Komplement till befintliga arbetsmetoder

8.2.1.1 ANBUDSFÖRFARANDE

I Finland har man inom ramen för Metso-programmet på försök använt sig av ar- betssätt där initiativet till en eventuell skyddsåtgärd i första hand ligger hos mark- ägaren.

Vi föreslår att regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser att på försök i något eller några mindre områden i landet och under en period av fem år bedriva ett arbetssätt som delvis liknar den finländska anbudstäv- lingen och handeln med naturvärden. Myndigheterna ska i den här försöksverk- samheten ta fram och genomföra ett program med intensifierad och riktad informa- tion, marknadsföring, i syfte att markägare ska ta initiativ till formellt skydd. Metoden innebär att länsstyrelsen och Skogsstyrelsen i samråd med berörd kom- mun går ut brett med information om vilka typer av naturmiljöer och arter som är särskilt skyddsvärda till främst markägare, men även skogsbrukets organisationer. Informationen innehåller också en redovisning av de olika skyddsinstrument som finns och vilka principer som gäller för ekonomisk ersättning.

Myndigheterna begär in förslag, till ett i förväg angivet datum, från markägarna om vilka områden som markägarna är beredda att skydda formellt. Myndigheterna granskar anmälningarna utifrån områdenas bevarandevärden, enligt tillämpliga delar av strategier för formellt skydd och skyddsinstrumentens lämplighet i det enskilda fallet.

De skyddsinstrument som står till buds är områdesskydd enligt miljöbalken (naturreservat, biotopskyddsområde) och naturvårdsavtal. Markägaren har natur- ligtvis även alltid möjligheten att göra en frivillig avsättning.

Konsekvenserna av ett genomförande av detta arbetssätt är svårbedömda. Det finns en risk att miljömålsarbetet kan komma att försenas om intresset från mark- ägarnas sida visar sig vara litet. Förslagets påverkan på kostnadseffektiviteten är mycket svårbedömd, men bedöms bli försämrad då en informations- och mark- nadsföringssatsning är kostsam. Förslaget bör kunna påverka samarbetsklimatet mellan markägare och myndigheter på ett positivt sätt genom att initierandet av ett formellt skydd sker av markägaren när denne så vill och är redo för det.

Arbetssättet prövas genom försök i fem mindre områden, t.ex. kommuner eller värdetrakter, geografiskt väl spridda, under en period av högst fem år. Försöket följs upp genom årliga sammanställningar av utfallet och utvärderas slutligt efter femårsperioden. Riktlinjer för försöket tas fram under 2009 av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i samråd med länsstyrelserna och andra berörda myndigheter, organisationer och aktörer. Försöket genomförs under perioden 2010-2014. Valet av försöksområden görs i samband med framtagandet av riktlinjerna för genomfö- randet.

Förslaget har stora likheter med det arbete som beskrivs inom biodiversitet- sprogrammet Metso, punkterna 4, 5 och 11.

8.2.1.2 SKOGSSEKTORNS DELTAGANDE I MILJÖMÅLSARBETET

Skogssektorns förväntade medverkan till en anpassning av sin verksamhet i syfte att uppfylla de skogs- och miljöpolitiska mål framgår av strategin för biologisk mångfald från 1994. Skogssektorn gör betydelsefulla insatser genom de frivilliga avsättningar som sker inom ramen för Miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmål 1. Målsättningen i den Nationella strategin för formellt skydd av skog är att for- mellt skydd och frivilliga avsättningar ska komplettera varandra så att hela delmål 1 fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt.

Vi föreslår att regeringen tydliggör skogssektorns betydelsefulla del i att tillsam- mans med myndigheterna eftersträva att hela delmål 1 fylls med skog med så höga naturvärden som möjligt. Vidare genomför Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket utbildningar för skogssektorns tjänstemän i nationell strategi och länsvisa strategier för formellt skydd.

Förslaget innebär förbättrad kostnadseffektivitet genom att myndigheternas kost- nader i uppsökande verksamhet minskar på sikt, genom skogssektorns ökade med- verkan. Kostnaden för skogsbruket att informera om strategin och olika bevarande- former, vilken huvudsakligen uppkommer i samband med annan kontakt med skogsägaren exempelvis vid virkesköp, bedöms som begränsade. Måluppfyllelsen förbättras väsentligt eftersom fler ambassadörer för miljömålsarbetet fås vilket förväntas kunna öka takten i bevarandearbetet. Samarbetsklimatet mellan myndig- heter och markägare bedöms kunna förbättras då markägare genom skogsbrukets företrädare får större kunskap och förståelse om behovet av bevarande av naturmil- jöer. Förslaget bedöms endast ha en begränsad effekt på markägaren som en mer aktiv part i arbetet. Förslaget har tydliga likheter med det arbete som genomförts inom biodiversitetsprogrammet Metso, punkterna 8, 10 och 11.

8.2.1.3 SAMARBETSNÄTVERK

Inom utpekade skyddsvärda områden startas projektgrupper bestående av markäga- re och andra lokala och regionala aktörer. Projektgruppens uppgift är att söka lös- ningar på hur man uppnår ett bra och långsiktigt skydd, hur det värdefulla området bör skötas och hur detta kan leda till både lokal och regional utveckling.

Vi föreslår att regeringen uppdrar åt Skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser att initiera samarbetsnätverk för skydd av värdefull natur. Målet med samarbetsnät- verken är att markägarna tillsammans med övriga aktörer inom ett geografiskt område med höga naturvärden aktivt och gemensamt ska dels utveckla naturvärde- na inom området, dels arbeta med landsbygdsutveckling knuten till skyddet och skötseln av området. Myndigheterna bör inledningsvis ha en sammankallande funktion.

Förslagets konsekvenser är svårbedömda. Den här typen av samarbetsprojekt och nätverksbyggande är både tids- och resurskrävande vilket innebär att kostnadsef- fektiviteten och måluppfyllelsen i betydelsen skyddad areal per krona, åtminstone på kort sikt, sjunker. Å andra sidan är tanken att näringsverksamheten, exempelvis entreprenörsverksamhet rörande skötsel eller turism, ska kunna kopplas till skyddet och då blir de ekonomiska effekterna mer komplicerade att bedöma. Samarbets- klimatet mellan markägare och myndigheter bedöms kunna förbättras avsevärt då ansvaret för genomförandet kommer att flyttas över från enbart den ena parten till att nu gälla båda. Det kan i sin tur leda till att måluppfyllelsen på lång sikt snarare förbättras. Deltagande i ett samarbetsnätverk bedöms innebära att markägare blir mer aktiva i miljömålsarbetet genom att möjligheter utbyta erfarenheter med andra aktörer och delaktigheten i det lokala arbetet med skydd av värdefull natur ökar.

Genomförandet bör ske som en försöksverksamhet inom förslagsvis fem områ- den och under en försöksperiod av fem år. Förslaget innebär i princip det arbete som beskrivs inom biodiversitetsprogrammet Metso, punkt 8.