6. Förslag till organisation för en ny avdelning
6.5 Enhet för samhällets och den enskildes säkerhet
6.5.1 Bakgrund
Enligt instruktionen har MSB ansvar för frågor om skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar, i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret. Det innebär att om en annan myndighet har
författningsreglerat ansvar för en uppgift något område, t.ex. i fråga om statlig räddningstjänst, är det den myndigheten som har ansvar för dessa frågor.
Skrivningen i instruktionen bör, som också framgått tidigare, inte tolkas så att om det finns en gråzon inom området så är det MSB som har ansvaret. Det bör
i stället, om det bedöms nödvändigt, anmälas till uppdragsgivaren om en sådan gråzon upptäcks.
Enligt instruktionen ska myndigheten bl.a. vara pådrivande i arbetet med förebyggande och risk- och sårbarhetsreducerande åtgärder. Vidare ska myndigheten, i enlighet med de föreskrifter som gäller för området skydd mot olyckor, bl.a. samordna och utveckla verksamheten när det gäller olycks- och skadeförebyggande åtgärder. MSB ska också samordna arbetet för barns och ungas säkerhet när det gäller att motverka olycksfall som leder till
personskador. Myndigheten ska vidare verka för att förebyggande åtgärder mot naturolyckor vidtas. Det här är uppgifter som till stor del samlas inom enheten.
Kommunen ska upprätta ett handlingsprogram för den förebyggande verksamheten. Programmet ska redovisa de mål för verksamheten som kommunen ställer upp för att uppfylla i lagen angivna nationella mål.
Programmet ska redovisa den förebyggande verksamheten som syftar till skydd mot brand, t.ex. tillsyns- och sotningsverksamheten. Det finns inga
begränsningar i vad kommunen härutöver kan redovisa. Det handlar snarare om ambitionsnivå. För att kunna planera för säkerhetsarbetet måste
kommunen skapa sig en bild av de risker för olyckor som finns i kommunen. I första hand handlar det om risker som kan leda till räddningsinsatser men inget hindrar att bilden och programmet också innefattar andra risker.
Inom MSB har det funnits svårigheter att samordna arbetet inom den brand- och olycksförebyggande verksamheten. Särskilt tydligt har det märkts i arbetet med att samordna stödet till arbetet med kommunala handlingsprogram för den förebyggande verksamheten. Arbetet med den brandförebyggande verksamheten har utvecklats under senare tid. Tidigare var inriktning
huvudsakligen mot den verksamhet som kommunerna bedriver genom tillsyn och brandskyddskontroll. Arbetet med den nationella strategin för att stärka den enskildes brandskydd har inneburit ett bredare arbetssätt där den enskilde sätts i fokus på ett tydligare sätt. Inom den övriga olycksförebyggande
verksamheten t.ex. stöd till kommunernas breda säkerhetsarbete har det inte varit samma utveckling.
Genom att den enskilda människan sätts i centrum för arbetet med
krisberedskap tydliggörs att det är värnandet om den enskilde individens och befolkningens hälsa och säkerhet som ska prioriteras. Dessutom tydliggörs att grunden i arbetet med krisberedskapen ytterst också bygger på enskilda människors riskmedvetenhet, ansvarstagande och förmåga (prop. 2013/14:144 Lag om sprängämnesprekursorer och redovisning av krisberedskapens
utveckling). Avvägningen mellan det allmännas ansvar och enskilda
människors ansvar baseras på grunden att den enskilde har ett primärt ansvar för att skydda sitt liv och sin egendom. Först när den enskilde inte klarar detta längre kan det bli ett åtagande eller en skyldighet för det allmänna att ingripa.
Ett ingripande av det allmänna bör ske när det framstår som rimligt att det allmänna bör ansvara för de åtgärder som behövs för att avvärja eller begränsa en skada (prop. 2003/04:119).
I en inledande fas av en krissituation måste resurserna i första hand riktas till de mest sårbara och utsatta grupperna och de personer som har störst behov av samhällets insatser. MSB har i ett regeringsuppdrag redovisat hur en samlad och återkommande informationssatsning till allmänheten kan genomföras för att förbättra kunskapen hos den enskilde om ansvar och möjligheter vid en kris. MSB har redovisat att informationsinsatser med syfte att stärka den enskildes förmåga bör ske i samverkan med berörda aktörer. Kommuner, landsting, myndigheter, trossamfund, branschorganisationer,
frivilligorganisationer, skolor och företag bör engageras genom olika målgruppsanpassade aktiviteter. Regeringen har i prop. 2013/14:144 delat MSB:s bedömning och framhållit att det finns behov av ytterligare
informationsinsatser som t.ex. kan handla om information om att människor som inte har ett omedelbart hjälpbehov då en allvarlig händelse eller kris inträffar bör ha en beredskap för att klara sin egen försörjning och säkerhet.
Med en god beredskap hos enskilda människor kan samhället, då en allvarlig händelse eller kris inträffar inrikta räddningsinsatserna på att undsätta människor som saknar förutsättningar för att sörja för sin egen säkerhet och som befinner sig i nöd.
6.5.2 Överväganden
Genom att samla arbetet med stöd till arbetet med handlingsprogram hos en enhet bör ökad effektivitet erhållas. Synergier kan tas tillvara och gemensamma arbetssätt tillämpas. Det bör också innebära effektivitetsvinster genom att arbetet internt kan samordnas lättare. En samordning bör också innebära att verksamheten kan fokuseras bättre och att insatser kan riktas bättre. En samlad verksamhet bör även bidra till att avgränsningar av arbetet kan göras på ett tydligare sätt.
En stor del av den vägledning som lämnas till länsstyrelserna inom området skydd mot olyckor är avsedd att stärka länsstyrelsernas roll i att vägleda och stödja kommunerna i arbetet med skydd mot olyckor samt att utöva tillsyn över kommunerna. MSB behöver skapa sig en bild av, och dra erfarenheter från länsstyrelsernas tillsyn över kommunerna. Enheten bör bistå
tillsynsfunktionen i arbetet med att göra sammanställningar över länsstyrelsernas tillsyn. En del av de uppgifter som idag utförs av
tillsynenheten bör utföras av enheten. Det handlar om kunskapsuppbyggnad av länsstyrelsens personal för att öka deras förmåga att göra bedömningar och även att stödja kommunerna i det brand- och olycksförebyggande arbetet. I fråga om kunskapsuppbyggnad och förmåga hos länsstyrelsen att göra
bedömningar inom räddningstjänstområdet bör detta ankomma på enheten för räddningstjänst inom Avdelningen för utveckling av beredskap
MSB:s arbete med bl.a. stödja länsstyrelserna i arbetet med att besluta om farlig verksamhet kommer att minska i och med att det nu finns ett förslag om att s.k. Sevesoanläggningar utan särskilt beslut ska vara farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor. Bedömningen är att arbetet med
bestämmelserna om farlig verksamhet inom skydd mot olyckor bör placeras på enheten för att så långt möjligt hålla samman myndighetens uppgifter inom skydd mot olyckor.
Frågor om samhällets behov av att arbeta med risker och åtgärder kopplat till ett förändrat klimat och naturolyckor är angeläget och här har MSB en roll. Det finns flera myndigheter som har ansvar för att förebygga och förbereda för att undvika oönskade konsekvenser av naturolyckor. Dessa ingår i den
naturolycksplattform där MSB ansvarar för samordningen. Kommunen bör ha bäst förutsättningar att på lokal nivå arbeta med skyddet mot naturolyckor, då det bör vara kommunen som har bäst kännedom om de risker som finns. När det gäller arbetet med att anpassa verksamheten inom samhällskydd och beredskap till ett förändrat klimat är det en uppgift som ankommer på alla aktörer inom samhällsskydd och beredskap och inom MSB måste detta synsätt genomsyra hela verksamheten. Enligt instruktionen ska MSB verka för att förebyggande åtgärder mot naturolyckor vidtas och MSB behöver värdera vilka uppgifter myndigheten bör genomföra inom området utgående från den inriktning som instruktion och myndighetens inriktning lämnar. Bedömningen är att arbetet med åtgärder mot naturolyckor och anpassning av verksamhet till ett förändrat klimat bör samordnas med annan olycks- och skadeförebyggande verksamhet.
Kommunen behöver stöd för sitt olycks- och skadeförebyggande arbete, ett stöd som MSB lämnar inom ramen för uppdraget att vara pådrivande i arbetet med förebyggande och risk- och sårbarhetsreducerande åtgärder. Stödet kan bestå i metodstöd som handböcker, vägledningar, exempelsamlingar och statistik. Bedömningen är att detta arbete så långt möjligt bör samlas på denna enhet.
Arbetet med den enskildes säkerhet behöver fortsatt utvecklas. Det handlar dels om att låta kommuner och länsstyrelserna ta sitt ansvar inom området dels om att bredda verksamheten så att den enskilde uppmärksammas om sitt ansvar och samhällets förmåga inom krisberedskap och vid höjd beredskap.
Detta kan påverka omfattningen av verksamheten inom skydd mot olyckor som kan behöva minska något. Inom vissa områden bör ambitionen prövas och om fokus kan förändras genom att istället som pådrivande stimulera andra att ta ett större ansvar. Ett annat exempel är ambitionsnivån för statistik och analys inom personskadeområdet. Bedömningen är att ambitionsnivåerna för några områden bör sänkas med utgångspunkt i uppdrag och gällande inriktning.
Genom att samla arbetet med olycksförebyggande verksamhet i en enhet bör arbetet med att stärka enskildas ansvarstagande utvecklas och effektiviseras.
Det finns en förväntan på MSB från aktörerna att myndigheten ska arbeta med frågor som rör social oro och våldsbejakande extremism. När det gäller social oro har länsstyrelserna påtalat behovet av någon som håller samman arbetet.
MSB har en roll inom området men det behöver klaras ut hur denna bör se ut och vilken ambitionsnivån bör vara.
Enheten bör också verka för att skapa en sammanhållen information om skydd mot olyckor, krisberedskap och totalförsvar samt om säkerhetspolitik.
6.5.3 Enhetens uppgifter
Det bör bildas enhet som ska arbeta med samhällets och den enskildes säkerhet inom samhällsskydd och beredskap. Enheten ska arbeta huvudsakligen inom skydd mot olyckor och krisberedskap.
Enheten bör:
Arbeta med normgivning inom den brandförebyggande verksamheten samt att genom stöd verka för utveckling av samhällets arbete för ökad brandsäkerhet. Frågor om sotning och förebyggande åtgärder mot skogsbrand ingår i dessa uppgifter.
Arbeta med stöd och kompetensuppbyggnad för länsstyrelsens personal för deras uppgifter att utöva tillsyn över och stödja
kommunernas verksamhet inom det brand- och olycksförebyggande arbetet och i arbetet med handlingsprogram för förebyggande verksamhet. Här ingår farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor.
Lämna bidrag till kommunernas arbete med åtgärder för att förebygga naturolyckor som ras och skred enligt anslag 2.2.
Arbeta med naturolyckor och anpassningen av arbetet inom skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar till ett förändrat klimat.
Enheten bör bidra i arbetet med naturolycksplattformen.
Genomföra översiktliga karteringar.
Svara för uppgiften att vara behörig myndighet för frågor enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker och ska ansvara för rapportering till Europeiska gemenskapens kommission enligt artikel 15 i direktivet.
Samordnaarbetet för barns och ungas säkerhet.
Vara pådrivande i arbetet med förebyggande åtgärder inom området skydd mot olyckor och krisberedskap, t.ex. vidta åtgärder som stimulerar kommuner och myndigheter att arbeta med åtgärder som ökar säkerheten för den enskilde.
Bidra till att öka den enskilda individens kunskap om säkerhet och beredskap. Samverkan bör ske med enheten för planering och samhällsviktig verksamhet.
Verka för att skapa en sammanhållen information om skydd mot olyckor, krisberedskap och totalförsvar samt om säkerhetspolitik.