Östra Stenhammaren: kultur- eller slumområde? var titeln på en bostadssociologisk undersökning som gjordes 1977 av Katarina Borgh Bertorp. Det var socialförvaltningen på kommunen som beställt den och museet som ledde arbetet. Bakgrunden var att en ny stadsplan skulle göras för området. Borgh Bertorp intervjuade 56 hyresgäster och 14 fastighetsägare. Dessa bodde alla i så kallade saneringsfastigheter, det vill säga hus som riskerade att rivas. Standarden i husen var låg. Många hade varken bad eller dusch. 24 person saknade varmvatten och 10 saknade egen toalett.
147 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Kv Pilen m fl, Södermalm – Redovisning av planeringsunderlag.
148 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Kv Pilen m fl, Södermalm – Redovisning av planeringsunderlag.
149 Sundsvalls museums arkiv, Kapsel Verksamhetsberättelser 1956-2009, Verksamhetsberättelse för år 1977, sid 7.
47
Studiens syfte var att beskriva de boende; inkomster, hushållssammansättning och
boendeförhållanden. Syftet var också att belysa de boendes önskemål om förbättringar, deras vilja och möjligheter att bo kvar efter sanering, och om de uppfattade sin omgivning som kulturhistoriskt värdefull. Borgh Bertorp skrev inledningsvis att Östra Stenhammaren hade ett kulturhistoriskt värde. En sanering skulle kunna utplåna den gamla förstadskaraktären
området hade. Detta förhållande hade till viss del påverkat uppläggningen av undersökningen, skrev hon.
Två av Södermalmsgruppens viktigaste krav var att rivningarna skulle stoppas och att det inte skulle bli några lyxrenoveringar. Katarina Borgh Bertorps beskrivningar av riskerna med en hårdhänt sanering i området gav uttryck för ett tänkesätt liknande Södermalmsgruppens. Det behöver inte betyda att Borgh Bertorp var direkt påverkad av gruppens krav. Vid det laget fanns det en utvecklad bevarandestrategi även inom museet. Men hon ställde sig i alla fall inte i motsättning till Södermalmsgruppen.
De flesta som intervjuades i undersökningen bodde i en- eller tvårumslägenheter, bara åtta personer bodde i trerumslägenheter. Närmare hälften var förvärvsarbetande och 35 procent var pensionärer, resten var studerande eller i militärtjänst. Det var förhållandevis stor omsättning på lägenheterna, medelhyresgästen bodde i stadsdelen omkring två till fem år. Men 35 procent hade bott i området mer än 15 år. Kommunen hade köpt saneringsmogna hus i området och 17 stycken av de tillfrågade bodde i kommunens hus.
Det betydelsefulla för min uppsats är de boendes syn på husen och stadsdelen. Många av de som var verksamma inom stadsmiljörörelsen bodde ju i Södermalm själva. Eftersom de intervjuade är anonyma går det inte att säga om just någon av dessa var aktiva inom rörelsen. Men rörelsens förankring bland de boende gör ändå att undersökningen är intressant.
Ingen av de intervjuade ville att deras eget hus skulle rivas, utan rustas upp. Den vanligaste motiveringen till detta var att gamla hus är trivsammare att bo i än nya. Däremot var de inte främmande för att andra hus i området kanske behövde rivas. 42 procent av de tillfrågade kunde tänka sig att flytta till en annan lägenhet under upprustningen av deras egen, under förutsättning att de fick stanna i området.
48
Överlag var de boende mycket positiva till sin stadsdel, en del sade sig till och med vara stolta över Östra Stenhammaren. 93 procent av de intervjuade ansåg att man skulle bevara så
mycket som möjligt av den nuvarande bebyggelsen. Detta strider ju en del mot åsikterna att andra hus än det egna kanske behövde rivas, men Borgh Bertorp kommenterade inte den saken i sin undersökning.150
Varför skulle den nuvarande bebyggelsen då bevaras? Det här var några av svaren: ¤ ”Äldre bebyggelse bör leva kvar. Man blir mån och rädd om saker och ting i en sådan miljö”.
¤ Man måste ha ansvar att bevara för att kommande generationer skall få historiskt perspektiv."
¤ ”Enär begränsad rivning förekommit finns det möjlighet att läka såren och bevara en naturlig stilutveckling på bebyggelsen under viss epok.”
¤ ”Generellt kan sägas att all rivning av gamla hus i godtagbart skick och med hyresgäster som trivs och vill bo kvar är ett kommunalpolitiskt vansinne.”
¤ ”Området är kulturhistoriskt värdefull. Det bör bevaras för eftervärlden. Det är en fråga som ej bara gäller de som bor där utan sundsvallsbor över huvud taget vill bevara. Många kommer och promenerar i området.”151
En fjärdedel av fastigheterna i Östra Stenhammaren var redan rivna och Borgh Bertorp frågade de boende om hur de ville att den nya bebyggelsen skulle utformas. Ca 60 procent ansåg att den nya bebyggelsen skulle smälta in i den gamla. Olika uttryck före detta användes, till exempel att de nya husen skulle anpassas, harmoniseras, ha samma stil, likna det som finns eller stämma in i mönstret.
Borgh Bertorp lyfte fram några av de motiveringar de boende använde: ¤ ”En gammal stadsdel får ej ha för moderna hus.”
¤ ”Stadsdelen får ej ändra karaktär.”
¤ ”Samma stil som gamkåkarna, skulle inte passa med mexitegel inom området.”
150 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren: kultur eller slumområde.
151 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren: kultur- eller slumområde, sid 36.
49
¤ ”Klart emot villabebyggelse. Det skall vara bebyggelse som smälter in. Ingen
serieproduktion utan variation som nuvarande bebyggelse. Området får ej överbefolkas.” ¤ ”Ej villor, socialt högtstående personer kommer då att besitta hela området. Bygg i stället mindre flerfamiljshus, anpassade till omkringliggande bebyggelse.”152
De intervjuade i Borgh Bertorps undersökning gav uttryck för ett varsamhetstänkande som också höll på att etablera sig inom kulturminnesvården i stort. Några av varsamhetstänkandets viktigaste punkter var att man inte skulle riva i onödan, att det fanns ett värde även i sliten trähusbebyggelse, att människor faktiskt trivdes trots dålig standard, att det fanns historiska perspektiv att ta vara på och dessutom att det nya som byggdes borde anpassas till det gamla.
Den bostadsociologiska undersökningen gjordes ett efter att tjänstemannagruppen lagt fram sitt planeringsunderlag. Borgh Bertorps undersökning kan ha varit ett uttryck för att man nu började planera konkreta åtgärder för Östra Stenhammaren. Namnet på undersökningen Östra Stenhammaren: kultur- eller slumområde? visar att synen på området som nergånget och slummigt inte helt försvunnit.