I diskussionen kring energieffektivisering anges ofta storleken på den uppskattade potentialen för att effektivisera energianvänd- ningen. Det kan vara en bra utgångspunkt att skilja ut vilka potenti- aler det är man talar om i olika sammanhang. Ett sätt att strukturera begreppen är att särskilja följande nivåer för energieffektivisering: • Fysisk potential (den översta linjen i figur 3.1)
• Teknisk potential • Samhällsekonomisk potential • "Monetär" potential • Privatekonomisk potential Figur 3.1 Effektiviseringspotentialer33 Fysisk potential
Den fysiska potentialen för energieffektivisering begränsas av den teoretiskt minimala energinivå som krävs för att utföra den aktivitet som avses, givet kunskapsnivå. Det enda sättet att ytterligare minska energianvändningen är att inte utföra aktiviteten.
Teknisk potential
Den tekniska potentialen handlar enbart om vilken potential för energieffektivisering som är tekniskt möjlig, oavsett kostnad i form av andra resurser.
Teknisk potential med ny teknik är den effektiviseringspotential som skulle uppnås med den allra nyaste tekniken som finns på marknaden.
Teknisk potential med demonstrerad teknik är den energieffektivi- sering som skulle kunna nås med existerande teknik.
Rent hypotetiskt är det vid varje tidpunkt möjligt att byta ut be- fintlig installerad teknik mot den nyaste och mest effektiva som finns
på marknaden. 34 Genom att summera vad energianvändningen skulle vara ”före och efter” och sedan jämföra de båda fallen kan man få en tekniskt möjlig energibesparing.
Samhällsekonomisk potential
Den samhällsekonomiska potentialen motsvarar den effektivise- ringsnivå som är samhällsekonomiskt lönsam. Denna potential motsvarar en ur samhällsekonomisk synvinkel optimal energian- vändning. Om den privatekonomiska effektiviseringsnivån skulle nå den samhällsekonomiska skulle man också nå den omfattning av energianvändningen som är samhällsekonomiskt mest effektiv. Den samhällsekonomiska potentialen kan därför ses som ett idealtill- stånd som man bör sträva efter. Potentialen är sannolikt lägre än den tekniska men större än de monetära och privatekonomiska po- tentialerna. Dess exakta storlek är emellertid omöjlig att räkna ut.
"Monetär" potential
Den monetära potentialen utgörs av åtgärder som förefaller vara privat- eller företagsekonomiskt lönsamma då man jämför inve- steringskostnader och driftskostnader med de besparingar (i energi- kostnader) som investeringen kan förväntas ge under sin livslängd. Den monetära nivån följer konjunkturcykeln. I konjunkturupp- gångar sker mer investeringar överhuvudtaget, också i energieffekti- vare teknik. Prishöjningar på energi ökar den monetära effektivise- ringspotentialen medan prissänkningar minskar den. Om en viss typ av energieffektiviseringsåtgärder är samhällsekonomiskt lönsamma men inte ”monetärt” eller privatekonomiskt, kan detta oftast förkla- ras med någon form av marknadsmisslyckande.
Privatekonomisk potential
Den privatekonomiska potentialen är den som genomförs spontant under rådande förhållanden, utan påverkan av exempelvis statliga styrmedel. Denna potential följer konjunktursvängningarna på samma sätt som den monetära potentialen, men på en lägre nivå. En anledning till skillnaden är att enbart explicita kostnader (kostnader i kronor och ören) tas med i den monetära potentialen. I den
privatekonomiska potentialen tas också hänsyn till implicita kost- nader, eftersom sådana kostnader också på ett eller annat sätt vägs in i en privatpersons eller ett företags beslut. Ett annat namn på dessa implicita kostnader är transaktionskostnader, som beskrivs närmare i kapitel 1. En annan anledning till att den privatekono- miska potentialen är lägre än den monetära är att kapital är en be- gränsad resurs och man måste prioritera mellan olika användnings- områden. Vissa investeringar i energieffektiviserande åtgärder som är monetärt lönsamma genomförs inte eftersom fastighetsägaren
34 Att genomföra detta i praktiken skulle naturligtvis innebära enorma kostnader, eftersom det skulle förutsätta att en stor del av den totala kapitalutrustningen i ekonomin skulle skrotas och ersättas med ny.
prioriterar andra investeringar, som ger bättre avkastning på det ka- pital man förfogar över.
Energieffektiviseringspotentialer
När det är fråga om energieffektiviseringspotentialer så uttrycks de oftast med hur många TWh den årliga förbrukningen kan minskas. Dessa bör då ses i förhållande till den totala energiförbrukningen. Som framgår av kapitel 2 så uppgår den energi som man gör av inom sektorn bostäder och service till runt 155 TWh per år och av dessa levereras omkring 135 TWh till bostäder och lokaler. Om man drar bort de omvandlings- och distributionsförluster som finns inom byggnaderna så blir nettoenergianvändningen i bostäder och lokaler 131 TWh. Den energin går dels åt för uppvärmning och varmvatten (ca 92 TWh) och dels för driftel och hushållsel (ca 39 TWh).
Möjligheterna att effektivisera inom dessa båda områden och att påverka med olika typer av statliga styrmedel kan ju vara diametralt olika. De bör därför angripas på olika sätt efter de förutsättningar som gäller inom varje område.
I det följande diskuteras de tekniska åtgärder som kan vara aktu- ella för att effektivisera energiåtgången för dels uppvärmning och varmvatten och dels hushålls-, fastighets- och driftel. Av intresse är då inte bara vilken energieffektiviseringspotential de var för sig re- presenterar utan även vilka risker eller konsekvenser för inomhus- miljön, kulturvärden eller byggnadernas funktion de olika tekniska åtgärderna kan föra med sig.
Installation av mätsystem för individuell mätning av värme och varmvatten kan få konsekvenser för både nettovärmebehovet och hushålls-, fastighets- och driftel och behandlas därför separat. Det- samma gäller förbättrat underhåll och drift som inte är någon åtgärd som kan genomföras bara genom en rent byggteknisk komplettering eller genom att byta utrustning.