Villkor för erkännande och verkställighet

Sverige och Schweiz ingick år 1936 en konvention om erkännande och verkställighet av varandras domar, vilket i Sverige ledde till lag (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som har meddelats i Schweiz. Lagen är tillämplig bl.a. på arvsrättsliga domar från Schweiz.¹³⁹ Schweiz var det första land med vilket Sverige ingick en sådan här konvention. Orsaken till det var enligt förarbetena att Sverige och

136 SOU 2014:25 s. 191.

137 SOU 2014:25 s. 192.

138 SOU 2014:25 s. 198.

139 Prop. 2014/15:105 s. 80.

44

Schweiz hade liknande rådande rättsåskådningar.¹⁴⁰ Till skillnad mot Sverige som har ett dualistiskt rättssystem, ¹⁴¹ har Schweiz ett monitiskt rättssystem. Det innebär att ingångna internationella konventioner blir en del av den nationella rätten utan att det krävs implementering via lag. Konventionen från 1936 har alltså inte behövt implementeras genom lagstiftning och är fortfarande gällande i Schweiz.¹⁴²

Enligt 1§ i 1936 års lag ska en dom som har meddelats i Schweiz i ett tvistemål också gälla i Sverige så länge villkoren i 1936 års lag är uppfyllda. I 4§ i 1936 års lag räknas upp under vilka förutsättningar en schweizisk dom inte ska vara gällande i Sverige:

4 § 1936 års lag

Dom som givits av schweizisk domstol vare ej här i riket gällande, 1. där domstol i Schweiz, enligt vad i denna lag sägs, ej ägt behörighet att meddela domen;

2. där erkännande av domen skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket;

3. där domen angår ämne av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur och är grundad på lag, vars bestämmelser i ämnet äro stridande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt här gällande internationellt privaträttsliga regler;

4. där domen ej vunnit laga kraft enligt lagen å den ort där den meddelats;

eller

5. där domen är tredskodom och utebliven part ej personligen eller genom befullmäktigat ombud i tid undfått del av stämningen.

Allra först i 4§ p.1 sägs att för att en schweizisk dom ska få erkännas i Sverige krävs att den schweiziska domstolen ska ha varit behörig enligt vad som sägs i 1936 års lag. I 5§ st. 1 räknas det upp under vilka förutsättningar en dom ska anses vara meddelad av behörig domstol, men i 5§ st. 2 stadgas att det som står i 5§ st. 1 inte är tillämpligt på frågor av personrättslig, familjerättslig eller arvsrättslig natur. Vid sådana frågor ska en domstol anses vara behörig om behörigheten under motsvarande omständigheter hade

140 SOU 1936:2 s. 20.

141 Ehrenkrona, SvJT 2015 s. 781.

142 Bundesrat, Abkommen zwischen der Schweiz und Schweden über die Anerkennung und Vollstreckung von gerichtlichen Entscheidungen und Schiedssprüchen.

45

tillkommit svensk domstol. Det förklaras i förarbetena att vid prövning som sker i Sverige av om en schweizisk arvsrättslig dom ska erkännas, så ska det undersökas om målet har haft en sådan anknytning till domstolslandet att svensk domstol enligt gällande domsrättsregler varit behöriga att under motsvarande förhållanden ta upp talan.¹⁴³ Detsamma gäller för Schweiz, att om en svensk dom ska erkännas i Schweiz krävs det att schweiziska domstolar skulle ha varit behöriga under motsvarande förhållanden. Ett exempel på en situation där det skulle kunna uppstå problem är det fiktiva fallet 7, med Jessica som är schweizisk medborgare. Jessica anses numera ha både hemvist och Wohnsitz i Schweiz. Jessica hade dock hemvist i Sverige för fyra år sedan och har fortfarande tillgångar i Sverige. Det innebär att när Jessica hastigt avled, fick svenska domstolar domsrätt för arvet i dess helhet i och med art. 10.1.b arvsförordningen. I schweiziska IP-rätten finns det inte någon motsvarande domsrättsregel. Det innebär att schweiziska domstolar sannolikt inte skulle erkänna den svenska domen gällande Jessicas arv, eftersom de inte anser att svenska domstolar var behöriga. Men i de allra flesta situationer borde det inte bli ett problem, eftersom behörighetsreglerna i Sverige och Schweiz är relativt lika.

Enligt 4§ p.3 krävs att de materiella reglerna enligt den lag som har tillämpats inte får strida mot de materiella reglerna enligt den lag som skulle ha tillämpats enligt svenska IP-rättsliga regler. Det innebär att en dom kan erkännas även om det var svensk lag som skulle ha tillämpats enligt svenska IP-rättsliga regler, trots att det var schweizisk lag som tillämpades. Det som krävs är att de materiella bestämmelserna i den schweiziska lagen överensstämmer med de materiella bestämmelserna i svensk rätt.

För att sammanfatta krävs det att villkoren i 4§ i 1936 års lag är uppfyllda för att en arvsrättslig dom meddelad i Schweiz ska erkännas i Sverige. Om det är svensk lag som vore tillämplig enligt svensk IP-rätt, kan en dom enligt schweizisk rätt ändå erkännas så länge som det materiella innehållet i domen inte skiljer sig från vad resultatet hade blivit om svensk lag tillämpats. Domstolen som meddelade domen i Schweiz ska även ha varit behörig enligt 1936 års lag. Ett erkännande av domen får inte heller strida mot svensk ordre public.

143 SOU 1936:2 s. 32.

46

I 7§ i 1936 års lag finns en bestämmelse om litispendens:

7§ 1936 års lag

Om ett mål anhängiggörs vid svensk domstol och saken redan är anhängig vid schweizisk domstol som enligt denna lag är behörig ska den svenska domstolen avvisa målet.

Bestämmelsen tar sikte på om det t.ex. är en arvstvist och talan först har väckts i Schweiz, och talan senare väcks om samma sak i Sverige. Då ska den svenska domstolen avvisa talan, om den schweiziska domstolen är behörig enligt vad som sägs i 1936 års lag. Om den schweiziska domstolen däremot inte är behörig enligt vad som sägs i 1936 års lag, har den svenska domstolen ingen skyldighet att avvisa talan.

Schweiziska domstolar har samma skyldighet att avvisa en talan om samma sak. För Jessica från fall fiktiva fallet 7 där svenska domstolar blev behöriga enligt art 10.1.b arvsförordningen, skulle det innebära att om en talan först väcks i Sverige och talan senare väcks om samma sak i Schweiz, har de schweiziska domstolarna ingen skyldighet att avvisa talan enligt 7§ 1936 års lag eftersom svenska domstolar inte är behöriga.