också den emotionella aspekten som finns i kontroversiella frågor:

Jag brukar inte känna att vi inte ska prata om detta för jag tycker att man ska kunna prata om det mesta. Det är väl mest att när man pratar om riktigt jobbiga saker att man blir lite illa till mods och att man kanske mår lite dåligt, har lite ont i magen resten av dagen. Men jag har nog aldrig känt att vi inte kan prata mer om det här i klassrummet för att någon tycker motsatsen. (Maja)

Av citatet framgår att kontroversiella frågor kan beröra henne på ett emotionellt plan, och att det därför kan vara tungt att prata om frågor som väcker den typen av känslor. Men Maja lyfter trots det fram att det är viktigt att kunna prata om det mesta, vilket är en föreställning som även är framträdande bland flera andra respondenter. Trots det uppger samtliga intervjupersoner att de upplever hinder för att delta i diskussioner om kontroversiella frågor. Dessa hinder kan se olika ut, vara påtagliga i olika grad och redogörs i kommande avsnitt.