• No results found

Säkerhetsdirektivet, direktiv (EU) 2016/798

In document Promemorian Fjärde järnvägspaketet (Page 161-164)

4 Järnvägsmarknaden och järnvägslagstiftningen

4.3 Den tekniska pelaren

4.3.3 Säkerhetsdirektivet, direktiv (EU) 2016/798

Utvecklingen på järnvägssäkerhetsområdet

Ett arbete med att främja tillväxten av järnvägstrafiken och med syftet att skapa en gemensam europeisk marknad pågår sedan början av 1990-talet. För att en ökning av den internationella trafiken inte ska leda till att säkerhetsnivån sjunker och för att fullfölja in- tentionen att skapa en gemensam marknad för järnvägstrafiken, har det ansetts nödvändigt med en gemensam ramlagstiftning för säker- heten. Detta arbete resulterade i järnvägssäkerhetsdirektivet 2004/49/EG18 som bl.a. harmoniserade de nationella säkerhetsmyn- digheternas uppgifter och ansvarsområden samt rutinerna för olycksutredning. I direktivet fastställdes vidare bestämmelser som ska genomföras i medlemsstaternas lagstiftning, bl.a. gällande säker- hetsstyrningssystem, säkerhetsintyg för järnvägsföretag och säker- hetstillstånd för infrastrukturförvaltare. På överstatlig nivå ska fast- ställas gemensamma säkerhetsmetoder och gemensamma säkerhets- mål som medlemsstaterna ska efterleva genom att anta nationella säkerhetsbestämmelser som överensstämmer med dessa. Ett av syftena med inrättandet av ERA19 var att lägga fast en gemensam in- riktning för arbetet med järnvägssäkerheten inom det europeiska järnvägssystemet. Direktiv 2004/49/EG har härefter kompletterats, bl.a. genom direktiv 2008/110/EG som innehåller bestämmelser om underhållsansvarig enhet. Direktiv 2004/49/EG med ändringar är in- fört i järnvägslagen (2004:519), järnvägsförordningen (2004:526) och myndighetsföreskrifter. Vidare har ändringar gjorts i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och i förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor. För en utförligare bak- grundsbeskrivning när det gäller direktiv 2004/49/EG hänvisas till prop. 2006/07:45.

För att fortsätta arbetet med att vidareutveckla ett gemensamt europeiskt järnvägsområde har det ansetts nödvändigt att revidera

18 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på

gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järn- vägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg.

19 Se artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004 av den 29 april

direktiv 2004/49/EG i grunden. Detta arbete har resulterat i direktiv (EU) 2016/798.

Syftet

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 av den 11 maj 2016 om järnvägssäkerhet är en omarbetning av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2004/49/EG. Det övergripande syftet med direktiv (EU) 2016/798 anges i direktivet vara att säkerställa att säkerheten inom unionens järnvägssystem utvecklas och förbättras och att tillträde till marknaden för spårbundna tjänster underlättas. Direktivet omfattar säkerhetskrav för systemet som helhet, bl.a. säker infrastrukturförvaltning och säker drift av trafiken samt sam- spelet mellan järnvägsföretag, infrastrukturförvaltare och andra aktörer inom unionens järnvägssystem (artikel 1 och artikel 2.1). Regleringen är i stora delar överensstämmande med direktiv 2004/49/EG, med den skillnaden att regleringen i det nya direktivet i många avseenden är mer detaljerad. Det finns även områden där helt nya krav ställs. Det rör exempelvis bestämmelser om den nationella säkerhetsmyndigheten, i Sverige Transportstyrelsen, där denna får fler uppgifter och där kraven på samarbete med ERA och andra nationella säkerhetsmyndigheter ökar. ERA kommer att bed- riva tillsyn över de nationella säkerhetsmyndigheterna (artikel 33 i förordning (EU) 2016/796), bl.a. när det gäller effektiviteten i de nationella säkerhetsmyndigheternas övervakning av järnvägsföre- tags och infrastrukturförvaltares säkerhetsstyrningssystem. En annan nyhet är att järnvägsföretag ska kunna beviljas gemensamt säkerhetsintyg av ERA som ett led i att minska aktörernas tidsspillan och kostnader. Det gemensamma säkerhetsintyget ska, till skillnad från vad som gäller enligt direktiv 2004/49/EG, kunna vara giltigt i flera länder och kunna utvidgas till de länder det ursprungligen inte var meddelat för. Parallellt med intyg utfärdade av ERA kommer det att finnas en möjlighet att få intyg utfärdade av den nationella säker- hetsmyndigheten. När det gäller gemensamma säkerhetsmetoder och gemensamma säkerhetsmål, som till viss del regleras genom direktiv 2004/49/EG, kommer EU-kommissionen i och med direktiv (EU) 2016/798, att kunna anta delegerade akter med av-

som gäller enligt direktiv 2004/49/EG, företa alla de ändringar i sina nationella regler som behövs med anledning av de gemensamma säkerhetsmetoderna och för att uppnå de gemensamma säkerhets- målen. Styrningen av nationella regler (”nationella säkerhetsbestäm- melser” i direktiv 2004/49/EG) har dock blivit tydligare än förut och utvecklingen att införa restriktioner mot antagande av nya nationella regler, som startade genom direktiv 2004/49/EG, har fortsatt. Numera anges dessutom att medlemsstaterna, för att anmäla de nationella regler som antas till byrån och EU-kommissionen, ska an- vända det därför avsedda it-systemet, i dag benämnt Notif-IT.

Direktivet ska vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 16 juni 2019. I likhet med vad som gäller enligt direktiv (EU) 2016/797 har medlemsstaterna möjlighet att förlänga genom- förandetiden ett år, till den 16 juni 2020.

Direktivets innehåll

Kapitel I innehåller allmänna bestämmelser om syfte, tillämpnings-

område och definitioner. Tillämpningsområdet anges vara medlems- staternas järnvägssystem. I skäl tre till direktivet anges att detta direktiv och direktiv (EU) 2016/797 bör ha samma tillämpnings- område. Således är tillämpningsområdet för detta direktiv ”unionens järnvägssystem” som detta definieras i bilaga I till direktiv (EU) 2016/797.

I likhet med tidigare direktiv på området undantas tunnelbanor, spårvägar och nät som är helt åtskilda från unionens järnvägssystem och endast avsedda för persontransport i lokal-, stads- eller förorts- trafik och de järnvägsföretag som bedriver trafik på enbart sådana nät. Vidare får medlemsstaterna från tillämpningen av regelverket också undanta bl.a. privatägd järnvägsinfrastruktur, inklusive sidospår, som ägaren eller en operatör använder för sina respektive godsverksamheter (industrispår) och infrastruktur och fordon som används uteslutande för lokala eller historiska ändamål eller turist- ändamål.

Kapitel II handlar om utveckling och hantering av järnvägssäker-

het. Det behandlar bl.a. roller för olika aktörer inom unionens järn- vägssystem, riskkontrollåtgärder, gemensamma säkerhetsindika- torer, gemensamma säkerhetsmetoder, gemensamma säkerhetsmål

och nationella regler på säkerhetsområdet. Vidare finns en detaljerad reglering om det säkerhetsstyrningssystem som ska inrättas av infra- strukturförvaltare och järnvägsföretag. Medlemsstaterna har en skyldighet att säkerställa att åtgärder för utveckling och förbättring av säkerheten på järnvägarna görs med beaktande av ett system- baserat angreppssätt.

Kapitel III reglerar det gemensamma säkerhetsintyget och sam-

arbetet kring detta mellan ERA och nationella säkerhetsmyndig- heter. I kapitlet beskrivs även vad som gäller vid oenighet mellan nationella säkerhetsmyndigheter och byrån. Vidare finns bestäm- melser om säkerhetstillstånd för infrastrukturförvaltare, tillgång till utbildning, underhåll av fordon och underhållsansvariga enheter.

Kapitel IV innehåller regler om den nationella säkerhetsmyndig-

heten och dess uppgifter. I kapitlet finns även bestämmelser om till- syn av infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag, principer för be- slutsfattande och den årsrapport som ska överlämnas till ERA av de nationella säkerhetsmyndigheterna.

I kapitel V behandlas utredning av olyckor och tillbud. Det anges exempelvis att medlemsstaterna ska utse ett utredningsorgan och att byrån ska samarbeta med detta utredningsorgan i vissa fall. I Sverige är det Statens haverikommission som verkar som utredningsorgan. Några större förändringar i förhållande till vad som gäller enligt direktiv 2004/49/EG har inte gjorts. Det införs dock en möjlighet för EU-kommissionen att ta fram genomförandeakter om en rapporteringsstruktur som ska följas vid upprättande av utrednings- rapporter för olyckor och tillbud.

Kapitel VI innehåller övergångs- och slutbestämmelser. ERA ska

bevilja gemensamma säkerhetsintyg senast från och med den 16 juni 2019. Säkerhetsintyg som utfärdats mellan den 15 juni 2016 och den 16 juni 2019 omfattas av direktiv 2004/49/EG. Sådana säkerhetsin- tyg ska gälla till dess att deras löptid går ut.

In document Promemorian Fjärde järnvägspaketet (Page 161-164)