Engelskans status inom högre utbildning har varit en omdebatterad fråga inom svensk språkpolitik och en del av den debatt som funnits om svenskans status genom utredningar så som Mål i mun (SOU 2002), Bästa språket (PROP 2005) och Värna språken (SOU 2008) samt forskningsartiklar, se bl.a. Hyltenstam 1999, Boyd och Huss 2001 och Josephson 2004. Denna debatt har bland annat
116
resulterat i den svenska språklagen (SFS 2009:600) som uttrycker att svenska är huvudspråk i Sverige vilket innebär att det är ”samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden” (5§ SFS 2009:600). Lagen lämnar dock stort utrymme för enskilda lärosäten att utforma lokala policyer och strategier för språkanvändning (se Hult & Källkvist 2016b för arbetet vid ett lärosäte; se även Söderlundh 2014 för diskussion om språkplanering och språkpolicy i högre utbildning). Hult och Källkvist (2016a) undersöker lokala policydokument om språk och språkanvändning vid tre lärosäten med en uttalad parallellspråklighet, det vill säga där svenska och engelska likställs som parallella språk på institutionell nivå. Deras analys synliggör hur de lokala dokumenten är utformade i skärnings- punkten mellan internationella och nationella inriktningar i lärosätenas verksamhet – en balans mellan ansvaret för att bevara svenskan och motverka domänförlust men samtidigt delta i en internationell vetenskapsgemenskap (Hult & Källkvist 2016a, se även Gunnarsson 2004 som belyser denna relation mellan nationella och internationella mål i högre utbildning). I Språkrådets kartläggning av språksituationen inom högre utbildning och forskning (Salö 2010) konstateras bl.a. att för de svenska lärosätena är ett internationellt utbyte med forskarvärlden viktigt och detta förutsätter då en utbredd användning av engelska. Att publicera på engelska möjliggör också internationella jämförelser, vilket ofta används som ett verktyg för att kvalitetssäkra verksam- heten (se Hazelkorn 2011; Hultgren, Gregersen & Thøgersen 2014). Inom ramen för denna diskurs blir publicering på engelska i internationella tidskrifter ett mått för både den enskilda forskarens och lärosätets kvalité. Vilket språk man väljer att publicera på är forskarens eget val men det kan ifrågasättas hur fria forskare är att välja, eftersom deras val styrs av ett flertal faktorer i den omgivande kontexten såsom bland annat disciplinära traditioner och fältnormaliserade citeringar (Salö 2010).
I en tid där talet om internationalisering präglar den högre utbildningen är det viktigt att komma ihåg att flerspråkighet och internationella kontakter alltid varit en naturlig del i verksamheten (Gregersen 2012). Forskares arbete har därmed i ett historiskt perspektiv både varit internationellt och flerspråkigt. Medan latin, franska och tyska tidigare var viktiga språk inom akademin i de nordiska länderna, har internationalisering idag ofta kommit att likställas med användning av engelska.1 Att presentera och publicera sin forskning är centrala delar i det akademiska arbetet och inom de flesta vetenskapliga discipliner innebär publicering i internat- ionella tidskrifter underförstått engelskspråkiga tidskrifter (Gregersen 2012). Dessutom premieras publicering i internationella, d.v.s. engelskspråkiga, tidskrifter och likställs med god kvalitet, vilket i sin tur har stor påverkan på forskares möjligheter till befordran, tilldelning av forskningsmedel och status. För att lyckas som forskare blir det därmed nödvändigt att förhålla sig till denna dominerande diskurs.
När det gäller den enskilda forskares språkliga resurser, att kunna klara kravet att publicera på engelska, betonar bland annat Casson (2015: 36) att behärskning av engelska på en hög nivå både i tal och skrift är en statusmarkör och en betydande maktfaktor, som har en avgörande roll i de enskilda forskarnas framgång i sin akademiska karriär. Salö (2016) samt Salö och Hansell (2014) har undersökt engelskans betydelse för forskare dels inom ämnet historia och dels inom data- vetenskap. Deras resultat synliggör att även om forskare i hög grad publicerar på engelska så är språkanvändningen i forskarnas vardag mer komplex. Även inom ämnesområden som domineras av engelska utgör svenska ofta det gemensamma språket mellan kolleger (Salö & Hansell 2014).
1 Språkrådets kartläggning visar att engelskans dominans som avhandlingsspråk inte är ett nytt fenomen då
andelen avhandlingar som skrivs på engelska varit högre än 80 % sedan 1980 (Salö 2010). Därmed kan engelskans dominans inte förklaras med ökad internationalisering genom Bolognaprocessen under senare år.
117
2 Material och metod
Materialet som presenteras och analyseras här har skapats under 2015 inom ramen för forsknings- projektet Working in English: Academic Literacy and Translanguaging among Swedish scholars av artikelns författare tillsammans med Åsa Wedin. I forskningsprojektet studerades enskilda forskares villkor för skrivande av en vetenskaplig artikel samt deras flerspråkighet, framförallt deras förmåga att växla mellan sina språkliga resurser och förhålla sig till dessa. Genom ett etnografiskt tillvägagångssätt intervjuades sex forskare med annat modersmål än engelska under sitt skrivande av en forskningsartikel på engelska. De sex forskarna följdes under artikelskrivandet genom tre intervjuer där även artikelmanus vid de olika tillfällena i skrivprocessen dokumenterades. Skrivprocessen från start till publikation varierade mellan forskarna och en av forskarna avslutade inte arbetet med sin text under tiden för forskningsstudien. Semistrukturerade intervjuer har genomförts i tre faser av skrivandet: först vid inledningen av skrivandet, därefter vid ett tillfälle under arbetets gång och slutligen i anslutning till inlämnandet av det färdiga artikelmanuset. Intervjumaterialet spelades in och transkriberades. Dessutom samlades material i form av artikelutkast och annat arbetsmaterial in. De sex forskarna var verksamma inom humaniora, utbildningsvetenskap, samhällskunskap och vårdvetenskap. De var samtliga relativt nya i sina forskarkarriärer och hade vid forskningsstudiens genomförande disputerat för mellan tre och nio år sedan. Samtliga forskare var verksamma som lärare och forskare vid något svenskt lärosäte men hade mycket olika villkor för forskning och publicering.
3 Två skrivarprofiler
I denna artikel riktas fokus mot två av informanterna i studien, som kallas här för Carina och Anna, och som kan sägas utgöra de två fall i materialet som skiljer sig mest åt. Genom att rikta fokus mot dessa två ytterligheter i materialet ges en fördjupad och mångfasetterad bild av engelskans betydelse för informanternas forskaridentitet. (Jfr. Wedin, Rosén & Straszer 2015.) Vi introducerar först de två informanterna för att sedan presentera tre aspekter som kategoriserats i materialet:
• att skriva sig till forskare, d.v.s. skrivande och forskaridentitet under forskarutbildning och som junior forskare
• engelskans roll i forsknings- och skrivprocessen
• språkliga möjligheter och begränsningar att verka som forskare.
Carina arbetar som lektor men har en stor andel forskning i sin tjänst. Hon hade vid studiens start disputerat för mer än fem år sedan inom vårdvetenskap med en sammanläggningsavhandling skriven på engelska. Även Anna arbetar som lektor men har nästan ingen forskningstid alls i sin tjänst. Hon disputerade också för mer än fem år sedan, men inom utbildningsvetenskap och med en monografi skriven på svenska.
3.1 Att skriva sig till forskare
Carina och Anna genomförde sina forskarutbildningar under början av 2000-talet vid skilda lärosäten i Sverige. Deras positionering inom olika vetenskapliga discipliner skapar dock varierande normer för vad det innebär att verka som forskare. Kontexten, dels den vetenskapliga disciplinen och dels de forskningsgemenskaper som informanterna ingått i, har också skapat olika förväntningar på deras skrivande under forskarutbildningen. Att utveckla sitt skrivande av vissa typer av texter under forskarutbildningen bidrar till kompetens och självkänsla vad gäller en viss akademisk texttyp.
Under forskarutbildningen skolades Carina in i att skriva på engelska då hon producerade en sammanläggningsavhandling med fyra artiklar, vilka samskrevs med någon av hennes handledare. Forskningsartikeln på engelska som texttyp är alltså något som Carina lärt sig under utbildningen
118
tillsammans med sina handledare. Även efter avhandlingen har Carina i första hand samskrivit tillsammans med andra forskare och de gånger hon publicerat ensam har det främst varit i form av bokkapitel. Att lära sig skriva vetenskapliga artiklar på engelska samt att samarbeta och skriva tillsammans med andra kan således ses som en viktig del i hennes utbildning till forskare. Carinas socialisering till forskare har till stor del präglats av att använda engelska för publicering.
Till skillnad mot Carina är skrivandet på engelska och forskningsartikeln som texttyp inget som varit en central del för Anna under hennes forskarutbildning. Hon har begränsade erfarenheter av att använda engelska i sitt vetenskapliga skrivande. För avhandlingen skrev hon abstractet på engelska och efter disputationen har hon publicerat två vetenskapliga artiklar tillsammans med forskarkollegor, den ena i en svensk- och den andra i en engelskspråkig tidskrift, samt ett kapitel i en svenskspråkig forskningsrapport. Anna berättar att efter avhandlingsarbetet har hon fått en självkritisk inställning till skrivandet på ett sätt som påverkar hennes arbete. Hon beskriver att hon känner en påtaglig oro och till och med rädsla inför det vetenskapliga skrivande. Hennes dåliga självtroende hindrar henne och försvårar det kreativa skrivandet likväl som att lämna ifrån och nå ut med sina texter. Hon beskriver dock att vid vissa tillfällen får hon en stark motivation, som driver henne och precis så var det inför skrivandet av den artikeln som blev fokus för vår analys inom projektet.
3.2 Engelskans roll i forsknings- och skrivprocessen
De två forskarnas språkanvändning under den studerade skrivprocessen skilde sig åt på flera sätt. Carina befann sig i ett forskningssammanhang där hon dels arbetade med flera vetenskapliga artiklar samtidigt och dels samarbetade med forskare både nationellt och internationellt. I vissa av dessa samarbeten användes engelska som arbetsspråk i hela forskningsprocessen och hon berättar att hon vant sig vid att kommunicera både i tal och i skrift om forskningen på engelska. När Carina ska berätta om skrivprocessen beskriver hon att hon först gör en synopsis vilken hon också visar vid intervjun. Denna är skriven på engelska och innehåller forskningsfråga, metod, potentiell tidskrift, första författare och tidsplan. När hon sen ska börja skriva på artikelns olika delar, både tänker och skriver hon på engelska.
Jag försöker nog till och med att börja tänka på engelska redan när jag tänker på artikeln för att jag tänker att om jag ska skriva det här, hur skulle jag formulera mig, hur skulle jag lägga upp det här. Då försöker jag tänka på det på engelska.
Carina använder således engelska som sitt främsta arbetsspråk både i tankeprocessen och i själva skrivandet. I nuläget är dock hennes empiriska material på svenska men detta verkar inte utgöra någon svårighet för henne utan hon beskriver att när hon arbetar med materialet tänker hon på hur det ska sägas på engelska och sen formulerar och omformulerar hon det tills hon känner att hon fått fram det hon vill säga. Trots att Carina berättar att hon tänker på engelska talar hon också om att hon översätter.
Annas skrivprocess präglas av att hon går mellan språken och ofta gör översättningar både från svenska till engelska och engelska till svenska. I tankeprocessen utgör engelskan ofta ett hinder vilket hon uttrycker på följande sätt.
Jag kan kommunicera på engelska och jag förstår texter på engelska men eftersom jag inte är nån person att snabbt få ner några tankar på ett papper så hindrar språket mig, för att när jag har dom där tankarna så då måste jag samtidigt fundera på formuleringen då har jag tappat hela tråden i den här innan jag är klar.
Pendlingen inte bara mellan språken utan också mellan olika texter präglar Annas skrivande då hon arbetar med sin artikel i flera versioner, skriver ner tankar i en anteckningsbok, gör anteckningar med blyerts i den utskrivna texten, och sätter in post-it lappar runt sig i rummet och
119
i manuskriptet. I skrivprocessen använder hon även litteratur som hon refererar till, böcker och texter där hon gjort anteckningar.
Att skriva på engelska för Anna kan tolkas som ett slags tvång och en praktik som kräver mycket tid och möda av henne. För Anna utgör vetenskapligt skrivande alltid en utmaning och när texten ska produceras på engelska behöver hon använda en del hjälpmedel och ta hjälp från kollegor som har mer erfarenhet av skrivande på engelska. Anna behöver inför sin skrivprocess komma in i vetenskapligt skrivande på engelska genom att läsa in sig på aktuell forskning med en stor mängd engelskspråkiga forskningsartiklar, som hon bearbetar på olika sätt för att samla på sig lämpliga uttryck i sitt eget skrivande. Hon upplever att det finns en tröskel för att påbörja skrivandet och nämner den hermeneutiska spiralen, som leder henne från transkribering av material till bearbetning av fältanteckningar, skapandet av modeller och diagram för att kunna arbeta sig fram och tillbaka mellan olika delar av sitt svenskspråkiga material och det engelskspråkiga utkastet varifrån artikeln växer fram. En engelskspråkig begreppsapparat utvecklas hos Anna under skrivprocessen:
Jag vet ju vad jag vill men jag får inte ur mig nåt. [...] Det var då jag tänkte att jag måste skriva på svenska, men det gick inte för att jag hade ju läst på engelska, jag hade ju också började jag fundera och kom på att jag tänkte artikeln på engelska tänkte dom här begreppen och jag hade hittat en massa begrepp.
Hon har även återupptäckt sina tidigare egna texter och har haft glädje av att kunna återanvända vissa engelskspråkiga begrepp.
Trots sin rädsla att skriva på engelska konstaterar Anna att när hon väl kom igång med sin tankeprocess och skrivandet av den observerade artikeln märkte hon att hon skrev sin text på engelska med en gång. Det empiriska materialet är dock på svenska och användning av citat från hennes informanter kräver ett efterarbete eftersom allting ska översättas till engelska. För översättningsarbetet använder Anna både olika strategier (se Wedin, Rosén & Straszer 2015: 60) och olika typer av hjälpmedel.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att medan engelskan för Carina utgör språket för tänkande och skrivande, som hon är mycket bekväm med, representerar engelskan i Annas repertoar ett hinder som komplicerar skrivprocessen.
3.3 Språkliga möjligheter och begränsningar att verka som forskare
Forskarna i projektet bedriver sin forskning under mycket skiftande villkor och de har även olika motiv för publicering på engelska. Det klart starkaste motivet som nämns av båda forskarna är meritering. Här finns dock en stor skillnad mellan Carina och Anna. För Carina är publicering i vetenskapliga artiklar med hög poängfaktor viktigt för meritering och hon reflekterar inte särskilt över att detta innebär skrivande på engelska eftersom något annat alternativ inte finns. För Anna är det däremot ett medvetet val att skriva på engelska just för att kunna meritera sig vilket hon ger uttryck för i citatet nedan.
Jag måste ju skriva någonting mer på engelska om jag vill docentmeritera mig så det är ju ett sånt, annars skulle jag helst vilja skriva på svenska bara.
Att Anna hellre skriver på svenska motiverar hon utifrån att hon anser sig kunna uttrycka sig bättre på svenska men även utifrån att det handlar om den tänkta läsaren. Med den artikel som Anna arbetar med under projektet vill hon nå längre än endast till svenska forskare och lärare eftersom det hon ser i sin analys enligt henne är av intresse för en internationell forskarkrets. För Anna finns således ett val att publicera sig på svenska eller engelska.
Carina ger uttryck för en nära relation till engelskan som hon beskriver som sitt andraspråk.
Engelska är ju mitt andraspråk och där känner jag mig, det känns verkligen som mitt andraspråk jag är oftast bekväm och hemma i språket.
120
Att skriva på engelska är inget egentligt val för Carina då hon menar att det helt enkelt saknas tidskrifter där hon skulle kunna publicera på svenska. Hon ger dock inte uttryck för att detta skulle vara ett problem. Snarare har hon svårt att se några fördelar med att skriva på svenska då hon i sådana fall enbart skulle kunna nå en begränsad del av forskarsamhället. Det forskarsamhälle som Carina beskriver sig vara en del av kan således inte sägas omfattas av nationella gränsdragningar utan utgör en internationell engelskspråkig akademisk gemenskap. Samtidigt ställer hon sig tveksam till om engelska är hennes akademiska språk snarare än svenska. Hon beskriver en önskan om att engelska verkligen skulle vara hennes arbetsspråk men att hon också ofta känner sig frustrerad över att hon inte är helt flytande på språket. Hon har höga krav på sin språkliga förmåga på engelska och uttrycker att bristerna beror på att det är hennes andraspråk. På samma gång säger hon dock att hon blivit mer medveten om att språket oavsett om man är andraspråkstalare eller inte är något som alla forskare kämpar med. De språkliga utmaningarna handlar för Carina inte i första hand om frågan om att skriva på engelska då hon har svårt att föreställa sig något annat utan snarare om att navigera mellan och behärska de olika språkliga register som finns inom forskningsområdet. Ett exempel på detta är den artikel som hon arbetade med inom ramen för detta projekt, vilken skrevs tillsammans med ett flertal andra forskare och där teori och metod var tvärvetenskapliga och till viss del nya för henne.
Medan skrivande och publicering på engelska utgör en självklarhet för Carina för att kunna verka som forskare är situationen för Anna mer komplex då det å ena sidan handlar om möjlig- heter att nå ut till fler forskare och meritera sig och å andra sidan om begränsningar vad gäller kreativitet och möjlighet att uttrycka sig. Både Anna och Carina beskriver dock att de i skrivprocessen använder olika typer av verktyg,t.ex. ordböcker och digitala sökfunktioner, för att arbeta med språket. För Anna är dock detta arbete mycket mer omfattande och blir därmed till stor del en begränsning. Anna beskriver även att flera engelskkunniga personer har en betydande roll i hennes skrivprocess.
Anna och Carina, liksom övriga informanter i studien använder sig av språkgranskare förutom i fall då de samskriver med forskare som har engelska som modersmål. De framhåller vikten av språkgranskning för att kunna producera kvalitetsmässigt hållbara texter, men samtidigt fram- ställs språkgranskningen av våra informanter som en känslig process eftersom språk och innehåll är nära sammankopplade.