Barbro Björk på museet gjorde ett litet bokslut över det dittillsvarande arbetet med Östra Stenhammaren i en artikel som publicerades 1977 i tidningen Stadsbyggnad. Efter en kort historik över Stenhammaren övergick Björk till att beskriva vad som hänt under och efter 1975.
Björk tog upp en del av stadsmiljörörelsens aktiviteter, bland annat välbesökta debatt- och opinionsmöten och skriverier i tidningarna. Hon nämnde Östermalms intresseförenings tidning Träkåken som tog upp frågor om bevarande av trähusbebyggelse. Hon lyfte fram Södermalmsgruppens arbete och refererade helt kort ett möte de hade ordnat. Museets arbete fick naturligt nog ett rätt stort utrymme i hennes artikel, hon tog bland annat upp utställningar, inventeringar och deltagandet i tjänstemannagruppen. Hon konstaterade att allt fler människor började uppskatta trähusområdena för alla dess kvalitéer.
Barbro Björk tog upp att ett rivningsförbud för stadsdelen utfärdades på hösten 1976. Detta ledde bland annat till att hus som köpts för att rivas såldes till privatpersoner som var inställda på bevarande. Hon var orolig för att förfallet gått alldeles för långt när det gällde en del av de hus som var mest kulturhistoriskt värdefulla. De hus som beboddes av sina ägare började rustas upp, medan de som inte beboddes av sina ägare förföll.
Trots att man kommit rätt långt i försöken att bevara Östra Stenhammaren var Barbro Björk inte odelat optimistisk inför framtiden. Hon tyckte att situationen fortfarande var ganska förvirrad. Dessutom hade hon också sina funderingar kring vad bevarandet skulle leda till. Det fanns ett pedagogiskt värde i en historisk miljö, skrev hon, men det måste plockas fram och återupplivas för att några andra än experter och äldre boende ska märka något. Om det inte fanns något pedagogiskt arbete, åstadkom man bara ”en sorts antikhandlarvurm kring äldre byggnadsmiljöer”166 och jämnade marken för byggmarknadens blyinfattade fönster och andra nygamla varor.
Hon avslutade artikeln med några frågor där hon lyfte diskussionen till ett mer principiellt plan:
166 Stadsbyggnad 7-8 1977, sid 110.
57
”I hur hög grad kan en kommun med gällande lagstiftning, i ett kapitalistiskt samhälle som vårt, i delfrågor handla som vi levde ett mera planerat samhälle eller var kvar i det gamla ståndssamhället där kung och ämbetsmän bestämde hur riket skulle ordnas?”167
”Kan en kommun tävla med den kommersiella byggmarknaden om utformningen av en miljö? Och hur löser man politiskt problemet att i ett samhälle med individualistiska ideal kunna sätta upp regler för hur privata ägare får bygga om och utforma exteriörerna på egna hus?”168
Den första frågan gällde alltså om en kommun i ett kapitalistiskt samhälle genom planering kunde åstadkomma ett bevarande. Vad jag har kunnat se diskuterades den frågan inte under den period jag har undersökt. Frågan om den kommersiella byggmarknaden diskuterades däremot vid flera tillfällen, bland annat av Torbjörn Lindgren. Svaren var att det borde gå för kommunen att tävla med den kommersiella byggmarknaden. En del upprustningar av äldre hus hade uppenbarligen också varit lyckade, vilket kanske också var ett svar. Det politiska problemet med regler för hur privata ägare får bygga om och utforma sina hus, diskuterades inte, vad jag har kunnat se.
I samband med stadsplanearbetet skrevs ett dokument kallat Östra Stenhammaren – Stadsförnyelseprojektet. Dokumentet innehöll en översikt över arbetet med Östra
Stenhammaren. Ingen författare nämndes och det var troligen skrivet 1980, i varje fall inte före 1980. Kommunens arbete med stadsdelen redovisades, och på flera ställen nämndes också olika opinionsyttringar.
Man tog upp att allmänheten kritiserade kommunens saneringsutredning som kom i mitten av 1970-talet. ”En analys pekade också på att utredningens resultat var tveksamt”169, skrev dokumentförfattaren och beskrev varför utredningen var felaktig. Vem som gjorde den alternativa analysen nämndes dock inte. Den enda alternativa analys jag har stött på var den Torbjörn Lindgren gjorde i samband med ett möte som museet och Folket i bild/Kulturfront arrangerade 1975.170
167 Stadsbyggnad 7-8 1977, sid 110.
168 Stadsbyggnad 7-8 1977, sid 110. I övrigt Stadsbyggnad 7-8 1977, sid 105-110.
169 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren – stadsförnyelseprojektet.
58
På olika sätt uttryckte allmänheten sitt intresse för Östra Stenhammaren, skrev dokumentförfattaren, bland annat kom det mycket människor för att titta på museets utställning om stadsdelen och ett debattmöte besöktes av många södermalmsbor. Under byggnadsvårdsåret ställde några södermalmsbor ut målningar och teckningar av Östra Stenhammaren på museet. Författaren skrev att Folket i Bild/Kulturfront ordnade en
södermalmsafton på Södermalms skola. Aftonen var välbesökt. Även Södermalmsgruppens opinionsmöte på Södermalms skola hösten 1976 nämndes.171
I dokumentet fanns alltså en relativt utförlig redovisning av stadsmiljörörelsens aktiviteter. Det gjordes dock ingen värdering av opinionens betydelse för bevarandearbetet. Det enda man skrev var: ”Andra positiva drag i arbetet har varit kontakterna med invånarna i området. Utställningarna, diskussionerna och de direkta personkontakterna gav oss möjlighet att få förståelse för våra synpunkter.”172 Dokumentförfattaren framställde arbetet som en envägskommunikation, från kommunen till södermalmsborna. Man skrev också att
”Sundsvalls museum spelade en given roll som opinionsbildare.”173 Det var alltså museet som bildade opinion, inte stadsmiljörörelsen som påverkade museet. Men att opinionsarbetet över huvud taget förekom så relativt frekvent i dokumentet visade, menar jag, att man tillmätte det en viss betydelse. Inte minst viktigt var att man lyfte fram den alternativa analysen av
saneringsbehovet.174
171 Södermalmsgruppen kallades dock för Södermalmföreningen, vilket torde vara en felskrivning. Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren –
stadsförnyelseprojektet.
172 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren – stadsförnyelseprojektet.
173 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren – stadsförnyelseprojektet.
174 Sundsvalls museums arkiv, Kulturmiljövård, Topografiska arkivet, Södermalm; Östra Stenhammaren – stadsförnyelseprojektet.
59