3.2.1 Prospektteori
Prospektteorin är en vidareutveckling av teorin om förväntad nytta. Teorin om förväntad nytta är en teori som förklarar beslutfattande vid risk (Kahneman och Tversky 1979, 263). Teorin om förväntad nytta utvecklades år 1944 av nationalekonomen Oskar Morgenstern och matematikern John von Neumann när de utvecklade teorin om rationella val vid spel (Kahneman 2011, 302). Morgenstern och von Neumann (2004, 1) ansåg att analys om strategier vid spel kunde förklara ekonomiskt beteende.
Kahneman (2011, 302–303) förklarar att nyttoteorin initialt var avsedd att förklara logik vid valsituationer baserade på grundläggande regler för rationalitet snarare än att det skulle vara en psykologisk modell. Det förklaras även att prospektteorin baserades till stor del på nyttoteorin men med syfte att förklara systematiska brott mot de grundläggande regler om rationalitet som
förutsattes vid valet av olika spel i nyttoteorin. Kahneman (2011, 312) förklarar att inom teorin om förväntad nytta så mäts nyttan av en vinst som en jämförelse mellan nyttorna av två olika
förmögenhetstillstånd. Dock framhävs att nyttoteorin inte beaktar att onyttan av att inte vinna en summa pengar, att förlora en summa pengar, kan vara större än nyttan av att vinna samma summa pengar. Kahneman (2011, 312) förklarar att detta föranledde ett intresse att studera attityder till små förändringar i en förmögenhets nytta. Kahneman och Tversky (1979, 263–265) genomförde studier i Israel, vid Stockholms universitet och vid University of Michigan. I studierna framhävdes olika valsituationer om vilket alternativ respondenterna hade valt om de ställdes inför valsituationen om att vinna eller förlora en viss summa pengar. Nedan illustreras ett exempel på en sådan valsituation som respondenterna ställdes inför. Summan pengar motsvarar israelisk valuta i problem 1
(Kahneman och Tversky 1979, 264):
Problem 1:
A: 50% sannolikhet att vinna 1 000 B: 100% sannolikhet att vinna 450 50% sannolikhet att inte vinna någonting
Kahneman och Tversky (1979, 265) förklarar att de fick ett nästintill identiskt svar från respektive studie. Kahneman (2011, 312–313) redovisar ytterligare exempel på valsituationer såsom:
Problem 2:
A: Att helt säkert få 900 dollar B: 90% sannolikhet att få 1 000 dollar
15 Problem 3:
A: Att helt säkert förlora 900 dollar B: 90% sannolikhet att förlora 1 000 dollar Kahneman (2011, 313) redovisar att de allra flesta i problem 2 väljer alternativ A och därmed att helt säkert få 900 dollar. Detta indikerar ett resultat på att respondenten är riskobenägen. Vidare
gällande problem 3 redovisas att de allra flesta väljer alternativ B och därmed att ha 90% sannolikhet att förlora 1 000 dollar. Detta påvisar att alternativet om att helt säkert förlora 900 dollar resulterar i en riskbenägenhet om att ha 90% sannolikhet att förlora 1 000 dollar eftersom det finns en stark motvilja att helt säkert förlora pengar. Det förklaras att människor tenderar att bli riskbenägna i det fall att alla utfall är dåliga. Vidare framgår det att människor tenderar att ha olika riskattityder till olika alternativ beroende på om utfallen anses som bra eller dåliga. Denna upptäckt berättar Kahneman (2011, 313–315) föranledde att de började studera att människors preferenser vid val av olika alternativ var beroende av respondenternas referenspunkt. Respondenternas referenspunkt och utgångsläge är det läge som jämförelsen mellan vinst och förlust jämförs till. Detta menar prospektteorin är en viktig del för att förstå hur människor tar beslut vid risk. En vinst definieras såsom ett utfall som är bättre än referenspunkten medan en förlust definieras såsom ett utfall som är sämre än referenspunkten. Nedan redovisas exempel på problem när respondentens
referenspunkt tas med i beaktning:
Problem 4:
Utöver din nettoförmögenhet får du en gåva om 1 000 dollar, välj därefter ett av följande val:
A: 50% sannolikhet att vinna 1 000 dollar B: 100% sannolikhet att få 500 dollar Problem 5:
Utöver din nettoförmögenhet får du en gåva om 2 000 dollar, välj därefter ett av följande val:
A: 50% sannolikhet att förlora 1 000 dollar B: 100% sannolikhet att förlora 500 dollar Kahneman (2011, 313–314) redovisar att alternativen ovan är nästintill identiska. I båda alternativen kan respondenten välja att helt säkert bli 1500 dollar rikare utöver sin nettoförmögenhet, alternativt välja att spela spel med lika stora sannolikheter om att bli 1000 eller 2000 dollar rikare. I problem 4 valde en majoritet av respondenterna alternativ B och därmed det säkra alternativet att helt säkert vinna 500 dollar medan i problem 5 så valde en majoritet alternativ A, vilket innebär att
respondenterna valde att spela spelet med 50% risk att förlora 1000 dollar. Kahneman (2011, 314) framhäver att referenspunkten som alternativen bedöms utifrån har en avgörande roll vid beslutet. I problem 4 är referenspunkten 1000 dollar vilket innebär att alternativ B, att helt säkert få 500 dollar, kommer medföra att respondentens förmögenhet blir 1500 dollar och respondenten kommer därmed gå med vinst. I problem 5 är däremot referenspunkten 2000 dollar och att ha en slutgiltig förmögenhet om 1500 dollar efter att ha valt alternativ B blir en förlust. Därmed valde en majoritet att spela spelet och alternativ A om att ha 50% sannolikhet att förlora 1000 dollar, även om det kan resultera i en slutgiltig förmögenhet om 1000 dollar. Slutligen förklaras detta fenomen som att människor tenderar att gilla att vinna och ogillar att förlora samtidigt som människor ogillar att förlora mer än vad de gillar att vinna.
Sammanfattningsvis baseras prospektteorin på tre kognitiva variabler. En av variablerna är att människor i olika valsituationer tar beslut i förhållande till en neutral referenspunkt varav ett utfall som är sämre än referenspunkten kommer att anses som en förlust och ett utfall som är bättre än referenspunkten kommer att anses som en vinst. Vidare framhävs att en kognitiv variabel inom prospektteorin är att människor har en avtagande känslighet i form av förmögenhetsförändringar
16 och upplevelsen av ett beslut. Ett exempel som nämns är att den känslomässiga skillnaden mellan en förmögenhet om 100 dollar och 200 dollar är mycket större än skillnaden mellan en förmögenhet om 900 dollar och 1000 dollar. Slutligen anses en kognitiv variabel inom prospektteorin vara
förlustaversion. Förlustaversion innebär att förluster väger tyngre än vinster och att människor i allmänhet därmed är förlustobenägna. Vid olika valsituationer är utfallen ofta delade varav det kan finnas en risk för förlust men tillika en chans till vinst. Det måste därmed beslutas om att vara med och spela om att antingen vinna eller förlora eller avvisa spelet helt. Vissa människor är mer
riskbenägna än andra och vissa är mer risk obenägna. (Kahneman 2011, 315–317). Ett exempel som Kahneman (2011, 317) belyser är att professionella risktagare på finansiella marknader kan antas vara mer förlustbenägna varav detta kan antas bero på att de nödvändigtvis inte reagerar känslomässigt på respektive svängning på marknaden.
3.2.2 Enskilda investerares beteenden
I Kapitlet The Behavior of Individual investors skriver Brad M. Barber och Terrance Odean (2013, 1534) om hur privatpersoner investerar och presterar på marknaden. Texten beskriver hur privatpersoner ofta har odiversifierade portföljer och investerar spekulativt utan tillräckligt med information. Det belyses även att privatpersoner som grupp tar systematiska beslut om köp och sälj.
Detta i kombination med transaktionskostnaderna för ett frekvent säljande och köpande innebär att vinsten för privatpersoner i allmänhet blir låg. Författarna beskriver att ett av de vanligaste
beteendena hos privatpersoner är tendens att sälja investeringar som går bra och behålla
investeringar som går dåligt, benämnt som dispositionseffekten. Detta kan bidra till att personen i fråga behöver betala mer skatt eftersom de säljer en aktie som gått i vinst och som därmed
genererar en skatteskuld. Utöver detta tenderar även privata investerare att investera i företag som är lokaliserade i närheten av var de bor, i företaget som de själva jobbar på samt i företag som visas i media, vilket utsätter investeraren för höga nivåer idiosynkratisk risk (Barber och Odean, 2013, 1534). Artikeln visar på att den genomsnittliga privatpersonen underpresterar i jämförelse till
marknaden och att det främst beror på transaktionskostnaderna, men även på att de underpresterar redan före dessa kostnader (Barber och Odean, 2013, 1539).
3.2.3 Dispositionseffekten
Dispositionseffekten beskriver en avvikelse i människors beteende och syftar till en investerares ovilja att sälja investeringar som tappat värde samt tendens att sälja investeringar som genererat vinster för tidigt. Definitionen av anomalin är framtagen av Shefrin och Statman (1985, 777) och förklaras i artikeln The Disposition to Sell Winners Too Early and Ride Losers Too Long: Theory and Evidence. Teorin är en vidareutveckling av författarnas tidigare arbete om utdelning och antaganden och dispositionseffekten baseras på samma fyra modeller: prospektteorin, mental bokföring, regret aversion och självkontroll (Shefrin och Statman 1985, 778). Dispositionseffekten utvecklades för att förklara den redan välkända trenden inom individuell investering gällande realisation av vinster och förluster. Fenomenet har flera olika orsaker. Exempelvis, som förklarat enligt prospektteorin, är människor motvilliga till att realisera en förlust. Som förklarat ovan menar prospektteorin till skillnad från nyttoteorin att människor inte alltid väljer det alternativ som ger störst nytta till lägst risk utan att beslutsfattare snarare tendera att ta beslut utifrån vad som minimerar förlusten (Shefrin och Statman 1985, 779).
Människors beslutfattande och dispositionseffekten påverkas även av mental bokföring. Teorin om mental bokföring förklarades först av Richard Thaler (refererad i Shefrin och Statman 1985, 780) och beskriver hur människor tenderar att dela upp olika typer av beslut i olika konton samt att dessa konton påverkar individens beslut. Ett köp av en aktie är ett exempel på när ett nytt mentalt konto öppnas. Investeraren kommer efter detta köp använda priset på aktien som referenspunkt för att mäta eventuell vinst eller förlust. Thaler och Johnsson (refererad i Shefrin och Statman 1985, 780)
17 argumenterar för att beslutsfattaren kommer uttrycka ovilja till att sälja aktien och stänga det
mentala kontot till förlust utifrån referenspunkten. Att stänga ett mentalt konto till förlust är även något som kommer bidra till en känsla av ånger och förklaras av teorin om regret aversion (Shefrin och Statman 1985, 781). Motsatsen till ånger är stolthet. Teorin förklarar hur strävan efter stolthet samt undvikande av ånger bidrar till individers benägenhet att sälja vinster för tidigt och skjuta upp förluster. (Shefrin och Statman 1985, 782).
Slutligen beskriver Shefrin och Statman (1985, 782) att investerare har kvar dåliga investeringar för att de vill skjuta fram känslan av förlust och säljer bra investeringar för tidigt för att påskynda känslan av stolthet över att de tidigare har gjort bra val. Individerna låter därmed deras emotionella sida dominera även om de är medvetna om vad som är det rationella beslutet. Problemet ligger i att investerare inte utövar tillräckligt med självkontroll för att ta förnuftiga beslut. Bristen på
självkontroll är därmed en bidragande faktor till dipositionseffekten (Shefrin och Statman 1985, 782).
18
4 Metod
Detta avsnitt redogör en beskrivning av valet av metod till grund för arbetet, en beskrivning om hur metoden tillämpades samt kritik mot valet av metod. Avsnittet tillhandahåller även information om urval av respondenter samt etik för forskning.