Ekonomiska förbättringar för markägaren

8.2.3.1 TOLERANSAVDRAGET AVSKAFFAS

Enligt 31 kap. 6 § miljöbalken ska ett s.k. toleransavdrag göras från den beräknade ersättningen i samband med bildande av bl.a. naturreservat eller biotopskyddsom- råde.

Vi föreslår att nuvarande toleransavdrag vid intrångsersättning i samband med områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken avskaffas (bilaga 6).

Ett avskaffande av toleransavdraget innebär att markägaren ersätts för hela mark- nadsvärdeminskningen som en följd av intrånget. Det innebär inte bara en förbätt- rad ekonomisk kompensation för markägaren, utan även en ersättningsmässig lika- behandling som vid alternativet försäljning av marken. Det jämställer i praktiken handlingsalternativen för parterna i processen vid bildande av naturreservat. Vi bedömer att detta skulle öka markägarnas intresse för att medverka till intrång och överlåtelse av mark för naturvårdsändamål, vilket i sin tur bidrar till en förbättrad måluppfyllelse.

Toleransavdraget är en försvårande faktor i förhandlingarna med markägarna, något som ofta försenar processerna, vilket i sin tur innebär fördyringar för såväl den enskilde som staten.

De ekonomiska konsekvenserna för staten innebär att kostnaderna för intrånget ökar obetydligt, eftersom markägaren inte längre försöker kompensera sig i för- handlingen för toleransavdraget. Statskontoret har beräknat att ett slopande av toleransavdraget gällande förhållandena år 2006 skulle motsvara drygt 12 miljoner kronor i ökade kostnader. Regeländringen kan leda till snabbare, och därmed billi- gare, processer, och till att ett ökat intresse från markägare kan ställa ökade krav på statlig finansiering.

Vi bedömer att förslaget bidrar till en förbättrad måluppfyllelse, men en margi- nellt sämre kostnadseffektivitet. Samarbetsklimatet mellan myndigheterna och markägaren torde förbättras genom att en försvårande faktor i processen elimine- ras. Däremot har förslaget troligen endast en marginell betydelse för markägaren som aktiv part.

Ett genomförande av förslaget kan komma att leda till motsvarande önskemål inom andra områden där staten ersätter eller löser in mark för angelägna samhälls- intressen.

Ett slopande av toleransavdraget förutsätter att de generella krav på hänsyn som vid skötseln av skog ska tas till naturvården, kulturmiljövården och rennäring- en45 _{inte påverkas.}

8.2.3.2 AVSKAFFAD REALISATIONSVINSTBESKATTNING

Vid bildande av naturreservat finns två olika ersättningsmöjligheter. En är att staten förvärvar reservatsmarken, där köpeskillingen ska motsvara marknadsvärdet för området. Den andra möjligheten är att ägaren får intrångsersättning. Ersättningen

45

ska motsvara den minskning i fastighetens marknadsvärde som orsakas av intrång- et. Vid bildande av biotopskyddsområde får markägaren en ersättning för det in- trång som följer av beslutet, på samma sätt som vid intrång för naturreservat. Na- tionalpark förklaras på mark- eller vattenområde som tillhör staten, vilket i före- kommande fall sker genom överlåtelse av fastighet.

På såväl köpeskilling som intrångsersättning enligt miljöbalken utgår skatt en- ligt inkomstskattelagen (1999:1229). En utbredd uppfattning är att de nuvarande reavinstskattereglerna fördyrar, försvårar och försenar marklösen för naturvårdsän- damål beroende på att en fastighetsägare betalar lika mycket i skatt oberoende av om försäljningen/intrångsersättningen sker frivilligt på öppna marknaden eller till staten under tvångsliknande former i ett naturreservatsärende eller biotopskydds- områdesärende.

Vi föreslår att regeringen uppdrar åt Skatteverket att utreda hur realisationsvinstbe- skattningen kan avskaffas vid områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. Regeländ- ringen bör avse engångsersättningar i samband med inskränkning av förfoganderät- ten för fastigheter, s.k. allframtidsupplåtelse. Ändringen bör gälla oavsett om in- skränkningen sker genom överlåtelse av mark eller genom intrång.

För den enskilde markägaren innebär förslaget, förutom ett ökat ekonomiskt utbyte, också andra fördelar, t.ex. att enklare kunna överblicka de ekonomiska konsekven- serna, minskat behov av skatteekonomisk planering och en förenkling av deklara- tionen. Vi bedömer att detta förslag starkt bidrar till att öka markägarens intresse att medverka till områdesskydd. Markägarens ökade vilja att medverka kommer att kunna påskynda genomförandet av överlåtelser och även processen för områdes- skydd. Det innebär att flera av miljökvalitetsmålens delmål kan nås snabbare och enklare, i synnerhet delmål 1 under Levande skogar och delmål 2 under Myllrande våtmarker. Samarbetsklimatet mellan myndigheter och markägare bedöms kunna påverkas positivt av förslaget genom att en försvårande faktor i processen elimine- ras. Förslaget kan komma att få en positiv betydelse för markägaren som aktiv part.

Förslaget innebär ett skattebortfall som försämrar statsbudgetens inkomstsida. Bortfallet kan komma att ligga i storleksordningen några hundra miljoner kronor, vid nuvarande anslagsnivå. Förslaget kan också innebära att den administrativa processen vid markåtkomst och reservatsbildning underlättas, vilket förvisso är positivt ur flera aspekter som samarbetet mellan markägare och myndighet, för markägarens vilja att medverka i miljömålsarbetet, vilket i sin tur bidrar till en förbättrad måluppfyllelse. Detta kan samtidigt leda till ökade krav på staten att bevilja ytterligare medel för markinlösen. För övrigt innebär förslaget en administ- rativ förenkling av skattekontrollen i den enskilda transaktionen och minskar risken för fel.

Ett genomförande av förslaget kan komma att leda till motsvarande önskemål inom andra områden där staten ersätter eller inlöser mark för angelägna samhällsin- tressen.

8.2.3.3 SKATTEFRI ERSÄTTNING VID NATURVÅRDSAVTAL

Vid en överenskommelse mellan en markägare och staten om ett naturvårdsavtal enligt jordabalken som enbart innebär en begränsning för fastighetsägaren att nyttja marken och inte förutsätter någon motprestation, ska ersättningen i sin helhet tas upp som intäkt.

Vi föreslår att regeringen uppdrar åt Skatteverket att utreda hur ersättningen vid naturvårdsavtal kan bli skattefri för markägaren, oavsett om ersättningen utgår som en engångsersättning eller fördelas på flera utbetalningstillfällen.

Förslaget ökar det ekonomiska utbytet för markägaren av naturvårdsavtal, förutsatt oförändrad ersättningsnivå. Slopandet av skatteplikten förstärker inslaget av frivil- lighet i avtalet mellan två parter, vilket förstärker incitamentet för markägaren att ingå avtal. Förslaget innebär en snabbare och enklare process. Förslaget bidrar därmed till en förbättrad måluppfyllelse.

Förslaget innebär ett skattebortfall som försämrar statsbudgetens inkomstsida på i storleksordningen 15 miljoner kronor. Jämfört med föregående förslag är stor- leken av detta bortfall mer svårbedömd eftersom ersättningens storlek vid natur- vårdsavtal inte följer några lagstadgade ersättningsregler. För övrigt innebär försla- get en administrativ förenkling av skattekontrollen i den enskilda transaktionen och minskar risken för fel. Samarbetsklimatet mellan myndigheter och markägare be- döms kunna påverkas positivt av förslaget genom att en försvårande faktor i pro- cessen elimineras. Förslaget bedöms inte ha någon påverkan på markägaren som aktiv part i skyddsarbetet.

8.2.3.4 SKÖTSEL AV SKYDDADE OMRÅDEN

Vi föreslår att ett särskilt skötselanslag för Skogsstyrelsen tillskapas av regeringen för att öka möjligheterna för markägare att utföra nödvändig skötsel av skogliga biotopskyddsområden och områden med naturvårdsavtal. Anslaget bör öppnas inom utgiftsområdet Skogspolitik.

Att skötsel inom skyddade områden genomförs löpande är en viktig åtgärd för bevarandet och utvecklandet av biologisk mångfald men även en psykologisk fak- tor. När man som markägare fått intrångsersättning för ett område, eller ingått ett naturvårdsavtal där ansvaret för att nödvändig skötsel genomförs är delat mellan markägaren och staten, så vill man också se att de värden som finns där tas om hand på det sätt som var avsett.

I samband med att skötseln av skyddade områden ges ökad prioritet bör man, som också föreslås av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen46, på privat mark i första hand kunna erbjuda markägare eller arrendator de skötseluppdrag som be-

46

Naturvårdsverket & Skogsstyrelsen. 2007. Naturskydd i ett internationellt perspektiv – förslag till åtgärder i Sverige. Rapport 5742.

hövs utan att det innebär att lagen om offentlig upphandling åsidosätts. Med ett gemensamt och icke tillräckligt anslag till skötsel och intrångsersättning, förvärv och för ersättning vid tecknande av naturvårdsavtal, i förhållande till uppsatta mål så leder en ökad satsning på skötsel naturligtvis till att mindre arealer kan skyddas (sämre måluppfyllelse). Men kvaliteten på de skyddade områdena förbättras (för- bättrad kostnadseffektivitet) genom att de ges nödvändig skötsel.

På Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen pågår arbete med att ta fram strategier för skötsel av skyddade områden inom respektive myndighets ansvarsområde, i syfte att prioritera vilka åtgärder och miljöer som är i störst behov av skötsel.

Med tanke på den viktiga psykologiska aspekten att markägare och före detta markägare ska uppleva att staten också tar ansvar för de områden som man har skyddat så kan en tydlig satsning på skötsel ge större trovärdighet för myndigheter- na. Ett ökat förtroende kan leda till en större vilja till skydd hos markägare och ett förbättrat samarbetsklimat. Anslaget bedöms behöva uppgå till i storleksordningen 15 miljoner kronor per år.

Möjligheterna att få skötseluppdrag på den egna fastigheten ligger i linje med satsningar på landsbygdsutveckling och markägaren som en mer aktiv part i skyddsarbetet. Det kan bli en ny form av inkomst för boende på landsbygden.

Förslaget innebär i princip det arbete som beskrivs inom biodiversitetspro- grammet Metso, punkt 1.