Ett relativt nytt – sedan 20–30 år – inslag i världshandeln är ”globala värdekedjor”, eller ”globala tillverkningskedjor”. I dagens värld tillverkas insatsvaror, komponenter och
delar av slutprodukter i många olika länder. Sista steget i en tillverkningsprocess kan vara resultatet av tillverkning och sammansättning av hundratals delar och komponen- ter. Det gör tillverkningen känslig för störningar inte bara i produktionsprocesser utan även i den logistik som måste till för att hålla ihop tillverkning och sammansättning till färdig slutprodukt; export förutsätter en smidigt fungerande import.
En självklar reaktion på protektionism är att producenter överväger omlokalisering av produktionen, och andra åtgärder som gör produktionen mindre sårbar för protek- tionistiska åtgärder. Om ett land som USA eller EU inför handelshinder mot enskilda exportländer kan tillverkning och sammansättning flytta till länder som löper mindre risk att utsätts för handelshinder. Tillverkning utanför EU och USA kan flytta till EU och USA. En rad exempel på flytt av produktion från Kina och Mexiko till t.ex. Kambodja, Vietnam, Malaysia finns rapporterade.23
Det är möjligt att EU:s höjda tullar på tunga motorcyklar tillverkade i USA, som Harley Davidson (HD) – i sin tur en av EU:s motåtgärder mot USA:s ståltullar flyttar produktion från USA till Asien, med i slutändan liknande priser i EU på HD-cyklar som i utgångsläget. Spridning av industriproduktion till fler länder på grund av protektionism i importländer blir en bonus för tillverkare och arbetare i några länder, men leder san- nolikt till högre priser för konsumenterna.
Tullar och handelshinder är inte någon effektiv metod för att minska handelsunder- skottet eller skapa generellt ökat välstånd. Trumpadministrationen arbetar med felak- tiga bilder av världsekonomin, och verkar överskatta USA:s roll och makt i densamma. Det talar för att den nya amerikanska handelspolitiken blir en kostsam, men ändock en tillfällig avvikelse för världsekonomin. Framväxten av globala tillverkningskedjor, snabbfotad ny logistik och nya tekniker gör protektionistiska ingrepp mindre effektiva än på 30-talet och i de klassiska nationalekonomiska läroböckernas diagram.
Trumpadministrationens ”America First”-politik innebär konflikter och samtidigt en ”America Alone”-politik. Den skapar ett mönster av pågående handelspolitiska konflik- ter mellan USA och andra länder, och den försvårar rimligen uppnåendet av andra mål för amerikansk internationell politik, som att även Trumps USA vill spela rollen som en inflytelserik global stormakt. Redan nu kan man dock ana att den nya handelspolitiken bättre passar USA:s traditionella politiska motståndare än USA:s traditionella vänner i Asien och Europa.
Att hacka på Kina (”China bashing”) är politiskt populärt i USA. Ett amerikanskt korståg mot Kinas ekonomiska storlek och växande inflytande kan dock inte lyckas om USA samtidigt drar sig tillbaka från handel med sina allierade i Asien – t.ex. Japan och Sydkorea – och vänder ryggen åt världshandeln.
23. Se “US-China trade war promts rethink on supply chains”, Financial Times, 3 september 2018, och Hamilton, C (2016), “Globalisering på reträtt”, Ekonomisk Debatt, 2016:3.
KAPITEL X Carl B Hamilton
Kina har varit exempellöst framgångsrikt med att öka landets välstånd och globala inflytande genom exportledd tillväxt och WTO-medlemskap. Kina är tveklöst det land i världen som har mest att vinna på att de senaste decenniernas frihandelspolitik får fortsätta, att WTO-reglerna respekteras och att godtycke och politiska konjunkturer inte tillåts styra världshandelns regler. Kina, Japan och andra handelsinriktade länder i Asien kommer därför av ekonomiskt egenintresse att förbli tunga motvikter mot amerikansk och annan protektionism.
Ett talande exempel är 2017 när Japan de facto tog över från USA att slutföra stil- lahavsasienavtalet TPP efter det att Trump hade rivit upp det. Idag finns avtalet i en något modifierad version på plats, och utan USA. Japan och EU har även ingått ett nytt frihandelsavtal 2018, som försiktigt öppnar den slutna japanska jordbruks- och livsmedelsmarknaden för import från EU. En sådan öppning har annars varit ett starkt önskemål från amerikanska jordbruks- och livsmedelsexportörer, men Trumps politik har stoppat detta.
Vad man kan se hittills är att EU – med länder med goda nationella sociala skyddsnät i spetsen – satsar på fortsatt öppen och ökad handel med länder utanför EU, som Kina, Japan och andra i Asien – och förhoppningsvis även länder i Afrika och Latinamerika. Detta talar för att USA:s handelspolitik under Trump inte kommer att förändra redan etablerade handelsnationers öppna handelspolitik, och att USA:s protektionismen i bästa fall blir en till USA avgränsad politik. Det finns dock en risk att USA:s protektio- nism smittar av sig på många fattiga länder.
Det som oroar mig är att de politiska institutionerna i USA, som ska upprätthålla rättsstatens och demokratins principer, inte står pall. Istället får vi ett inrikespolitiskt och internt ekonomiskt starkt polariserat USA, med mindre av helhetssyn på politik och samhällsliv. Kanske med en måttlig vilja att följa sådana konstitutionella bestämmelser som har behovet av politisk sammanhållning i fokus. Det är problematiskt om USA blir än mer polariserat, och får en politiskt eftergiven kongress. Section 232 pekar på att USA på pappret följer konstitutionen, men att kongressen i visst läge ändå kan över- lämna makt till presidenten på ett sätt som förefaller strida mot maktdelningsprincipen
Slutsatser för EU
En första slutsats är tämligen enkel: Europeiska unionen får framdeles sköta handels- politik, försvars- och säkerhetspolitik mera självständigt från USA. Det innebär ökade egna resurser och höjd beredskap att axla globalt ansvar för att kunna fylla luckan efter USA. Denna lucka kan inte fyllas om EU agerar enligt en ”EU-First”-maxim. Globalt ledarskap kräver en vilja att verka för bredare principer, som multilateralism, och en beredskap att också ta kostnader i sådana strider. EU har också svarat på utmaningen från Trumps USA genom initiativ och arbetsgrupper för att bevara och förbättra WTO. Det duger naturligtvis inte att EU enbart skulle satsa på att självt komma undan
åtgärder som drabbar övriga, t.ex. genom att söka undantag från Trumps handels- politiska aggressioner. EU-kommissionen har därför också anmält USA för brott mot WTO:s regler.
En andra slutsats är att det finns behov av starkare globalt ledarskap när det gäller generella liberala hållningar som demokrati, marknadsekonomi, frihandel och rätts- trygghet. På denna punkt har t.ex. Kina och Ryssland föga att erbjuda. Utrikespolitik och handel kan inte enbart styras av egenintresse utan även av ideal.
Carl B Hamilton är särskild rådgivare till EU-kommisionären för utrikeshandel Cecilia Malmström och riksbanksfullmäktig. Tidigare professor i internationell ekonomi, mång- årig riksdagsledamot (L) och medarbetare på Entreprenörskapsforum.