Driftskompatibilitetsdirektivet, direktiv (EU)

Syftet

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 av den 11 maj 2016 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen är en omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG. Direktivet syftar till att skapa ett tekniskt sammanlänkat och driftskompatibelt järnvägssystem inom unionen. Avsikten är att direktivets reglering ska leda till en optimal nivå av teknisk harmonisering för att främja, förbättra och utveckla järnvägstransporterna inom det gemensamma europeiska järnvägs- området till nytta för unionsmedborgare och ekonomiska aktörer på den inre marknaden. Detta ska åstadkommas genom att det fastställs villkor för konstruktion, uppbyggnad, ibruktagande, ombyggnad, modernisering, drift och underhåll av de olika delarna av järnvägssy- stemet (delsystemen). Den tekniska harmoniseringen syftar också

till att det successivt ska inrättas en inre marknad för järnvägs- materiel och tjänster på järnvägsområdet.

Den största nyheten jämfört med tidigare direktiv på drifts- kompatibilitetsområdet är att det införs godkännande av fordon på unionsnivå. Det innebär att Europeiska unionens järnvägsbyrå (ERA), med bistånd från berörd nationell säkerhetsmyndighet, ska pröva godkännande att släppa ut fordon på marknaden. Tanken är att härigenom skapa billigare och snabbare godkännandeprocesser, som också ska leda till ökad järnvägssäkerhet.

Direktivet ska vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 16 juni 2019, med en möjlighet att senarelägga genomförandet ett år. Medlemsstaterna ska i så fall senast den 16 december 2018 meddela ERA och EU-kommissionen om senareläggningen och ange skälen för detta.

Direktivets innehåll

Kapitel I innehåller allmänna bestämmelser om syfte, tillämpnings-

område, definitioner och den grundläggande bestämmelsen att del- system ska uppfylla de s.k. väsentliga kraven.

Tillämpningsområdet för direktivet har utvidgats och gäller nu ”unionens järnvägssystem” som detta definieras i bilaga I till direktivet. För närvarande gäller kraven endast för det s.k. TEN- nätet (Transeuropeiska transportnätet) och därutöver vad som even- tuellt framgår av enskilda tekniska specifikationer för driftskompa- tibilitet (TSD:er) när det gäller vilken typ anläggningar som regleras. Av bilaga I framgår att unionens järnvägssystem består av järnvägs- nät och fordon. Till järnvägsnät hör alla linjer för höghastighets- trafik och konventionell trafik, både vad gäller godstrafik och persontrafik samt knutpunkter och linjer som sammanbinder dessa linjer och knutpunkter.

I likhet med tidigare direktiv på området undantas tunnelbanor, spårvägar och nät som är helt åtskilda från unionens järnvägssystem och endast avsedda för persontransport i lokal-, stads- eller förorts- trafik och de järnvägsföretag som bedriver trafik på enbart sådana nät. Vidare får medlemsstaterna från tillämpningen av regelverket också undanta bl.a. privatägd järnvägsinfrastruktur, inklusive sido-

spår, som ägaren eller en operatör använder för sina respektive gods- verksamheter (industrispår) och infrastruktur och fordon som används uteslutande för lokala eller historiska ändamål eller turist- ändamål.

Kapitel II reglerar TSD:er. Genom TSD:er, som EU-kommiss-

ionen getts befogenhet att anta i form av delegerade akter, slås fast hur varje delsystem ska uppfylla de väsentliga kraven. Varje delsy- stem ska omfattas av (minst) en TSD. I kapitlet anges också mer i detalj vad varje TSD ska innehålla samt hur arbetet med att ta fram, anta och göra översyner av TSD:er ska gå till. Vidare behandlas vad som ska gälla i de fall det framkommer att det föreligger brister hos en TSD samt i vilka situationer det är möjligt för medlemsstaterna att tillåta en sökande att inte tillämpa en viss TSD.

Kapitel III reglerar driftskompatibilitetskomponenter, dvs. de

komponenter som delsystem består av och som är avgörande för att driftskompatibilitet inom järnvägssystemet ska uppnås. I kapitlet anges villkor för att driftskompatibilitetskomponenter ska få släppas ut på marknaden och hur bedömningen av överensstämmelse eller lämplighet för användning ska göras. Därutöver regleras vad som ska gälla om det framkommer att en driftskompatibilitetskomponent trots detta inte överensstämmer med de väsentliga kraven.

Kapitel IV innehåller regler om delsystem. Inledningsvis slås fast

att det ska råda fri rörlighet för delsystem som uppfyller de väsent- liga kraven. Delsystem ska anses uppfylla de väsentliga kraven om de överensstämmer med tillämpliga TSD:er och eventuella nationella regler som antagits och utformats i enlighet med direktivets krav. I kapitlet regleras också hur EG-kontrollförklaring av delsystem ska gå till samt vad som ska gälla i de fall det upptäcks att ett delsystem trots att förfarande för EG-kontroll genomförts inte uppfyller de väsentliga kraven.

Kapitel V behandlar godkännandeprocessen för både fasta in-

stallationer och för fordon. Efter det att EG-kontrollförfarande genomförts, och på grundval av detta, ska den nationella säkerhets- myndigheten i berört medlemsland pröva om en fast installation ska godkännas för att få tas i bruk. För installationer som innefattar ERTMS-utrustning (dvs. utrustning hänförlig till järnvägssignalsy- stemet European Rail Traffic Management System) krävs dock ett förhandsgodkännande från ERA. För fordon gäller i stället att ERA eller, i de fall fordonet endast ska användas i en medlemsstat, ERA

eller den nationella säkerhetsmyndigheten i den medlemsstaten ska godkänna att fordonet släpps ut på marknaden. I kapitlet finns även bestämmelser om typgodkännande av fordon, registrering i fordons- register av godkända fordon, kontroller som ska utföras av järnvägs- företag innan fordonet används samt vad som ska gälla om det upp- dagas att ett godkänt fordon inte överensstämmer med de väsentliga kraven.

Kapitel VI reglerar vad som ska gälla för organ för bedömning av

överensstämmelse. Medlemsstaterna ska utnämna anmälande myn- digheter. Den anmälande myndigheten ska bedöma, anmäla och kontrollera organ för bedömning av överensstämmelse, dvs. an-

mälda organ som bedömer överensstämmelse av krav som framgår

av TSD:er och utsedda organ som bedömer krav som framgår av nationella regler. (F.n. fullgör Swedac denna uppgift i förhållande till anmälda organ). I kapitlet uppställs krav på bedömningsorganens opartiskhet och kompetens samt bestämmelser om deras uppgifter och skyldigheter.

Kapitel VII innehåller regler om register. I direktivet regleras tre

olika register; fordonsregister, europeiskt register över fordonstyper och infrastrukturregister. Vidare finns bestämmelser om fordons- nummersystem som ska anges vid registrering.

Kapitel VIII innehåller övergångs- och slutbestämmelser. De nya

reglerna ska inte tillämpas retroaktivt. Fordonsgodkännanden som beslutats före ikraftträdandet av det nya regelverket den 16 juni 2019 (alt. 16 juni 2020 om medlemsstaten begärt förlängning av genom- förandetiden) ska fortsätta gälla på de villkor enligt vilka de ur- sprungligen beviljades. Om ett fordons geografiska område för användning ska utvidgas i förhållande till befintligt godkännande, krävs dock ett nytt godkännande för utsläppande på marknaden enligt det nya regelverket, dock endast såvitt avser det nya och ut- vidgade området. Nytt godkännande krävs också efter modernise- ring eller ombyggnation (artikel 21.12). Även godkännanden av fasta installationer ska fortsätta att gälla till dess installationen moderni- seras eller byggs om på ett sådant sätt att ett nytt godkännande ska krävas (artikel 18.6).