Organisering ”SSP är i fara om det blir resursbrist och inga öronmärkta

pengar finns”.

SSP har som nämnts tidigare tre instanser vilka är en ledningsgrupp, styrgrupper i varje stadsdel och lokala stadsdelsgrupper som kan vara flera per stadsdel.

Dessutom finns ett sekretariat som fungerar som ett verkställande organ. Det finns SSP – samordnare i varje stadsdel men det finns inget klart framtaget kring deras roll i arbetet115_{. Eftersom det inte finns någon gemensam budget i SSP tas medel} till verksamheten från de olika myndigheternas respektive kassa. Nedan följer informanternas tankar om organisationens struktur.

En SSP – samordnare tror att den stora utmaningen ligger i att SSP - grupperna är operativa och att de måste leva kvar under en längre tid för att utvecklas. Det allra viktigaste enligt informanten är att styrgruppen sänder ner signaler i

organisationen om att det här är ett prioriterat arbete som ska finnas, det ska inte vara valfritt. Samordnarens förhoppningar på SSP är att det ska kunna överleva längre än tidigare grupper.

En annan SSP - samordnare anser att det borde ges ett tydligare uppdrag och mer struktur från ledningsgruppens sida. Det tar mycket tid att vara idésprutare och uppfinnare hela tiden. Det skulle man inte behöva om ledningsgruppen skrev tydliga handlingsplaner. Detta håller en annan SSP – samordnare med om eftersom denne inte anser att ledningsgruppen har gjort sina förväntningar på arbetet i lokalgrupperna tydligt nog. Temana måste också förtydligas eftersom det nu är fritt för tolkningar. Det måste finnas en tanke med just dessa teman och idag är den inte uppenbar. Dessa teman borde vara ett resultat av kunskap och kan komma från ledningsgruppen men också från ett kunskapscentrum t.ex. Malmö stads folkhälsoenhet.

En representant från ledningsgruppen menar att det alltid finns behov av att fila på temana och göra dem mer konkreta. De får inte vara för otydliga men ska ändå vara övergripande och visionära. Den enskilda stadsdelen får sedan konkretisera dem utifrån sina mål. En informant håller med och menar att det är bra med ramar men att ledningsgruppen ska ge fria tyglar för det ökar kreativiteten. Ledningen ska inte detaljstyra för varje stadsdel skiljer sig åt från nästa. Detta är även en annan samordnare enig om eftersom problemen ser olika ut i olika stadsdelar. Det är fånigt att ledningen ska säga åt stadsdelarna vilka teman de ska jobba med. Stadsdelarna skulle kunna få bestämma själva vad de vill göra. Om

ledningsgruppen ändå ska ge teman som de gör idag borde de skriva hur de konkret ska uppnås, hur mycket man ska jobba med dem och hur man mäter att en insats är lyckad. Om man inte har några mål har man inget att kämpa för.

Ledningsgruppen tror antagligen att stadsdelarna ska göra saker i egen takt, fortsätter informanten men om de beslutar om teman borde de också ge tydliga mål. Ett annat förslag är att utgå från polisens trygghetsmätning och det område som stadsdelen får dåligt resultat i kan de jobba mer på.

En av informanterna frågar sig om SSP ska vara en egen organisation eller en samverkansstruktur mellan polismyndigheten och Malmö stad men tar själv inte ställning i frågan. Informanten menar dock att maktbalansen mellan

polismyndigheten och Malmö stad måste utjämnas för idag fegar polisen och kommunen har mycket större kraft än vad polisen har. Kommunen ska inte sväva

iväg och genomföra allt själva. Informanten skulle vilja att polisen var en större kraft och drev på frågorna mer men är inte säker på att de vill det själva för det kan vara skönt att ligga bakom och följa med. Informanten anser att det är en bra förbättring att polisen ska få samordnare men frågar sig om polisen verkligen vill veta hur det går i SSP och om arbetet ger något resultat.

En informant från sekretariatet menar att ett sekretariat som bara jobbar med SSP hade gett mer tydlighet och haft mer tid att ge stöd åt stadsdelarna. Den andre informanten från sekretariatet funderar på om det borde finnas en fast samordnare som bara jobbar med SSP. Dagens medlemmar av sekretariatet gör mycket men har även andra arbetsuppgifter. Man måste göra en översyn av organisationen och fråga sig varför just de personerna sitter där, menar informanten eftersom person har gått före funktion idag. En ledamot i ledningsgruppen menar också att sekretariatet borde få mer tid än idag för att sköta sitt SSP - arbete. Om de hade mer tid och resurser skulle de kunna åka ut och inspirera stadsdelsgrupperna. En informant framhåller SSP – samordnarens roll eftersom det måste finnas någon som håller i arbetet. En deltagare i ledningsgruppen menar att rollen måste

förtydligas och att det måste finnas en långsiktighet i uppdraget. En samordnare menar att SSP borde ingå i tjänstebeskrivningarna för de tjänster som ingår så att det inte blir eldsjälar som utför jobbet. En annan samordnare menar att det borde premieras under medarbetarsamtalet att man har varit delaktig i SSP för att visa att arbetet är betydelsefullt för den egna organisationen.

En deltagare i ledningsgruppen anser att det är svårt att genomföra arbetet när SSP inte har en egen budget. En samordnare håller med om att det vore bra om SSP hade egna resurser eftersom det hade underlättat för deltagarna som idag måste dela upp utgifterna mellan verksamheterna. Dessutom är SSP i fara om det blir resursbrist och inga öronmärkta pengar finns.

5.6.1. Beslutsmandat

I ledningsgruppen är informanterna eniga om att beslutsmandatet i gruppen är beroende av vilken tjänst ledamöterna har i den egna organisationen.

Samordnaren för En drogfri framtid uppger att det enda ledningsgruppen kan göra är att sammanfatta verksamheternas mål eftersom SSP inte har egna resurser. Ordföranden i SSP: s ledningsgrupp menar att stadsdelarna själva måste äga frågan och det enda ledningsgruppen ska göra är att ge dem en struktur för arbetet. Ledningsgruppen ska se till att samverkan blir långsiktig och lägga upp

övergripande mål men varje stadsdel måste göra en egen problemanalys. I SSP - sekretariatet är det problematiskt med beslutsmandat eftersom deltagarna befinner sig i olika positioner i sina respektive organisationer, anger en av medlemmarna. Styrgruppens representanter anger liksom i ledningsgruppen att de inte kan bestämma över någon annan verksamhet än sin egen, vilket beror på att de inte har några egna resurser.

Vad gäller stadsdelsgruppernas beslutsmandat anger Västra Innerstadens representant att de får uppdrag från styrgruppen, de formulerar hur de tänker genomföra insatsen och förankrar beslutet hos styrgruppen innan de påbörjar arbetet. Möjligheten finns även till egna initiativ från gruppen men de måste förankras hos styrgruppen innan arbetet får påbörjas. Södra Innerstadens

informant anser att mandatet för den lokala gruppen behöver förtydligas eftersom han inte vet exakt vilket handlingsutrymme de har. Han skiljer mellan beslut som

rör det reaktiva, reagerande arbetet och det proaktiva, förebyggande arbetet. Inom det reaktiva arbetet har gruppen mandat att fatta beslut om kortsiktiga insatser. Inom det proaktiva arbetet där nya modeller och metoder ska appliceras, har de ett mindre mandat. De besluten måste förankras i verksamheternas ledningsgrupper och inte bara i SSP: s styrgrupp. På stadsdelens möten är de biträdande rektorerna närvarande vilket är bra eftersom de har en mer operativ roll än rektorerna. Informanten menar dock att om man ser till vilket beslutsmandat de har så hade det varit bättre om rektorerna kom på mötena. De biträdande rektorerna kan fatta beslut kring det kortsiktiga arbetet men inte kring det långsiktiga. I Södra

Innerstaden är dessutom inte stadsdelschefen involverad, vilket samordnaren menar hade varit bra för förankringen av SSP -arbetet i förvaltningsledningen. Informanten i Kirseberg anger att gruppen gör ett förslag till årsplan som sedan godkänns i styrgruppen. Hittills har alla mål blivit godkända. Gruppen beslutar själva om konkreta insatser. När det gäller resursfrågor som går utöver den egna deltagarens tid måste styrgruppen godkänna beslutet. Polisrepresentanten i Husie anger att styrgruppen bestämmer vilken inriktning de ska ha men

stadsdelsgruppen kan besluta kring olika insatser, exempelvis gemensamma insatser för ungdomar på valborgsmässoafton. Han har mandat från sin chef att fatta beslut inom vissa ramar exempelvis att polisen kan ställa upp vid ett visst tillfälle. Informanten i Centrum menar att gruppen har ett ganska stort

beslutsmandat eftersom rektorer, enhetschefer och gruppledare inom polisen deltar. Fosies informant menar att beslutsmandatet varierar beroende på om det är chefer eller inte som deltar på mötet. Styrgruppen är aldrig involverad i arbetet efter att de har godkänt årsplanerna. De ska bara veta vad som pågår och visa att det är viktigt att arbetet fortskrider. Teman som kommer från centralt håll beaktas men styr inte arbetet utan det är behoven som styr.

5.6.2. Kommunikation mellan instanserna

Merparten av informanterna anser att kommunikationen mellan de lokala

grupperna och styrgrupperna fungerar väl. Detta pga. att den lokala samordnaren deltar på styrgruppsmötena och därmed kan förmedla information mellan dessa grupper samt att de tar del av varandras protokoll. SSP – samordnaren i Södra Innerstaden menar dock att vissa av deltagarna i hans grupp skulle vilja ha mer dialog med styrgruppen. SSP – samordnaren i Centrum anser att

kommunikationen mellan stadsdelen och ledningsgruppen fungerar bra eftersom en person i Centrums styrgrupp är medlem i ledningsgruppen. SSP - samordnaren i Husie anger att kommunikationen sker genom att ledningsgruppen skickar utskick till henne som hon skickar vidare. Samordnaren i Fosie uppger däremot att det inte finns någon kommunikation alls mellan stadsdelen och ledningsgruppen men att det inte heller finns något behov av det.

Samordnaren för En drogfri framtid som även är deltagare i SSP - sekretariatet, anger att kommunikationen mellan polis och kommun har sina brister. På det lokala planet har man inte kunnat kommunicera så lätt för det finns inga bra vägar. På ledningsnivån tror han inte att ledamöterna samtalar regelbundet med varandra mellan mötena. Det fungerar sämst högst upp och längst ner i

organisationen, menar han. I sekretariatet har det fungerat bäst. De har träffats varje eller varannan vecka och har en oerhört god kommunikation. Ordföranden i SSP är också nöjd med sekretariatet eftersom de blir mottagare av information från stadsdelarna vilket fungerar väl. De samlar upp vilka svårigheter som stadsdelarna stöter på. De blir även informationsförmedlare och har gjort ett

jättebra arbete. Samordnaren för En drogfri framtid tror att kommunikationen i styrgrupperna antagligen har fungerat bättre än i den högsta ledningen. Vad de inte lyckats kommunicera på det lokala planet är att närvara på mötena, meddela att man inte kan delta, ersättare och minnesanteckningar, menar han. Det finns inget gemensamt kommunikationssystem mellan verksamheterna. Mail är enligt honom det naturliga kommunikationssättet men polisen har inte alltid en

mailadress. Det kan dessutom vara svårt att ringa för polisen har en annan tidsplanering än skolan.

5.6.3. Sammanfattande analys

Samordnarna anger att det är viktigt att ledningen fortsätter framhålla vikten av SSP: s arbete. Detta påstående stöds av Fridolf som påpekar att när de berörda cheferna tillsammans visar att samverkan är viktig leder det till att betydelsen av arbetet stärks116_{. Något annat som framhålls är samordnarnas och sekretariatets} vikt i organisationen eftersom de får arbetet att fortlöpa. Ett förslag som lyfts fram är att SSP borde ha en egen budget för att säkra sin överlevnad. En studie visar att begränsade resurser ofta är ett avgörande hinder för att samverkan ska påbörjas117_. De visioner som finns kan bli hejdade av resursbrist och detta kan leda till att samverkan avslutas för att deltagarna måste prioritera sina ordinarie

arbetsuppgifter. Beslutsmandatet som deltagarna har beror på deras position i den egna organisationen, konstaterar informanterna. Av samordnarna svar kan vi konstatera att styrgruppen inte har samma inverkan i alla stadsdelar. Det finns tre kategorier av inflytande från styrgruppen där den lägsta graden handlar om att endast målen godkänns och att stadsdelsgruppen själva beslutar om insatser. Nästa kategori är den där styrgruppen beslutar om det långsiktiga arbetet och

stadsdelsgruppen själva bestämmer om det kortsiktiga. Den högsta graden av inflytande för styrgruppen är de stadsdelar där alla beslut måste förankras där. En åsikt som stöds av många är att ledningsgruppen inte bör detaljstyra utan att stadsdelarna själva ska ha möjlighet att utforma arbetet. Denna åsikt är svår att sammanfoga med den tydlighet som flera efterfrågade från ledningens håll. Danermark betonar att ledningen bör vara aktiv i samverkansarbetet och ge klara och tydliga direktiv118_{.Konkreta handlingsplaner innebär en detaljstyrning som} minskar stadsdelarnas handlingsfrihet. Tydligheten inkräktar därmed på tanken att behoven ska få styra. Kommunikationen mellan instanserna är väl fungerande anser de flesta. En avvikande åsikt är att det inte finns någon kommunikation alls men att det heller inte finns något behov av det.