VÄSTRA INNERSTADEN
5.8. Konkreta insatser och svårigheter i arbetet ”resultaten bör inte
mätas utifrån hur många insatser som genomförts”.
Lokalgruppernas insatser skiljer sig åt mellan stadsdelarna. Det kan vara av intresse att redogöra för vad som sker i det dagliga arbetet i SSP även om det inte går att jämföra stadsdelarna. Detta för att visa några exempel på vad samarbetet har åstadkommit. Efter att insatserna har genomförts är det viktigt att göra en uppföljning samt återkoppling innan gruppen beslutar om nästa års arbete. SSP - samordnaren i Kirseberg menar att det fungerar bra i stadsdelsgruppen för de har lärt känna varandra och har öppna diskussioner där de kan ge och ta. När man resonerar tillsammans kan man se saker i sin egen organisation som man annars inte hade upptäckt. IoF i stadsdelen har haft personalbrist vilket har gjort att de har varit tvungna att sköta sina mest grundläggande uppgifter och inte har hunnit med att engagera sig i SSP. Det menar samordnaren är allvarligt för det kan leda till att hela organisationen kan rasa. De har däremot haft tur med polisen eftersom det alltid har varit samma två representanter närvarande på mötena. I Kirseberg har det funnits problem med ungdomar som har stört hyresgäster när de exempelvis har rökt i trappuppgångar och ställt till med oreda. Där har SSP - gruppen genom samarbete med fastighetsägare kunnat lösa problemet. Det har blivit så lyckat att de har fått beröm från hyresgästerna. De har också arbetat med Guldsitsen121. Samordnaren i Kirseberg skulle vilja att SSP spreds vidare i alla verksamheter: skola, socialtjänst, polis och fritid så att alla vet vad SSP är, för
121 Ett program som handlar om hur man ser på föräldraskap och samarbete mellan föräldrar och
även om man inte sitter i gruppen ska man arbeta efter samma grunder. Det skulle vara bra om det fanns tid och utrymme för verksamheterna att arbeta med
samverkansfrågor. Det hade varit positivt med medel som kunde användas för att fortbilda personalen och för att genomföra gemensamma aktiviteter. Resultaten bör inte mätas utifrån hur många insatser som genomförts.
SSP - samordnaren i Södra Innerstaden anser att man inte ska hitta på insatser utan utgå från kunskap. SSP handlar heller inte om att uppfinna något nytt utan att samordna det man redan gör i verksamheterna. Mötet är ett forum för att sprida information. Han bjuder gärna in externa föreläsare t.ex. från Maria Malmö122, folkhälsoenheten eller en frivilligorganisation. Södra Innerstaden arbetar mest förebyggande t.ex. med begränsning av tillgången på alkohol. Även vid akuta situationer är SSP till hjälp för alla vet precis vem som ska göra vad och behöver inte börja slå i telefonkatalogen för att hitta rätt person. De diskuterar inte enskilda individer på mötena, det finns inget behov av det eftersom det görs i andra forum, t.ex. när skolan har möten med föräldrar och socialtjänst. Det som är bra i
stadsdelsgruppen är att de har lyckats föra in ett preventionsarbete vilket lätt riskerar att prioriteras bort eftersom det inte är lagreglerat. De har en tydlig struktur och det är lätt att sammankalla möten, även vid akuta tillfällen. SSP är något som alla prioriterar trots att deltagarna har många andra arbetsuppgifter att hinna med. SSP är inte ett mål i sig utan ett medel för att skapa engagemang. Det som fungerar dåligt är enligt samordnaren att gruppen tyvärr har ett reaktivt förhållningssätt. De borde arbeta mer förebyggande men fastnar ofta i ett problemtänkande. En annan negativ aspekt är att arbetet riskerar att bli personbundet. Gruppen måste förankra det bättre i hela organisationen, hos föräldrar osv. Rollerna behöver också förtydligas. Handlingsplanerna borde ha klarare mål, tydligare definiera vem som gör vad och hur det ska göras.
Medlemmarna kan bli bättre på att förankra vad de gör på arbetsplatserna och i verksamheternas ledningsgrupper. En lyckad insats är policyarbetet kring alkohol, tobak och droger där det pågår ett förankringsarbete bland personal, elever och föräldrar. Gruppen har skapat ett bredare engagemang för dessa frågor. Detta arbete bygger på forskning vilket samordnaren tycker är viktigt. Ett exempel på en mindre lyckad insats var när socialsekreterare och polis gjorde hembesök
tillsammans. Eftersom de har olika roller kan det vara svårt för socialsekreteraren att bygga ett förtroende hos familjen om han/hon förknippas med polisen. Denna insats var inte evidensbaserad. Att samordna behöver inte betyda att gå hand i hand utan att se vad respektive person kan bidra med inom ramen för sitt yrkesområde. Polisen ska inte bli socialarbetare eller tvärtom.
SSP – samordnaren i Husie berättar att de arbetar mycket förebyggande eftersom kriminaliteten inte är så grov i stadsdelen. Det innebär dock att polisen får svårt att vara med i arbetet. Samarbetet fungerar som kontaktnät men de operativa, direkta insatserna är sällsynta menar hon. Alla myndigheter sköter sin specifika uppgift för de blir delaktiga vid olika tillfällen i ungdomarnas liv. Verksamheterna har samarbetat kring nattvandring på skolavslutningarna vilket gick bra. Det är också numera troligare att polisen gör fler anmälningar kring barn som far illa till socialtjänsten eftersom de har pratat mycket om att det är viktigt.
SSP - samordnaren i Fosie menar att det hittills fungerat ganska bra men att SSP
tyvärr är personbundet och att arbetet har mycket att göra med vilka personer som sitter i gruppen. Det är viktigt och nästan helt avgörande med personligt
engagemang och vissa grupper går fantastiskt bra p.g.a. deltagarnas stora intresse. I en annan grupp i Fosie har det varit svårare att komma igång eftersom aktörerna har olika förväntningar och är antingen kritiska eller öppna för möjligheten till samarbete. Det är en utmaning att få det att leva vidare och
samordningsfunktionen är avgörande. Eftersom hon inte representerar
socialtjänsten på mötena utan är där enbart som samordnare, gör det att hon kan fokusera på ett bra sätt. I stadsdelen har de sällan punktinsatser utan deras mål innefattar många andra delar. De hade ett möte där föräldrar till skolkande ungdomar fick stöd. De anordnade även en lyckad temadag kring kränkande behandling av elever och personal. Alla elever fick lära sig ART123. Det är något årligen återkommande som de hunnit ha vid fyra tillfällen. De har en grupp där skolkande tjejer får hjälp från förebyggarteamet att återgå till skolan. De flesta verkar tycka att det är bra att ett samarbete finns och är nöjda med insatserna. Ett av stadsdelens mål kunde dock inte uppnås eftersom polisen inte kunde delta. Det förebyggande ungdomsteamet har möjlighet att göra konkreta insatser på skolorna. Hon menar att utan deras funktion hade samarbetet inte varit lätt för om de hade arbetat inom utredning och behandling hade de inte haft tid med dessa insatser. SSP – gruppernas arbete rör tre skolor som de valt ut pga. att de har större problem än två andra högstadieskolor i stadsdelen. Skillnaden mot att ha SSP knutet till skolan är att det blir mycket tydligare vad man ska samarbeta kring. Frågan är alltid vad man ska börja arbeta med för behoven är oändliga. Hon menar att man måste välja ut vissa områden att börja med och inte försöka göra allting samtidigt. Skolorna har så olika problem att de behövde ha tre skilda SSP - grupper. Hermodsdalsskolan är en av skolorna trots att de bara har klasserna 1-6, men de har så stora problem att de behöver ha en SSP - grupp knuten till dem. SSP – samordnaren i Centrum menar att alla i gruppen har ett intresse av att arbetet går framåt. SSP är främst en förebyggande verksamhet och ska inte handla om individen som vissa hade förväntningar på. Det har inte varit helt friktionsfritt men nu 2,5 år senare har de kommit förbi det. De inte har så stor problematik i stadsdelen och inte behov av så många insatser. Många gånger handlar det bara om komma till platsen så blir det lugnt. Ett exempel på en lyckad insats var när ett ungdomsgäng störde grannarna. Då bjöd SSP - gruppen in föräldrarna till ett familjerådsmöte och de fick gemensamt sätta regler för sina barn. De hade även ett uppföljningsmöte för att se hur det hade gått. Det var lyckat och ledde också till att familjer med problem visste var de skulle söka ytterligare hjälp.
SSP - samordnaren i Västra Innerstaden berättar att SSP har bidragit till att skolk har lyfts upp som en stor fråga i skolan. Gruppen har gjort tydliga handlingsplaner och därmed ökat medvetandet kring skolk. Skolket har inte minskat men de har gett frågan uppmärksamhet på bl.a. arbetsplatsträffar. Stadsdelsgruppen har också en bra plan kring ANT124. Ett samarbete mellan skola och IoF är på gång. Alla skolor ska få en egen socialsekreterare kopplad till sig för att få en bra kontakt mellan organisationerna. Cope125 är något som de har satsat på och som engagerat föräldrarna. Vad som fungerar mindre bra är att det är svårt att förankra SSP bland
123 En social färdighetsträning där ungdomar får lära sig att hantera aggressivt beteende.
(Internetsida 12).
124 Alkohol, Narkotika och Tobak.
125 En föräldrautbildning vars syfte är att ge föräldrar redskap för att förstå och hantera sitt barns
personalen där många men inte alla vet vad det är. Gruppen har varit med i stadsdelstidningen och försökt förmedla vad SSP är men det har ändå varit svårt att nå ut. Förra året genomfördes inte de planerade fortbildningsdagarna pga. tidsbrist men i år ska de fullfölja det målet. Det var heller inte lyckat att de bjöd in A non - smoking generation126 för personalen uppskattade inte dem. Deras
metoder kändes gamla och föråldrade och bara tolv föräldrar dök upp på föreläsningen. Polisrepresentanten på Husies stadsdelsmöten menar att SSP handlar mycket om att knyta personliga kontakter. Det är lättare att kontakta en myndighet om man vet vem som är mottagaren. Första året lärde de känna varandra och försökte hitta formen för mötet och först nu kan de börja göra insatser tillsammans. De har bestämt att det är bättre med ett stort projekt än många små för man ska inte ha för många järn i elden. Han anser att det är givande att gå på SSP - mötena för man får mycket information. Exempel på lyckade insatser är när verksamheterna samarbetade på valborgsmässoafton och på skolavslutningen. När polisen träffade berusade ungdomar kunde socialtjänsten på en gång ta hand om dem. Han menar att det känns som att SSP ännu är i
vaggan och att de måste fortsätta finna nya former för att utvecklas. Processen går framåt men de tar det lugnt för det får inte bli för mycket på en gång.
Närpolischefen i Rosengård berättar att de inte haft så många konkreta insatser i stadsdelen utan att SSP handlar mycket om kontaktnät, det viktigaste är att de pratar med varandra, inte om varandra. Han menar att samarbetet fungerar bra i Rosengård men det gjorde det redan innan SSP infördes. Eftersom Rosengård är ett så utsatt område har de varit tvingade att samarbeta. Ett exempel på en konkret insats är bränderna i Rosengård när de hade gemensamma möten och la upp strategier. De mötena var väldigt positiva men myndigheterna borde även ha haft presskonferenserna tillsammans. Ett annat exempel är den utbildning polisen har anordnat för högstadielärare där lärarna fick lära sig att känna igen tecken på att en elev är påverkad av droger. Kursen fick en mycket positiv respons.
Närpolischefen menar att det är bra att stadsdelen har fyra SSP – grupper eftersom skolorna har haft många problem. Skolpersonalen har velat ha poliser som
rastvakter men det har polisrepresentanten avböjt eftersom han inte anser det vara deras jobb. Varje samhällsinstitution har sitt uppdrag och det är viktigt att inte blanda ihop yrkesrollerna. Varje SSP - grupp borde ha en heldag som skulle handla om förutsättningar för arbetet för det skulle vara en bra start på arbetet. IoF - chefen i Rosengård uppger att det viktigaste inte är de konkreta insatser som görs i stadsdelen utan själva symbolen, att det finns ett gemensamt avtal. Det är många gånger svårt att avgöra vad som har med SSP att göra och vilka
samarbetsformer som gäller eftersom myndigheterna har så mycket att göra med varandra. Hon ser en gemensam grund som positivt och det gör att de också kan genomföra sådant som inte har med SSP att göra, t.ex. lösa problemet med bränderna i Rosengård. Man har inga falska förväntningar utan vet vad de andra kan och inte kan göra. Det är bra att ha gemensamma värderingar, t.ex. hur man ser på skolk. Myndigheterna delger varandra bilder av hur det ser ut i stadsdelen. En representant från ledningsgruppen anser att det är bra med den tydlighet och struktur som finns i organisationen och hur man snabbt kan komma i kontakt med varandra och göra insatser. En annan ledamot i ledningsgruppen blev förvånad över att det gick så bra att införa SSP i Malmö. Det fanns en röd tråd i
organisationen och SSP - tänkandet började snabbt tillämpas. Samordnarnas roll
126 En verksamhet som sedan 1979 har arbetat mot att ungdomar börjar använda tobak.
var avgörande för framgången. Informanten medger att de var lite för optimistiska inför polisens möjligheter för polisen i Köpenhamn har en annan organisation än i Malmö. Det visade sig vara svårare att klara ut frågan om kontinuitet i polisens medverkan i det lokala arbetet än vad som var förväntat. Skola och socialtjänst har andra vägar till varandra eftersom de befinner sig i samma stadsdel medan polisen finns i hela Malmö. När polisen inte kan komma på ett möte märks det så tydligt. Informantens upplevelse av SSP - processen har varit stimulerande och rolig och har gjort skillnad. Det finns behov av mer gemensamt arbetsmaterial tex. ett SSP – ABC. En annan representant från ledningsgruppen menar att SSP bidragit till ett kontaktnät som gör att man kan lösa akuta situationer bättre eftersom man vet vem man ska vända sig till. Detta är väldigt lätt att åstadkomma eftersom det räcker med att träffas och byta telefonnummer så vet man vem man ska ringa. Däremot är det långsiktiga arbetet svårare att nå framgång i. Årsplaner görs men innehåller inte alltid det de borde göra, där har stadsdelarna inte nått ända fram. Stadsdelarnas aktörer ska försöka tänka långsiktigt fast de är vana att jobba
kortsiktigt. Kontinuiteten har varit svår att nå p.g.a. att exempelvis polisen har haft svårt att vara med i vissa stadsdelar. Kompetensutvecklingen har blivit lidande för det har inte varit lätt att utbilda på ett bra sätt.
En deltagare i ledningsgruppen anser att SSP har fungerat bra och att man har kommit riktigt långt. Det finns SSP - grupper och styrgrupper i alla stadsdelar idag. Ledamoten anser att organisationen är implementerad på ett lyckat sätt och förankrad i kommunen. Det är dock en bra bit kvar till ett fungerande SSP – arbete eftersom det är något som ständigt behöver förändras och förbättras. Det är inte bra att ha för många mål utan istället ska det riktas fokus på ett fåtal. Det måste finnas en medvetenhet kring att det tar tid att förankra mål och att det också får ta tid. Det är viktigt att ha SSP – samordnare i alla stadsdelar för annars är det svårt att fullfölja arbetet. Om organisationen visar sig ha brister är det viktigt att inte ge upp utan att försöka tänka långsiktigt. Det har genomförts flera
uppföljningsmöten för att öka samsynen och få ett gemensamt språk i SSP. Det har även funnits gemensamma utbildningstillfällen vilket är positivt. SSP ger en ökad förståelse för olika yrkesroller så att deltagarna kan ge bra service till dem som de är till för. Myndigheterna har ju olika uppdrag och måste därför informera varandra om vilken lagstiftning som gäller och se till att rätt saker görs. Parterna måste diskutera sekretesslagarna så att de håller sig till dem men ändå kan samarbeta på ett bra sätt. Sekretariatet har gjort ett mycket bra jobb, de har bl.a. gjort uppföljningsmallar och hjälpt till i målarbetet. Det som informanten är missnöjd med är att polisen i vissa stadsdelar inte har haft möjlighet att delta. När Södra Innerstaden fick ett bombhot på en av sina skolor kunde de snabbt
samordna sina organisationer och bestämma vem som skulle göra vad, sådana insatser är ett kvitto på att SSP har lyckats.
Den siste ledamoten i ledningsgruppen menar att SSP ännu inte satts på så hårda prov men ett exempel på en god insats är när ett ungdomsgäng i Limhamn
vandaliserade och ställde till oreda. En gemensam insats gjordes som blev lyckad eftersom en organisation som var redo för situationen fanns. Organisationen är ny och ung och håller på att hitta sina former, detta menar informanten tar tid. När det handlar om de olika teman som ledningsgruppen sätter upp anser informanten att det finns övergripande problematik som tillgång till alkohol,
främlingsfientlighet och kränkningar på nätet. Det finns behov av ett
5.8.1. Återkoppling
I slutet av varje år skickar alla stadsdelarna in årsredovisningar till SSP –
sekretariatet. Stadsdelarna hade därefter behövt en respons från ledningsgruppen för att visa att de har arbetat med rätt frågor. Detta har enligt samtliga SSP – samordnare inte skett men flera av dem anger att det hade varit uppskattat. Den brottsförebyggande samordnaren tycker att detta är något som bör förbättras eftersom återkoppling är viktigt. Kommenderingschefen vid Malmöpolisen, uppger att uppföljningar är SSP: s största utmaning pga. att det kan vara svårt att veta hur de ska genomföras. Det är svårt att mäta resultaten som gjorts under året, menar han. BoU - chefen i Limhamn menar att en årsredovisning inte säger allt eftersom en del uppgifter kräver längre tid än ett år för att resultat ska kunna nås. Dessutom anger han att stadsdelarna ska lägga upp sitt arbete efter de olika behov som finns och därför ska inte ledningsgruppen peka med hela handen.
Ordföranden i SSP anser att uppföljningen bör förenklas eftersom den är lite för omständlig. Den centrala ledningsgruppen måste analysera resultatet men det viktigaste är att en analys sker ute i stadsdelarna. Ledningsgruppen ska koncentrera sig på de strukturella problemen i organisationen, menar hon. På styrgruppsnivå anger IoF - chefen i Rosengård att återkopplingen i stadsdelen är muntlig. Det är inte högt prioriterat med utvärdering och det är svårt att få in utvärderingar från de lokala grupperna. Rosengårds styrgrupp ska sträva efter att bli bättre på att kräva in utvärderingar och att göra återkopplingar på dem som ska diskuteras ordentligt.
5.8.2. Sammanfattande analys
Stadsdelarna har haft samma övergripande teman men ändå skiljer sig deras konkreta arbete åt. Detta kan bero på de olika behov, resurser och skilda åsikter kring vad som är bra och dåliga insatser som finns i grupperna. Informanterna anger att insatserna både varit av förebyggande och reaktiv karaktär och att SSP även fungerar som ett kontaktnät mellan tjänstemännen. Informanterna nämner en del svårigheter i stadsdelarna. I en stadsdel fanns personalbrist på socialtjänsten vilket ledde till att deras representanter inte hann med SSP – arbetet utan var tvungna att prioritera sina grundläggande arbetsuppgifter. En lösning på detta är att ha färre möten så att alla har möjlighet att närvara vid dessa. I en stadsdel uppger informanten att gruppmedlemmarna hade olika förväntningar och att en del var kritiska till samarbetet. Detta kan undvikas om deltagarna får en bra introduktion och att en diskussion kring vad SSP ska vara ständigt pågår. En stadsdel nämner att det kan vara svårt att nå ut och förankra SSP bland den personal som inte deltar på mötena. För att komma till rätta med detta problem skulle det vara lämpligt om personalen själva fick se konkreta insatser som har