Statsvetaren Robert Putnams bok Bowling Alone: The Collapse and Revival of
American Community väckte stor uppmärksamhet när den utkom 2000. Put-
nam menade i denna text att de sociala band och nätverk som höll samman civilsamhället i USA var på väg att vittra samman. Denna slutsats drogs utifrån studier av hur det sociala umgänget mellan människor förändrats på mikronivå under den andra halvan av 1900-talet, förändringar som i sin förlängning skulle få allvarliga konsekvenser för samhället i stort hävdade Putnam.
På 1940-, 1950- och 1960-talen var det småskaliga föreningslivet starkt och välförgrenat i USA. Denna organisation av den sociala samvaron, där människor kom tillsammans och gjorde saker ihop skapade en känsla av samhörighet och tillit mellan individer. Två centrala begrepp i Bowling Alone är Bonding Social
Capital och Bridging Social Capital. Bonding Social Capital är en form av soci-
alt kapital som främst byggs upp av personer inom grupper som delar samma uppfattningar, ideologi och värderingar. Bridging Social Capital är däremot en annan typ av socialt kapital som bildas då individer med olika föreställningar om tillvaron möts. En faktor som förenar dessa två typer av socialt kapital är att båda stärks av gemensamt delade intressen, upplevelser och minnen. Det stärker anknytningen mellan individer då de möts. Det amerikanska civilsamhäl- let kännetecknades av en stark social anknytning i mitten på 1900-talet enligt Putnam. Man grillade tillsammans, man bowlade tillsammans, man hyste tillit till varandra. Det ekonomiska systemet förändrades under de sista decennierna på 1900-talet i USA, som drev fram ett behov av en ökad mobilitet hos med- borgarna. Förutsättningarna för att bygga upp mer långvariga relationer med till exempel grannar försämrades. Putnam menade sig i sin undersökning se hur den sociala anknytningen samtidigt försvagades, med följd att bland annat den allmänna tillitsnivån i samhället sjönk. Föreningslivet minskade och vad som tidigare gjorts tillsammans kollektivt, gjordes nu individuellt. Amerikanen hade börjat bowla ensam (Putnam 2000).
björn magnusson staaf
Putnams analys har blivit omdiskuterad, och flera av hans tolkningar har blivit kritiserade, inte minst utifrån perspektiv av det digitala nätets utveckling (Bouchillon 2014). Flera av de begrepp och tankefigurer Putnam använder i
Bowling Alone har dock fått genomslag, såsom Bonding Social Capital och
Bridging Social Capital (Bouchillon 2014 s. 508 ff.). Dessa begrepp används i dagens forskning först och främst för att beskriva sociala relationer och situa- tioner i vårt eget högst samtida samhälle. Bowling Alone har också som sitt främsta syfte att diskutera tendenser i vår samtid. Putnam bygger emellertid sitt resonemang på en analys som tar sin utgångspunkt ur ett historiskt tolknings- perspektiv. Putnam beskriver i Bowling Alone en förändringsprocess över tid. Begreppen Bonding Social Capital och Bridging Social Capital betecknar något som kan anses vara universellt för mellanmänskliga relationer oberoende av tid och plats. På samma sätt som det går att tala om Bridging Social Capital hos till exempel bowlare på 2000- respektive 1960-talet, borde det gå att använda för att diskutera sociala relationer på stenåldern. Detta bygger givetvis på idén att delade intressen, upplevelser och minnen även då spelade en viktig sam- manlänkande roll i anknytning mellan individer. Det finns få rimliga argument som säger att det inte skulle ha varit så, även om detta var en för-bowlande tid. Teorier relaterade till begrepp om socialt kapital har använts sedan 1980- talet inom arkeologisk analys, men då huvudsakligen utifrån den begrepps- apparat som utvecklats av Pierre Bourdieu. Den arkeologiska användningen av Bourdieus teorier om socialt kapital har diskuterats och beskrivits i mer utförlig detalj av Anna-Karin Andersson (Andersson 2015). Jag kommer i det följande att ta utgångspunkt från hur Putnam använder sig av begreppen Bon- ding Social Capital och Bridging Social Capital i Bowling Alone. Putnam har i sin tur tagit dessa begrepp och utvecklat dem, utifrån arbeten gjorda av bland annat Ross Gittell och Avis Vidal (Gittell & Vidal 1998). Begreppen Bonding Social Capital och Bridging Social Capital skulle alltså enligt min uppfattning, mycket väl kunna användas i till exempel historisk eller arkeologisk analys oav- sett tidsperiod. De kan vara högst användbara för att diskutera frågor kring hur förändringar i umgänge på individnivå relaterar till samhällsomvandlingar på ett vidare plan. Problemet med att använda sig av begreppen Bonding Social Capital och Bridging Social Capital i en arkeologisk analys ligger främst i att finna ett material som kan tänkas spegla förändringar av dessa. Ett sådant material skulle kunna utgöras av brädspel.
För att använda sig av fyndmaterial relaterade till brädspel i en arkeologisk tolkande diskussion måste vissa antaganden göras. Jag menar att det är rimligt
spela hnefatafl ensam
att göra följande antaganden om brädspel. Fynd av brädspel indikerar aktivi- teter som ägt rum mellan ett begränsat antal individer, inte sällan två. De som spelat ett brädspel bör ha haft samma övergripande uppfattning om reglerna, och de har då med andra ord delat en bestämd förståelse av hur spelet skall spelas och dess syfte. Förståelsen för hur spelet skall ha spelats bör för vana spelare ha tagits som given och självklar. Denna förståelse kan också ha betrak- tats som en specifik social kompetens. Kunskapen om hur ett spel har spelats har givit en möjlighet för umgänge med andra personer som också behärskar konsten att spela det. Brädspel har således kunnat bidra till att lägga en grund för social anknytning mellan individer. Om dessa antaganden betraktas som rimliga, så borde det vara möjligt att genom arkeologiska lämningar av bräd- spel analysera strukturer och förändringar av socialt samspel och socialt kapital över längre tidsavsnitt.