En erfarenhetsbaserad bildningstradition

Undervisningen i naturen har en lång tradition i olika pedagogiska sammanhang. Denna undervisning kan sägas ingå i den erfarenhetsbaserade och handlingsinrik- tade bildningstradition som har sina filosofiska rötter i Aristoteles empirism och idén om sinnesupplevelsen som bas för lärandet. I modern tid har Jean-Jacques Rousseaus romantiska bildningsidé om ett naturligt lärande genom direkta sinnliga erfarenheter varit en central inspirationskälla. Under 1900-talet har denna traditions teoretiska utgångspunkter ytterligare utvecklats av progressiva pedagoger, som förespråkat en begreppsbildning genom reflektion utifrån direktkontakt med de studerade fenomenen med inspiration från John Deweys pragmatiska filosofi. Denna bildningstradition kan ses som en kritik mot det teoretiska, abstrakta och språkliga kunskapsideal som dominerat skolan i den västerländska kultursfären. Pedagogikforskarna Lars Owe Dahlgren och Anders Szczepanski menar att den erfarenhetsbaserade bildningstraditionen står för ”en pragmatisk, konsekvens- och handlingsinriktad pedagogik som uppstår i och utgår från ett praktiskt samman- hang” (1997, sidan 52). Lärandet utanför skolans väggar kan utifrån detta perspek- tiv betraktas som en kompenserande kunskapsform och utgör ett komplement till det teoretiska lärandet.8 _{Kortfattat kan man säga att denna metod och bildnings-} teoretiska tradition handlar om att ge sig ut utanför skolans väggar, till natur- och kulturlandskapet, för att på så sätt berika undervisningen. Den bärande tanken är att använda utomhusmiljön som ett sätt att lära från verkligheten direkt, där fenome- nen uppträder i sitt naturliga sammanhang, för att därmed öka medvetenheten om

miljön och livet. 9_{Viktiga motiv är också att detta stärker motivationen hos eleven} och effektiviserar undervisningen. Man menar också att utomhuspedagogiken skapar möjligheter för andra undervisningsformer än de traditionella.

Undervisning som tar sin utgångspunkt i direkta upplevelser av verkligheten har ett starkt fäste i den engelsktalande delen av världen. Denna undervisningsmetod går där under benämningen ”Outdoor education”.10 Ett av de tidiga exemplen på omsättningen av denna så kallade ”reformpedagogik” är scoutrörelsens etablering i England omkring sekelskiftet 1900. Dess organisationer spreds snabbt över de industrialiserade västländerna och för dess övergripande syfte att uppfostra ungdomar i medborgaranda (”citizenship”) sågs friluftsliv och naturmöten (”wood-craft”) som den huvudsakliga metoden. Det handlade då om att genom utomhusverksamheter med läger, naturstudier och vandringar träna praktiska färdigheter, självständighet och gruppsolidaritet.

Friluftsliv i dessa sammanhang handlade också om att genom naturupplevelser påverka grundläggande attityder och väcka möjligheter till andliga upplevelser (”spiritual dimension”). Undertiteln på grundaren Robert Baden-Powells klassiska bok ”Scouting for Boys”11 lyder ”a handbook for instruction in good citizenship” och fick också senare tillägget ”... through woodcraft”. Ett exempel på rörelsens koppling mellan naturupplevelser och mer djupgående attityder med bäring på naturskydd och naturvård är följande citat från boken Scouting for Boys:

”By continually watching animals in their natural state, one gets to like them too well to shoot them.”12 _{Den amerikanska utomhuspedagogiken har också rötter i} 1930-talets så kallade Camps.13 _{Genom att ta med eleverna ut och leva lägerliv} ville man skapa ett samhälle i miniatyr. Motiven till detta var främst sociala och hade många likheter med scoutrörelsens: eleverna skulle tränas i att bli aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. Rekreationsaspekten var också ett centralt motiv. Verksamheten på dessa Camps utvecklades så småningom till att allt mer handla om undervisning ute i det fria. Intresset riktades mot naturen och man ville på ett tydligare sätt nå olika kunskapsmål i styrdokumenten. Syftet var i första hand att utveckla kunskaper om relationen mellan människan och naturen, men

undervisningen kom också att handla om mänskliga relationer.14

9 _{Hammerman med flera (2001)}

10 _{För en översikt över litteratur, forskning, tidskrifter med mera inom Outdoor education, se hemsidan}

http://www.wilderdom.com/research.php

11 _{R S S Baden-Powell, Scouting for Boys: A handbook for instruction in good citizenship. Revised ed,}

third impression, London, 1910.

12 _{Se vidare om scoutrörelsens historia i till exempel Sandell & Sörlin (2008).} 13 _{Hammerman med flera (2001).}

14 _{Exempel på nutida amerikanska böcker som argumenterar för ökad utevistelse bland barn är Cornell}

Undervisning ute i landskapet är också sedan länge etablerad i vårt land. När friluftslivet och turismen växte fram i slutet av 1800-talet, bland annat i form av olika organisationer, hade man också ofta pedagogiska ambitioner. Svenska Turist- föreningens devis ”Känn ditt land” kan ses som en illustration till detta, eftersom verksamhetens kärna var att genom anvisningar, information, stugor, etcetera. un- derlätta det konkreta mötet på plats ute i landskapet med detta ”land”.15 _Biologi- och geografiexkursionen har historiska rötter, som sträcker sig till Linnés dagar. Likaså hade skolresorna, som var relativt omfattande under 1900-talets första hälft, betydande utomhuspedagogiska inslag.16

Ellen Key var i början på förra seklet en viktig förespråkare för det alternativa lärande där kunskapen söks i möten med en verklighet utanför skolan. Värdet av direkta möten med naturen har också påtalats i styrdokument för den svenska skolan ända sedan 1900-talets början (Andersson 2006). Ett exempel är hur man i upprepade kursplaner i biologi och naturorientering framhållit att undervisningen bör grundas på elevernas egna iakttagelser av djurs och växters livsrytm och utveckling under olika årstider. Men det förekommer även motiv som har en mer omsorgsorienterad karaktär. I Utbildningsplan för rikets folkskolor, 1919, kan man till exempel läsa:

Vid lämpliga tillfällen böra barnen erinras om betydelsen av skydd för vårt lands natur och naturföremål samt människans plikter mot djuren. Undervisningen bör så bedrivas, att den bidrager till att hos barnen grundlägga kärlek till naturen och aktning för livet (sidan 100).

I idrottsämnets kursplaner har friluftsaktiviteter varit ett stående inslag under hela 1900-talet och är framträdande även idag. Motiven för dessa aktiviteter har skiftat, framför allt har friluftslivet framhållits som en metod för ökad hälsa, men från 1970-talet och framåt har de miljöpedagogiska motiven blivit alltmer fram- trädande.17 _{Även i de remissversioner av kursplaner för grundskolan som nu före-} ligger (våren 2010) har utevistelse, naturupplevelser och friluftsaktiviteter en rela- tivt framträdande plats i kursplanen för idrott och hälsa, dock utan att några sär- skilda motiv för dessa aktiviteter anges. I biologiämnet anges fältstudier som ett av ämnets arbetssätt och man talar även om naturen som resurs för rekreation och upplevelser samt om det ansvar vi har när vi nyttjar den (det senare för årskurserna 4-6). Även i geografiämnet finns fältstudier nämnt. I båda dessa ämnen är miljö- och hållbarhetsperspektiven centrala, rent allmänt.

15 _{Sandell & Sörlin (2008).}

16 _{Rantatalo (1999).}

Särskilda satsningar på utomhuspedagogik18 _{inom skolans område finns idag i} form av I Ur och Skur -förskolor och -skolor samt olika Naturskolor. ”I Ur och Skur” - verksamheten, vars grundläggande idé är att använda naturmiljön som en central resurs i barns utveckling, är sprungen ur Friluftsfrämjandets frivilliga barn- verksamhet och i synnerhet då Skogsmulleskolan.19 _{Idag finns ett 90-tal ”I Ur och} Skur” - förskolor och -skolor. Naturskolorna är organiserade i en gemensam före- ning, Naturskoleföreningen, som har ett 70-tal medlemmar. Naturskolorna är fristående, vissa är privata och vissa kommunala, men de har gemensamma peda- gogiska principer: att använda direkta möten med naturen för att skapa fördjupade ekologiska kunskaper och ett engagemang för natur och miljö.