VÄSTRA INNERSTADEN
5.4. Drivande myndigheter ”Om polisen inte närvarar i gruppen haltar
mötet”.
I alla samarbeten finns risken att parterna inte är jämbördiga. En grupp kan få övertaget om organisationen exempelvis om den utgör en majoritet. Det behöver dock inte vara negativt att en myndighet är drivande eftersom det inte per
automatik innebär att denna myndighet har mer makt utan endast att den tar initiativ.
I ledningsgruppen råder det delade uppfattningar kring vilken myndighet som är drivande. Två ledamöter menar att socialtjänsten är den drivande myndigheten eftersom de flesta SSP - samordnare är från socialtjänsten. Den ena av
informanterna tillägger att det nog ser olika ut beroende på vilka frågor man lägger tyngdpunkten på. Två informanter anser att det är kommunen som är drivande pga. att de har drivit igenom att SSP skulle startas och att det faller sig naturligt eftersom sekretariatet finns där. De anger även att polisen också har varit drivande. Det håller även polisrepresentanten i ledningsgruppen med om eftersom denne anser att om polisen inte närvarar i gruppen haltar mötet. Detta eftersom de har så mycket information, kunskap och erfarenhet och är en viktig
samarbetspartner. Polisen ska vara drivande i brottsförebyggande frågor, de ska vara motorn, anser han.
En informant i ledningsgruppen ser skillnader mellan de olika instanserna. Malmö stad är drivande på det lokala planet, anser informanten. Polismyndigheten är ju en mindre part i antalet än Malmö stad som har fler anställda. Mellan skola och socialtjänst är det svårt att säga vem som är mest drivande. Eftersom frågor kring brott och droger oftare är kopplat till socialtjänsten och inte till skolan så får socialtjänsten möjligtvis därför en större roll. I styrgrupperna menar samme informant att det antagligen råder en jämn balans mellan socialtjänst och skola. I den centrala ledningsgruppen finns en obalans för kommunen tar en för stor del av ägandet och polisen blir därmed undanskymd. Polisen måste fundera på vad de egentligen vill ha ut av SSP, anser informanten. Det är kommunen som föreslår vilka steg som ska tas. Det blir också en obalans eftersom polisen är i numerärt underläge i ledningsgruppen – två poliser mot fem från kommunen.
Polisen i Rosengårds styrgrupp menar att skolan är drivande eftersom det är där
barnen är och personalen upplever problemen. BoU - chefen menar att det är BoU och IoF som är drivande. IoF - chefen anser att det är stadsdelsförvaltningen som helhet som är den drivande verksamheten.
Våra informanter i stadsdelarna är kluvna mellan skola och socialtjänst i frågan om vem som är den drivande myndigheten. En av samordnarna anser till skillnad från övriga att samtliga parter är drivande. Polisen i en av de lokala grupperna menar att det är SSP - samordnaren som är den mest drivande personen. Den mest drivande myndigheten är däremot skolan och socialtjänsten kommer i andra hand. I tredje hand är det fritidsgårdens personal och i fjärde hand polismyndigheten, uppger informanten. Det har alltid funnits en nära kontakt mellan skola,
socialtjänst och fritidsgårdarna men polisen har inte haft den naturliga kontakten som de övriga har. Tack vare SSP har det blivit bättre, menar polisrepresentanten. Tre SSP - samordnare varav en är rektor och de andra socionomer menar att skolan är den drivande myndigheten. En av socionomerna menar att det beror på att flest representanter kommer därifrån och att de är som spindeln i nätet.
Rektorn anser att det inte är lätt att göra mötet intressant för polisen men menar ändå att dennes deltagande är betydelsefullt. Två socionomer anser att det är socialtjänsten som är den drivande parten. De menar att det beror på att det förebyggande arbetets samordning har legat där. Den ene menar att detta inte är bra eftersom samordningen egentligen borde ligga inom skolan.
Två socionomer påpekar att representationen från fritidsgården är helt avgörande för gruppens arbete. Fritidsgårdarnas representanter är oerhört viktiga i SSP – gruppen och det skulle vara en stor förlust om de försvann, menar den ene. De träffar många ungdomar, t.ex. de som inte vill gå till skolan. Det borde lyftas upp bättre hur viktiga de är. I en stadsdel framkom att det var fritidsgårdspersonalen som upptäckt ungdomar som ägnat sig åt prostitution. Detta ledde sedan till att ett omfattande arbete på skolorna kring ungdomarnas syn på sexualitet inleddes. 5.4.1. Sammanfattande analys
Samtliga informanter menar att alla de medverkande verksamheterna har ett intresse av att samverka. Flera menar att skolan och socialtjänsten är de mest drivande myndigheterna, men det finns även de som anser att polisen är den mest drivande. Socialtjänsten anses vara drivande eftersom frågor kring brott och droger oftare är kopplade till dem. De som menar att skolan är den mest drivande anser att det beror på att de har flest representanter på mötena och att frågorna som diskuteras kretsar kring skolfrågor. Ett flertal nämner att polisen inte är lika drivande som de andra myndigheterna vilket de tror beror på att polisen är en mindre myndighet och att de har färre representanter på mötena samt att frågorna inte rör polisens arbete. De som anser att polisen är mest drivande menar att det är denna myndighet som har mest kunskap om frågor kring ungdomsbrottslighet. Författarna Lennéer – Axelson och Thylefors anser att det finns en fara i
samarbeten när samtliga deltagare ska arbeta med allt eftersom det kan leda till att gränserna mellan yrkesrollerna blir oklara105. Den här risken finns i SSP när strävan efter att vara jämbördiga suddar ut gränserna. Då kan samarbetsformen samverkan övergå till vad Berggren betecknar som sammansmältning vilket innebär att verksamheterna mer eller mindre har integrerats helt och hållet med
varandra106. De börjar se verksamheten som gemensam och alla har samma ansvarsområden. I ett gott samarbete sammanförs deltagarnas potential och det kan uppnås en synergieffekt107. För att åstadkomma det bästa resultatet måste de medverkande ha goda insikter om sig själva och de andras kapacitet och
begränsningar108. Det är således viktigt att medlemmarna i SSP delar upp ansvaret mellan sig efter sina respektive yrkesområden för att inte riskera att förlora de skillnader som var grunden till att de ville samarbeta.
Några informanter anger att fritidsgårdspersonalens roll i SSP borde framhållas mer. Fritidsgårdspersonal är en kraft för att ge ungdomar en meningsfull fritid. I PLUS och Samverkansprojektet lyckades fritidsledarna med att förbättra
samverkan109. Det tror författaren kan bero på att fritidsledarna står lägst i den kommunala hierarkin och därför inte har så mycket att förlora på förändrade villkor. I Samverkansprojektet var det ofta fritidsledarna som hade ett nytt sätt att tänka på och tydligast kände samhörighet med ungdomarna. De andra deltagarna hade en högre status och använde sig mer av sin professionella kompetens110. Eftersom fritidsledarna inte har en myndighetsutövande position kan ungdomarna ha en annan relation till dem än till andra vuxna. Wikström och Torstensson anser att fritidsledarna har möjlighet att upptäcka brott och att ge ungdomarna en meningsfull fritidsaktivitet111. De är dock kritiska till att fritidsaktiviteter är en så pass vanlig brottsförebyggande insats eftersom det inte finns stöd i forskningen för att det skulle vara brottsförebyggande med sådana aktiviteter. De tror istället att anledningen till att fritidsaktiviteter planeras är att de är lätta att genomföra och att de inte inkräktar på de andra deltagarnas områden. Fritidsgårdsledarens roll i SSP borde alltså i första hand vara att sprida information som de andra deltagarna kan bygga sina insatser kring.