Materiell arvsrätt

8.5.1 Vilka som har rätt att ärva

I båda länderna är huvudregeln att en person ska vara född när arvlåtaren avlider för att kunna ärva efter den avlidne. Det finns dock undantag, ofödda barn kan ha legal arvsrätt i både Sverige och Schweiz. I båda länderna krävs att barnen ska vara avlade innan dödsfallet och vara levande vid födelsen, 1 kap. 1§ ÄB respektive art. 544 ZGB. Där gör det alltså ingen skillnad vilket lands lag det är som är den tillämpliga lagen.

Regleringen av vilka som är de legala arvingarna ser väldigt lika ut i de båda länderna, 2 kap. 1 - 3§§ ÄB jämfört med artiklarna 457 - 459 ZGB. Det är uppdelat i tre parenteler (arvsklasser) som båda är rangordnade utifrån närhet till den avlidne.

Sambor har ingen arvsrätt i någon av länderna, utan det krävs att man antingen är gift eller har ingått registrerat partnerskap för att få en legal arvsrätt.

En skillnad är när det handlar om bröstarvingarnas rätt att få ut sitt arv när den andra maken fortfarande är vid liv. I Sverige får den efterlevande maken ut allt med fri förfoganderätt enligt 3 kap. 2§ ÄB, medan i Schweiz får den efterlevande maken halva kvarlåtenskapen och bröstarvingarna den andra hälften på en gång. Om den avlidne inte hade några avkomlingar, utan bara en efterlevande make ärver också föräldrarna till den avlidne var vid liv vid dödstillfället, enligt art. 458 ZGB. Om föräldrarna har avlidit ärver istället deras avkomlingar i deras ställe, vilket innebär att det är arvlåtarens syskon som då ärver.

För att använda mig av det fiktiva fallet 2 med den svenska medborgaren Anders som avled i Schweiz. Anders var vid sin död gift med den svenska medborgaren Barbro och de har ett gemensamt vuxet barn, Carl. Anders hade sin sista Wohnsitz i Schweiz

203 Schwander, Einführung in das internationale Privatrecht, s. 150.

65

enligt IPRG och även sin sista hemvist enligt arvsförordningen i Schweiz. Anders avled utan att ha gjort att testamente eller arvsavtal. Schweizisk rätt är tillämplig enligt art.

90.1 IPRG och eftersom Anders inte har utnyttjat sin professio iuris enligt art. 90.2 IPRG. Enligt art. 462 ZGB ärver Carl 50% och Barbro 50% av kvarlåtenskapen.²⁰⁴ Om Anders däremot hade utnyttjat sin professio iuris enligt art. 90.2 IPRG och valt svensk lag hade Barbro i enlighet med 3 kap. 2§ ÄB ärvt 100% av kvarlåtenskapen med fri förfoganderätt, och Carl hade haft rätt till sekundosuccesion när Barbro avled.

Om jag istället använder mig av det fiktiva fallet 4 Erik som också är svensk medborgare och avled i Schweiz. Erik är gift med Lisa, men de har däremot inte något barn. Erik hade vid sin död både Wohnsitz och hemvist i Schweiz. Båda Eriks föräldrar och en bror är vid liv och bor i Sverige. Erik avlider hastigt i en trafikolycka och efterlämnar inget testamente. Eftersom han inte har utnyttjat sin professio iuris i enligt med art. 90.2 IPRG är det schweizisk lag som kommer att vara tillämplig enligt art. 90.1 IPRG. Då ärver hans efterlevande maka Lisa 75% av hans kvarlåtenskap och hans föräldrar får dela på 25%. Om Eriks föräldrar inte hade varit vid liv, hade hans bror tagit deras ställe och haft rätt till 25%. Om Erik däremot vid sin död hade haft hemvist i Sverige eller hade valt svensk lag hade hans efterlevande maka Lisa ärvt allting, och föräldrarna hade inte haft rätt till något.

Om svensk lag eller schweizisk lag är tillämplig på arvet, spelar alltså en roll för den efterlevande maken om arvlåtaren hars andra legala arvingar i livet. Svensk rätt är mer generös mot den efterlevande maken, medan schweizisk rätt däremot ger en mer långtgående arvsrätt till släktingarna.

En likhet mellan den arvsrättsliga lagstiftningen i både Sverige och Schweiz är att sambor inte har någon legal arvsrätt i någon av länderna. För det fiktiva fallet 6, med Linnea och Sara som är sambor i Schweiz gör det alltså ingen skillnad vilken lag som är tillämplig, eftersom de inte har en legal arvsrätt i något av länderna. Eftersom de inte heller har några barn, innebär det att arvsrätten enligt schweizisk rätt går över till den andra parentelen. Om Linnea tragiskt avlider i en skidolycka utan att hon har gjort ett lagval är det schweizisk rätt som blir tillämplig på arvet. Det innebär att det är hennes

204 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 6, samt art. 457 ZGB respektive art. 462 ZGB.

66

föräldrar som tillsammans kommer att ärva 100% av hennes kvarlåtenskap enligt art.

458 ZGB.

8.5.2 Skyddet för arvingarnas laglotter

Laglottsskyddet (Pflichtteil i Schweiz) är likt, men en skillnad är att i Schweiz är också den efterlevande maken är laglottsskyddad. I Sverige kan båda makarna göra ett testamente där de säger att all egendom ska gå till barnen, med reservation för basbeloppsregeln i 3 kap. 1§ st. 2 ÄB. En ytterligare skillnad mellan de två länderna är att en bröstarvinge har ett större skydd i Schweiz än i Sverige. I Sverige har en bröstarvinge laglottsskydd på 50% av sin arvslott, medan det i Schweiz ligger på 75%

av avkomlingens legala arv. Det blir alltså en skillnad för hur mycket en bröstarvinge har rätt till och vad arvlåtaren själv får förfoga över i ett testamente.

Det går under vissa förutsättningar i Schweiz att göra någon arvlös och på så sätt testamentera bort den lagstadgade Pflichtteil. Det krävs dock att de lagstadgade förutsättningarna är uppfyllda, vilka är väldigt stränga. Det påminner till viss del om regleringen som finns i kap 15 ÄB (även om den snarare mer liknar regleringen om Erbwürdigkeit i art. 540 ZGB), men den går längre.

Om jag återgår till det fiktiva fallet 2 med Anders som hade sin sista Wohnsitz i Schweiz. Nu visar det sig att Anders skrev ett testamente han avled där han allt till sin son Carl och gjorde sin hustru Barbro arvlös. Anders hade inte gjort ett lagval, och i enlighet med art. 90.1 IPRG ska schweizisk rätt tillämpas på arvet. Enligt art. 471 ZGB har den efterlevande maken ett skydd för sin Pflichtteil, som är på halva hennes arvslott.

Hon kan då begära att få ut den via en s.k. Herabsetzungsklage (minskningsklagan).²⁰⁵ Då måste arvingen som anser att dennes Pflichtteil blivit kränkt, klaga i domstol om att få ut sin del. Om domstolen anser att arvingens Pflichtteil har inskränkts, ska motsvarande del som den har minskats med tas från den som istället har fått den delen.²⁰⁶ Om Anders däremot hade gjort ett giltigt lagval till svensk rätt hade han kunnat göra Barbro arvlös, eftersom hon inte har något laglottsskydd.²⁰⁷ Barbro hade

205 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 12. Art. 522 – 533 ZGB.

206 Bürgi, Internationale Erbrecht Schweiz, s. 12.

207 Saldeen, Arvsrätt, s. 62.

67

däremot enligt 3 kap. 1§ st. 2 ÄB haft rätt till egendom värt minst fyra basbelopp.²⁰⁸ Ett annat fall där problem kan uppstå är det fiktiva fallet 6 med Linnea och Sara som är sambor. Linnea avled i Schweiz utan att ha gjort ett lagval, eftersom det var i Schweiz hon hade sin sista Wohnsitz är det då schweizisk lag som är tillämplig. Linneas föräldrar kommer då att ärva 100% av hennes kvarlåtenskap enligt art. 458 ZGB.

Problemet kan då uppstå om Linnea hade gjort ett testamente, där hon testamenterade allting till sin efterlevande sambo Sara. Det skulle vara en inskränkning av föräldrarnas Pflichtteil enligt art. 471 ZGB. De har en rätt att begära att få sin Pflichtteil enligt art.

522 ZGB, vilket i deras fall skulle vara på 50% av kvarlåtenskapen. Om Linnea däremot i sitt testamente även hade gjort ett giltigt lagvalsförordnande till svensk lag, hade det inte varit ett problem eftersom föräldrar i svensk arvsrätt inte är laglottsskyddade.

8.5.3 Arvingarnas ansvar för skulder

Om jag använder mig av det fiktiva fallet 1, med Anna som är svensk medborgare med hemvist och Wohnsitz i Schweiz. I det här fallet har Anna inte gjort ett giltigt lagval, vilket innebär att det är schweizisk rätt som kommer att vara tillämplig på arvet. Om det visar sig att när Anna avlider i Schweiz så efterlämnar hon skatteskulder som överstiger värdet på hennes tillgångar. Anna har i det här fallet inte heller gjort ett lagval. Hennes två barn, Bengt och Cecilia, är hennes enda legala arvingar och bor båda två i Sverige.

Då kan de enligt art. 603.1 ZGB bli solidariskt betalningsansvariga för skulderna som Anna efterlämnar. Om Anna däremot innan sin död gjort ett lagval och valt svensk lag i enlighet med art. 90.1 IPRG, hade hennes barn inte blivit betalningsansvariga för skulderna. Bengt och Cecilia har dock möjlighet att avsäga sig arvet och på så sätt slippa att bli betalningsansvariga, men det finns en tidsgräns på tre månader. De får inte heller ha tagit emot tillgångar från kvarlåtenskapen, eftersom det kan ses som en accept av arvet. Om barnen aldrig har bott i Schweiz, och inte heller känner till schweizisk lag kan det vara sannolikt att de inte är medvetna om kravet på att avstå arvet inom tre månader enligt art. 567 ZGB för att inte bli solidariskt betalningsansvariga för den avlidnes skulder.

208 Vilket år 2019 hade inneburit 186 000 kr, eftersom ett prisbasbelopp är på 46 500, se Socialdepartementet, Prisbasbeloppet för 2019 fastställt.

68 8.5.4 Om inga legala arvingar finns

I 2 kap. 4§ IAL sägs att om det enligt den lag som är tillämplig på arvet inte finns någon arvinge eller testamentstagare till egendom som finns i Sverige ska den egendomen tillfalla Allmänna Arvsfonden, och i 2 kap. 4§ st. 2 IAL sägs att en utländsk stat, kommun, allmän fond eller allmän inrättning inte ska anses som en sådan arvinge som avses i 2 kap. 4§ st. 1 IAL. Sverige har enligt art. 33 arvsförordningen rätt att reglera att ett arv utan testamentstagare och fysiska arvtagare ska gå till Allmänna Arvsfonden.

Om schweizisk rätt ska tillämpas på arvet, och det inte finns någon arvinge där så ska Allmänna Arvsfonden ändå ha rätt till egendom som befinner sig i Sverige enligt bestämmelsen i 2 kap. 4§ IAL, under förutsättning att det inte finns ett testamente.²⁰⁹

Om jag utgår från det fiktiva fallet 5, med Martin som är svensk medborgare och ogift och barnlös med hemvist och Wohnsitz i Schweiz. Martin har inga syskon och båda hans föräldrar är avlidna. Martin har de flesta av sina tillgångar i Schweiz, men är också ensam ägare till ett torp beläget i Sverige. Martin avlider hastigt utan att ha gjort något testamente, och har inte heller gjort något lagval. Eftersom hans sista Wohnsitz var i Schweiz, är det enligt art 90.1 IPRG schweizisk rätt som ska tillämpas på arvet.

Schweiziska domstolar och myndigheter är också behöriga enligt art. 86.1 IPRG. Enligt art. 466 ZGB ska kantonen (eller kommunen i vissa fall) där arvlåtaren hade sin sista Wohnsitz ha rätt till tillgångarna om det inte finns varken testamente eller legala arvingar. Men svensk rätt ser som sagt inte en utländsk kommun som en arvinge i den bemärkelsen och anser därför att det är Allmänna Arvsfonden som har rätt till egendomen som befinner sig i Sverige.

8.5.5 Arvsskatt

Ytterligare en materiell skillnad mellan de båda länderna är att Schweiz har arvsskatt, medan Sverige avskaffade arvsskatten år 2004.²¹⁰ Det finns ingen federal arvsskatt i Schweiz, utan arvsskatten varierar mellan de olika kantonerna i Schweiz. Hur hög arvsskatten är skiljer sig åt i de olika kantonerna, och ofta beror det även på vem som ärver. I många fall är det så att ju längre bort från arvlåtaren som en arvinge är, desto

209 Bergquist & Melén, Internationella arvslagen och de internationella bodelningslagarna, kommentaren till ”Allmänt om internationell arvs- och bodelningsrätt”, p. 2 (2017.05.19 Zeteo).

210 Saldeen, Arvsrätt, s. 12.

69

högre arvsskatt ska hen betala.²¹¹ Sverige är snarare ett undantag i EU som inte har arvsskatt. Det kan tala för att svenska medborgare med hemvist utomlands flyttar hem i livets slutskede för att undvika att betala den schweiziska arvsskatten.