Empirin och intervjudeltagarna

Empirin består av tjugo kvinnors berättelser om sina erfarenheter av sådant de upplevt. Intervjuberättelserna handlar om erfarenheter av mäns våld mot kvinnor i nära relationer, om frigörelse från detta våld och om möten med det straffrättsliga systemet.

Kvinnorna var mellan 28-62 år när jag intervjuade dem, varav hälften mel- lan 30-39 år. De kan beskrivas som av arbetar- eller medelklassbakgrund, och utbildningsnivån varierar från gymnasium till högskoleutbildning. Alla är uppvuxna i Sverige. Sjutton är födda i Sverige, och tre är födda i ett annat land. De flesta kvinnor jag intervjuade är mödrar. Tretton av dem utsattes för våld av barnens fäder, vilket innebär att deras barn upplevt pappas våld mot mamma. Kvinnorna var tillsammans med männen alltifrån ett till trettiofem år innan parrelationen avslutades. Tiden som förflutit mellan separationen och intervjutillfällena är från två till trettiofyra år. Nästan alla parrelationer och rättsprocesser pågick under 2000-talet.

Det är inte enkelt att i ord beskriva det våld kvinnorna berättat om på ett sätt som ger de erfarenheter de förmedlat rättvisa. Samtidigt är våldet männen utsatte dem för en viktig kontext i avhandlingen. Alla kvinnor jag intervjuade utsattes för upprepat våld av sin pojkvän, partner, sambo eller make när de var tillsammans. Arton berättar om ett våld av mer systematisk karaktär, som präglades av ett mönster av kontrollerande och tvingande tekniker som tog sig olika uttryck. De andra två berättar om mer sporadiskt våld. Alla utsattes för handlingar som kan beskrivas som psykiskt våld, nitton för fysiskt våld och tio för sexuellt våld.

Det våld männen utsatte kvinnorna för har en diger bredd, och vidgade min förståelse av vad våld kan innebära. Vissa kvinnor berättar om ett mönster av subtila kontrollerande tekniker som var svårdefinierade, medan andra kvinnor berättar om mer manifest våld som kan beskrivas som grövre. Gemensamt är att våldet tycks ha fått till konsekvens att kvinnorna bröts ned. Vissa män an- vände sig av isolering på ett subtilt sätt som kunde döljas bakom ord om kär- lek, medan andra män fysiskt hindrade kvinnorna från att lämna hemmet eller från att träffa deras närstående. Vissa män kontrollerade kvinnorna genom att ringa dem flera gånger om dagen, medan andra inte tillät kvinnorna att avvika från deras sida. Vissa män uttalade odefinierade hot om att det skulle göra kvinnan illa, medan andra var mer explicita i sina hot. En kvinna fick utförligt beskrivit för sig hur mannen skulle stycka henne om hon försökte lämna ho- nom. Vissa män använde sig av sexuellt våld i form av att pressa kvinnan till sex medan andra använde grovt våld när de våldtog, exempelvis i form av pe- netration med en trasig glasflaska. Vissa män använde sig av fysiskt våld ge- nom att knuffa och hålla fast, medan andra slog och sparkade, och ytterligare

andra tog strupgrepp, använde vapen eller försökte döda kvinnorna. En kvinna blev slagen och sparkad av sin pojkvän samtidigt som han skrattade och sa att det ”bara” var på skoj. En annan kvinna stryptes av sin sambo tills hon förlorade medvetandet flera gånger i veckan. Berättelserna vittnar om en förslagenhet, och många gånger hänsynslöshet hos de våldsutövande männen. En kvinna talar om att mannen var ”duktig på att slåss” och hänvisar till att han visste hur han skulle slå henne så att hon fick ont, men inte fick några synliga skador.

För femton av de kvinnor jag intervjuade var det inte tillräckligt att avsluta parrelationen för att mannen skulle upphöra med våldet. Våldet efter separat- ionen omfattade vanligtvis förföljelse, trakasserier, hot eller nedsättande kommentarer. Ungefär hälften utsattes även för handlingar av fysiskt våld i form av slag, strupgrepp eller sparkar, samt tre för våldtäkt. Våldet efter sepa- rationen fick allvarliga konsekvenser för en del av kvinnorna, som bedömde att situationen förvärrats efter separationen. Vissa av dem övervägde att åter- vända till mannen medan andra övervägde att ta sitt liv. En kvinna försökte avsluta sitt liv.

Barnen till kvinnorna har på olika sätt tvingats uppleva hur en närstående man, oftast deras pappa, utsatte deras mamma för våld. Vissa av dem har vuxit upp i en miljö som präglades av männens våld. En del barn har försökt skydda sin mamma från sin pappa. Vissa barn utsattes även för våld som rik- tades direkt mot dem, exempelvis slag eller sexuella övergrepp. Mammorna har på olika sätt försökt skydda barnen från deras pappor och från att upp- leva våldet. Detta exempelvis genom att anpassa sig efter mannens vilja när barnen var i närheten, att tyst ta emot våld utan att skrika eller att försöka få vårdnaden om barnen efter separationen. Vissa barn har i efterhand berättat för mammorna om våld de upplevt. Ett barn såg när pappan brände mam- mans hand på ett bastuaggregat och ett annat barn när pappan höll mamman utanför en balkong i ett hyreshus och hotade att släppa taget. Vissa män/pappor har på olika sätt använt barnen i sin våldsutövning mot barnens mammor. Detta på ett sätt som också riskerat att skada barnen. Exempelvis genom att försöka övertala mamman att tillåta honom att ha sex med hennes dotter, att försöka få enskild vårdnad om barn han tidigare inte visat omtanke om eller genom att inte låta barnet återvända till sin mamma.

För tolv av de tjugo kvinnor jag intervjuade så polisanmäldes våldet, och för åtta av dem polisanmäldes det inte. Nio av de tolv kvinnorna anmälde på egen hand, medan det för tre av dem var någon annan som anmälde. Fyra intervju- deltagares ansökningar om kontaktförbud beviljades. Tre av männen häkta- des. Alla kvinnor där våldet polisanmäldes medverkade under brottsutred- ningen, dock avbröt två sin medverkan efter att de fått besked om att åklaga- ren beslutat att väcka åtal. Åklagarna beslutade att väcka åtal mot sex av männen. I två av dessa fall, där kvinnorna meddelat att de inte ville vittna, be- slutade åklagarna att inte gå vidare med ärendena i domstol. Fyra av männen dömdes för våldet.

I nästa kapitel beskrivs mer utförligt den situation som kvinnorna befunnit sig i, och som utgör sammanhanget för studien.