Metso i Sverige

I detta avsnitt görs, i enlighet med regeringsuppdraget, en genomgång av det fin- ländska biodiversitetsprogrammets ursprungliga 17 punkter (Metso I). Genom- gången görs huvudsakligen med avseende på i vad mån motsvarande eller jämför- bart arbete sker i Sverige. I det fall ett jämförbart arbete sker i Sverige beskrivs detta kortfattat. En utgångspunkt för bedömningen av möjligheten att föreslå meto- den som ett komplement är att metoden ska kunna tillämpas för flera olika naturty- per. En annan utgångspunkt är att en introduktion av en metod i Sverige inte får sammanfalla med åtaganden som markägare kan göra inom ramen för Lands- bygdsprogrammet 2007-2013. Avslutningsvis, i avsnitt 7.1.18, görs en sammanfat- tande bedömning av vilka punkter som bedöms intressanta att utveckla för svenska förhållanden med utgångspunkt från de krav som anges för de förslag som uppdra- get anger.

7.1.1 Återställande och vård av livsmiljöer i naturskyddsområden

Arbete med att återställa och bibehålla de existerande naturskyddsområdenas naturvärden och tillstånd. Det uppskattas att det finns ungefär 700 naturskyddsom- råden eller -programobjekt som kräver restaurering, sammanlagt 33 000 hektar, inom Metso-området.

Även i Sverige finns behov av åtgärder som innebär såväl restaurering som konti- nuerlig skötsel inom skyddade områden. Behov av restaurering finns för en rad olika naturtyper, som exempelvis skog, myr och betesmarker. Behovet av kontinu- erlig skötsel är totalt sett mindre för skog och myr, men desto större i kulturskapa- de biotoper.

Behoven av restaurering och skötsel är i regel väl identifierade i skötselplaner, bevarandeplaner och målbeskrivningar. Det sammanlagda behovet, kvantifierat i areal och uppskattad kostnad, är dock inte närmare känt.

Av ca 95 000 hektar produktiv skogsmark skyddad inom naturreservat 1998- 2005 bedömdes cirka en tredjedel av arealen ha behov av naturvårdande skötsel i någon form, en bedömning som dock är mycket osäker. Det totala skötselbehovet, när målet är nått, för biotopskyddsområden uppgår till 3000-5000 hektar och till mellan 17 000 och 23 000 hektar för områden som omfattas av naturvårdsavtal16_.

16

Däremot saknas en fullständig bild av det sammanlagda skötselbehovet i övrigt, såväl på skogsmark som på övriga naturtyper. Naturvårdsverket har i uppdrag av regeringen att bedöma kostnaderna 2009 och 2010 för skötsel av skyddade områ- den. Redovisningen ska fördelas på naturtyper. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2008.

7.1.2 Insamling av basfakta om naturskyddsområdena

Insamling av enhetliga och heltäckande skogsbeståndsspecifika grunddata om trädbeståndet på naturskyddsområdena inom Metso-området samt växtplatsdata från över 500 000 hektar. Motsvarande uppgifter insamlas också om naturskydds- områden på privata marker.

För Sveriges vidkommande är dokumentationen beträffande förekommande natur- typer inom skyddade områden tillfredsställande. Samtliga nationalparker, naturre- servat, naturvårdsområden och Natura 2000-områden har fjärranalyserats och till- kommande skyddsområden, inklusive områden under utredning, analyseras konti- nuerligt på samma sätt genom den s.k. KNAS-karteringen17_{. Därtill pågår för när-}

varande en basinventering av de skyddade områden i landet. Sveriges Natura 2000- områden och övriga skyddade områden inventeras genom detta projekt som starta- des av Naturvårdsverket 2003. Uppgifter som samlas in vid inventeringen är: ut- bredning av Natura 2000-habitat, förekomst av viktiga strukturer och funktioner, status för friluftsanläggningar samt förekomst av arter. Den totala arealen som ingår i inventeringen är ca 6,5 miljoner hektar.

Riksskogstaxeringen18 _{beskriver tillståndet, tillväxten och avverkningen i sko-}

garna, generellt sett. Detta ger viktig referensinformation för bevarandet av biolo- gisk mångfald i skogsmiljöer.

7.1.3 Uppläggning av naturvårdsbiologiska kriterier

Fastställande av naturvårdsbiologiska kriterier för att kunna välja ut områden för Metso-programmets försöksprojekt eller där naturvårdsåtgärder ska utföras.

Skyddsarbetet i Sverige har under de senaste decennierna bedrivits alltmer syste- matiskt och på en vetenskaplig grund. Urvalet av områden för skydd baseras på kriterier, utarbetade för att ge områdesskyddet högsta möjliga naturvårdsnytta och kostnadseffektivitet. Exempelvis har en nationell strategi19 _{för formellt skydd av}

skog tagits fram av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Ansatsen är värdebase- rad, vilket innebär att det strategiska skyddsarbetet fokuseras på prioriterade skogs- typer. Den innehåller också riktlinjer för det regionala skyddsarbetet där skyddet exempelvis prioriteras starkt inom vissa s.k. värdetrakter. Samtidigt poängteras i strategin vikten av att kontakt med markägaren tas så tidigt som möjligt när for- mellt skydd är aktuellt.

17

Naturvårdsverket. 2004. Kartering av skyddade områden. Kontinuerlig naturtypskartering. Rapport 5391.

18

<http://www-riksskogstaxeringen.slu.se/>

19

Naturvårdsverket & Skogsstyrelsen. 2005. Nationell strategi för formellt skydd av skog. Naturvårdsverket och Skogssty- relsen.

Myrskyddsplan för Sverige20 bygger på omfattande inventeringar i fält och där utvärderingen baseras på ett kriteriesystem som bl.a. tar hänsyn till typ av myr och geografiskt läge.

Även den nationella strategin för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vatten- drag21 bygger på en samlad bedömning utifrån kriterier, vilket också gäller en väg- ledning för marina reservat22_.

Den rikstäckande inventeringen av nyckelbiotoper bygger också på naturvårds- biologiska kriterier som förekomst av hotade och missgynnade arter eller signalar- ter och viktiga strukturer.

7.1.4 Naturvärdeshandel

Inom handeln med naturvärden upprätthåller eller utökar skogsägaren naturvär- dena i sin skog enligt avtal och får inkomster av detta för naturvärdenas del. Målet är att biologisk mångfald ska bevaras och utökas i större utsträckning utanför permanent skyddade områden. Inom tre utvalda områden i södra Finland riktar finländska naturvårdsmyndigheter en förfrågan till privata markägare. Syftet är att markägaren ska erbjuda staten ett område med naturvärde samt att markägaren också föreslår ett pris för det. Objektet måste uppfylla de naturvårdsbiologiska kriterier som finns angivna i anbudsförfrågan. Avtalets längd varierar mellan 10 och 20 år.

Vid skötseln av skog ska hänsyn alltid tas till naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen23_{. Skogsstyrelsen har i föreskrifter och allmänna råd preci-}

serat detta hänsynskrav bl.a. för miljöer och arter. Föreskrifterna gäller i det enskil- da fallet om de inte är så omfattande att pågående markanvändning avsevärt försvå- ras. Samtidigt innebär skogsbrukets sektorsansvar att åtgärder som krävs för att bevara skogslandskapets natur och kulturmiljövärden är ett gemensamt ansvar för myndigheterna och skogsbruket. Skogsstyrelsen ska i sin avvägningsroll, mellan produktions- och miljömålet, tydliggöra i sin rådgivning till skogsbruket den hän- synsnivå i det enskilda fallet som behövs för att nå de skogliga sektorsmålen, där miljökvalitetsmålet Levande skogar ingår. Skogsnäringens ansvar är att medverka till en ekologisk anpassning av sin verksamhet i syfte att nå målen. Mer långtgåen- de hänsyn kan åstadkommas genom områdesskydd enligt miljöbalken, främst na- turreservat eller biotopskyddsområde, eller genom att naturvårdsavtal träffas mel- lan markägaren och staten. Vid inrättande av naturreservat eller vid beslut om bio- topskyddsområde är markägaren berättigad till ekonomisk ersättning. Ersättningen enligt miljöbalken baseras på fastighetens minskning i marknadsvärde. Den ersätt- ning som markägaren erhåller vid ingåendet av ett naturvårdsavtal med Skogssty- relsen motsvarar inte fastighetens minskade marknadsvärde utan ska ses som en stimulans för den insats markägaren gör för miljön. Länsstyrelsens naturvårdsavtal

20

Naturvårdsverket. 2007. Myrskyddsplan för Sverige. Huvudrapport över revidering 2006. Rapport 5667.

21

Naturvårdsverket. 2007. Nationell strategi för skydd av vattenanknutna natur- och kulturmiljöer – delmål 1, Levande sjöar och vattendrag. Rapport 5666.

22

Naturvårdsverket. 2007. Skydd av marina miljöer med höga naturvärden. Vägledning. Rapport 5739.

23

avses ge en ersättning som kompenserar för den begränsning av markanvändningen som avtalet innebär. Naturvårdsverket har fastställt en vägledning för länsstyrelser- nas arbete med naturvårdsavtal24_{. Någon erfarenhet av eller direkt motsvarighet till}

den finländska typen av korta avtal finns dock ännu inte i Sverige.

En markägare, eller någon i hans ställe, kan också få ersättning för aktiva åt- gärder exempelvis för att restaurera eller vårda en miljö. Detta kan ske i form av ett uppdrag (t.ex. ett skötselavtal), genom ekonomiskt stöd (t.ex. NOKÅS) eller inom ramen för Landsbygdsprogrammet 2007-2013. Naturvårdsverket har fastställt en vägledning för skötselavtal25.

7.1.5 Anbudstävlingar

Vid anbudsförfaranden begär miljömyndigheterna att markägarna föreslår objekt som kan skyddas och pris till vilka de är villiga att bjuda ut sina objekt för att skyddas. Anbuden om områden som avses skyddas är helt frivilligt för markägaren. De områden som bäst uppfyller de naturvårdsbiologiska kriterierna väljs ut för att förverkligas.

En försöksverksamhet där det satsades på information till markägarna via In- ternet, tidningar, radio m.m. för att markägaren på eget initiativ skulle kontakta staten om att bevara och förstärka ett områdes naturvärde. Efter överenskommen ersättning, som ska motsvara bortfallet av virkesproduktionen samt avspegla ob- jektet och dess närliggande biodiversitet, skrivs avtalet oftast på 10 år. Ersättning- en till markägaren pendlar mellan 50 och 280 euro per hektar och år.

Verksamheten är till det yttre annorlunda än naturvärdeshandeln då tanken med detta projekt har varit att markägare skulle erbjuda marker som myndigheter- na kunde välja mellan. I praktiken skilde sig den här försöksverksamheten inte nämnvärt från den ovan förutom att en annan lagstiftning användes för avtalen samt att andra beräkningsgrunder för ersättningarna användes. Anbudstävlingar- na i sin ursprungliga form är inte heller med i Metso II utan de kallas där Handel med naturvärden.

Denna metod är, vad gäller anbudsförfarandet, inte tidigare prövad i Sverige. Där- emot finns erfarenheter från liknande försök i mindre skala, dvs. mindre områden eller enskilda objekt. Även markägare i Sverige kan komma med förslag på skydd av den egna marken. Så sker också emellanåt och flera exempel finns där sådana initiativ lett till överenskommelser. Myndigheterna i Sverige har inte lika offensivt som i Finland marknadsfört och önskat att få in förslag om lämpliga områden att bevara långsiktigt genom formellt skydd.

7.1.6 Naturvårdsområden

Naturvårdsområden är områden som inrättas på ansökan av markägarna och där naturskydd, skogsvård och användning av skogen samt annan användning av om- rådet samordnas. För området utarbetas en naturvårdsplan som definierar natur-

24

Naturvårdsverket. 2007. Vägledning för länsstyrelsernas arbete med naturvårdsavtal. Rapport 5737.

25

vårdande åtgärder och skogliga åtgärder. I planeringen ingår också en uppskatt- ning av de ekonomiska förlusterna som uppstår av begränsningar i skogsbruket samt kostnaderna för naturvårdsåtgärderna. För dessa får skogsägarna full kom- pensation.

Naturvårdsplanerna liknar de Gröna skogsbruksplaner som upprättas i Sverige även om kostnaderna för lämnad hänsyn eller kostnaderna för naturvårdande skötsel inte framgår av dessa. I Sverige kan man för vissa aktiva åtgärder söka ekonomiskt stöd som NOKÅS eller inom ramen för Landsbygdsprogrammet 2007-2013. Skogssty- relsen tar fram detta styrmedel under 2008 och planerar att arbeta med det fullt ut från 2009. Målet är att utföra vårdåtgärder i drygt 50 000 hektar skogsmark med höga natur- och kulturvärden.

7.1.7 Användning av Forststyrelsens intäkter från markförsäljning och av utbytesmark för förvärv av områden som har natur- vårdsvärde

Forststyrelsen förvärvar skogsområden med höga biologiska värden och finansie- rar detta med inkomster av markförsäljning. Ett nytt tioårigt finansieringsprogram som hänför sig till det tidigare nämnda anbudsförfarandet inleddes 2005.

Sverige tillämpar en annan modell, men med motsvarande syfte. Naturvårdsverket är den myndighet som förvärvar mark för naturvårdsändamål för statens räkning. Markförvärv finansieras genom skattemedel. Mark kan också förvärvas från tredje part för att användas som ersättningsmark.

7.1.8 Samarbetsnätet för skogsnaturens mångfald – ett försökspro- jekt

Inom försöksprojektet med samarbetsnätverk för skogsnaturens mångfald bevaras skogens biologiska mångfald på lokal nivå med hjälp av skogsägarnas egna initia- tiv och frivillighet. I nätverken deltar förutom markägarna, lokala myndigheter, frivilligorganisationer och andra samarbetsinstanser. Syftet är att skogsägarna själva på lokal nivå ska samarbeta om att bevara större mer sammanhängande områden som skär genom olika ägogränser. Bevarandet bör ske i ett område som redan har ett eller flera formellt skyddade områden. Målet är att utveckla natur- värdena i skogar som angränsar till varandra samt att detta ska kunna bidra till landsbygdsutveckling

Detta visade sig vara mycket svårgenomförbart i praktiken och under testperi- oden bildades inte några samarbetsnätverk..

Det visade sig under Metso-försöksperioden att det krävs ordentligt med tid och resurser för att samarbetsnätverk ska uppstå och för att verksamhetskulturer ska förändras. Trots att önskade resultat inte nåtts under försöksperioden har man i Finland ändå bedömt att arbetssättet bör utvecklas vidare.

En utveckling rörande lokal delaktighet i samma riktning pågår i Sverige. Det finns i Sverige en rad exempel där lokal delaktighet är och har varit en tongivande

ansats, både i form av övergripande projekt och enskilda lokala projekt som rör områdesskydd. Ett par av exemplen är dels Östra Vätternbranterna26_{, dels Vilhel-}

mina modellskog27_{. Frågan om lokal delaktighet har också översiktligt behandlats}

av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen28.

7.1.9 Naturskyddsprogram enligt naturvårdslagen

Enligt Metso-beslutet fattas beslut om behovet av skyddsprogram för skogarna i södra Finland och Österbotten 2007.

I och med principbeslutet om införandet av Metso II har man i Finland valt en annan väg för det formella och frivilliga skyddet och denna punkt är för närvaran- de inte aktuell.

Strävan mot ett hållbart samhälle är uttalad i svensk politik och den ekologiska dimensionen i hållbar utveckling kommer till uttryck i de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen. Flera av dessa mål innehåller kvantifierade målsättningar i form av skyddad areal, varav några exempel lämnas nedan.

Under miljökvalitetsmålet Levande skogar finns delmål 1 som anger att ytterli- gare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från produktion till år 2010, utgående från situationen år 1998. Av denna areal ska 400 000 hektar utgöras av naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal medan skogsägarna förväntas avsätta ytterligare 500 000 hektar som frivilliga avsättningar. Genom omfattande inventeringsprogram, inte minst av statligt ägda skogar, har skyddsvär- da objekt identifierats som praktiskt taget helt kommer att uppfylla målet när skyddsarbetet är genomfört.

Delmål 2 till miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker anger att samtliga våt- marksområden i Myrskyddsplan för Sverige29 _{ska ha ett långsiktigt skydd senast år}

2010. Genom en översyn av myrskyddsplanen år 2006 är samtliga objekt identifie- rade och preliminärt avgränsade.

Naturvårdsverket har tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Fiskeriver- ket under 2006 tagit fram en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag30_{. Tillsammans med länsstyrelserna har nationellt värdefulla sötvat-}

tensområden sett utifrån natur-, kultur- respektive fiskesynpunkt sammanställts. Enligt miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag ska 50 procent av de na- tionellt särskilt värdefulla områdena skyddas till 2010.

Beträffande marina miljöer med höga naturvärden har Naturvårdsverket under 2007 tagit fram en vägledning31 _{för detta skyddsarbete, som baseras på en ekosy-}

stemansats. 26 <http://www.f.lst.se/f/Publikationer/2004/2004_34.htm> 27 <http://www.vilhelmina.se/modelforest/index.htm> 28

Naturvårdsverket & Skogsstyrelsen. 2007. Naturskydd i ett internationellt perspektiv – förslag till åtgärder i Sverige. Rapport 5742.

29

Naturvårdsverket. 2007. Myrskyddsplan för Sverige. Huvudrapport över revidering 2006. Rapport 5667.

30

Naturvårdsverket. 2007. Nationell strategi för skydd av vattenanknutna natur- och kulturmiljöer – delmål 1, Levande sjöar och vattendrag. Rapport 5666.

31

Därutöver finns en mängd högkvalitativt underlag för olika former av skydds- arbete i olika naturtyper, som exempelvis rikstäckande inventeringar av ängs- och betesmarker, nyckelbiotoper i skogsmark samt tätortsnära natur.

Till detta kommer också de skyddsprogram som följer av internationella åta- ganden som Natura 2000 och Våtmarkskonventionen.

7.1.10 Naturvård i ekonomiskogar

När det gäller privatskogarna utökas miljöstödet för naturvårdsåtgärder i skogs- bruket. Forststyrelsen ska förbättra sin miljöhänsyn i produktionsskogar samt inventera och skydda områden med höga naturvärden eller områden som gränsar till skyddsområden.

Sektorsansvaret i Sverige, beskrivet i avsnitt 8.1.4, har bl.a. lett till att en stor del av skogsnäringen och därigenom skogsmarken är certifierad enligt FSC eller PEFC. Certifierade skogsägare har en Grön skogsbruksplan, i vilken varje bestånd givits en inriktning, dvs. ett produktions- eller ett naturvårdsmål, och normalt ska minst 5 % av arealen omfattas av inriktningen naturvård. Miljöhänsynen ska på fastigheten i de bestånd som brukas med inriktningen produktion hålla en fastställd miljöhänsyn. Det finns ingen statlig subventionering för denna hänsyn. Det statligt ägda Sveaskog har i sitt miljöarbete beslutat om ett miljömål om att totalt 20 % av den produktiva skogsmarken avsätts för miljöändamål genom beslut om Ekoparker, avsättande av naturvårdsskogar samt genom att ta naturhänsyn i varje enskilt pro- duktionsbestånd.

7.1.11 Utbildning, skogsplanering och rådgivning

Behovet av information om skogarnas biologiska mångfald har ökat. Erfarenheter- na av naturvårdsexamen bör beaktas när den utbildning i skogsbranschen som lyder under utbildningsministeriet utvecklas. Skogsplaneringen utvecklas i en rikt- ning som beaktar naturens mångfald om markägaren så vill. Betydelsen av land- skapsekologisk planering framhävs.

Myndigheterna har successivt utvecklat och förbättrat dialogen med berörda mark- ägare och övriga aktörer, men mer åtgärder behövs. Dialogen behöver stärkas så att en god förankring, delaktighet och förståelsen för bevarandet av naturvärden upp- nås, vilket är en förutsättning för att nå beslutade miljökvalitetsmål. Landskapsper- spektivet tydliggörs i nationella och länsvisa områdesskyddsstrategier, i större skogsägares landskapsekologiska planer och i några länsstyrelsers arbete med land- skapsstrategier. Skogsstyrelsen har nyligen beslutat om strategier för hur förbättrad natur- och kulturhänsyn ska uppnås vid skötsel av skogsmark. Arbetet med att upprätta handlingsplaner, i samråd med skogsnäringen, för hur en bättre hänsyn ska åstadkommas, har inletts.

7.1.12 Särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen och lagen om be- kämpning av insekt- och svampskador på skog

Beaktandet av och en enhetlig definition av särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen främjas. Jord- och skogsbruksministeriets beslut om bekämpningen av insekts- och svampskador revideras.

Det finländska begreppet ”särskilt viktig livsmiljö” är inte direkt överförbart var- ken till det svenska nyckelbiotopsbegreppet, eller till samrådsparagrafen/tillstånd beträffande åtgärder som på ett väsentligt/betydande sätt kan påverka naturmil- jön/bevarandestatusen (7 kap. 27-28 §§ respektive 12 kap. 6 § miljöbalken). I Sve- rige finns uppgifter om kända nyckelbiotoper och höga naturvärden inom privat- skogsbruket liksom Natura 2000-områden tillgängliga på Internet.

Mängden färsk död barrved som högst får finnas per hektar produktiv skogs- mark regleras i 29 § skogsvårdslagen. Skogsstyrelsen har möjlighet att bevilja dis- pens för mängder överstigande nivån liksom att införa bekämpningsområde inne- bärande en skärpning av bestämmelserna. Mot bakgrund av vad som anges i 4 § skogsvårdslagen samt föreskrifterna till 29 § samma lag är inte bestämmelserna om högsta tillåtna mängd färsk död barrved tillämpliga inom formellt skyddade områ- den.

7.1.13 Hur man kan säkra mångfalden i kommunernas rekreations- och friluftsskogar och i statens friluftsområden

Målet är att främja biologisk mångfald genom att stödja planeringen av kommu- nernas rekreations- och friluftsskogar samt statens strövområden. Vidare ska man utveckla åtgärder som hjälper till att samordna rekreation, skogsbruket och biolo- gisk mångfald. Utredningsarbetet inleddes 2005.

Sveriges kommuner har ett ansvar för naturvård och har befogenheter att bilda naturreservat. Statsbidrag kan utgå för kommunalt beslutade naturreservat. Natur- vårdsverket har fastställt vägledning för bidragsgivningen. Kommunerna spelar viktiga roller i sammanhanget också i egenskap av markägare och som ansvariga för den fysiska planeringen. Kommunen kan också ingå naturvårdsavtal.

Skogsstyrelsens projekt Tätortsnära Skog för Människan32 _{kommer att presen-}

tera sätt att direkt och indirekt stimulera tätortsbor till rekreation i den tätortsnära skogen. Målet är både fler besök i skogen och ett ökat upplevelsevärde av besöken.