Då den modell vi här avser att presentera är konstruerad som en tankemodell vill vi först beskriva de centrala begrepp som kommer att användas i den fortsatta diskussionen. Modellen bygger på två dimensioner som är samtidigt förekommande men som delar på ett gemensamt område, den lokala kontexten, och där den ena dimensionens styrka är beroende av den andras. Grundläggande i modellen är att de två dimensionerna tillsammans utgör helheten, varför inga alternativa förklarande dimensioner tas upp. De två dimensionerna i modellen är det hegemoniska maskulinitetsidealet och det hegemoniska prestationsidealet, vilka presenteras nedan i sina respektive extremer. Båda är dock kontrakt som formas beroende på kontext och styrkan i respektive kontrakt likställs med styrkan i idealet. Vi börjar därför med ett kort resonemang kring hur ett ideal konstrueras.
8.6.1 Ideal - en mental konstruktion
De två kontrakten speglar en överordning (hegemoni) och maktpåverkan som respektive ideal har över individernas tankar, känslor och handlingar inom den lokala kontexten. Ideal är något som finns i individers föreställningsvärld och tillskrivs den makt individen tillåter. Med hegemoni menas överordning, vilket vi anser kan likställas med makt. Denna makt konstrueras enligt ovan mentalt hos individen. Maskulinitet och prestation står här för en socialt konstruerad mental föreställning kring vad som är manligt respektive vad som är god prestation och denna föreställning antas styra hur individen handlar och tänker. Individens förhållande till idealet kommer att påverka hur starkt idealets makt styr över tankar, handlingar och känslor. Förhållandet kan ses som reglerat av ett kontrakt där kontraktets styrka avgör i vilken utsträckning individen kommer att handla i enlighet med de normer och förhållningsregler som idealet påbjuder. Ett starkt ideal kommer således att fungera starkt normerande inom kontexten eftersom individerna tillskriver idealet stor makt och samtidigt strävar efter densamma.
- 114 -
8.6.2 Det hegemoniska prestationsidealet - meritokratiska tankar
Det hegemoniska prestationsidealet har sin utgångspunkt i en föreställning kring att prestation är av överordnad betydelse för avancemang inom den lokala kontexten. Detta resonemang grundar sig i det meritokratiska perspektivet och vi använder begreppet meritokrati i Alvesson och Billings (1999) tappning, där frågan om en mer jämställd arbetsplats är en fråga om effektivitet och inte moral eller politik. I vår extrema version av meritokrati ges de individer inom den lokala kontexten samma möjligheter till avancemang, oavsett kön, förutsatt att prestationen är tillräckligt bra. Vi förutsätter dock att organisationen är hierarkisk, varför alla inte kan nå toppen, och de som befordras blir de bäst presterande.
I en meritokrati sker avancemang beroende på personliga meriter och de bidrag de kan ge organisationen. Prestation och kvalifikationer ses som överordnat andra faktorer såsom klass, kön, ras, etnicitet och religion. För att säkerställa att de mest kapabla individerna återfinns på toppen av hierarkin använder sig meritokratin av ett strikt befordringssystem som premierar endast prestation. Mätning och utvärdering av prestation sker objektivt och i kvantifierbara termer. Företaget kommunicerar vidare tydligt utvärderingskriterierna för respektive nivå, det vill säga vad som är ideal prestation. Medarbetarna är därmed fullständigt införstådda med vad som förväntas av dem och har samtidigt full tilltro till systemet, som garanterar dem avancemang vid uppnått överenskommet resultat.
Normerna genomsyras av det meritokratiska tankesättet kring prestation och överförs till individen via den socioideologiska styrningen. Ett led i den socioideologiska styrningen är att medarbetarna, och då framför allt de som har toppbefattningar, fungerar som förebilder och bärare av det lokala idealet. Övriga organisationsmedlemmar relaterar till toppmedarbetarna som förkroppsligar det hegemoniska prestationsidealet, det vill säga den mentala föreställ- ningen om den ultimata presteraren. Denna bild av prestationsidealet överförs då medarbetarna strävar uppåt och söker efterlikna dem som har makt, och fungerar därmed normerande.
Vi har identifierat att ledorden inom den meritokratiska organisationen ses som prestation, utvärdering, transparens, objektivitet, tydliga kriterier och formell rekrytering.
- 115 -
Med utgångspunkt i ovan sagda drar vi slutsatsen att formaliseringsgraden vid befordran är beroende av hur starkt det hegemoniska prestationsidealet är, vilket i sin tur är beror på till vilken grad organisationen är meritokratisk. Inom en organisation där det hegemoniska prestationsidealet utgör den enda kraften som gör anspråk på utrymmet inom organisationen kommer befordran att baseras uteslutande på de resultat individen fått vid utvärderingar. De individer som inte presterar tillräckligt bra i förhållande till idealet kommer att tvingas lämna organisationen då de inte befordras till nästkommande nivå.
För att använda genusforskningens terminologi [se begrepp från Abrahamsson (2004)] vill vi applicera begreppen hierarkisering och segregering på prestation. Med hierarkisering menas då att prestation värderas högre än alla andra egenskaper och beteenden. Den individ som presterar bra kommer enligt hierarkiseringslogiken att återfinnas högre upp i hierarkin än den individ som presterar mindre bra. Med segregering menas att den som presterar bra ska hållas åtskild från den som presterar dåligt, vilket tar sig uttryck i att de som presterar sämre får lämna organisationen i den ”up-or-out”-kultur som råder, alternativt erbjudas mindre status- fyllda och mindre utmanande arbetsuppgifter.
Då prestation är idealet och fungerar överordnat allt annat kommer de individer som lyckats avancera till toppen - alltså de bäst presterande - att få makt över organisationen. Det ligger i toppmedarbetarnas intresse att bilden av det hegemoniska prestationsidealet består då deras makt ligger i de kollektiva föreställningarna kring idealet. Alla medarbetare kan ställa sig mer eller mindre självständiga till idealet och tillskriva det mer eller mindre makt men då detta ideal fungerar normerande kommer det påverka individens handlande, tankar och känslor att ligga i linje med prestationskriterierna.
8.6.3 Det hegemoniska maskulinitetsidealet
Det hegemoniska maskulinitetsidealet har sin utgångspunkt i en föreställning kring att könstillhörighet är av överordnad betydelse samt i det patriarkala samhällets normerande av mannen. Det som är manligt anses vara bättre och mer eftersträvansvärt än det som är kvinnligt. I detta ideal är avancemang avhängigt att individen har rätt kön samt att denne anses bete sig på ett sätt som uppfattas stämma in på bilden av den ideale mannen. Vi förutsätter att organisationen är hierarkisk och att alla således inte kan nå toppositioner. De individer som avancerar blir således de som i högst utsträckning uppfattas som den ideale mannen.
- 116 -
Vi kommer att använda begreppet könsordning för att beskriva varför mannen befinner sig på hierarkins topp inom organisationen. Inom den manliga överordningen existerar en kollektiv föreställning kring att ledarskap är manligt och att mäns kompetens lämpar sig bättre på höga positioner. Män och manlighet likställs med kompetens och mannen har tolkningsföreträde kring vad denna kompetens är och bör vara. Här konstrueras kvinnan som en negation till mannen. Mannen är norm och kvinnans brister beskrivs i relation till denna norm och olikheter tolkas som att kvinnan saknar något och att detta något är att hon inte är man.
Inom en kontext som präglas av en stark könsordning [för ett vidare resonemang kring starka respektive svaga könsordningar se Johansson (2001)] kommer homosocialitet och mäns önskan att avgränsa sig från kvinnorna att styra rekryteringen till högre poster. Genom att bekräfta varandra och skapa en kollektiv föreställning kring vilka egenskaper som ses som eftersträvansvärda hos en chef skapar männen ett old boy network. Detta tolkningsföreträde kan sedan användas som vapen för att argumentera kring att kvinnorna saknar rätt kompetens för befordran.
Det hegemoniska maskulinitetsidealet blir på detta sätt normerande för hur individer på toppen av hierarkin ska vara och för att bibehålla och förstärka detta ideal väljs bara individer som förkroppsligar detta ideal in. Det hegemoniska maskulinitetsidealet är inte uttalat utan kan endast ses genom dem som förkroppsligar detsamma. Det finns således inga uttalade kriterier eller formella utvärderingar som ligger till grund för hur personer väljs in till old boy network. Tvärtom styrs befordran här av informella kontakter, konsensusbeslut och tysta överenskommelser som grundas i en gemensam och kollektiv föreställning kring idealet.
Vi har identifierat kön, homosocialitet, tolkningsföreträde, subjektivitet, informell rekrytering och tyst konsensus som centrala krafter inom könsstyrda organisationer.
Informella strukturer är normerande
Med utgångspunkt i ovan sagda drar vi slutsatsen att formaliseringsgraden vid befordran är beroende av hur starkt det hegemoniska maskulinitetsidealet är, vilket i sin tur beror på till vilken grad organisationen är könsstyrd. I en organisation där den hegemoniska maskulini- teten är allenarådande sker rekrytering till högre positioner uteslutande informellt. Befordran
- 117 -
är då avhängig personliga kontakter och att den idealbild som konstruerats anses vara uppfylld av kandidaten.
Hierarkiseringen och segregeringen i det hegemoniska maskulinitetsidealet är beroende av könstillhörighet. Med hierarkisering menas då att det som är manligt värderas högre än det som är kvinnligt och segregering innebär att organisationen strävar efter att hålla kvinnor och män åtskilda. Segregeringen resulterar i att manligt och kvinnligt inte blandas eller gör anspråk på att blandas i organisationen. Detta mentala kontrakt styr könsordningen inom organisationen och avgör vilka rättigheter och befogenheter individen har inom kontexten. Det manliga idealet fungerar normerande och skapar en kollektiv erfarenhetsbild som styr hur individerna tänker och handlar. Ju starkare idealet är desto större makt kommer normen att ha över individen. När det hegemoniska maskulinitetsidealet är fullständigt dominerande är könskontraktet mellan könen mycket starkt.