E-mailkommunikationen har olika funktion och olika syfte beroende på vem man kommunicerar med

Vanliga brev, men i elektronisk form, till människor utanför Göteborg.

Kommunikation via e-mail, dess syfte och dess funktion, ser mycket olika ut beroende på vilken typ av relation den används till. Ungdomarna jämför sin användning av långväga e-mail (dvs till människor som bor utomlands eller i andra städer i Sverige) med vanliga brev. De beskriver dessa e-mail som långa och att man precis som i ett vanligt brev berättar om sitt liv, vad som har hänt och hur man mår. Detta kombineras ibland med att man även skriver kortare e-mail.

”Det är mer som ett vanligt brev till folk som man träffar lite mer sällan. Men ibland skriver man bara en rad också, det är olika ”(28)

”Till kompisarna i USA skriver jag långa mail, som brev och då skriver jag inte så ofta. Det är ju mer att man skriver och berättar vad man gör”(6)

Det är också tydligt att dessa långväga e-mail substituerar långväga brev.

Ungdomarna berättar att de föredrar att använda e-mail för att det är enklare.

Jag får intrycket av att man här avser att såväl ekonomiska, praktiska som psykologiska hinder är lägre för att skicka ett e-mail än för att ringa eller skicka ett vanligt brev. Det är betydligt billigare att skicka e-mail till människor som bor i andra länder än att både ringa och skriva brev. Det är också praktiskt enklare menar många ungdomar att skriva e-mail än vanliga brev. Detta handlar om allt ifrån att man slipper hålla reda på nya postadresser (har dem alla i en lista i datorn) till att man inte behöver leta reda på passande brevpapper och kuvert, inte behöver skaffa porto eller bege sig till postlådan för att sända sitt brev. När andan faller på är det enklare att tycka på ”reply” och skriva några rader. Brevet kommer dessutom fram omedelbart.

”Det är bra att det går så fort. Brev är jobbigt att vänta på och det är jobbigt att gå till posten”

(41)

”Det är få som jag skriver riktiga brev till. Det är jobbigt att gå till posten och köpa frimärken.

Men i början skrev jag bara brev. Innan dom fick internet” (21)

Flera ungdomar antyder även att det är psykologiskt enklare att skriva ett e-mail till en människa som man inte träffar så ofta, än att ringa till samma person. Många av ungdomarna hävdar att de, om detta är möjligt, mycket hellre skriver e-mail än vanliga brev. När det gäller dessa långväga kontakter får man därmed anta att e-mail helt eller delvis har substituerat ungdomarnas användning av vanliga brev.

”Det är i så fall vanliga brev som det ersätter. Det kostar för mycket att ringa. Jag skickar hellre e-mail än brev om jag vet att hon jag skickar till har tillgång till dator…Jag brukar skriva brev och klistra ihop brevet men sen glömmer jag att köpa frimärke så blir brevet liggande så jag skickar inte brev ofta”(11)

”När det gäller mina bästa kompisar hade jag ringt någon gång eller använt snigelposten”(14)

”Om jag kan skicka e-mail, om jag vet att personen har tillgång till dator så skriver jag hellre mail än brev”(2)

Beroende på vilken relation man från början har verkar även långväga telefonsamtal i någon mån substitueras. Det är billigare och även psykologiskt enklare, berättar flera av ungdomarna, att skriva e-mail istället för att ringa till människor som är långt borta och som man inte träffar så ofta. I viss utsträckning har således e-mail antagligen även substituerat långväga telefonsamtal.

”Självklart ringer jag mindre. Jag ringer aldrig nu, jag använder e-mail istället för telefonen.”(21)

”Det har nog lite grand påverkat hur mycket jag ringer. Jag skriver e-mail när jag tycker det är för dyrt att ringa. Sen är det lättare att skriva mail, t.ex. till min kompis i Skåne. Man behöver inte snacka varje dag om man inte bor på samma ställen. Det är lättare att skriva mail än att ringa om man t.ex. är trött. I mailet märks det ju inte att man är trött” (35)

Det finns emellertid även de ungdomar som menar att e-mail helt och hållet utgör ett komplement till telefonen. Man fortsätter att ringa i samma utsträckning som förut och använder e-mail som en extra kommunikation.

”Jag ringer nästan mer till dom än vad jag skickar e-mail. Jag tycker det är roligare att prata i telefon än att skriva mail. Det är mer som ett komplement”(27)

Ungdomarna berättar emellertid också om relationer som är helt beroende av själva e-mailkommunikationen. Flera av ungdomarna berättar att de e-mailar med människor som de aldrig har ringt till och aldrig skulle kunna tänka sig att ringa till. Antagligen skulle man inte heller skriva vanliga brev. Detta antyder att möjligheten till att skriva e-mail leder till att man bevarar kontakt med människor i situationer där man annars skulle ha tappat den.

”En annan är en yngre tjej som är en vän till familjen som jag annars inte skulle ha haft kontakt med om jag inte haft e-mail. Och så är det min gamla pojkväns syster som jag inte heller skulle haft kontakt med om jag inte kunnat skriva e-mail, men nu skriver vi jätte-ofta.

Det är sådana människor som man egentligen inte träffar som man ser till att ha kontakt med för att det är så enkelt och bra...[Utan internet?] Nej vi hade inte ringt” (34)

”Det finns en annan grupp med sådana jag träffat på resor, t.ex. ett gäng med personer jag träffade i Israel när jag var där [förra sommaren]. Därifrån kommer det något mail per vecka. Det är roligt...dom är sex eller sju...[Utan internet] Kanske en av alla dom som jag hade haft kontakt med, inte annars. Det är roligt att skriva mail till dom”(33)

”Jag mailar med en från Polen som jag träffade när vi var på klassresa i Polen. Det finns en kompis som är i USA som jag bara har e-mail kontakt med...På sätt och vis eftersom det är lättare att skriva mail. Brev är mycket jobbigare. Kanske klarar man inte att göra det så ofta.

Jobbigt med frimärken och att gå och posta”(26)

”Det är gamla kompisar från där jag bodde förut. Jag har bott i Göteborg i ca 3 år förut bodde jag i Östergötland.[Utan internet?] nej det hade jag inte gjort. Jag tror inte jag skulle ringt istället. Jag ringer nästa inte alls. Jag hade inte skrivit brev eller kort heller. Det är för jobbigt”

(24)

Roliga brev till kompisar i Göteborg

E-mailkommunikationen med personer som befinner sig i Göteborg beskrivs av ungdomarna på ett helt annat sätt, den har en helt annan funktion. Detta är alltså främst e-mail kontakt med människor som man träffar ofta eller regelbundet. (Dess funktion är varken jämförbar med vanliga brev eller med telefonen). Ungdomarna beskriver dessa e-mail som att de egentligen inte har någon bestämd funktion alls. E-mail används för att skicka roliga, snälla,

”söta”, uppmuntrande eller ”elaka” mail till varandra. Man kanske skickar ett vykort eller något annat lustigt man funnit på internet.

”Till klasskompisarna är det mer roliga grejer som t.ex. att man skickar födelsedagskort eller berättar om något som har hänt” (38)

”Ja ibland kanske jag skickar fula bilder eller någon rolig sak eller snälla mail för att göra någon glad, men det är inte så ofta som jag har något att säga”(40)

”Till kompisarna i Göteborg är det mest roliga saker…små söta saker till pojkvännen.”(11)

”om jag någon gång skickar mail till dom som bor hör så är det om jag hittat något roligt.

Men jag ser ingen poäng med det. Det är inga vettiga saker. Man skickar meddelande för att skoja med varandra”(35)

Denna e-mail kommunikation utgör helt och hållet ett komplement. E-mail kontakterna med människor inom Göteborg är knappast något substitut varken till vanliga brev eller till telefon. När man vill något, dvs när man har ett ärende att förmedla till någon, använder man telefonen. Såväl telefon som e-mail verkar ibland fungera som olika slags tidsfördriv för ungdomarna.

Som tidigare nämndes verkar emellertid denna användning av e-mail vara avtagande och utgör förmodligen inte heller i detta avseende någon stor konkurrent till telefonen. De ringer således inte mindre till varandra på grund av e-mail

”När man ringer är det oftast något speciellt man vill. Jag tror inte jag ringer mindre till dom”(7)

”Men jag tycker det är så tråkigt att skriva. Det är roligare att prata i telefon. Det är bara jobbigt att sitta där och skriva. Det går fortare att plocka upp telefonen och att ringa.” (29)

E-mail används utöver telefonkontakt, brev och fysiska möten som ett rent komplement till dessa mer traditionella kontaktformer. Några ungdomar berättar att man dessutom skickar e-mail till klasskompisar som man aldrig någonsin har ringt till och aldrig skulle ringa till.

”När det gäller dom som bor här använder jag telefonen ganska mycket som du kanske ser i dagboken. Folk i Göteborg ringer jag. Nej det [e-mail] är en extra grej som man gör på skoj.

Det påverkar inte telefonen” (35)

”Klasskompisarna hade jag inte ringt till istället för att skriva mail” (38)

”Det är lättare att ringa till dom. Dom bor ju i Göteborg”(9)

” Dom flesta jag skrev till går i samma klass och man kan lika gärna säga det då. Det är trevligt att få mail ändå, men jag är nog inte så intresserad”(1)

för att ringa i tjänsten). Det beror antagligen på att det här nästan bara är frågan om rent sociala mail.

Det ser således ut som att funktionen hos e-mail i stor utsträckning anpassas till den relation som råder mellan två människor, det förstärker redan invanda beteendemönster. Långa brev till människor man träffar sällan blir till långa e-mail. Att skoja runt med klasskompisarna man träffar varje dag blir till skojiga e-mail.

Det finns emellertid ett användningsområde för lokala mail där funktionen är mycket tydlig och mycket ”funktionell”, nämligen till att skicka ljud och textfiler till varandra.