upphandlande myndigheten inför en budgivning måste skapa sig en referensmodell som en del av upphandlingsdokumentet (se kap. 2) då man använder sig av Q/P-metoden. Det här dokumentet bör enligt LOU bl.a. innehålla information om de olika ingående aspekternas viktighetsgrad (ett minimumkrav är att de skall gå att rangordnas) för en anbudsgivare. Frågan blir då, hur kommer man specifikt fram till att det finns just 80 baspoäng och extra 20 poäng att dela ut i exemplet ovan? Kiiver
& Kodym (2014, s. 82–86) beskriver sin metod i löpande text, vilket här skrivs om till en mer formell och teknisk text i form av en numrerad lista:
1. Bestäm den grundläggande kravspecifikationen för produkten som skall upp-handlas. I vårt exempel (Tabell 1) definieras den grundläggande kravspecifi-kationen som den högsta acceptabla ljudnivån.
2. Kiiver och Kodym (2014, s. 83) menar att den upphandlande myndigheten inför en upphandling skall uppskatta marknadspriset för en produkt som uppfyller den grundläggande kravspecifikationen (basmodellen). Det vill säga, här krävs någon form av dialog och utredning om vad marknaden kan erbjuda. Lindbäck (2017, ss 26–27) ger några allmänna riktlinjer och re-kommendationer inom detta område. I exemplet (Tabell 1) ovan har man kommit fram till att man är beredd att betala € 8 000 för en basmodell.
Detta pris benämns som Pbasic (Kiiver och Kodym, 2015, s. 288).
16
3. Bestäm den extra kvaliteten eller prestandan som man är beredd att betala extra för. Det vill säga, prestanda utöver den grundläggande kravspecifikat-ionen. I vårt exempel (Tabell 1) blir det den maximala ljudnivåsänkningen (extra prestanda) som man är beredda att betala för.
4. Bestäm det högsta (maximala) priset som man är villig att betala för en vara eller tjänst med den högsta användbara prestandan (det vill säga, sätt en be-gränsning på hur mycket man är beredd att betala för extra prestanda utöver prestandan i den grundläggande kravspecifikationen). Detta pris benämns som Pmax (Kiiver och Kodym, 2015, s. 288). I exemplet ovan är Pmax satt till
€10 000 vilket är det maximala priset (dvs. priset för toppmodellen) som upphandlaren är beredd att betala för en diskmaskin med den maximalt extra användbara prestandan. Kiiver och Kodym (2014, s. 83) uttrycker detta med följande citat ”we must determine what the maximum price is that we are willing to pay in order to obtain the maximum quality that is useful for us”.
5. Kvoten av Pbasic/Pmax visar på hur stor del av Pmax som vi är beredda att betala för den grundläggande kravspecifikationen och hur stort utrymmet för den extra prestanda är. I exemplet ovan blir det kvoten av Pbasic/Pmax, dvs,
€8 000 / €10 000 = 0,8, vilket då betyder att vi är beredda att betala 80 % av det maximala priset (Pmax) för en basmodell med den grundläggande krav-specifikationen. De återstående 20 % visar på hur mycket som man är be-redda att lägga på extra prestanda. Detta kan tolkas som att viktningen (hållandet) mellan pris och den eventuella extra prestandan är 80:20 till för-del för priset. Detta betyder också att 80 % av de maximalt tillgängliga pre-standapoängen ”går åt” för att uppnå den grundläggande kravspecifikationen.
6. Enligt Kiiver och Kodyms metod betyder ett förhållande på 80:20 mellan pris och kvalitet att alla anbudsgivarna som uppfyller den grundläggande kravspecifikationen ges 80 poäng vilket är baspoängen i vårt exempel. Dessa baspoäng benämns som Qbasic (Kiiver och Kodym, 2014, s. 149). Vi har nu tagit kvoten av priset för en basmodell (Pbasic) och en toppmodell (Pmax). Det vill säga förhållandet Pbasic/Pmax blir styrande för baspoängen som ges till alla anbudsgivarna som klarar den grundläggande kravspecifikationen. Detta är en av poängerna med Kiiver och Kodyms metod.
7. De återstående 20 poängen avsätts till anbudsgivarna att konkurrera om, vil-ket visas i kolumnen extra poäng (Tabell 1). Dessa extra poängen benämns som Qadd_ljudnivå (då vi i detta exempel bara har en kvalitetsaspekt så räcker det med att ha Qadd_ljudnivå för att identifiera kvalitetsaspekten, ljudnivå). För att utse en vinnare så summeras kvalitetspoängen ihop (dvs., Qbasic +
Qadd_ljudnivå= Qtotal) från respektive anbudsgivare och delas med det offererade priset (P) från respektive anbudsgivare, det vill säga kvoten av Qtotal/P. Den
17
anbudsgivaren med den högsta kvoten vinner upphandlingen och tilldelas kontraktet.
Det som nu emellertid saknas är hur en värderingsgrund och skala för ljudnivån (el-ler bul(el-lernivån) skall konstrueras. Dessutom så ställs säkert en upphandlande myn-dighet inför fler utmaningar. Hur skall exempelvis fler och mer komplexa kvalitetsa-spekter behandlas och värderas? Ljudnivån kan ju ses som en relativ enkel och själv-klar kvantitativ storhet och det är inte helt osannolikt att det även finns mer kom-plexa värden inblandade vid ett inköp av en vara eller tjänst. Det här vidareutvecklas i följande Kapitel 5.
18
5 Fördjupning och en vidareutveckling av Kiiver och Kodyms Q/P-metod
I det här kapitlet vidareutvecklas Q/P-metoden ytterligare då det i Kiiver och Kodyms resonemang delvis saknas en djupare diskussion om hanteringen av olika ty-per av kvalitetsaspekter. Relativt sett, så hanteras prisdelen (P) på ett enkelt och självklart sätt. Detta då den, mer eller mindre, självklara diskussionen som uppstår mest handlar om ”hur mycket?”. Emellertid så är det inte lika enkelt med kvalitetsa-spekten (Q) och här blir utrymmet för frågor, olika uppfattningar och skilda tolk-ningar större. För att bringa klarhet i dessa frågor så fokuserar det här kapitlet på att föra ett djupare resonemang om hur kvalitetsaspekterna skall hanteras (utöver det som ges av Kiiver och Kodym). Kapitlet avslutas med ett kortare resonemang om vad som händer då två eller fler anbudsgivare hamnar på samma resultat (dvs.
samma kvot av Q/P) vid en budgivning.