En kodifierad IP-lagstiftning (IPRG)

Eftersom de olika kantonerna i Schweiz länge hade egna civilrättsliga lagar, fanns det ett behov av en interkantonal privaträtt. 1973 påbörjades arbetet med en reform av den schweiziska IP-rätten Den nya IP-rättsliga lagen Bundesgesetz über das Internationale Privatrecht (IPRG) antogs 1987. IPRG är en heltäckande lag som täcker hela den schweiziska internationella privaträtten.¹⁴⁴ IPRG med sina 225 bestämmelser är eventuellt den mest kompletta kodifieringen av IP-rätten som finns globalt enligt Kadner Graziano.¹⁴⁵ IPRG har en tydlig struktur, där det finns del en allmän del och även en del för specifika rättsområden. För varje rättsområde som tas upp i IPRG behandlas först domsrättsfrågan. därefter valet av tillämplig lag och till sist frågor som har med erkännande och verkställighet av utländska avgöranden att göra. Schweiziska IPRG har 225 artiklar, varav en allmän del med 38 bestämmelser. Den täcker behörighet, förfarande, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av utländska avgöranden. Den schweiziska regleringen av den internationella privaträtten ses av vissa

144 Jänterä-Jareborg, Partsautonomi, s. 144.

145 Kadner Graziano, Codifying European Union private international law: The Swiss Private International Law Act – a model for a comprehensive EU private international law regulation?, s.

585.

48

som en förebild för hur den EU-rättsliga regleringen borde se ut.¹⁴⁶ I februari 2018 meddelade schweiziska regeringen (förbundsrådet) att den vill modernisera den internationella arvsrätten för att minska kompetenskonflikter med andra länder.

Förbundsrådets rapport tar speciellt sikte på arvsförordningen, och förbundsrådet vill ändra IPRG för att bättre fungera ihop med EU:s arvsförordning och förhindra avgöranden som strider mot varandra.¹⁴⁷ Intressant att nämna är också att det i slutet av rapporten tas upp förenligheten med ett antal bilaterala konventioner Schweiz har ingått, men konventionen från 1936 med Sverige om erkännande och verkställighet är inte med.¹⁴⁸

De IP-rättsliga bestämmelserna om arv finns i kapitel 6 IPRG, där domstolars behörighet regleras i artiklarna 86 - 89, tillämplig lag i artiklarna 90 - 95 och erkännande av utländska avgöranden i art. 96. En grundläggande princip i den arvsrättsliga regleringen i IPRG är det s.k. Grundsatz der Nachlasseinheit (principen om kvarlåtenskapens enhet). Principen innebär att det ska vara en rättsordning som är tillämplig på samtliga materiella arvsfrågor och att det ska vara en enhetlig domstolsbehörighet.¹⁴⁹

6.2 Domsrätt

Behörigheten regleras i artiklarna 86 - 89 IPRG. När det gäller domstolars behörighet är det sista Wohnsitz som är det centrala anknytningsmomentet. Om sista Wohnsitz var i Schweiz är det Schweiz som enligt IPRG är behörigt för arvet i sin helhet, art. 86.1 IPRG. I art. 86.1 IPRG regleras både den internationella behörigheten för schweiziska domstolar och myndigheter och även den nationella behörigheten, dvs. vilken lokal domstol eller myndighet i Schweiz som är behörig. Enligt art. 86.2 IPRG ska dock stater som anser sig ha exklusiv behörighet för fast egendom som befinner sig i den staten, också ha exklusiv behörighet till just den egendomen.

146 Kadner Graziano, Codifying European Union private international law: The Swiss Private International Law Act – a model for a comprehensive EU private international law regulation?, s.

147587. Der Bundesrat, Kompetenzkonflikte bei grenzüberschreitenden Erbfällen minimieren, 2018.02.14.

148Änderung des Bundesgesetzes über das Internationale Privatrecht (Erbrecht) - Erläuternder Bericht zum Vernehmlassungsentwurf, s. 39.

149 Heini, IPRG, s. 738.

49

I IPRG finns det speciella regler som gäller för utlandsschweizare, dvs. schweiziska medborgare med sista Wohnsitz i ett annat land. I sådana situationer kan schweiziska domstolar ändå få subsidiär behörighet. Enligt art 87.1 IPRG blir schweiziska domstolar och myndigheter behöriga om det var en schweizisk medborgare med sista hemvist utomlands, så länge som utländska myndigheter inte befattar sig med kvarlåtenskapen.

Grunderna för att utländska myndigheter inte befattar sig med arvet kan vara antingen rättsliga eller faktiska. En rättslig grund är när det inte finns någon behörighet för den utländska myndigheten.¹⁵⁰ Men den grunden kan inte bli relevant för en schweizisk medborgare med sista Wohnsitz och hemvist i Sverige, eftersom svenska domstolar i enlighet med art. 4 i arvsförordningen har behörighet där personen hade sitt sista hemvist. Det blir dock svårare när det gäller de faktiska grunderna, eftersom frågan bl.a.

uppstår om hur länge man ska vänta på att de utländska myndigheterna befattar sig med problemet. Om det är så att utländska myndigheter inte befattar sig med det pga. ett icke-fungerande rättsväsende kan behörigheten gå över direkt, men om det är så att domstolarna är överbelastade och att det är en lång väntan går behörigheten inte över på en gång.¹⁵¹

Enligt art. 87.2 IPRG blir schweiziska domstolar och myndigheter behöriga i fall där schweiziska medborgare med hemvist utomlands antingen har tillgångar i Schweiz eller genom ett arvsavtal har valt schweizisk behörighet eller schweizisk lag. Om en utlandsschweizare har valt schweizisk lag, får Schweiz automatiskt behörighet. Det går däremot att bara välja schweizisk behörighet, utan att välja schweizisk lag.¹⁵² Att då välja schweizisk behörighet ger en exklusiv behörighet för Schweiz.¹⁵³ En utlandsschweizare kan välja schweizisk behörighet antingen för hela kvarlåtenskapen eller bara för egendomen som är belägen i Schweiz. Ett sådant val av schweizisk behörighet ska ske antingen i ett arvsavtal eller i ett testamente enligt art. 87.2 IPRG.

I enlighet med Wohnsitzprincipen och Grundsatz der Nachlasseinheit får domstolar och myndigheter i Schweiz som huvudregel ingen behörighet när en utländsk

150 Heini, IPRG, s. 746.

151 Heini, IPRG, s. 747.

152 Heini, IPRG, s. 748.

153 Heini, IPRG, s. 748.

50

medborgare med sista hemvist utomlands avlider, även om den avlidne efterlämnade egendom i Schweiz. Art. 88 IPRG ger dock schweiziska myndigheter och domstolar möjlighet till subsidiär behörighet för egendom i Schweiz under vissa förutsättningar:

Art. 88 IPRG

1. War der Erblasser Ausländer mit letztem Wohnsitz im Ausland, so sind die schweizerischen Gerichte oder Behörden am Ort der gelegenen Sache für den in der Schweiz gelegenen Nachlass zuständig, soweit sich die ausländischen Behörden damit nicht befassen.

2. Befindet sich Vermögen an mehreren Orten, so sind die zuerst angerufenen schweizerischen Gerichte oder Behörden zuständig.¹⁵⁴

För att schweiziska domstolar och myndigheter ska bli behöriga krävs att utländska myndigheter inte befattar sig med den egendomen som är kvar i Schweiz. Det kan uppstå problem med att definiera vad det är som menas med att utländska myndigheter inte befattar sig med kvarlåtenskapen i Schweiz, likt när så är fallet enligt art. 87.1 IPRG.

Det finns också specifika bestämmelser för domstols behörighet för vissa s.k.

sichernde Maßnahmen (säkerhetsåtgärder) i art. 89 IPRG. Om exempelvis en person med sista hemvist i utlandet avlider och efterlämnar en förmögenhet i Schweiz, ser de schweiziska myndigheterna på den ort där kvarlåtenskapen finns till att nödvändiga åtgärder ska tas och är då behöriga för de åtgärderna.¹⁵⁵ Under art. 89 IPRG faller samtliga åtgärder som bidrar till att säkra att kvarlåtenskapen finns kvar. Tillämplig lag på säkerhetsåtgärderna är schweizisk rätt och bestämmelserna finns bl.a. i ZGB.

Som sagt kan schweiziska medborgare som inte har Wohnsitz i Schweiz enligt art.

87.2 IPRG genom ett testamente eller arvsavtal ändå välja att schweiziska domstolar ska vara behöriga. Förbundsrådets rapport föreslår att ett en ny bestämmelse ska införas i art. 86.3 IPRG som säger att även utländska medborgare ska kunna välja att

154 Min översättning:

”1. Om arvlåtaren var utländsk medborgare med sista Wohnsitz i utlandet, så är de schweiziska domstolarna eller myndigheterna vid den ort där egendomen är belägen, behörig för kvarlåtenskapen som är belägen i Schweiz, så länge som de utländska myndigheterna inte befattar sig med den egendomen.

2. Om kvarlåtenskapen befinner sig på flera orter, är de schweiziska domstolarna eller myndigheterna där talan först väcks behöriga.”.

155 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 139.

51

domstolarna i det land där de är medborgare ska vara behöriga.¹⁵⁶

IPRG är redan mer generös när det gäller val av behörighet än vad arvsförordningen är, i och med att art. 86.2 IPRG tillåter arvlåtaren att själv göra det valet och inte enbart arvingarna. Som det är nu är det visserligen begränsat till schweiziska medborgare, men i och med den föreslagna ändringen skulle det underlätta för utländska medborgare.

6.3 Tillämplig lag

Grundidén vid val av tillämplig lag är att frågan ska prövas enligt lagen i den stat dit personen har närmaste anknytning till.¹⁵⁷ Likt hur det är i arvsförordningen är det arvlåtarens sista Wohnsitz (motsvarande hemvist) som ska avgöra tillämplig lag. Art. 90 IPRG reglerar att schweizisk lag ska vara tillämplig då den avlidne hade sin sista Wohnsitz i Schweiz. Schweizisk lag är då tillämplig på arvet i dess helhet, oavsett om tillgångarna befinner sig i Schweiz eller utomlands. Det finns dock ett undantag i art 86.2 IPRG för fast egendom i utlandet då staten där den fasta egendomen är belägen har exklusiv behörighet och tillämpar sin egen lag på arvet.¹⁵⁸ Om en arvlåtare har sin sista Wohnsitz i utlandet är det enligt art. 91.1 IPRG lagvalsreglerna i Wohnsitz-staten som avgör. För en person med sista Wohnsitz i Sverige innebär det att arvsförordningens regler om tillämplig lag ska avgöra.

Professio iuris, med vilket avses rätten att under schweizisk IP-rätt rätt kunna välja lagen i sitt medborgarskapsland, är möjligt för utländska medborgare med hemvist i Schweiz enligt art. 90.2 IPRG. Det finns formkrav för professio iuris, och det behöver göras antingen i ett testamente eller i ett arvsavtal, se art. 90.2 IPRG. Konkludenta lagval är inte giltiga.¹⁵⁹ Vidare får någon som har flera medborgarskap fritt välja vilken av de olika medborgarskapsländernas arvslagar som ska vara tillämplig. Viktigt att notera är dock att det bara gäller för utländska medborgare i Schweiz, och inte för schweiziska medborgare som också har dubbelt medborgarskap. En utländsk

156 Änderung des Bundesgesetzes über das Internationale Privatrecht (Erbrecht) - Erläuternder Bericht zum Vernehmlassungsentwurf, s. 12.

157 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 144.

158 Schwander, Einführung in das internationale Privatrecht, s. 150.

159 Schwander, Einführung in das internationale Privatrecht, s. 151.

52

medborgare som flyttar till Schweiz och efter en tid förvärvar schweiziskt medborgarskap förlorar alltså rätten till professio iuris. Så länge en schweizisk medborgare har hemvist i Schweiz är det bara schweizisk lag som kommer att vara tillämplig lag på arvet.¹⁶⁰

Utlandsschweizare kan enligt art. 91.2 IPRG välja att schweizisk rätt ska vara tillämplig. För att få göra ett sådant val krävs det att personen också har valt att schweiziska domstolar och myndigheter ska vara behöriga i enlighet med art. 87 IPRG.

Ett sådant lagval kan gälla antingen för antingen hela arvet eller på bara den del av kvarlåtenskapen som befinner sig i Schweiz. Det innebär att schweizisk rätt tillåter att det är olika lagar som är tillämpliga på olika delar av arvet under vissa förutsättningar.

Enligt Bürgi har en utlandsschweizare med egendom i Schweiz fyra val när det gäller lagvalsmöjligheterna: hen kan välja antingen att schweizisk lag är tillämplig på allt, att schweizisk rätt är tillämplig på egendomen i Schweiz, att lex rei sitae ska styra för fast egendom eller att lex rei sitae ska styra bara för vissa enstaka objekt.¹⁶¹ I motsats till utlandsschweizare kan utländska medborgare inte göra en sådan uppdelning, utan om de ska välja sitt medborgarskapslands lag måste hela arvet styras av den lagen som de väljer.¹⁶²

Bundesgericht (schweiziska förbundsdomstolen) har slagit fast att val av tillämplig rätt som ger arvlåtaren en större förfoganderätt över Pflichtteil inte är att anse som att det bryter mot schweizisk ordre public, se Hirsch c Cohen.¹⁶³ Det fallet gällde en engelsk medborgare som var bosatt i Schweiz sedan mer än 20 år och som valt engelsk lag och testamenterat allt till sin hustru, och inte lämnat något till sin dotter. Dottern var schweizisk medborgare och bosatt i Schweiz. Enligt schweizisk rätt skulle dottern ha haft rätt till sin Pflichtteil. Men domstolen ansåg att lagvalet till engelsk rätt inte var ordre public.¹⁶⁴ Det var enligt den äldre IP-rättsliga lagstiftningen i Schweiz. I lagstiftningsprocessen till nuvarande IPRG föreslog schweiziska experter att det skulle införas en bestämmelse om att efterlevande make och bröstarvingar skulle ha rätt att

160 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 143.

161 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz s. 145. Schnyder & Liatowitsch, Internationale Privatrecht, s. 717.

162 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 143.

163 Jänterä-Jareborg, Partsautonomi, s. 77.

164 Jänterä-Jareborg, Partsautonomi, s. 77.

53

kräva sin Pflichtteil trots ett giltigt lagval om arvingen hade haft berättigade förväntningar som kränkts av arvlåtarens lagval. Men i lagen från 1987 infördes inte någon sådan begränsning, vilket berodde på att det ansågs för oklart att lagstifta om.¹⁶⁵

Som det ser ut idag har en svensk medborgare med hemvist i Schweiz rätt till professio iuris, och kan alltså välja att svensk lag ska vara tillämplig. Men den rätten försvinner om och när personen också skaffar schweiziskt medborgarskap, då det enbart kommer vara schweizisk lag som är tillämplig så länge personen har sin Wohnsitz i Schweiz.

I den schweiziska rätten görs skillnad på den tillämpliga lagen på arvet och tillämplig lag på förfarandeprocessen. Om det är schweizisk lag som är tillämplig med stöd av att en person har Wohnsitz i Schweiz är den schweiziska lagen tillämplig på både arvet och på förfarandet. Det blir däremot annorlunda om en person med Wohnsitz i Schweiz har använt sig av sin professio iuris och alltså valt att en annan lag ska vara tillämplig på arvet. Då kommer den valda lagen att vara tillämplig på arvet men det är fortfarande schweizisk lag (lex fori, dvs. domstolslandets lag) som är tillämplig om själva förfarandet sker i Schweiz. Det påminner om hur det såg ut i Sverige innan arvsförordningen var tillämplig. Enligt 2 kap. 1§ st. 1 IDL skulle svenska regler tillämpas på boutredning, bodelning och arvskifte den avlidne hade haft hemvist i Sverige. De svenska reglerna skulle också tillämpas även när en person inte hade hemvist i Sverige, men var medborgare eller hade egendom i Sverige.¹⁶⁶